Visst kan man…

…man väl bli sittandes i funderingar? I alla fall om man som jag – har tid över för sådana nöjen. Som jag ser det – en skön känsla av att just inte behöva bry sig så mycket om annat än att få dagarna att fyllas av egna nöjen – som att läsa bloggar och ”alternativa medier” som ger grunden till så många funderingar.
Ger intellektuell stimulans.

Jag tillhör inte de personer som ängslas så mycket. Men kan nog i alla fall medge att att jag fick små funderingar åt det hållet när jag hos Samhällsnytt läste dessa rader:

Kraftiga neddragningar att vänta i kommunerna
”I takt med att staten dumpat över ansvaret för sin misslyckade invandringspolitik på kommunerna har alltfler av dessa fått ekonomiska problem med allvarliga konsekvenser som följd. Tidigare har SKL varnat för bland annat skattehöjningar och nu varnar man åter igen för att det allvarliga läget kan komma innebära drastiska neddragningar.

– Vi har ju pratat om detta i åratal, och det finns anledning att vara lite självkritisk. För det är som att man inte tagit det allvar. Men nu sker det, och då kommer man inte kunna blunda för det längre, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL.

– Det här är inget som hänt över en natt utan kommunernas ekonomi har urholkats under lång tid. Men något som påverkat situationen är flyktingmottagandet 2015, där man redan från början i de kommuner som tog emot flest hade dåliga förutsättningar vad det gäller arbetsmarknad och integration. Och det har gjort situationen ännu tuffare, säger Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping.

I 99 procent av landets kommuner genomförs redan i dag besparingar men det som nu väntar är betydligt mer drastiska åtgärder. (min kursivering)

– Det är stora förändringar som måste till. Kommunerna behöver tänka om helt och hållet kring vilken service man erbjuder, säger Wallenskog.

– Kommunerna kommer tvingas fundera på hur man kan bedriva sin verksamhet på ett nytt sätt. Det kan vara att man inte längre har nattillsyn av äldre med hjälp av personal utan genom kameror eller att lärare får åka runt mellan många skolor och så får eleverna delta i lektionen via videokonferenser.”

Om någonting i Sverige sägs omfatta 99 procent är jag säker på att Vingåker finns med bland dem – vilket styr mina tankar till att förklara för mig själv att:

Om jag bodde i den kommun jag kan se framför mig skulle den kommunen ha en egen ”blogg” där en ansvarig (t ex kommunchefen eller kommunfullmäktiges ordförande) i en veckokrönika – småpratade med sina ortsbor på ett personligt sätt om sådana här saker.
Berätta om: ”att, jo så är det – och det innebär att – och det får de här konsekvenserna för oss i kommunen”.

På något sätt skulle det kännas en aning tryggare. För mig alltså…

Men en sådan kommun finns inte i Sverige – och jag kan svårligen tänka mig att Vingåker skulle bli den första. Det finner jag vara ett trist konstaterande…

PS – tillhör du en av de (sällsynta?) Vingåkersbor som vill få mer kunskap/information om kommunernas ekonomiska framtid så kan du – här – ta del av vad ledarsidorna.se skriver i dag.