Fredag igen…

Först hade jag tänkt att använda gårdagens rubrik igen men när jag skrev dit dagens datum så poppade det upp – på dagen för precis 60 år sedan gifte jag mig med mina barns mor. Då en 19 år ung och på omogen yngling som två och en halv månad senare blev pappa – då  just fyllda tjugo.
En pojke – som snart blev tre – som sedan blev sex barnbarn – som nu också blivit sex barnbarnsbarn…

Ingen dum inledning på en fredagstext, berömmer jag mig själv, och hamnar för en stund i de många nostalgiska glädjestunder livet därefter har bjudit mig på.

Nå, apropå glädjestunder – det var om läsning jag tänkte skriva. Men risk för att du tycker jag är en smula tjatig – sådana (glädjestunder) får jag ta del av varje fredag då tidningen Fokus finns att hämta i brevlåda. Som alltid erbjuder intressant läsning – och som i skrivande stund manar fram en liknelse med en ypperligt god måltid som avslutas med en magnifik efterrätt.
Med vilket jag då menar är tidningens krönikörer.

I dagens nummer fick mig Jennifer Wegerup, efter dagens krönika, att stiga upp ur favoritfåtöljen och vanka fram och tillbaka i huset i någon slags blandad berusning av ”läsglädje & avundsjuka”. Nå mest glädje då…

Vad Wegerup kåserar om under rubriken ”Favorit i repris” som berättar om det där med att läsa om böcker.

Wgerup börjar så här:
”Dina älsklingsrätter. Dina favoritviner.
Resmål du bara måste komma tillbaka till.
Älskare eller älskarinnor med läppar och händer, blickar och kroppar som du aldrig kan få nog av.
Alla saker att njuta av om och om igen.
Varför skulle man inte kunna läsa samma bok flera gånger?”

Ja – varför skulle man inte kunna det?
Frågar jag – som frossar i sådant.
Som, förstås, beror på att jag bara har bra böcker i bokhyllan…   😉

Hur kan man undgå att inte älska en krönikör som avslutar sin text med :
”Det finns bara en typ av böcker jag aldrig läser om – deckare.
De handlar nästan alltid bara om en sak – upplösningen.
De böckerna är som ett engångsligg; snabb tillfredsställelse för stunden.
De andra, de får följa mig till sängs hur ofta de vill genom livet.”

Sådan framkallar ljuvliga rysningar i min kropp.
Aj, aj aj – vad avundsjukan slog till…

Medan du funderar över vad jag skriver här ovan kan jag berätta att jag just beställt den här boken. (189 kr hos Bokus)
Som får den här beskrivningen:
”Vi har tämjt naturen, byggt samhällen och gjort enorma framsteg inom vetenskap och teknologi. Men vet vi verkligen vad vi ska göra av allt detta? Mycket snart måste vi bestämma hur vi ska använda all vår makt – innan ridån går ned för vårt släkte.
I succéboken Sapiens utredde Yuval Noah Harari mänsklighetens förflutna. Uppföljaren Homo deus profeterade om den avlägsna framtiden. I denna bok intresserar han sig för vår samtids 21 mest omedelbara utmaningar, bland dem terrorism, miljö, övervakning, ojämlikhet, globalisering, arbetslöshet, desinformation och krig.

Trots hastiga förändringar och undergångstoner visar Harari vikten av att behålla sans och förnuft, både som kollektiv och som individer. Än kan utbildning och filosofi hjälpa oss. Än finns möjligheter att förstå den värld vi har skapat!

Yuval Noah Harari har doktorerat i historia i Oxford och är i dag knuten till Hebreiska universitetet i Jerusalem.
Han slog igenom internationellt med Sapiens, och skriver och
föreläser därefter för en trollbunden världspublik.”

Det är väl tveksamt om det i boken står någonting om Vingåker – men jag köper den i alla fall – man vet ju aldrig…