Gråmulet

Oftast, jag i alla fall, ser på ordet gråmulet som någonting negativt. Det gör jag inte i dag – i alla fall vad det gäller väderleken som – trots att den gör dagen en aning mörk – inte på något sätt kan fördystra min sinnesstämning – som en centerpartist i Flen lyckas med.

Karina Krogh heter denna kvinna som lyckas göra mig irriterad när hon på journalistens fråga (svarar)
Vilka partier kan ni tänka er att samarbeta med efter valet?
– För oss är utveckling viktigare än makt. Kan vi få gehör för de frågor vi har, så är vi öppna för samarbete med i stort sätt alla partier. Men vi kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna, vi står för långt ifrån varandra ideologiskt, men även praktiskt.
När jag tittar på vad Sverigedemokraterna har kommit med för förslag under dessa år, så har jag svårt att se hur det bidrar till en positiv utveckling av Flen.

Att jag blev så pass irriterad att jag hamnade ända i Flen beror säkerligen på att jag innan jag läste Kuriren hade läst vad Ann Heberlein skrivit på ledarsidorna.se

”Den som engagerar sig politiskt gör förhoppningsvis det eftersom han eller hon har en idé, en vision om hur samhället bör organiseras, vad som är ett gott samhälle och vilka värderingar och normer som ska råda i detta samhälle, hur våra gemensamma resurser ska fördelas, vad som är rättvist och jämlikt.
En politiker bör rimligen ha som mål att genomföra sina idéer, att försöka förverkliga sin vision om det goda samhället, och bör därmed vara intresserad av makt: Inte för maktens skull, utan för att den som äger makten kan få saker att hända. Med makt kommer ansvar, och ju större makt du har, desto större ansvar har du för hur du använder denna makt.

Makten har alltså inget värde i sig själv och är inte ett mål i sig. Makten har blott ett värde som medel till något annat, till förändring, till påverkan – och viljan att påverka och förändra är politikens kärna.
Den politiker som inte vill få saker att hända, som inte strävar efter makt, sysslar inte med politik utan med något annat. Därför finner jag det minst sagt förbryllande att så många politiker sätter en ära i att avhända sig makten. Den ene efter den andre, på kommunal nivå liksom på riksplan, bedyrar väljarna att de aldrig någonsin kommer att ta makten om det innebär att de måste söka stöd hos Sverigedemokraterna.

Ännu mer förbryllande är det att dessa ansvarslösa politiker förväntar sig applåder. Varför skulle väljarna bli imponerade av att de personer som vill bli valda för att styra vårt land säger att de vägrar att styra – om det innebär att de måste söka stöd hos, samtala med och samarbeta med ett annat demokratiskt valt parti? Resonemanget är befängt, och kvalificerar inte för att definieras som vuxet. Barnsligt, omoget och fegt är bättre ord för att beskriva oviljan att regera.
(min fetmarkering)

När jag tittar på vad Sverigedemokraterna har kommit med för förslag under dessa år, så har jag svårt att se hur det bidrar till en positiv utveckling av Flen.

Så får man förstås tänka, men för egen del skulle jag ha blivit synnerligen glad om reportern ställt frågan ”Vad tycker du då om de övriga partiernas agerande i den frågan?
Men den typen av frågor ställer aldrig Kuriren. Och jag begriper mig ta mig -f-n inte hur det komma sig – av en tidning som så ofta beskriver sig som ”viktig för demokratin”.
Jodå, Kuriren jobbar idogt för att göra livet besvärligt för SD genom att ständigt få med negativa pikar om just SD och deras syn på politik. Som t ex här där man försåtligt lägger in frågan om Vilka partier kan ni tänka er att samarbeta med efter valet?” för att få en möjlighet att få ge SD en ”känga” väl medvetna om att Krogh skulle svara som hon gjort.

Det får väl läsarna stå ut med – de allt färre – och blir det då så att man (som jag förmodar) huvudsakligen bygger sin syn på verkligheten genom att bara läsa Kuriren – och lyssna på Annie Lööf – då kommer man med sådana korkade utsagor som Karina Krogh.
Och förmedlad genom undermålig journalistik i Kuriren.

Fick jag inte för en stund sympati för vårt lokala Vingåkerspartiet VTL som inte behöver fråga ” någon mamma vad de ska tycka”.

Gäller Flen:
Vid valet 2010 fick C 831 röster – år 2014 762.
Vid valet 2010 fick SD 700 röster – år 2014 1802

Katrineholms-Kurirens upplaga – var år 2010 var 11 600 exemplar.
År 2016 – 9700 ex.
År 2017 9200 ex. – (varav 500 i digital upplaga) och där 1700 är rabatterade prenumerationer och 300 är s k friexemplar. (gratistidningar)

Kommentera