Vingåker då?

Sverige behöver mer byggare – skrev jag i förra rubriken. I förrgår…
Man hinner under ett par dagar fundera över många saker – och det har jag förstås gjort – men först i kväll passerade den lilla funderingen ”Vad behöver Vingåker då?”

Den första spontana tanken som passerade blev  ”inte sådana byggare då som de som åstadkommit Tennisparken.”
Vilket jag snabbt kom på var en helt fel tanke eftersom de ”byggare” som med sina gemensamma krafter har åstadkommit parken verkar ha gjort ett gott arbete.
Den ser ju stabil och tålig ut…

Nästa fundering då, som snabbt påkallade uppmärksamhet, var ”Hur f-n kommer det sig att jag inte nåtts av minsta kommentarer kring den artikel som Kuriren – förtjänstfullt skrev – om den ohemula kostnadsökning av Tennisparken som har redovisats.”

Om jag nu fattat siffrorna rätt så hade KF godkänt ett ”pris” på (högst) 8,7 miljoner kronor för att bygga Tennisparken.
Slutsumman verkar nu ha blivit 15,7 miljoner.

Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande, svarar i Kuriren på tidningens fråga om hennes kommentarer till denna kostnadsökning – och Bengtssons svar blev ”Jag blev förbannad”

Jo, jag delar den känslan – för visst finns det skäl att bli det.
8 miljoner skäl faktiskt…

Så kommer jag då äntligen fram till anledningen till dessa rader: ”Jag börjar bli smått orolig över det mentala läget i kommunen”.
För – hur kan det vara möjligt att kommunen ”slarvar bort” 8 miljoner kronor utan att där märks-hörs det minsta gny från ortsborna?

Det är väl en sak att ingen har utnyttjat möjligheten att kommentera vad jag skrev här den 14 oktober (där det går att skriva sitt inlägg under signatur i stället för sitt namn)
MEN
hur kan det vara möjligt att inte det minsta pip (vrål då) har hörts vare sig från något lokalt politiskt parti (oppositionen då) vars Facebook- och egna hemsidor borde vara överlupna av – om inte annat – ironiska kommentarer – eller att otaliga ilskna Vingåkersbor har gödslat Kurirens insändarsidor med ”upprörda känslor”?

En insändare har jag kunnat finna i Kuren – där signaturen ”pensionerad kommunaltjänsteman” anför att ”Bengtsson har det yttersta ansvaret för Tennisparkenfadäsen”.

Om just det har jag ingen kunskap – men är tämligen övertygad om att hela Tennispark-affären kommer att sluta i att ”inget fel har begåtts och därmed kan heller inget ansvar krävas av någon”.

Kanske jag har lite fel där – för det finns en sannolikhet nr två – där du får ta del av:
”Det var ju alldeles förargligt tokigt det här med Tennisparken – men nu har vi sett över våra ekonomiska rutiner för att kunna undvika sådant här i framtiden”
Och det nöjer sig säkert kommunens skattebetalare med – och livet rullar på som vanligt igen. För det är ju så himla otrivsamt att hålla på och bråka – och vem som helst kan ju göra fel…
I ett feministiskt land.

Kommentera