Om kritik…

Att jag tar upp ämnet här beror nog mest på vad jag har skrivit på ingångssidan – Tankar om skolan – som vill jag anse är ännu en kritisk text om den svenska skolan. Jag läste just i Expressen dessa rader:

”Att få kritik ingår i jobbet. Den bröliga sorten kan visserligen nöta ner en över tid. Kritik i sakfrågan är däremot både intressant och besvärlig, eftersom den kräver ett genomtänkt svar. Det ger en möjlighet att vässa sig.”

Försöker komma på om jag kan minnas några kritiska text som jag vill anse som ”den bröliga sorten” – men kommer inte på några – men däremot flera som kan sägas vara den sorten att de är – sakliga…

Blir så sittandes i stilla funderingar över varför de ansvariga för skolorna i Vingåker – inte minst rektorerna och lärarna – inte ger sig in i skoldebatten. Skriver jag med tillägget att det i så fall sker på platser jag inte känner till.

Och känner hur hornen börjar växa – kan det bero på att man DÅ måste åstadkomma ”ett genomtänkt vässat svar?”
Och det förmår man kanske inte?

Vad vet jag – annat än att jag är förvånad över ointresset hos lärarkåren att mer offentligt ge sig in i debatten om förfallet inom den svenska skolan och det svaga resultat som redovisas i Vingåker.
Går de – rektorerna och lärarna – stolta till sina skolor varje dag?
Det kan de mycket väl göra – men då av skäl jag inte känner till…