Bustidningen

En märklig känsla…

…upplevde jag hos mig själv då jag i går eftermiddag märkte att det inte gick att titta in här hos nattgöken med anledning av mitt webbhotell hade fått problem med det program jag använder för att kunna uppdatera bloggen. Först nu på morgonen har ordningen återställts.

Under frånvaron blev jag jättestressad och kunde knappt koncentrera mig på andra saker. Mycket märkligt, tänker jag, nu när allt fungerar igen. För – avbrottet var ju för omvärlden totalt ointressant. Ingen och ingenting kom till skada.
Igen har jag fått en påminnelse om hur viktiga känslor är och hur lätt de styr människors vardag.
Nå – i alla fall min – vet jag bättre idag.

Därmed övergår jag till att fundera över andras känslor.
Märker jag när jag i Göteborgs-Posten läser rubriken:
Politikerna är för fega för att ta tag i skolstöket.

Artikeltexten börjar så här:
En färsk rapport från Skolinspektionen visar att allt färre elever och lärare känner sig trygga i skolan. Värst är det för flickorna, av dem är det bara fyra av tio som tycker att de har en trygg skolmiljö. I rapporten framkommer även att hela 58 procent av eleverna anser att andra elever stör ordningen i klassrummet.

Om du tar dig tid att läsa artikeln kan du också läsa de här raderna:
Det är kanske hög tid att börja värdera kollektivets, alltså klassens övriga elever, rätt till en god studiemiljö, framför individens till synes okränkbara rätt till att vistas på just samma skola. En elev som återkommande väljer att missköta sig grovt på en skola har enligt mig förbrukat sin rätt att vistas där.

Om du nu tillhör dem som har barn eller barnbarn i skolan – får du också känslan av att vara/bli jättestressad över att det inte fungerar?

Du – det tror jag inte alls att du blir. Och är du en som inte har någon stark anknytning till skolans värld – bryr du dig förstås ännu mindre.

Och – som jag tyder det – de som bryr sig minst (verkar vara) rektorerna och lärarna och de inom kommunen som som har ansvaret för Vingåkers skolor.
Som är lika osynliga i debatten – som pengar i en S-röstande kvinnlig pensionärs portmonnä dagarna innan nästa pensionsutbetalning.

Du – hur ska jag kunna tolka det annorlunda?
Här planeras för Pridefestival, som tydligen blivit namnändrat till, Mångfaldsfirande och pridefestival.

Tydligen förbannat mycket viktigare än att ordna ett betydligt angelägnare ”tåg” under parollen  – Rädda Vingåkers skolor.
Där rektorerna gick först i leden framför alla lärarna.
Om det kommer några elever därefter  – vete väl fan om jag kan se framför mig.
I alla fall inte fler 9-klassare än de som skulle vilja dansa vals på ett klassfest.
Och vad tror du om en lokal ”Greta” som skolkar för en bättre skola?
Nä – inte jag heller…

Kommunstyrelsens ordförande, Anneli Bengtsson, har i Kuriren sagt:
Vi är stolta och står upp för att vi är en liten kommun som anordnar en prideparad.

Kan man tänka sig att Bengtsson med alla övriga i kommunfullmäktige (eftersom hon använder ordet ”Vi”) också kraftfullt kan tänkas uttala sig med:
Vi är stolta och står upp för att vi är en liten kommun som anordnar en Rädda-skolan-parad.
Med tillägget:
För något viktigare kan vi inte se framför oss…

Om en sådan sak (att offentligt uttala sig i Kuriren) kännsoöverstigligt svår erbjuder jag er en plats att (så ofta ni vill) öva er på det – här hos nattgöken.
Jag samarbetar gärna…