Blandade känslor…

Jodå, det finns dagar när man upplever sådant. Jag antar att det kan hända hos dig också? Tänkte väl det.

Nåväl, den första –  något så när stora, sinnesupplevelsen var när solen bröt igenom just efter lunch och jag kände ett första pirr av vårkänsla. Fem plusgrader bidrog till det. Och vad jag förstår delade Madame denna min upplevelse – i alla fall till jag (igen) började tjata om en efterlängtad semesterresa med bilen…

När jag senare under söndagen fick möjlighet att intressera mig för de 18 mejlen i brevlådan fanns där en del (som innehöll hänvisningar till andra bloggar) som tog över och fördystrade det tidigare pirret – lite mer åt det dystra hållet.

Du får ett exempel – vad Patrik Engellau – skriver under rubriken:
Det största undret och dess framtidsutsikter.
Texten börjar så här:

”Det största undret i mänsklighetens historia, möjligen undantaget själva skapelsen, är de senaste tvåhundra årens magiska välståndsutveckling i västerlandet. Det handlar inte bara om en kvantitativ förändring av typ att BNP per capita gått upp något alldeles oerhört. Det handlar också om en kvalitativ omvandling. För nästan alla människor var livet tidigare en jämmerdal.

Inte ens kung Gustav Vasa slapp tandröta och stinkande pottor vid sängen. Även de rikaste kunde förlora hälften av barnaskaran i spädbarnsdöd. Nu har alla rinnande kallt och varmt vatten samt spoltoalett i lägenheten.
Om du tycker det låter prosaiskt kan du försöka föreställa dig ett liv utan dessa bekvämligheter. Ibland gör jag det och faller då i häpen förundran över vilket mirakel den moderna västerländska människan vederfarits.”

Just de raderna bör väl inte åstadkomma några missmodiga tankar – och det gjorde de heller inte hos mig.
Men det gjorde de följande längre ner i Engellaus text:

Sverige är nog det sorglösaste landet av alla i sin barnsliga övertygelse att nationen åtnjuter ödets särskilda utfästelse om evig välgång.”

Om du läser hela inlägget så förstår du kanske varför man kan bli (känna sig) en aning missmodig…