Bustidningen

Ångest?

Det synes mig vara så att det är många människor som framhåller att de känner ångest. Av de mest skilda slag. Det som är mest ”inne” nu för tiden, rent av trendigt, verkar vara att stoltsera med sin ”klimatångest”.
Och att därtill bedyra vår svenska 16-åring, Greta, sin fulla beundran.
Båda sakerna är mig personligen fullkomligt – likgiltiga.

Ångest ligger inte för mig att få/ha, men jag kan känna en liten gnutta oro över den nära framtiden här i Vingåker när jag i dag i Kuriren läser vad Robert Skoglund, Socialnämndens ordförande, säger:
– Det som är svårigheten för oss är att det inte finns så mycket pengar i den kommunala kassan. Det tenderar också att bli mindre med pengar hela tiden att fördela i kommunen.

Om du läser om den sista meningen igen och lägger till dina kunskaper (?) om att ”allt blir dyrare i framtiden”, förutom att ”våra krav på kommunen” hela tiden också stiger – så

Jag skriver det snällt – – är jag starkt benägen att tro att (allt för) många i Vingåker inte bryr sig ett sk-t om det – så länge det är bra program på tv…

Jag själv, som är i den lyckliga belägenheten av att inte inneha tv, kan därför unna mig lyxen att ha tid över för stunder till –  funderingar – över saker som:

”Jag undrar jag, hur våra lokala politiker ska klara den saken – med kanske tvingande nedskärningar i omsorgen och skolans verksamhet?”

Och kan inte komma förbi min fundering om hur det skulle bli om kommunen börjar redovisa rejäla underskott de kommande åren. Jag tänker mig då i storleksordningen 10-15 miljoner kronor.
Kan man då tänka sig att kommunens anställda, lärarna m fl skulle kunna tänka sig godkänna en lönesänkning på – låt mig få ta till 10 procent – för att rädda upp situationen?
Efter en snabb sidojämförelse med vad vi medborgare förväntas stå ut med för – att rädda klimatet.
Nej – det kan man (jag) inte tänka sig.
Men neddragningar i den kommunala servicen kan jag tänka mig.

Från vännen Åke kommer ett mejl:
Hm, ibland känns det extra skönt att vakna upp och veta att man är oavsättlig som pensionär och kan sätta sig på läktaren och beskåda spektaklet.