Andra märkligheter…

Det kanske inte platsar under rubriken ”märkligheter” att det var minus 18 på termometern när jag med ovanligt pigga ögon tittade på den – det är ju trots allt vinter och då ska det ju vara kallt – och om inte märkligt så i alla fall en smula ovant…

Aj då, de kursiva raderna där gjorde att funderingarna hamnade ”i vädret” och därifrån till ordet – klimatångest. Som jag inte lider av och inte heller bryr mig så värst mycket om. Men ordet väcker i alla fall upp en stigande lust att få vara – ironisk.

Klimatångest? fnyser jag överlägset ut genom fönstret i datorrummet och njuter av att där lyser en aning sol mellan träden på grannens tomt. Och hamnar för ett ögonblick i en undran över vad det är som kan få människor att känna sådant.
Jag begriper heller inte vad deras själva ångest består av. Kan det vara en känsla de har av att mänskligheten om några hundra år kommer att dö ut om inte jag slutar att köra min bil?
Möjligen – men för egen del struntar jag i sådana tankar – och gläds åt att jag är så pass gammal att inget som har med klimatförändringar att göra – kommer att påverka just min lilla person. Som heller inte på något sätt – kan påverka de kommande seklernas klimat.

Nä du, bäste läsare jag känner ”ångest” för andra och allvarligare saker. Som att den magnetiska nordpolen verkar ha drabbats av någonting som skrämmer mig mer än klimatet. (och som jag kan göra lika lite åt)
Expressen skriver:

Jordens magnetiska nord- och sydpol har kastats om flera gånger tidigare i historien. Det går normalt flera hundra tusen år mellan varje skifte. Senast hände det för drygt 780 000 år sedan.

Och de senaste 150 åren har jordens magnetiska fält blivit drygt tio procent svagare. 

Det kan vara början på en flera tusen år lång process där jordens magnetfält fortsätter att minska och slutligen svänger om helt så att Nordpolen blir Sydpolen och Sydpolen blir Nordpolen, rapporterar New York Post.

Många domedagsteoretiker har försökt ta denna naturliga geologiska händelse och föreslagit att den kan leda till jordens förstörelse.

Som om inte det räcker för att skapa ångest läser jag i DN:

Sedan 1831 då man för första gången uppmätte den magnetiska nordpolen var den placerad i den arktiska delen av Kanada. Sedan dess har den flyttat cirka 2.300 kilometer mot Sibirien och närmare sig nu Ryssland allt snabbare. Sedan år 2000 har hastigheten ökat från cirka 15 kilometer till 55 kilometer per år.

Kan det – frågar jag mig själv – ha något samband med att SD växt kraftigt under de senaste åren?

Nu förväntar jag mig att Kuriren tar min ångest på allvar och låter mig få lika stor plats i nyhetsdravlet som de boende på Sävstagården i Vingåker.
Kuriren skriver: (stort uppslagen artikel)

Boende på Sävstagården i Vingåker har varit utan tv hela helgen.
Tv-sändningarna bröts, enligt en skrivelse från hyresgästerna till Vingåkers kommun, redan i torsdags morse.
Först under tisdagsförmiddagen meddelade Vingåkerhem att felet ska vara åtgärdat.
– Först drog de in trygghetsvärden sedan kom det här med tv:n. Det är precis som om man inte bryr sig om de äldre människorna och det retar mig, säger en av de boende.

Jo, det går utför med Sverige – och Vingåker – mumlar jag till mig själv – innan jag nu övergår till att fortsätta planera en kommande 500-mila-bilresa i juni.

Allt medan en stor grupp domherrar hälsar på.
Fint…

PS – Apropå SD – om du får tid över läs gärna i Göteborgs-Posten en artikel med rubriken:
”En svensk tragedi i slow motion”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *