Att vilja påverka…

…är väl vad varje lokalpolitiker lever för? Finns det stunder att jag tror.
Då, som så många andra gånger, jag överför min egen syn på livet – på andra.
För en av de många anledningarna till att nattgöken finns är att jag vill försöka påverka – er läsare att läsa vad jag läser i en förhoppning att de ska ge er tillgång till ”andras tankar”…
Och då kan du få veta att – vad jag gör nu är bara en ljummen sommarvind av vad jag försökte göra när jag ägde mina tidningar.

Att ämnet hamnade i min lunchfunderingar beror på att jag i tidningen Fokus läste en alldeles fantastiskt överdådigt bra artikel över åtta sidor – som handlar om dagens ”papperstidningar” och deras stilla gång mot graven.
Enär de inte längre förmår ge läsarna ett innehåll de vill betala för.

F-n också – när jag läser om någonting som är dåligt hamnar (automatiskt) mina tankar i Vingåker vilket jag jag en kort stund senare får klart för mig är helt orättvist.
Jag kanske en gång i månaden (minst)  ska klargöra att jag personligen trivs alldeles förträffligt bra med att vara Vingåkersbo.
Har till och med börjat gilla Anneli Bengtsson som en person som inte viker för att ”säga som det är” – som när jag nyss läste att hon i en angelägenhet sa ”Vi har inte råd!” Jag är en stor beundrare av raka fakta.

Ibland blir jag så förtretad på min oförmåga att komma fram direkt till det som fick mig att börja skriva – tankarna drar iväg som de vill.
Och de hamnar i fingrarna.
Märkligt, och ordet Alzheimer passerar…

Nåväl, att vilja påverka, var saken. Och minns ett tidigare prat med Clemens där vi uttalade vår förvåning över den totala frånvaron av den saken och de politiker som inte hamnade bland de partierna som ingår i majoriteten i kommunfullmäktige.
Och vår fundering där var att vi inte kunde förstå att minoritetspartierna in fattat att man kan påverka hur kommunen styrs även om man är i minoritet.
Genom att, ofta-ständigt-idogt-envist osv, vända sig direkt till Vingåkersborna med sina argument och angelägna frågor.
Under hela den här valperioden.

Och förväntar mig att du nu ställer frågan ”Och hur f-n gör man nu det?
Då säger jag som advokaten ”frågan är fri men svaret kostar”.
I alla fall om det är tänkt att jag är den som skulle ordna den saken.
Du, det skriver jag i ett försök att visa en gnutta humor – för sannolikheten för att det skulle hända ligger i samma härad som ”reporäntan” – minus 0,25 procent.

Vilket är samma omdöme jag ger våra lokala minoritets-politiker och deras förmåga att själva driva den saken. Förutom att de inte har just några ”starka egna saker” att driva (som förmår intressera de många ortsborna) så har de inte vare sig viljan, krafterna/orken eller kunskaperna.
Är vad jag, och Clemens tyckte oss förstå vid vårt tidigare samtal.
Därför har jag inte tagit upp det här tidigare.
Men en fredag i februari tyckte jag plötsligt att det passade bra…