De vilsna miljömupparna…

…tänker jag när jag läser ett ”debattinlägg” i Kuriren undertecknat av sju miljöpartister i Katrineholm.
Där kan jag bl a läsa att de ställer följande frågor:

”Är vi beredda att näst intill helt sluta flyga, är vi beredda att minska vårt bilåkande, är vi beredda att betala mer för maten, att äta mer när- och säsongsodlade svenska grönsaker istället för influgna tomater och exotiska frukter, är vi beredda att minska köttkonsumtionen, är vi beredda att överhuvudtaget minska vår konsumtion?”

Nej – det är vi inte!
Men ställer gärna en motfråga:
”Har de här sju undertecknarna funderat över vad ”minskad konsumtion” kan ha/få för följdverkningar? För den del av mänskligheten – de som är beroende av att ha ett jobb?
Låt mig få ta ett synnerligen enkelt (och personligt) exempel på vad jag menar – som även en miljöpartist i Katrineholm borde kunna begripa.

Jag, som pensionär, har haft lyckan att ha varit företagsägare under den tid i Sverige då det var roligt att vara egenföretagare. Det har också haft det goda med sig att min nuvarande situation är sådan att jag (fortfarande) kan unna mig lite av ”livets goda” dvs att då och då (tillsammans med Madame) kunna unna oss restaurangbesök när vi känner för det och en så där tre-fyra gånger om året unna oss resor.
Någon enstaka med flyg, de flesta med bil. Här pratar jag om långresor (som en kommande bilresa till södra England, eller möjligen Ungern) och inte resor av den kortare typen av att vakna en morgon och säga ”Ska vi ta bilen och åka till Trosa för att få lite omväxling?”
Och så gör vi det…

För att jag ska slippa redovisa en lång lista så ställer jag i stället motfrågan: ”Kan ni ”undertecknare” i Katrineholm föreställa er hur många företag jag, Madame och likasinnade håller levande med vårt levnadssätt?”
De som jobbar på bensinstationer, bilverkstäder, vägkrogar, de hos Joans, de som jobbar på ICA där vi köper av de ”influgna varorna” de färjerederier vi brukar, de hotellanställda hos de hotell vi bor på och, och och…

De som har lite i skallen förstår vad jag vill komma – hoppas jag…

Personligen är jag synnerligen medgörlig vad gäller vissa minskningar – som – vad gäller antalet miljöpartister (i allmänhet) men mera speciellt sådana då som skriver debattinlägg i Kuriren.
Speciellt om de nämner Greta som ett föredöme…
Greta Thunberg och hennes mamma Malena Ernman anser att vi måste sluta konsumera. I princip allt. Annars går jorden under inom några år. Våra ”utsläppsnivåer” måste ner på noll redan idag. Samtidigt har Greta Thunberg på rekordtid blivit ett internationellt varumärke; en produkt och en klickmagnet. Därmed är hon också ett fantastiskt sätt för media att sälja annonser för konsumtionsvaror. Precis det familjen Thunberg säger sig vilja motverka. Ironin är påtaglig. För den som vill se den. (Jens Ganman)

PS – Jo, jag som läser böcker i ämnet, seriösa artiklar, som besöker många alternativa media som skriver i ämnet – kan tydligen mer om ”klimatet och vad som påverkar det” än de flesta miljöpartister…

Och ser gärna att de sju undertecknarna och andra inom MP tar sig tid att läsa den här boken – där skribenten – rejält – drar ner brallorna på miljöfolket…

Partisnack…

Du, sa Clemens, om du skulle få för dig att starta ett nytt lokalt politiskt parti vilka tre saker skulle du då satsa på för att profilera partiet?

Att frågan kom upp berodde nog på att vi höll på att prata om ungefär samma fråga – vad det gäller de två lokala partierna som gick mest bakåt i senaste kommunvalet – VTL och Liberalerna – där de senare helt blev utan mandat i kommunfullmäktige. Vi frågade oss lite nyfiket; vad skulle de två partierna, kunna ”hitta på” för att locka betydligt fler väljare vid nästa val?

Det gick trögt, vi kom inte alls på något revolutionerande som vi själva trodde skulle vara av den digniteten att det skull påverka väljarna i någon större omfattning.

Nå, vi var väl i alla fall ense om att nog inte räckte med ”en ny idé” utan att det krävdes åtminstone tre nya kreativa förslag som grund för att bygga någon slags nytt sammanhang hos partierna som kunde skapa ett så starkt förtroende att det fick väljarna att fundera: ”Hm, det var intressant och inger framtidshopp”.
Eller något liknande…
Nå? sa Clemens och med plirande leende ögon ”har herr Wisserbesser några förslag?”

Hm, klimatet? Går det att utveckla det här med klimatångest?
Men mindes sedan rubriken i dagens SvD:
”Ingen i arbetarklassen har någon jävla klimatångest”
Och, sa jag till mig själv, Vingåker består väl mest av arbetarklass och senila  pensionärer…

HA! – pensionärer – där dök mitt första förslag upp:
”Jag skulle utlova gratis vin till maten varje fredag- och lördagskväll på våra äldreboenden”. (Det minskar seniliteten betydligt vet jag av egen erfarenhet)

Sedan blev det trögt igen och jag skummade i tankarna runt det jag läst tidigare idag. Fullträff – kom att tänka på dagens Kuriren och rubriken:
Rasrisk vid Vingåkersån kan bestå – till 2022
Ingen reparation synes komma förrän år 2022.

Som löfte nummer två skulle jag utlova att mitt parti i sin marknadsföring skulle anklaga den nuvarande majoriteten (och de andra mesarna också) med att: ”Hade vi fått bestämma så hade det varit ordnat det på en månad”.
Man måste sticka ut hakan lite för att synas. Och att få ge små tjyvnyp piggar upp tillvaron.

Clemens såg lite frågande ut men det påverkade inte mitt nyvakna kreativa intellekt men bestämde mig därför för att som sista löfte vara helt egoistisk
genom att låta mitt parti NL (Närodlad Livsglädje) skulle utlova att bygga om f d Svea Smides lokaler till en högmodern bowlinganläggning.

Du, sa jag, det där blev ju ganska lätt till slut…

Clemens tittade  klentroget på mig och sa två saker ”Du skojar förstår jag” och ”Skolan då?”
Jag tänkte ”Vadå, skojar?” men sa inget om det men svarade i alla fall:
”Vadå skolan?”
– Jamen den är ju usel sägs det.

– Det är ordnat till nästa val kan jag förstå av vad ordföranden (Ing-Mari Frössevi) i Barn- och utbildningsnämnden har sagt i Kuriren ”Den nya skolbyggnaden ordnar upp det” – eller något liknande i alla fall…

Rättvist?

Känner så här i sena natten ett inre tryck av att få referera till förra inlägget där jag fick frågan ”Tycker du det är rättvist?” Där jag lite undvikande ansåg att det möjligen kunde vara en aning ”moraliskt förkastligt”.

Det minnet gör mig besviken på mig själv, och jag försöker undkomma den nesan genom att förklara för mig själv att händelsen hände just som vi skulle gå in och spela en bowlingmatch.

Skräp Wimsegård. Sa jag nyss till mig själv där jag satt i favoritfåtöljen.
Platsen för nya tankar…

För, bäste läsare, mot vem är det orättvist att L-profilen i EU har synnerligen god lön från EU – och att hon därefter har fått möjligheten att tjäna ytterligare 70-tusen kronor i månaden via två styrelseuppdrag?

Som jag ser det uppkommer orättvisa när någon får en fördel som drabbar någon annan. OK – igen – vem drabbas av att vår EU-politiker har lyckats ordna det så bra för sig (ekonomiskt) att hon kommit i den här situationen?

Ingen – absolut ingen!
Men många har drabbats av en vanlig svensk åkomma – avundsjuka.
Om jag också ställer frågan – vem/vilken skulle få det bättre (ekonomiskt) om politikerns extrapengar tas ifrån henne?
Ingen – absolut ingen!

Så vari består då den av så många upplevda orättvisan?
Stavas inte svaret – egentligen – avundsjuka?

Vilket aldrig skulle drabba en sådan person som Zlatan som under många år haft en så där 100 miljoner kronor i årslön  + reklampengar.
Trots likheten – båda har kunskaper som någon är beredd att ge pengar  –  för att få tillgång till.

Likgiltig eller oumbärlig?

Rubriken poppar upp hos mig denna morgon efter en vid frukostkaffet ha börjat fundera över den stora skillnaden mellan Kuriren och de alternativa media jag tar del av.
Då jag vet att jag har en benägenhet att bli en smula (?) långrandig när jag skriver ska jag bums övergå till att ge en förklaring till rubriken.
KKuriren.se är den som får står för ordet – likgiltig.
DGS (det goda samhället) är ett av de alternativa media jag med glupande intresse kastar mig över varje morgon
Kanske mest av den anledningen som Patrik Engellau beskriver i sitt inlägg idag:

”Mottot sedan start har varit ”Här skapas samtidens självförståelse”. Det har jag hittat på eftersom jag vill befinna mig i sällskap som gillar att undersöka vad som sker i den ständigt föränderliga tillvaron och som inte räds att betrakta och utforska den verklighet som ständigt på nytt formerar sig inför våra ögon.
(min fetmarkering)
Men självförståelse betyder inte bara att begripa det som förestår utan också, och kanske ännu mer, att förstå det som är. Möjligen har vi en ännu större uppgift på den punkten med tanke på hur oskickligt de stora svenska standardmedia hanterar det uppdraget. Jag plågas ständigt att behöva utsättas för den ensidiga och haltande omvärldsbevakning (Vingåkersbevakning) som de stora drakarna (läs Kuriren) presterar.”

Jag prenumererar på kkuriren.se, det kostar mig 99 kr i månaden för att få ta del av ett material som jag till 95 procent är helt ointresserad av. De övriga 5 procenten innehåller enstaka gånger – för mig – intressant information.

Till DGS (som vem som helst kan läsa gratis) donerar jag 100 kr varje månad och får då ta del av ett innehåll som 100 procent intresserar mig. Som får mig att fundera över tillvaron – vilket (anser jag själv) gör mig till en mer förstående (där var det nära att jag skrev ”bättre”) människa.

Jo, jag funderar på om jag inte ska avsluta prenumerationen på Kuriren och så öka min donation till DGS till 200 kr i månaden…

Jag tror att du en aning lättare kan förstå vad jag skriver om du läser vad Johan Croneman skriver i en krönika i DN – men även om tar del av hela den text Patrik Engellau skriver i länken ovan:
Det klargör tydligt en – skillnad.

I alla fall för oss som bryr sig…

Tankehopp…

…är en åkomma jag har fått med mig från någonstans. Kan väl inte skylla alla  mina märkliga egenskaper på min norskfödda mamma –  men i just den frågan är jag mer benägen att tro att alla de konstiga/märkliga Vingåkersbor jag träffat har en del skuld i hur mina funderingar går…

Läste just (i GP) en artikel med rubriken ”Fantastiska innovationer kommer inte på beställning” där det en bit ner i artikeln det står så här:

”Utnyttja forskarsamhällets enorma potential och låt människors inneboende lust att söka ny kunskap driva utvecklingen framåt! (min fetmarkering)

Fri forskning krävs inte bara för tillkomsten av nya produkter och nya företag utan också för kompetensförsörjningen. Näringslivet och offentliga sektorn ställer i dag höga krav på medarbetarnas kunskaper inom allt från naturvetenskap till humaniora.
Därför måste dagens studenter, morgondagens nyckelpersoner, få bästa tänkbara utbildning.”

Hur kan någon som läser den här artikeln – inte – i sina tankar – hamna i Vingåker?
Frågar jag mig själv och gungar missmodigt på huvudet när jag inser att det är nog bara är jag som har den åkomman…

OK, jag lovar, jag är helt nykter – men är det inte så att man lätt kan få för sig att Vingåker kunde vara en ännu bättre plats att bo på? Lite – väl – då?
OK – jag har i alla fall den åsikten och hamnade i funderingen – det kanske inte behöver vara några fantastiska innovationer vi pratar om – men i alla fall rejäla tankehopp vad det gäller innovativt nytänkande.

Som väl heller inte kommer på beställning, tänker jag och hamnar i ett sinnesläge som skulle kunna beskrivas som en aning – dyster.
Men, varför inte (frågar jag mig själv), efter att igen ha läst första meningen där uppe och ändrat den till:
”Utnyttja våra lokala politikers, (och kommunens anställdas) enorma potential och låta deras inneboende lust till nytänkande – driva kommunen utveckling framåt.”

Och kommer på att jag fortfarande känner mig lite dyster efter att ha skrivit ner de orden och suttit tyst och funderat en stund över vad jag just skrev…
DET – skyller jag absolut inte på min mamma!

Du minns kanske att kommunen har begåvats med elva eldrivna personbilar i stället för de tänkta två. Clemens tror sig veta hur det gick till.
”Det fanns en lista där de intresserade kunde boka en elbil genom att markera med ett lodrätt sträck. Den förste drog ett sträck, den andre likaså – intill det första.
Ingen mer ville ha elbil.
Två nedåtgående streck (II) intill varandra blev då för den ansvarige beställaren – elva…”

Ideologi…

…är ingenting som lockar mig, vill jag påstå utan att rannsakat mitt minne med samma styrka som den starkt vänsterpartistiske person jag lyssnade på just innan bowlingmatchen mot Sköldinge skulle starta.

Den här mannen, vill jag påstå, handlar alltid på Coop och skulle sannolikt hellre svälta ihjäl än förnedra sig med att ha synts som kund hos kommunens Ica-butik.
Sådant bryr jag mig noll om dvs jag kan möjligen förundras över ett sådant agerande men är till mitt sinnelag benägen att låta människor själva få styra över sina liv.

Vi är bekanta sedan många år tillbaka, och jag vill (för att det är så märkligt) framhålla att han är en V-partist med humor och uppvisar betydande kunskaper från många ämnen. Dessutom trevlig i största allmänhet.

I dag råkade jag överhöra ett samtal där har var kraftigt irriterad på dagens Coop
”De tänker numera bara på pengar och har helt tappat ideologin”.
Och, här råder hos mig ingen tveksamhet att hans åsikt är ”Coop ska inte göra vinst utan det ska visa noll på sista raden i sitt bokslut” – kanske inte ordagrant men ingen tvekan om innebörden.

Då jag en stund senare hamnade i samtalet framförde jag åsikten att företag måste få tjäna pengar för att kunna överleva.
Vad han ansåg om detta vet jag inte för han överförde svaret på min fråga genom att komma med en motfråga där han hänvisade till vår L-politiker som är svensk representant i EU och hennes ”extraknäck” som gav henne 70-tusen netto i månaden. Och frågade om jag tyckte det var ”rättvist”.
Jag svarade någonting som var mera åt att jag fann det omoraliskt.
Jag minns inte riktigt vad det var han sa som retade upp mig en smula för jag hävde ur mig något åt det här hållet: ”Jag har lite svårt för folk som bygger sin uppfattning om världen genom att bara läsa ”den näst sämsta tidningen i Sverige – Kuriren – och därefter den sämsta – Aftonbladet” och lade till ”läs natttgöken så får du ta del lite av verkligheten”.
Då utropade han bara ”Fake news” flera gånger.
Dessvärre kunde vi inte fortsätta vår samtal enär det var dags att börja ”kasta klot”.
Och det gjorde vårt 10-mannalag (varav fyra kvinnor) från Vingåker så bra att vi slog Sköldinge med 324 poäng över fyra serier.

Men min vänsterpartivän kom med en liten klurig tanke: ”Vad tror ni skulle hända om det blev tiggeriförbud i kommunen och om jag då satte mig utanför Coop på en pall – men utan mugg?”

Ingen hade något svar – men alla log vid tanken…

Det gjorde jag också – men undrar nu så här i efterhand vad han menade med fake news…

Att vika ett papper…

Du, sa Clemens kommer du ihåg när vi för tid sedan pratade om många människors svårighet, rent av oförmåga, att föreställa sig saker?

Jodå, svarade jag väl medveten om att det är åsikt vi har pratat om många gånger tidigare och då kommit fram till att de inte tror vad någon påstår därför att de i sin okunskap inte kan till sig information som så att säga går utanför deras kunskaps och därmed fattningsförmåga.

Så kommer jag plötsligt på att jag inte vill fortsätta berätta om just den saken vid mitt fortsatta skrivande – men i alla fall ge ett exempel:

OK, föreställ dig att du får ett pappersark och jag ber dig vika det på mitten och sedan det en gång till och en gång till tills du vikt det ursprungliga papperet femtio gånger. (OK, besserwisser där – det går inte att göra rent praktiskt men låt oss tänka oss att det går) Hur hög tror du att den slutgiltiga stapeln blir?

Du – du har fel! Vill du veta det rätta svaret finner du det om du länkar in dig på bustidningen som har rubriken – att vika ett papper

Clemens och jag fortsatte vårt samtal med att prata om andra människors oförmåga att föreställa sig saker. Då menade vi politiker i allmänhet men hamnade så småningom hos våra lokala. Och om jag nu ska informera om ett av alla deras tillkortakommanden (som vi tycker) så är det deras oförmåga att hos väljarna ”hålla intresset uppe för partiets verksamhet och ideologi” – kanske lite annat mumlade vi så där på sidan om.

Hur som haver – vi kunde inte få in i våra huvuden partiernas ovilja att hålla en ständig berättelse levande om ”vad partiet vill, tankarna bakom de beslut de tagit och vill genomföra”.
Deras totala likgiltighet att hålla intresset för kommunpolitiken levande hos Vingåkersväljarna under hela valperioden fram till nästa val och inte som vanligt vakna till liv någon månad före valet och då genom att sprida sina förväntade och intetsägande floskler kring sig.

Vi pratade förstås om annat också allt medan vi njöt av något gott att dricka. Men när Clemens höll på att ta på sig ytterkläderna för att ta sig mot det egna hemmet sa han:

– Du det där med partierna och deras ointresse – de kanske säger som vi ofta gör när vi vill föra ut våra idéer och suckande tycker oss konstatera: Det är väl ingen idé att klappa-smeka-kittla en död häst.

Svaret: För att besvara den frågan viker de flesta papperet för sitt inre öga och gissar att stapeln blir tjock som en telefonkatalog eller, om de är verkligt djärva – hög som ett kylskåp.

Men det riktiga svaret är att stapelns höjd ungefär skulle motsvara avståndet till solen. Och om du skulle vika den en gång till skulle stapeln bli lika hög som avståndet till solen och tillbaka.
Detta är ett exempel på vad som inom matematiken kallas – geometrisk progression.
Du får googla orden…

Om 8 mars…

Hm, har haft mina tankar på annat håll och missade därför Lennart Bengtssons kommentar på DGS:

”Situationen i Sverige har ju aldrig varit så utmärkt och framstående som just nu. Ekonomin blomstrar, kriminaliteten har nästan upphört och skolan har aldrig varit så bra som den är nu.
Naturligtvis beror detta på att vi var framsynta nog och rättvisa  nog att kvotera kvinnor till viktiga poster i samhället. Skulle andra  länder göra så skulle alla krig upphöra, alla övergrepp mot människor upphöra och jorden bli det himmelrike som allt hoppas på.
Eftersom den biologiska vetenskapen alltsedan Dollys tid kan producera exakta kopior så är ju saken löst. Gör Er av med det förhatliga manssläktet!”

Den tändande gnistan…

…är en bok i min bokhylla, som jag kom att tänka på när ”strömmen gick” vid lunchtid. Datorn slocknade utan att ge ett ljud från sig. Inte jag heller, faktiskt, trots jag var i full färd med skriva ner några begåvade funderingar. Som jag helt glömt, just nu…

Nå, tänkte jag, det tar säkert bara kort tid så kommer elen tillbaka, vilket du kan se då jag ju nu sitter ock skriver.
Men innan elen kom tillbaka hann mina funderingar hamna i Vingåker skolor – där vad jag förstår – är glad över att själv inte har hamnat – men började fundera över hur det skulle vara möjligt att få till en nystart för hela skoleländet.

DÅ – poppade den här boken upp. Kanske för att jag tidigare läst ett flertal goda berättelser om skolor som gått från bottenskiktet till att bli – föredömen.
Tack vare, som jag minns det, en enda person – rektorn. Som till exempel Hamid Zafar – som blev Årets Svensk enligt Fokus:

»Han har använt sin egen erfarenhet för att förstå och försöka lösa de problem som uppstått till följd av stora invandringsströmmar, bristande integration och en långtgående segregation. Han gör det med övertygelsen att höga krav på den enskilde är det bästa sättet att stimulera mognad och framsteg. Han gör det utan rädsla för att benämna och diskutera det svåra och med båda fötterna i den praktiska verkligheten. Årets svensk är rektorn för Sjumilaskolans högstadium i Göteborg, Hamid Zafar«, lyder motiveringen.

Åter till mina egna funderingar som hamnade i orden:
”Det spelar ingen som helst roll vad Kommunfullmäktige beslutar om i skolfrågorna. Det spelar ingen som helst roll vad styrelsen i Barn- och utbildningsnämnden beslutar som har/får minsta påverkan på elevernas skolresultat.
Det finns bara en som har påverkan på resultatet (stora, klara, förbättringar) och det är skolornas rektor.”

Jag tipsar, för tredje-fjärde gången om den här berättelsen om en skola i London som gick vägen från bottenträsket till ett föredöme  – eller som det beskrivs i den långa, synnerligen medryckande, artikeln:

I början av sommaren kom dessutom den första externa granskningen av Michaela. Det var Ofsted, den brittiska motsvarigheten till svenska Skolinspektionen, som hade låtit granska skolan. Resultatet? Som en av få skolor lyckades de få högsta betyg, ”outstanding” i samtliga kategorier.

Skolan bedömdes ha en effektiv ledning, hög kvalitet på undervisning, god ordning och en trygg studiemiljö samt höga kunskapsresultat för samtliga elever.

Hm, sitter och vrider mig lite i en känsla av olust, i en typisk svensk ovana att vara rakt på sak (någon kan ju ta illa vid sig) – men vad är det för kvalitet på Vingåkers rektorer?

Varför är det så fullständigt otänkbart att en svensk rektor slår näven i bordet och säger:
”Nu skiter jag i vad ni anser och bestämmer – nu gör jag det på mitt sätt!”

Artikeln jag länkar till börjar så här:

För de allra flesta var det en helt vanlig tisdag i oktober. Året var 2010.
Men för läraren Katharine Birbalsingh var det allt annat än en vanlig dag. Hon skulle hålla ett anförande inför flera hundra politiker som hade samlats på Tories nationella partistämma. Talet hade förberetts rigoröst. Katherine hade bestämt sig för att detta var hennes chans att avslöja de obekväma sanningarna om det brittiska skolsystemet.

Hon skulle förklara hur kaoset och den bristande disciplinen i kombination med progressiva undervisningsmetoder missgynnade de allra svagaste eleverna. Katherine menade att vad som behövs är en mer traditionell skola där alla elever hålls ansvariga för sitt eget uppförande.

Hon kunde knappast ana på förhand att hennes anförande skulle förändra hennes liv. Budskapet möttes visserligen av stående ovationer från de samlade politikerna, men det direktsändes även i BBC.
Över en natt blev Katherine Birbalsingh den mest kända läraren i Storbritannien.”

Och mina tankar hamnar igen i boken där uppe – suckar djupt och funderar ”Vem har den tändande gnistan?”

Klart du har rätt – det finns ingen…

– Ingen har rätt att utsätta elever för en skola som inte ger tillräckliga kunskaper, säger Anna Kinberg Batra på en pressträff. (SvD 21/5-16)

En likasinnad…

…eller hur jag nu ska presentera honom som driver den Sörmländska bloggen ”petterssonsblogg.se”. En plats jag ofta besöker.

I dag skriver han så här:

”Petterssons blogg är ansluten till ett program som heter MediaCreeper, där kan man se när och vilka av de så kallade etablerade medierna besöker oss. Det är en förbluffande och imponerande besöksstatistik.
Här sitter det en mogen man i en stuga ute i Sörmlandsskogen och administrerar en egen blogg som frekvent drar till sig besökare från Sveriges och Nordens public serviceföretag samt hela den övriga flocken som ingår i medieetablissemanget.

Det skulle vara väldigt roligt att veta varför alla dessa i Sverige och Norden dominerande media är så enormt intresserade av Petterssons blogg!

Det komiska är ju att det är just dessa stora medieaktörer som i absurdum kritiserar ideella medieplattformar som ”Petterssons”, samtidigt som deras besöksfrekvens på min blogg och andra alternativmedia är häpnadsväckande.

Klicka på den blå länken ovan och du kan se vilka medier som besöker Pettersson…
Vill du läsa hela hans text så klicka här.