Farliga engelska ord…

När jag läste den rubriken blev jag klart intresserad av att ta del av texten till artikeln – allra helst som jag såg att det var Patrik Engellau som var skribenten.
Jag kan gott erkänna att jag har en del fördomar – en av dem är att de flesta i Vingåker verkar vara ointresserade av politik.
Eller kan det vara så att de inte vill (törs) föra ut sina åsikter i ämnet i offentligheten? Jag kan få den funderingen när jag själv har försökt få igång en diskussion – eller en stunds prat då – kring kommunpolitiken. Ingen vet just någonting om någonting, med några få undantag där Kuriren skrivit om saken.

Därför, bäste läsare, fördom nummer två – jag tror att det är ytterst få Vingåkersbor som – självmant – tar del av vad du kan göra om du klickar dig in på den rödfärgade länken här ovan.
Ni begåvade ortsbor som tittar in hos mig är förstås de lysande undantagen från den fördomen…

OK – då åker vi – vilket betyder att jag citerar Engellaus första rader i sin text:

”Hur jag än spanar, med både kikare och förstoringsglas, så ser jag ingen räddning på Sveriges problem. Jag ser ej ens en början till en räddning och det beror på att det tänkande som orsakar de så kallade utmaningarna fortsatt härskar oinskränkt utan att ifrågasättas.
Och det kommer inte att spela stor roll vilken regering som det nu pågående parlamentariska apspelet än utmynnar i.”

En liten bit ner i texten finns:
Det tänkande som hotar nationens framtid är den lömska folkförförelsen att politiken inte bara har uppgiften att lösa alla problem utan också den faktiska förmågan att göra det. Jag talar om myten om politikerväldets gudomliga kompetens, vår tids motsvarighet till äldre tiders religiösa föreställningar om Guds godhet och allmakt.

Patrik Engellau avslutar sin artikel med att förklara de nio mest skrämmande engelska orden:

Jag ryser och tänker på Ronald Reagans diktum om de nio mest gastkramande orden i det engelska språket: ”I’m from the government, and I’m here to help”.