Frustrerande…

17.30 – Blir jag då och då. Ofta när jag läser vad kloka, begåvade och kunniga människor berättar för mig. Och ju fler böcker jag läser av dem desto mer övertygad blir jag i min egna formulering ”Mänskligheten är totalt korkad”.

Ibland är jag lite mildare i min bedömning och skakar då bara uppgivet på huvudet – som när jag läser:

”Terrorister är mästare i att ta kommandot över människors föreställningsvärld, De dödar mycket få men lyckas ändå injaga skräck i miljardtals människor och skaka väldiga politiska byggen som EU och USA.
Sedan den 11 september 2001 har terrorister dödat omkring 50 människor om året i EU, tio i USA, sju i Kina. och upp emot 25 000 i hela världen (huvudsakligen i Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien).
Som jämförelse dödas om kring 80 000 européer i trafikolyckor varje år, 40 000 amerikaner, 270 000 kineser och totalt 1,25 miljoner världen över.

Diabetes och höga sockernivåer dödar uppemot 3,5 miljoner människor om året och luftföroreningar omkring 7 miljoner.
Så varför är vi mer rädda för terrorister än för socker, och varför förlorar regeringar val på grund av sporadiska terrordåd men inte på grund av kroniska luftföroreningar?”

Du vet inte – antar jag – för du läser förmodligen inte de böcker jag läser. Som den du ser bild på här ovan. Jag lånar inte på biblioteket utan köper – för att, när lusten faller på, kunna ta fram den ut bokhyllan och läsa om. I alla fall de många stycken jag markerat med gul färg.
Men jag vet alltsåen liten kunskap som är en av de många byggstenar som sakta men säkert visar för mig – vi människor är allt – om just inte korkade – så i alla fall – rejält märkliga …

09.00 – frustrerande har också gårdagen varit då genom ett fel hos mitt webbhotell gjorde att jag inte på hela dagen kunde komma åt och uppdatera nattgöken. Så här, denna måndagsmorgon då jag upplever tillfredsställelsen att åter kunna störa omvärlden med  mina funderingar, kan jag le lite åt mig själv där jag i går vankade runt i huset i otålig väntan på att få komma ut ”på nätet”.

Jag har just upplevt det märkliga i att en text jag läste fick denna gråmulna morgon att kännas som något av en ljummen Midsommaraftonsmorgon fylld av fågelsång…
Jennifer Wegerup avslutar sin krönika med:

Om enbart ångest blir vår arvedel, då mister också målet sin mening. Vem vill kämpa för en värld och ett liv utan njutning och glädje?

Vi äger en skyldighet att ta vårt ansvar för allas överlevnad. Men vi är också skyldiga livet och oss själva att leva det fullt ut.

Vår stund på jorden.

Hur kan man undgå att inte älska en person som skriver som Jennifer?
Inte jag i alla fall…

Nå, det finns saker som kan förändra en solig morgon till en smått dystrare sådan – märker jag när jag läser en text om ”dagens politiker”.