Är jordens resurser verkligen slut?

Det har de senaste dagarna i media meddelats att skuldens dag redan har inträffat, tidigare än förra året.

I Sverige konsumerar vi, relativt befolkningens storlek, vad 4 jordklotet kan prestera och för Tyskland gäller 2,5 gånger.
Listan på allt vi skulle behöva minska på är både lång och känd.

Läser så en intressant artikel av Catarina Kärkkäinen  som stillsamt påstår att:
Nej jordens resurser är inte slut.

Påståendet bygger nämligen på en enkel modell av att ”för att skapa det vi behöver krävs en konstant mängd råvaror.
I takt med att befolkningen ökar kommer också råvarorna att ta slut.

Redan 1981 skrev ekonomen Julian Simon om detta i sin bok
The Ultimate Resource,
Han förklarade att resursbrister sällan blir kriser, eftersom knappa resurser leder till höjda priser. När det sker ökar människans incitament att upptäcka mer. Det finns förvisso en viss mängd av en viss given resurs men begränsas inte på det sätt vi tror.

Det finns reserver som vi ännu inte har upptäckt. Det finns resurser som ännu inte varit ekonomiskt försvarbara att utvinna.
Det uppstår nya sätt att återvinna. Och vi lär oss hela tiden att producera det vi behöver med mindre råvaror.
Den ultimata resursen är människan och människans skaparkraft och den är förnybar. Det riktigt stora problemet med utsläppen av koldioxid från fossila bränslen kan inte lösas med WWF:s rekommendationer. 

Vad jorden behöver enligt klimatrapporten från klimatpanelen IPPC, är mer kärnkraft av nyare modell och en bättre teknik för lagring av koldioxid.”

Trevligt nog är resurserna som behövs för den utvecklingen inte i närheten av att ta slut.
Och varför inte skaffa färre antal barn.
/Åke