Bustidningen

Ett år av nya förväntningar

Lugnet har återkommit i mitt hus på så sätt att jag, om jag har lust, denna kväll har möjlighet att spendera hela kvällen i sällskap med mina egna funderingar.
Glad över att Jul och Nyår har passerat.
När man som jag kommit en bit upp i åldern har man ju varit med om ett större antal Jul- och Nyårsfiranden. Som sedan 2000-talets början blivit allt mindre betydelsefulla, vilket inte alls betyder att de varit tråkiga.
Bara annorlunda än förr…

Annorlunda, tänker jag, och suckar en aning missmodigt. Inte över mig själv utan mer för att jag i tankarna en kort stund hamnade i den svenska politiken.
Totalt undermåligt, viskar jag till mig själv, och undrar hur f-n dagens mesiga rikspolitiker med sin feministiska politik ska få kunna någon ordning på sitt land – ett Sverige på dekis.

Stämningen kräver kaffe, känner jag, och sätter på bryggaren. Tar kaffemuggen och återgår till datorn och får för mig att titta lite på gamla bilder.
Hittar den här och känner hur en stilla humörförändring växer. En smula framtidshopp kommer smygande.
Sonsonen Mikael ger mig en växande känsla av hopp.

Tittar avundsjukt på hans kraftiga underarmar och tänker ”Det är män av hans kaliber som får mig att känna framtidshopp”.