Vid morgonfikat…

…blir jag alltid sittandes i funderingar. Antagligen för att jag då sitter still vid köksbordet och tittar med lite oskarp blick ut över åkrarna förbi Hacksta Ö – och då är det lätt att tankarna går lite som de vill…

En av funderingarna kom denna morgon att hamna i ämnet – lokaltidningar. Den som läst mig länge vet att ”tidningar” är ett ämne som intresserar mig. Jag har varit i tidningsbranschen sedan 1967 och tidningsägare åren 1985 till 2013 då jag sålde min sista branschtidning.

En liten utvikning för att få berätta att jag läste att ägarna till Alingsås Tidning har begärt företaget i konkurs. En tidning som funnits i 150 år.
Ytterligare en, suckade jag där, men tror mig förstå att det blir flera lokaltidningar som följer efter.
Den vanligaste förklaringen till en tidnings nedläggning är att ”annonsintäkterna minskat”. Och så är det nog. MEN, det finns en (hos mig) annan lika stor anledning – tidningarna förmår inte att engagera läsarna längre.
Konkurrensen från ”nätet” blir allt mer svår att stå emot.
För min personliga del hämtar jag numera ”viktig och pålitlig information” huvudsakligen från ”alternativa media” och bloggare jag har stort förtroende för.
DN skriver här om tidningsdöden…

Det finns några uttalanden i den artikel i GT om nedläggningen jag läser som jag på något sätt opponerar mig över.

”– En lokaltidning är en viktig del av demokratin och det här är en institution som försvinner.”
– Det är väldigt tråkigt eftersom lokaltidningar är väldigt viktiga för den lokala demokratin.
– Det hela är mycket ledsamt. Alingsås Tidning har i över 150 år spelat en mycket betydelsefull roll i lokalsamhället.

Många tårar över att där försvinner en ”viktig del av demokratin”.
Och blir sittandes en stund och försöker komma på vad det är som gör att jag inte håller med om detta.
Kan det bero på ”vår” lokaltidning” – Katrineholms-Kuriren? Som just inte alls förmår att locka mig med sitt innehåll. Kanske huvudsakligen för att tidningens ”Vingåkersmaterial” är lika engagerande (uppiggande) som att få en överkokt Sibyllakorv vid någon ensligt placerad korvmoj längs någon lokalväg i Sörmland.
Och – varför skulle jag bry mig om vad tidningen skriver om Katrineholm?
Eller sin taffliga ”omvärldsbevakning”?

Å andra sidan kan jag nog erkänna att ”som inflyttad till Vingåker” är mitt intresse för att läsa om Vingåker som kommun tämligen svalt. 
Egentligen bryr jag mig personligen t ex inte ett dugg om:
– att skolorna inte tillhör landets toppskikt
eftersom det inte drabbar mig personligen på något sätt.
Att jag trots det kommer på mig att skriva gnälliga saker om den saken beror säkert på en – hos mig mental åkomma av något slag – som yttrar sig så att ”jag har så jämrans svårt för klåpare”.

För att återgå till Kuriren – jag kan inte minnas att tidningen på något sätt fått mig att ”känna” att den (för mig) är viktig för den lokala demokratin.
Och det – tänker jag i en svindlande tanke – kan ju betyda att jag därmed finner att kommunen i stort sköts på ett bra sätt. 

Så är det nog, tänker jag innan jag störs i mina funderingar om den saken av att där plingar till i datorn vilket nyfiket får mig att öppna mailboxen för att läsa vad Clemens skriver – från sin semesterplats i San Francisco:
”Är du nu på gång om skolan igen. Du kan inte föreställa dig att de ansvariga för skolresultaten dvs nämnden, rektorerna, lärarna – vill ha det så här? 
De har ju tillåtit att det blivit så här – och fortfarande är så här illa!”