Leva smart?

Rubriken finns där mest för att jag fick lust att lite härma den förra – men också för att jag just läst vad Rune Barnéus skriver hos det goda samhället.
Barnéus var under många år koncernchef i Nordbanken.
Texten börjar så här:

Jag föddes 1938. Det var en märklig tid, så till exempel fanns det bara två kön, vi fick försörja oss själva, statens roll var begränsad till att försvara landets gränser och bevara lag och ordning.
Utbildning var också en statlig angelägenhet.
Sveriges skattetryck var i nivå med eller lägre än övriga europeiska länders. Sverige var ett kristet, lutheranskt land med en homogen befolkning.
Det var ett säkert samhälle med låg brottslighet och kvinnofrid.
Detta är inte skrivet för att raljera utan för att förklara att vi som är födda på 30-talet kommer från en annan planet.
Mellan min barndoms Sverige och dagens Sverige finns det en värld.

Även jag är född 1938 och kan – vill – skriva under på vad Barnéus här skriver – och vad annat han har berättat för vännen Leif Perssons och mig i Perssons magnifika Pub i hans dåvarande lika magnifika och vackra hus i Östra Vemmenhög.

Nog vill jag tycka att det är dags att vi i Sverige börjar leva lite smartare när jag också läser:

När nu politiker tillskjuter skattemedel för medborgarnas inköp av elcyklar har vi nått vägs ände. Naturligtvis inte för att det är någon viktig reform utan därför att den är ett tecken på mental kollaps av vårt politiska system och dess bristande respekt för medborgarnas skattemedel.

När vi inte längre har råd att ta hand om våra äldre eller upprätthålla kvalitet och kvantitet i vården; när vi inte längre har råd med kärnan i välfärden men har råd till röstköp genom att t.ex. subventionera suspekt föreningsverksamhet då är det dags att vända tillbaka till en mera respektfull verksamhet.

Äta smart?

23.00 – Dagen har varit skön, emellanåt rent underbar, och jag har förstås därför haft annat för mig än att fundera på Vingåker. Förstås och förstås – de flesta av mina dagar i kommunen är sköna…

Efter att Madame har återgått till Apoteksgatan fick jag för mig att avsluta dagen med en runda på internet. Hamnade hos DN där en rubrik fick mig att börja fundera. Så här säger rubriken:
Smartast att ät mer vegetariskt.
Jag förmodar att den som har sagt det är Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin som är intervjuad av DN. Jag kan inte gå i god för att det just är så eftersom jag inte har läst själva artikeln som ligger bakom betalvägg.

Äta smart? Tanken har aldrig förespeglat mig. Över huvud taget är min grundsyn på intag av mat – att den ska smaka gott. Därefter händer det att jag ägnar några enstaka funderingar kring att ”den borde vara nyttig”.
Om maten är närodlad eller ekologiskt odlad ingår inte i mina funderingar.
Jo, du har nog rätt – jag är en usel människa. Vilket också kan ses i att jag nu skriver ”Det bryr jag mig inte det minsta om att du tycker”.
Bara för att jag just kommer på detjag tittar heller aldrig på priserna. När det gäller det jag köper på Ica alltså. Och får ständigt bannor för det av Madame.

Bra – då har vi rett ut det…
Men jag kan banne mig inte reda ut (för mig själv) vad som menas med att äta smart.
Klart att beror på mina usla kunskaper men jag begriper inte hur man äter smart. Och i så fall vad det smarta ligger i att just äta mer vegetariskt.
Tja, det kan ju vara så att det är bra för ”kroppen” på något sätt att vi äter mer vegetariskt. Kanske gynnar det också vår planet på något sätt, vill jag tro, efter som det är ett MP-språkrör som påstår det.

Nu har jag ju inte tv, men Madame berättar för mig att där visas ”otaliga matprogram” i de olika tv-kanalerna. Får en nyfiken tanke – är den mat som där presenteras/lagas att beteckna som ”smart?”.
Knappast vill jag tro – men förmodligen väldigt god. Vilket väl igen bevisar att jag har lätt för att ha åsikter utan gedigna underliggande kunskaper.
Nå, strunt samma, för vad gäller matprogram i tv så finns det inte mycket som jag kan bry mig mindre om.

Eftersom dagen har varit så skön och att jag ser att räkneverket för nattgöken har passerat 77.000 är jag på mitt allra som vänligaste humör.
Så därför avslutar jag gärna med – jag missunnar absolut ingen att äta smart och vegetariskt eller att kolla efter röda prislappar.
God måltid önskar jag er alla – och eftersom kvällen är ljum och kroppen inte ger minsta tecken på att längta efter sängen så drar jag mig stillsamt ut på verandan med ett glas…

Men vaf…

Jo, så utropade jag för mig själv när jag i DN läser rubriken att:
500.000 svenskar kan inte betala digitalt
…och undrar om jag inte borde ha återanvänt samma rubrik som till förra inlägget i stället för att svära.

DN-artikel börjar så här:
Enligt en undersökning från Internetstiftelsen står 500.000 personer i Sverige helt utanför det digitala samhället och använder aldrig internet. En stor del av dem är äldre, men det finns också andra samhällsgrupper som av olika skäl inte kan ta del av de internetbaserade samhällsfunktionerna.

Och, jag har svårt att tro vad jag läser:

74 procent av dem som uppgett att de inte använder internet är över 66 år.

Den vanligaste orsaken till att inte använda internet är avsaknad av intresse eller att man inte anser sig ha någon användning för internet.
Det uppger 52 procent.

20 procent tycker att det är för krånglig teknik.

Källa: Internetstiftelsen.

Det är jag som fetmarkeerat texten – för hur jag än funderar kan jag inte fatta att någon med ett IQ över 73 kan ha den åsikten.

Och när jag läser den (av mig) andra fetmarkerade texten mumlar jag ilsket till mig själv : ”Att sköta en dator på den enkla nivån att bara kunna göra sina betalningar via internet är ju just inte svårare än att spola sin toalett”

Ungefär då – och om den okunnige t ex ges tillgång till en mac-dator (enkel att sköta) som redan är uppkopplad till fibernätet tar det runt en kvart att lära sig det.
Här – finns startknappen
Här – är ikonen (bilden) att klicka på som gör att du kommer ut på nätet.
Här – klickar du för att hamna hos din bank
Så här (enkelt) loggar du in på banken (bank-ID på kort)
Så här gör du (lika enkelt) för att göra dina betalningar.

Svårare är det inte – vet en 79-åring i Vingåker.

OK – en liten överkurs i hur man surfar på internet tar väl ytterligare en kvart.

PRO och boule

…har jag åsikter om. En förening som kan stå som förebild för ”låg ambitionsnivå”.
Tycker jag alltså – som inte är medlem. Av just den anledningen…

Kolla in här på föreningens hemsida. Spritter lika mycket av livsglädje som hos den lokala föreningen ”Bårhusets vänner”. Den största anledningen till detta ointresse för sina medlemmar skyller jag på styrelsen och där mest på två personer – föreningens ordförande och dess webbredaktör. Alltså den senare är den som har det egentliga ansvaret för uppdateringen av föreningens hemsida.
Båda har ansvaret för att se till att den uppdateras ofta.

Eftersom jag vaknade på det humör jag vaknade på så sa jag till mig själv ”Det är ju själva f-n att PRO kan ha en så usel hemsida” – och så fick jag den där märkliga längtan av att hjälpa till. Ungefär som när jag ser en synskadad person som ska gå över gatan. Jag går fram och vill hjälpa personen över…
PRO-Vingåker säger sig ha en del aktiviteter att erbjuda sina medlemmar.
Vilket du kan se om du klickar in dig på deras hemsida.
Om du frågar mig – det verkar inte vara någon vidare glöd i de aktiviteterna –  eftersom det inte berättas det minsta om vad ”de har för sig”.

Vad finns berättelserna om de resor PRO arrangerar? Eller från PRO-körens aktiviteter eller den Bingo som förekommer?
Varför presenteras inte ”dagens/veckans/månadens födelsedagsbarn?” bland medlemmarna.
Eller hur ordföranden tänker om föreningens framtid?
Och så vidare.
Och varför hade ingen fått i uppdrag att för den egna hemsidan bevaka vårfesten på Folkets Park den 29 juni där boulegänget festade till i många timmar?

Finns där ingen bland medlemmarna som har – och kan hantera en kamera? Har alla PRO-medlemmar gått i skolan i Vingåker och därför är helt okunniga att skriva samman några enkla rader om den aktivitet de deltar i?
Sedan är det webbredaktörens jobb att publicera det på hemsidan.

Så, därför tog jag mig ner till dagens PRO-boule (som sköts bra) för att som ett exempel visa en o-ambitiös styrelse, en o-ambitiös ordförande och o-ambitiös webbredaktör hur det kan se ut på hemsidan – om man vill visa ambition utan o…
Och därmed visa  medlemmarna att ”de bryr sig” och i ett försök att få fler medlemmar att aktivera sig i vad PRO erbjuder…

OK – då kör vi – boulegänget startar alltid – måndagar och torsdagar – sina tävlingar 13.30. Så även i dag och jag smög mig ner vid 14-tiden för att ”ta några bilder”. När jag närmade mig gruppen kom genast en man (Ove Fredriksson) emot mig leendes – och ställde frågan ”Vill du vara med?
Nja
, inte just nu, sa jag och frågade om det var okej att jag tog några bilder.
Det var det.
Ett vänlig och sympatiskt mottagande som gjorde mig glad.

Det som först slog mig när jag tittade på deltagarna var ”det goda humöret” bland de 31 ivriga deltagarna den här soliga dagen. Många skratt och och kommentarer. Sedan allas koncentration under spelet. Och de många olika spelstilarna.
För egen del blev jag inspirerad att gå med i boulegänget till hösten – trevliga vänner kan man inte få för många av…

Borde analyseras

Jag har funderat på en sak, sa Clemens, som kom förbi huset och anslöt till mitt och Madams förmiddagsfika på verandan.

”En fråga som borde analyseras mer djupgående är att förstå varför just den svenska politiska överheten är så förvånansvärt och nästan utstuderat oförmögna att ta itu med landets problem utan  i stället oförtröttligt och med en nästan oslagbar halsstarrighet ständigt förvärrar situationen.

En  trolig förklaring är att de politiska ämbetena är så till den grad trista och mentalt utan någon som helst stimulans att det är omöjligt att finna några andra villiga än de som kombinerar energi och maktsträvan med det mest medelmåttiga och fantasilösa intellekt  som man kan föreställa sig.

En lösning på situationen vore därför att gradvis beröva politikerna inflytande i alla viktiga frågor ( utan att de märkte detta) och låta dom syssla med pseudofrågor precis som dagen monarker.”

Du menar väl då rikspolitiken och inte här i Vingåker?, frågade jag lite avvaktande.
Clemens tittade upp lite fundersamt och sa:
Jo så är det nog jag menar. I Vingåker sköter våra politiker sig betydligt bättre.

Sedan pratade vi om annat…

Fast inte det här – som vi kanske borde ha gjort…

Om skolan – för 52a gången

Från vännen Åke kom just en ”fundering” som jag gärna delar med mig av.Och känner samtidigt en diffus känsla av att lärarna nog upplever en viss samhörighet med de inom SD – i form av att de ständigt är ifrågasatta…

”I debatten om orsaken till varför det  gått snett i den svenska skolan anförs ofta som skäl att skolan tappat initiativet till förmån för elever/föräldrar. Det talas inte så ofta om den digitaliserade utvecklingen som skett vilket automatiskt medfört en förskjutning av maktförhållandet.
Förr fanns skolan som den främsta förmedlaren av utbildning tillsammans med den press som informerade om omvärlden. I takt med att digitaliseringen accelererat har alternativen till att inhämta information ökat lavinartat och individualiserats på ett sätt som få kunnat förutse.
Den utökade möjligheten till kommunikation har så gjort att information kan spridas momentant och till hur många som helst. Den som då inte haft förmåga att värdera informationens giltighet har lätt blivit vilseledd med fatalt resultat.

För ansvarig myndighet är det förvisso en svårighet att anpassa utbildningen i takt med den tekniska utvecklingen då det tar tid att både utforma, implementera och genomföra en anpassad utbildning.
Dagens lärare och pedagoger är själva en produkt av den digitala utveckling som skett och har säkerligen trott att ett elevaktigt och digitalt lärande är det ultimata i dagens samhälle. Mot ett sådant synsätt vänder sig flera auktoriteter.
Inger Enkvist t.ex menar att Sverige har förstört sitt skolsystem. Lärare har fått studera mer pedagogik och psykologi för att stödja elever socialt och emotionellt och lägga mindre vikt vid inlärning.
Skolan har fått användas som verktyg för social förändring snarare än för inlärning. För att vända utvecklingen måste ämneskunskap prioriteras i lärarutbildning och på elevnivå.

Ingen elev har rätt att frånta andra elevers rätt till utbildning. Alla måste inte ha eller behöver ha samma utbildning. I Tyskland gör man tidigt en selektering av de som är mer lämpade  för högre utbildning och de som är mer lämpade för en praktisk utbildning.
Lärlingsutbildningen är där väl ansedd och avslutas efter 4-5 år med meriterande lärlingsprov, Det är inte mer pengar som behövs utan mod att ompröva ideologier som slagit fel.
David Ingvar t.ex hänvisar till att vi har vetenskaplig forskning som visar vad som fungerar. Att lära sig gå gör ett barn av sig självt, programmerad som hon är att resa sig och ta sitt första steg.
Men att lära sig läsa är ingenting som hjärnan känner igen. Den är inte organiserad för att låta ett ljudande språk symboliseras av små grafiska former på ett papper. De flesta behöver en tydlig instruktion för att komma igång och därefter träna, träna och åter träna.
De flesta pedagoger och politiker har missat en så enkel sak som skillnaden mellan kunskap och färdighet. Lärarna måste vara förmedlande auktoriteter och det är direkt destruktivt att elever får ansvar för inlärningen då deras hjärnor kräver en tydlig struktur  och studiero.
Man kan undra varför skolorna i Vingåker skall behöva utveckla och testa sin undervisning när så många exempel på lyckad undervisning och tips från auktoriteter visar på vad som fungerar.
Varför skulle inte skolan kunna vara den ledande auktoriteten?
/Åke

En så kallad bra fråga…
Vilket vi också kan ställa de ansvariga för de svenska skolorna när man ser den här annonsen från Lärarförbundet – helsida i dagens Fokus – där rubriken får mig att undra:
Vad har då hänt med läraryrket om det har blivit så här?
Varför vill så få bli lärare?

Första valmanifestet

Se där, sa jag till mig själv i går, när jag ur brevlådan kunde plocka upp det första valmanifestet – ett prydligt A5-blad från VTL Vingåkerspartiet.
Jag antar att även du fått ett exemplar i din brevlåda.
Jag är nog en aning överraskad över att det kommer just nu – inför ”allas” semester och då väljarna förmodligen har annat att tänka på än lokalpolitik.
Nå – det finns ju tid för VTL att återkomma i brevlådorna…

För egen del tycker jag innehållet håller en sympatiskt trevlig ton – utan överdådigt eget skryt.
Å andra sidan så finns där heller inte så mycket klargörande information om vad VTL ”vill” mer än att de påstår att partiets främsta huvudområden är:
– barn och ungdomar
– kommunutveckling
– trygghet, säkerhet, hälsa och hållbarhet

…vilket förstås kan betyda lite av ”vad som helst”.
Men kanske finns där snart mer att få veta om vad som finns bakom de ”huvudområdena” – genom att titta in på VTLs hem- och Facebook-sidor.
I skrivande stund finns där ingenting som berättar mer utförligt om den saken.

Och minns plötsligt vad jag läste i morgonens Fokus i en artikel som handlar om Angela Merkel:
”Det är också omöjligt att förbigå legenden Franz Josef Strauss, död sedan 1988, ändå i hög grad närvarande.
Strauss var CDU-ordförande från 1961 fram till sin bortgång.
Under hans era förvandlades Bayern från ett efterblivet jordbrukarland till vad det är i dag: Europas kanske mest välmående region” (min kursivering)

När jag läser sådant tar det en eller två nanosekunder innan jag tänker:
”Tänk om där fanns en sådan person i Vingåker som kunde förvandla ett (?) Vingåker till (åtminstone) Sörmlands mest välmående region”.

Jo, att dagdrömma är en av mina favoritsysselsättningar…

Just inget särskilt

Det är med en skön känsla av välbehag jag skriver rubriken – för det finns dagar som jag smått älskar – det vill säga sådana som just bara passerar förbi utan att någonting speciellt har hänt.
Som att jag mest strosar omkring utan något ha något speciellt mål – och så får jag plötsligt för mig att ”nu är det dags att snygga den fula gräsmattan” och vips har jag och gräsklipparen gjort det.
Efter det en skön dusch och en stunds avslappning på verandan med en kopp kaffe, med en av Madams nybakade kanelbullar ur de lockande påsen hon förärat mig. Mums…

Mitt i den sköna stunden ringer M och undrar ”hur går det med panelbytet på baksidan av huset?” – medveten om att där finns 16 stycken grundmålade ”plankor” som borde spikas upp på plats.
Mitt liv består huvudsakligen av tillfälligheter – som att jag en halvtimme senare just håller på att spika upp den nya panelen med välbehövlig hjälp från ”kvinnan i mitt liv”…
Hon – som kan allt om hur man sköter ett hus – vilken en sådan som jag – med tummen inte bara mitt i handen utan mer på en plats där solen aldrig skiner – och behöver som bister övningsledare i konsten att hantera en hammare…

Du – snyggt om f-n blev det!

Så snitsade vi till en enkel, men god, måltid varefter M så småningom promenerade hem till sin trivsamma lägenhet på Apoteksgatan.
Vilket gjorde att jag kunde spendera några timmar vid datorn för att ”uppdatera mina kunskaper” innan jag plötsligt fick för mig att vattna trädgårdens blommor och pelargonerna i blomlådorna utanför fönstren och dra fram vattenslangen med spridaren för att se om det möjligen kan få det svårt brända gräset att återhämta sig.

Den som har en lever får se – säger jag som nu om den ljumma kvällen sitter på verandan och gör just ingenting annat än – njuter.
I sällskap av ett glas…

Sådana dagar känns Vingåker som ett litet paradis…

Vilket kanske fler har förstått – för i förmiddags blev jag uppringd av en mäklare i Katrineholm som undrade om jag kunde tänka mig sälja mitt hus ”Vi har många intresserade av hus i ditt område, sa hon

Låter fint, sa jag, och lade till ”men nästa gång jag flyttar lär det väl bli till något äldreboende i Vingåker”.

Om valet och skolan

Föredömligt, är ordet jag först tänker på, när jag ser att Vingåkersbladet har upplåtit mittuppslaget i tidningen för att redovisa svaren på de frågor de ställt till våra lokala politiska partier. Med ordet föredömligt menar jag i första hand att tidningen genomfört den här undersökningen men kanske också lite för att partierna har svarat.
En sak framträder tydligt – alla partier framhåller att skolan är den viktigaste frågan för dem alla.
Det tycker jag mig ha hört under hela den här valperioden utan att jag tagit del av så många positiva framgångar av denna deras omsorg – utan snarare då tvärtom.

Jag har svårt att föreställa mig att de lika helhjärtat skulle ha svarat mig om jag försökt genomföra en liknande enkät.
Tidningar i pappersformat har där en tydlig starkare fördel. Speciellt om man som Vingåkersbladet hamnar i alla brevlådor inom kommunen.

Nåväl – skolan – den så plågade kan mycket väl nå betydande framgångar under de kommande fyra åren.
En som i alla fall tror det är Malin Alsing Brånn, kanslichef bou – som i en mejlväxling med mig svarar:

Godmorgon Bjarne!
Vilket engagemang du har för skolorna i Bingåker, det glädjer mig.

Jag föreslår att du kommer till oss på barn-och utbildningsförvaltningen, så kan vi berätta mer om hur vi jobbar. Vilka satsningar som vi genomför. Vilka satsningar som vi genomfört hittills och vilken effekt dem haft på eleverna. Nu är det mitt i semestertider och jag kan inte garantera att vi kan träffa dig innan semestern. Men om du är intresserad, så överlägger jag med min chef om dag och tid (som också säkert kan vara med på mötet).

Det kommer inte att ta 10 år innan resultaten vänds för åk 7-9, jag är övertygad om att vi kommer att lyckas innan det. Vi har duktiga pedagoger och rektorer som vi tror starkt på, och framförallt så har vi elever som vill framåt och vill lyckas. Detta i kombination med väl genomtänkta satsningar för ökad måluppfyllelse.

Har du kollat in årskurs 6 resultat? Eleverna har mycket goda Betygsresultat.
Återkom om du önskar att träff med mig och barn-och utbildningschefen!
Mvh
Malin Alsing Brånn
Kanslichef, bou

Vilket fick mig att svara följande – där jag började med att redovisa de tidningar jag varit chefredaktör för:

”Att jag tar upp det är för att lite förklara att jag i positionen som chefredaktör för den typen av branschtidningar har haft mycket att avhandla med ”tjänstemän i hög befattning” – som de i länstrafiken i Södermanland – men även på nivån ”VD för Volvo Bussar” och trafikpolitiker från riksdagsnivå och på kommunnivå.

Av detta lärde jag mig att ska det bli någon ”bra, förnuftig, underhållande, informativ” artikel av mötet är det ingen bra grund att träffas på ”kontoret” där en sitter bakom skrivbordet och jag på en obekväm besöksstol”

Alltså såg jag till att våra möten (ofta personporträtt)  hamnade hemma hos mig – bodde i Stockholm då – eller på någon neutral plats som erbjöd avspänd komfort.

Jag är synnerligen ointresserad av att mötas på ”förvaltningen” och få höra hur ni jobbar.
Jag anar att jag har en del vetskap om det. Lärare tar kontakt med mig.
Jag är inte så intresserad av att få möta ”tjänstemannen” Malin utan ser hellre att jag får möta personen Malin hemma i mitt hus på Marknadsvägen.

Jag har märkt vid mina kontakter med kommunens tjänstemän att de ser mig som en (sämre) typ av journalist av det slag de möter från Kuriren.
Helt ovana vid hur jag som bloggare agerar.
Kuriren, säger tidningen själv, tillhandahåller läsarna nyheter.

Nattgöken vill erbjuda – informativ och tänkvärd underhållning i personlig stil.

Vilket du kanske – normalt inte tar del av?

Så vad jag ser framför mig är ett lugnt och stilla samtal kring bl a frågorna:
– ”vad anser ni är den huvudsakliga orsaken till den ständiga och mindre smickrande skolrankingen kommunen får och vilka planer har ni att förbättra den?”
”Vilka slutsatser har ni dragit av det och finns det några planer att ge det katederstyrda lärandet större utrymme?”

Och där jag vill att ordet ni där byts ut mot Du.
(jag ville inte möta tjänstemannen Malin utan – personen Malin)

För att förtydliga – jag är inte ute efter att ”sätta dit någon” utan vill, som sagt, ge mina besökare/läsare: Informativ (upplysande-vägledande-instruktiv-lärorik-klargörande-åskådlig) och tänkvärd underhållning i personlig stil.

Gärna före det kommande valet…
Hälsar
Bjarne

Iskallt – mitt i sommaren – för svaret blev:

Hej igen!
Erbjudandet om att komma till Förvaltningen kvarstår, så om du ångrar dig så kan du kontakta oss igen.

Angående utvärdering av elevaktivt lärande så håller rektorerna på att utvärderar undervisningssätt och arbetssätt för det gångna läsåret. Den utvärderingen ska vara klar i sept och då kan du få ta del av utvärderingen. Likaså utvärdering kring det digitala lärandet. Vi jobbar  ständigt med utveckling av undervisningen inkl den digitala undervisningen.

Angående ”katederundervisning” så har vi självklart strukturerade och lärarledda lektioner.  Det är läraren som leder lektionerna och ska erbjuda eleverna en varierad och utvecklande undervisning. Jag har aldrig påstått att vi inte har det – det ena utesluter inte det andra – elevaktivt lärande utesluter inte ”katederundervisning”.

Jag önskar nattgöken en trevlig sommar! Om du har frågor de närmsta veckorna kan du maila bou@vingaker.se.
Mvh
Malin Alsing Brånn
Kanslichef, bou

Ja ja, man får inte alltid som man vill – men trevlig sommar önskar jag även er på bou…

Ännu mer hjärtligt önskar jag en trevlig sommar till den flitige bloggaren Ulla Sandberg – som läses av många – hennes blogg redovisar i skrivande stund att bloggen har haft 365,362 besök – nattgöken sladdar långt efter med sina just över 76-tusen besök.

I dag skriver Ulla Sandberg en underhållande text som hon givit rubriken:
Stora minglarveckan. Det handlar förstås om Almedalen

Onsdagsblandning…

Ibland förstår jag inte – som när jag på Dagens Industris nätutgåva ser rubriken ”Tre aktier du ska sälja omgående”. I ingressen till den låsta artikeln kan jag i alla fall läsa:
Investtech
har identifierat tre svaga kort på börsen – som du bör sälja direkt.

Jag blir där sittandes i funderingar kring min fråga till mig själv ”Vem ska då köpa dessa svaga kort till aktier?”
Några korkade aktienoviser med för mycket pengar?
Nå – det kanske går att få veta i artikeln.
Men hur som helst:

Korkade var ordet – vilket det även det är i en rubrik på DGS som säger ”Hur kan ni vara så korkade?” och där Jan-Olof Sandgrens text börjar så här:

Fick denna fråga på en uteservering när jag fikade med en kille från andra sidan jordklotet, som under drygt ett år i Sverige snappat upp åtskilliga rykten och rövarhistorier – mest från folk han mött under SFI-utbildningar, på arbetsförmedlingen och i sociala sammanhang.
Och det hade lett honom fram till följande slutsats: Sverige delar ut hur mycket pengar som helst, till vem som helst och av vilken anledning som helst.

Och där du också kan läsa:
Det är nämligen en ganska spridd uppfattning att svenskar är lite korkade. Jag har stött på den åsikten otaliga gånger, i den förort där jag bor, bland högstadieelever med invandrarbakgrund och även bland kloka människor med rötter i andra kulturer. Väldigt många verkar tycka det – ofta utan elakhet eller onda avsikter, snarare med ett stänk av medlidande.

Sug på den du – bästa Vingåkersbo…

Och om du har tid över för att ta till dig lite mer ”visdom” så läs gärna vad Patrik Engellau skriver under rubriken – Rasism. Ett smakprov här:

Det sägs ofta – utom bland en del ofta statsfinansierade aktivister som gjort ett levebröd av att skälla svenskarna för rasister; se Mohamed Omars berättelse om detta här  – att svenskarna är det kanske minst rasistiska folket i världen.

Det stämmer med mina erfarenheter. Svenskarna är inte rasistiska i den normala bemärkelsen att vi skulle tycka illa om eller förakta eller malträtera folk av annan etnisk tillhörighet.
Däremot har vi svenskar av tradition varit behäftade med en föreställning som inte alls varit rasistisk i sina avsikter men väl blivit det i sina konsekvenser. Det är föreställningen att alla människor innerst inne är svenskar och att det bara är utanverket – färgen, hårkrullet, tygerna och kryddorna – som skapar olikheter.

Vi har utgått från att folk från alla andra kulturer egentligen lika ambitiösa, lika flitiga, lika ansvarskännande, lika tystlåtna och konflikträdda, lika gråsossiga, lika plikttrogna och lika ömsesidigt jantelagsfixerade och avundsjuka och lika barnkära som vilken smålänning som helst (för femtio år sedan kanske jag bör tillägga för att poängen ska gå fram).

Funderar lite över om inte ordet korkade även passar in också där?
Kan inte bestämma mig och fortsätter därför med:

Hej Bjarne,
Vingåker förnekar sig inte!

Under många år har Aktuell Hållbarhet samlat och summerat data och parametrar som mäter aktivitet och ambition på miljöområdet.Varje år byts parametrarna ut och frågeställningarna skärps vilket gör det svårare att få poäng. Det år inte bara att luta  sig tillbaka och vara nöjd. Miljö-och hållbarhetsarbetet kräver ständiga förbättringar,nya strategier, investeringar och skärpningar av ambitioner.

Rankingen vill lyfta fram föredömena och även visa vägen för de som förutom vård, skola och omsorg också har tid och pengar över att sats på miljön. En nyckel till framgång är ett bra samarbete mellan politiker och tjänstepersoner.

Så här gjordes rankingen för 2018

Helsingborg blev Sveriges miljöbästa kommun 2018 för andra året i rad med sin tydliga vision om att bygga en modern stad med ett förnyat klimatväxlingprogram.

Var hamnade Vingåker då som sedan 2009 hamnat på dessa platser?
På raden över ser du de tidigare placeringarna.
På bilden under den senaste placeringen.

Aktuell Hållbarhet har skickat ut en enkät till alla kommuner med 23 frågor. Svarsalternativen varierar och frågorna ger olika poäng.
På den här länken
 kan man läsa frågorna och se vilka svar som Vingåker lämnat.
Det är med förvåning man tar del av den mindre smickrande placeringen då ju kommunen gärna framhåller sina ambitioner som en framåtlutande miljökommun.
Placeringen i länet blev 9 (sist) och i kommungrupp 50 (av 52)
För den intresserade som vill se andra kommuner i Sverige resp länet med 
poäng och placering kan det göras här.
Åke

Hm – 277 av 290. Vad gör (betyder) då MP i Vingåker – frågar jag mig.