Bottennoteras

Även en söndagsmorgon kan man ju få för sig att vara intresserad av politik – den på riksplanet då, konstaterar jag för mig själv när jag läser följande rader hos ledarsidorna.se:
”Har våra politiska system urholkats så mycket att de är bortom räddning? Är flertalet av de politiker som kämpat sig fram till ledningen i partistrukturerna så urusla i politisk kommunikation att allt fler av de röstberättigade antingen avstår från att välja någon av dem – eller lägger sin röst i ren protest mot dem?

Är rent av den så förhatliga ”populismen” det enda som kan stärka den västliga demokratin? Mycket handlar om hur politikerna förhåller sig till ”folket”. Italienske inrikesministern Matteo Salvini är mer populär än någonsin medan Frankrikes president Emmanuel Macron fortsätter att rasa.
Exempel på dalande stjärnor blir allt fler och svenska politiker bottennoteras.”

Ett långt inlägg som först i slutet hamnar i Sverige. Kanske är det så att skribenten velat ”sparat det godaste till sist”.
Vad vet jag – som i alla fall håller med i hans slutsatser.

Några av hans rader får mina funderingar att hamna i Vingåker:

”Svensk politisk kommunikation är under all kritik. Därför har väljarna slutat lyssna till den. De har också tappat intresset för politik och demokratiutveckling då allt färre respekterar företrädarna för det ”politiska spelet”.

Vad får jag då för egna funderingar kring våra kommunala politiker och deras kommunikation till mig?
Just inga tankar alls – och kan inte enas med mig själv om jag tycker det är bra eller dåligt.
Vi som bor  Vingåker får ju i alla fall några gånger om året kommunens tidning – Vingåker för dig – som innehåller en del nyttigheter.
Men en oinspirerande hemsida – kommunens alltså – får aldrig mig att nyfiken hoppa ur sängen om morgonen.
Vilket jag förmodligen skulle kunna tänkas göra om där – också – fanns någon ”kommunikatör” som (ofta) skrev en personlig krönika om ”läget i Vingåker”.

Kommunfolk, säger jag till mig själv, är lika nyttiga som havregrynsgröten jag äter om morgonen – och ungefär lika färgsprakande…
Och blanda gärna in KF-delegaterna i den kommentaren där ingen sticker ut som en ”glad prick till kommunikatör”.
Tycker jag alltså.
Jag kan förstås inte påminna mig om att ha läst någonting om Humor i kommunens värdegrund.

Läser en rubrik i Svenska Dagbladet som inte vill lämna mig någon ro:

Levererar inte köket kvittar det vem som har designat matsalen

Får mina tankar att vingla runt i vida svängar, och hamnar emellanåt i Vingåker, och passerar där gång på gång Tennisparken.