Bustidningen

Vad kostar det?

En mycket vanlig fråga i Sverige, vill jag påstå, nå i alla fall i den omgivning jag tillbringar mina levnadsdagar – ”Hur mycket fick du betala för det/den?”
Har till min lilla förvåning märkt att den frågan kommer före frågan om produkten eller tjänstens fördelar. Om en sådan nu ens kommer…

Kom jag att fundera kring när jag för någon dag sedan hörde frågan ”Vad fick du ge för den då?” där frågan ställdes över en struntsak för några hundralappar.
Tidigare i dag fick jag anledning att återkomma till det här med folks nyfikenhet om kostnader (på småsaker men inte när det gäller betydligt större kostnader) då jag i ett blogginlägg – om invandringen och dess ofantliga kostnader – kunde läsa:

”Varför är det viktigt att känna till dessa kostnader? Det handlar om demokrati och om Sveriges nationella suveränitet. Om svenska väljare inte får veta hur mycket skattepengar som spenderas på invandring blir det omöjligt att fatta upplysta beslut på valdagen. Demokratin försätts ur spel.
Det väljarna får veta är på sin höjd vilka partier som vill öka invandringen (Mp, C och V) vilka som vill begränsa den (S och M) samt vilket parti som vill ta ner den till ett minimum (SD).
Men om väljarna ska kunna ta ställning borde det vara en demokratisk självklarhet att partierna redovisar åtminstone i grova drag hur många invandrare de planerar för och hur mycket det kommer att kosta.

Även väljare som tycker att Sverige bör betala för invandringen – avsikten är ju att hjälpa flyktingar, inte att tjäna på dem, eller hur? – behöver veta vilka summor det handlar om. Annars väljer man ju helt i blindo.
Rimligen har man en gräns för hur mycket man vill att hjälpen ska få kosta.
Hur många tycker att 1 518 000 000 000 kronor (150 miljarder) är lagom?”

Inte jag i alla fall…
(läs gärna kommentarerna till den länkade artikeln)