Skolan då?

Tittar på förra rubriken och får vibbar om att skriva in orden ”bistra tider” än en gång eftersom jag just i Kuriren läser att skolorna i Vingåker hamnar på plats 283 (av 290) i Lärarnas Riksförbunds ranking av skolorna i Sverige.

I artikeltexten läser jag:
– Kommunerna har väldigt olika ekonomiska och befolkningsmässiga förutsättningar att driva skola. Dessa skillnader får för stort genomslag. Vi klarar inte av att ha en likvärdig skola, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén till TT.

De stora skillnaderna mellan kommunerna som rankningen blottar talar för att staten måste ta över finansieringen av skolan, enligt LR.

Där blir jag sittandes i små funderingar kring frågan om resultatet för Vingåkers skolor skulle bli bättre om staten tar kostnaderna. Tankarna hoppar lite hit och dit men jag hamnar efter en stund i – högst tveksamt.
Nå – så här skriver kommunen om ekonomin för våra skolor:

Barn- och utbildningsnämnden –4,9 mkr.

Det  stora  underskottet  berodde  framförallt  på  att  antalet  elever  ökade  mer  än  beräknat  (–2,8  mkr). Landsbygdsskolorna hade svårt att hålla budgeten för personalkostnader (–1,6 mkr) och gymnasieskolan inklusive gymnasiesärskolan hade ett underskott på nära 1,9 mkr.
Gäller för år 2017, någon redovisning för 2018 kan jag inte finna på kommunens hemsida.

Hm, ett minuskostnad på lite över 400-tusen kronor i månaden för våra skolor är ju inte direkt kattskit, tänker jag och undrar om det går att få fram om där kan tänkas uppkomma nya kostnader (någonstans i kommunens redovisningar) från den snart färdigbyggda skolan.

Högst sannolikt, påstår mina inre funderingar, eftersom skolbygget väl på något sätt ska betalas av kommunen. Men orkar inte börja rota i just den frågan – eftersom mina funderingar säger att de hellre vill diskutera med mig varför våra skolor fortsätter att ligga i botten av skolrankingarna.
Jag spjärnar emot för jag inser att det här är inte platsen för så långa texter.
Men två av mig, sparade meningar, minns jag:

Regnet faller droppvis men bildar ändå dammar.
När förnuftet slutgiltigt drunknar i moraliserande pladder är vi förlorade
.

Skriver jag i en förhoppning att du drar samma slutsatser av de raderna som jag tidigare har gjort…

PSUselt – vill jag påstå. Vilket förstås är lätt att tycka när man inte har den fulla insynen i hur våra skolor i Vingåker sköts.
Men känner i alla fall en lust att låta det ligga kvar eftersom våra skolor igen har fördystrat vår tillvaro (för oss som bryr sig då) genom att ha harvat i gärdsgårdsserien i de senaste årens skolrankningar.
Omdömet står den här gången – för att våra skolor hamnar på en neslig 283-plats av 290 i Lärarnas Riksförbund nyligen levererade ranking.

Kuriren skriver:

Ansvariga politiker, förvaltning och skolpersonal i Vingåker är luttrad när det gäller låga rankningsplaceringar. I höstas hamnade kommunen på plats 257 av 290 när Lärarförbundet gjorde sin årliga jämförelse ”Bästa skolkommun”. Det var ändå ett fall framåt.

På måndagen presenterade det mindre lärarfacket Lärarnas riksförbund, LR, en undersökning som åter trycker ner Vingåker mot botten: till plats 283 av 290 kommuner.

Ingen trevlig läsning – och inte ser det ut som att någon större förbättring är att förvänta sig de kommande åren, tänker jag när jag läser vad LS:s lokala Vingåkersrepresentant säger:
– Vi har jätteproblem med behörigheten och att vi tappar folk. Det görs en hel del för att locka behöriga lärare till kommunen, men av någon anledning nappar de inte, säger Olausson.

Är det någon som frågat dem? – undrar förstås jag…

Ing-Mari Frössevi är efter senaste valet ordförande i barn- och utbildningsnämnden och fördystrar mitt sinnelag ytterligare genom att bekräfta svårigheterna att få till en tämligen snar förbättring genom att säga:

– Men det är ett omfattande arbete, som att vända en Atlantångare med en sytråd. Det tar tid, tillägger hon.

Varför då? Jag vill veta varför då? väser en ilsken röst bakom vänster öra. Och jag nickar ivrigt för att hålla med. Och rösten bakom örat mumlar någonting som jag uppfattar som ”inkompetenta” och ett följande ord jag tycker mig uppfatta börjar med bokstaven ”i”.
Visserligen kan jag inte minnas att Frössevi utlovade att ”Fixa skolan på 100 dagar” som knäppgöken, skolminister Fridolin påstod när han trädde till – men varför skulle inte vi i Vingåker kunna åstadkomma denna nödvändiga förbättring på, låt mig säga, 200 dagar?
Frössevi – jag vill veta varför det inte skulle kunna gå…

Liksom att jag skulle vilja få veta varför dagens rektorer och lärarkår inte redan har gjort det…

PS-2
Hallå Bjarne,
ser med viss förvåning  på Kurirens uppgift om  Vingåkers platssiffra  (283 )  i Lärarnas Riksförbunds årliga ranking av skolorna i Sverige.
Göken har tidigare redovisat Vingåkers placering  för åren 2015 -2018 och då i jämförelse med länets övriga kommuner. Vingåker ligger stadigt förankrad i botten och är förhoppningsvis på väg uppåt. Rätt plats för 2018 är 257.

Siffran avser en totalbedömning som egentligen  är summan av en bedömning 
av 13 olika kriterier vilket länken visar.

Så här står sig Vingåker i jfr med länets övriga kommuner.
/Åke