Bustidningen

Den tändande gnistan…

…är en bok i min bokhylla, som jag kom att tänka på när ”strömmen gick” vid lunchtid. Datorn slocknade utan att ge ett ljud från sig. Inte jag heller, faktiskt, trots jag var i full färd med skriva ner några begåvade funderingar. Som jag helt glömt, just nu…

Nå, tänkte jag, det tar säkert bara kort tid så kommer elen tillbaka, vilket du kan se då jag ju nu sitter ock skriver.
Men innan elen kom tillbaka hann mina funderingar hamna i Vingåker skolor – där vad jag förstår – är glad över att själv inte har hamnat – men började fundera över hur det skulle vara möjligt att få till en nystart för hela skoleländet.

DÅ – poppade den här boken upp. Kanske för att jag tidigare läst ett flertal goda berättelser om skolor som gått från bottenskiktet till att bli – föredömen.
Tack vare, som jag minns det, en enda person – rektorn. Som till exempel Hamid Zafar – som blev Årets Svensk enligt Fokus:

»Han har använt sin egen erfarenhet för att förstå och försöka lösa de problem som uppstått till följd av stora invandringsströmmar, bristande integration och en långtgående segregation. Han gör det med övertygelsen att höga krav på den enskilde är det bästa sättet att stimulera mognad och framsteg. Han gör det utan rädsla för att benämna och diskutera det svåra och med båda fötterna i den praktiska verkligheten. Årets svensk är rektorn för Sjumilaskolans högstadium i Göteborg, Hamid Zafar«, lyder motiveringen.

Åter till mina egna funderingar som hamnade i orden:
”Det spelar ingen som helst roll vad Kommunfullmäktige beslutar om i skolfrågorna. Det spelar ingen som helst roll vad styrelsen i Barn- och utbildningsnämnden beslutar som har/får minsta påverkan på elevernas skolresultat.
Det finns bara en som har påverkan på resultatet (stora, klara, förbättringar) och det är skolornas rektor.”

Jag tipsar, för tredje-fjärde gången om den här berättelsen om en skola i London som gick vägen från bottenträsket till ett föredöme  – eller som det beskrivs i den långa, synnerligen medryckande, artikeln:

I början av sommaren kom dessutom den första externa granskningen av Michaela. Det var Ofsted, den brittiska motsvarigheten till svenska Skolinspektionen, som hade låtit granska skolan. Resultatet? Som en av få skolor lyckades de få högsta betyg, ”outstanding” i samtliga kategorier.

Skolan bedömdes ha en effektiv ledning, hög kvalitet på undervisning, god ordning och en trygg studiemiljö samt höga kunskapsresultat för samtliga elever.

Hm, sitter och vrider mig lite i en känsla av olust, i en typisk svensk ovana att vara rakt på sak (någon kan ju ta illa vid sig) – men vad är det för kvalitet på Vingåkers rektorer?

Varför är det så fullständigt otänkbart att en svensk rektor slår näven i bordet och säger:
”Nu skiter jag i vad ni anser och bestämmer – nu gör jag det på mitt sätt!”

Artikeln jag länkar till börjar så här:

För de allra flesta var det en helt vanlig tisdag i oktober. Året var 2010.
Men för läraren Katharine Birbalsingh var det allt annat än en vanlig dag. Hon skulle hålla ett anförande inför flera hundra politiker som hade samlats på Tories nationella partistämma. Talet hade förberetts rigoröst. Katherine hade bestämt sig för att detta var hennes chans att avslöja de obekväma sanningarna om det brittiska skolsystemet.

Hon skulle förklara hur kaoset och den bristande disciplinen i kombination med progressiva undervisningsmetoder missgynnade de allra svagaste eleverna. Katherine menade att vad som behövs är en mer traditionell skola där alla elever hålls ansvariga för sitt eget uppförande.

Hon kunde knappast ana på förhand att hennes anförande skulle förändra hennes liv. Budskapet möttes visserligen av stående ovationer från de samlade politikerna, men det direktsändes även i BBC.
Över en natt blev Katherine Birbalsingh den mest kända läraren i Storbritannien.”

Och mina tankar hamnar igen i boken där uppe – suckar djupt och funderar ”Vem har den tändande gnistan?”

Klart du har rätt – det finns ingen…

– Ingen har rätt att utsätta elever för en skola som inte ger tillräckliga kunskaper, säger Anna Kinberg Batra på en pressträff. (SvD 21/5-16)