Min självbild?

Ja, vad har jag för bild av mig själv? Frågan passerade snabbt förbi – väldigt snabbt – efter att jag hade läst vad Patrik Kronqvist, skriver i Expressen i dag. Hans text handlar om ”oss i Sverige och vår självbild”. Och en av dem Kronqvist intervjuar – Ylva Nilsson – säger i artikeln:

”- Britternas problem är inte att de vill lämna EU, för det kan de göra. Problemet är att de vill ha kvar alla fördelar som finns med EU-medlemskapet. Att de har drivit den frågan så hårt – trots EU:s tydliga invändningar – beror på att de har en väldigt överdriven självbild:
De är viktiga, inflytelserika och ingen klarar att driva en klubb utan dem, tror de. 

– Det där tycker jag att Sverige delar med Storbritannien. Vi har en självbild som påverkar hur vi uppför oss i EU. Vi hamnar väldigt fel om vi inte reviderar den självbilden.

Hur ser den självbilden ut?

– Att vi är lite bättre än alla andra, lite duktigare. Att vi har haft fred och välstånd beror helt enkelt på att vi är smarta och arbetsamma. Vi har byggt ett väldigt fint land, absolut, men vi har ju haft tur i det. Vi var ett av få länder i Europa som inte var fullständigt sönderbombat efter andra världskriget. Men det där har vi inte tagit in i vår självbild.
Eftersom vi tycker att vi är lite märkvärdigare, bedömer vi hela tiden EU-samarbetet som rätt så onödigt, det kostar och det blir lite jobbigt att ändra saker.”

Kanske jag ska berätta att rubriken till artikeln berättar:
I Bryssel garvar man åt Sverige

För egen del tror jag att man gör det många fler platser…

Nåväl, för att slippa återgå till frågan om mig själv så lät jag funderingarna i stället hamna i Vingåker. Vad anser Vingåkersborna om kommunens självbild?
Om de nu till äventyrs skulle ha fått för sig en så udda tanke i huvudet.

Jag som inflyttad har väl inte heller bekymrat mig så mycket över frågan – även om jag allt eftersom har matat på en del av mina fördomar.

Tittar in på kommunens hemsida och läser:
”Vingåkersbygden – Sveriges smartaste landsbygd”

Ser att kommunens argument för den tanken om sin kommun skrivs så här:

Tack vare vår solidariska modell för utbyggnaden av fiber där alla delar solidariskt på kostnaden så möjliggörs en utbyggnad till 100 procent. Alla inom kommunens gränser erbjuds fiber oavsett var de bor och verkar. Det gäller i såväl centralort som i mindre byar eller på rena landsbygden. Alla erbjuds fiber till samma kostnad och förutsättningar.

Målet är att 100 procent av hushållen och företagen senast år 2020 ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

För all delmen påverkar fiberkabeln ortsbornas bild av Vingåker?
Tveksamt, mumlar jag till mig själv. Och får en kort tankesläng till kommunens många pensionärer.
För det finns väl annat som besvärar Vingåkersborna – kan jag föreställa mig.
Och citerar ur en annan artikel i Expressen där Ann-Charlotte Marteus skriver en artikel under rubriken:
Ska vi bara titta på medan städerna dör nätdöden?

”Näthandeln kryper som en farsot över städerna och tömmer dem på liv.
Butiker dör. Men inte bara butiker. 

Allt fler varor och tjänster kan beställas hem till dörren, som julgranar, med eller utan fot. Det är ingen vild gissning att granförsäljningen på gator och torg kommer att minska eller helt upphöra. Så går vi miste om trädens parfym, känslan av högtid, den pratglade försäljaren som yxar till stammen, de uppspelta barnen och de vuxna med sina tappra försök att bära hem julträdet med en smula värdighet i behåll. 

Ju fler ärenden människor väljer att uträtta på nätet och ju fler varor vi ber att få hemskickade, desto mindre riskerar våra cirklar att bli, både geografiskt och socialt. Segregationen förstärks när alla har färre praktiska skäl att lämna sitt revir.”

Madame och jag kom idag under en bilresa till Örebro att prata om butiksdöden i Vingåker.
M berättade inlevelsefullt och positivt om Hur det var när hon kom till Vingåker 1961- med alla dessa många små affärer”.
Och avrundade med att ”om de nu är någon som startar något nytt så är det antingen en damfrisering till eller en pizzeria”. Och nämnde någonting om en tatuerare…


Vingåker är en öken – vad gäller utbudet av affärer – enade vi oss om under vår resa till Örebroaffären som sålde M:s eftertaktade radio – som också kan spela upp både cd och gamla kassetter. Som vi fann efter att ha sökt på – nätet.

Och det har nu blivit så att ska jag och M handla oss någonting som inte systembolaget, Ica, eller blomsterhandeln har – far vi oftast antingen till Katrineholm eller Örebro.
Jag själv gör alla mina många bok-köp – och resor – på nätet.
Mina kläder köper jag – huvudsakligen – i Köping.…

Den utvecklingen är absolut inte kommunens fel!
Tänkte jag först – men hamnade sedan i små grubblerier över hur jag då skulle placera kommunens iver att låta ortsborna ta sig ut på – fibernätet…