Val på gång

För egen del har jag på senare tid blivit allt mer intresserad av att få ta del av våra lokala politiska partiers ”Vallöften”, Nja inte som du kanske får för dig – för att jag är intresserad av vad de kommer att lova. Mera då hur de kommer att bete sig när de vill förföra oss med sina framtidsvisioner.

Därför letade jag fram ur bokhyllan den här boken och började läsa om den i går kväll. Och till skillnad från förra genomläsningen så gulmarkerade jag stycken – och enstaka ord – som jag anar att jag kan behöva tänka på när partiernas valinformation hamnar i min brevlåda.

Att jag började skriva de kommande raderna beror nog mycket på att jag läste:
”I vårt land associerar vi av någon anledning tråkighet med kompetens och hederlighet med trögtänkthet. Inget i verkliga livet ger fog för den uppfattningen, men i den mån man vill komma någonstans i svensk offentlighet bör man fundera över saken.”

Ett kapitel i Häggs bok har rubriken: ”Att ha skrattarna på sin sida” och att där få tips på hur man kan använda humor när man vill föra ut sina budskap.
Jag som många gånger har efterlyst humor i vår lokala politik börjar ana att det inte alla gånger är så lätt med den saken. I texten får vi många tips och idéer om när & hur det kan fungera bäst med humor.
Men, som Hägg skriver ”Ingenting i verkligheten blir roligare för att du sätter på dig en rolig hatt eller lösnäsa.”

Och det är väl ungefär där som man (jag då) förväntar sig att vår lokala humor skulle hamna.
Men skulle älska att bli överbevisad om att jag har fel där…

I Sverige väntar sig folket ett rejält sömnpiller när det erbjuds politiska talare, skriver Hägg. Och för egen del tror jag att det är så – i alla fall för mig.
För, skriver Hägg: ”Den lutherskt skolade svensken betraktar det som en sorts medicin för själen som inte tar om den inte smakar illa.
Man måste lida och ha rejält tråkigt, ungefär som om det gällde en bantningskur eller en stund på motionscykeln.”

Och vad gäller politiken antyder Hägg att – där publiken tvivlar på djupet om man omedelbart begriper eller rentav har roligt vid avlyssnandet.”

Nja – att vara extra tydlig eller rent av visa humor – är kanske inget att rekommendera för våra lokala politiker. Kanske mer då en annan sak att fundera över. Hägg skriver:
I den amerikanska reklamjargongen talar man om ”The seven year old mind”, sjuåringens intelligensnivå, som varje framgångsrikt reklambudskap måste anpassa sig till för att få rimlig effekt.
Och så får vi vet att: ”Var och en som har något viktigt att säga måste ta hänsyn till denna masskommunikationens första lag.”
För som Hägg säger det: ”Det är nästan omöjligt att underskatta folks fattningsförmåga.”

En kul och intressant skriven bok som den – som vill föra ut sitt budskap – har glädje av.

Kommentera