Sommarlov…

Ett fint ord som jag – trots att det är många år sedan jag hade ett – minns med stor glädje. Jag antar att dagens elever i Vingåker känner samma frihetsglädje.

Nåväl – hur är det med lärarna då med, lärarna, rektorerna och de ansvariga för kommunens skolverksamhet? Känner de att de går till sommarvilan med den sköna känslan av att – igen – avslutat ett framgångsrikt skolår?

Funderar jag när jag från kommunens kanslichef i dag får ett svar på mina tre tidigare översända frågor. Där de sista löd så här:

I min, som det känns, oförtröttliga lust att försöka påverka hur skolorna i Vingåker kan förbättras – får ni här en länk till en text som innehåller – sannolikt för er – kontroversiella åsikter.
Bästa bou – vad anser ni om Engellaus text?
Undrar
Bjarne Wilmarsgård
(nattgöken.se)

https://detgodasamhallet.com/2018/06/20/ett-politiskt-reformpaket/#more-12523

Hej Bjarne!
Tack för dina synpunkter!
Svar på dina tre mail om att efterlikna en engelsk skola med en bootcamp/startläger innan skolstart, svar på elevaktivt lärande samt Engellaus text.
I Vingåkers kommuns skolor jobbar skolornas rektorer samt all personal tillsammans med barnen regelbundet med värdegrundsarbete dvs jobbar för en trivsam och trygg miljö. Kränkningar accepteras inte men om det uppstår hanterar personalen situationen omgående och vidtar åtgärder. En anmälan görs till huvudman som följer upp och avgör om ärendet är avslutat.
Vi har därför andra sätt att jobba med värdegrund och förhållningssätt än just en bootcamp.

Tack för läsningen om det elevaktiva lärandet. Vi kommer att lyfta detta i våran gemensamma ledningsgrupp, för att se om vi kan ta in detta  undervisningssätt ännu mer i våra verksamheter. Idag jobbar vi så mycket vi kan med elevaktivt lärande genom bland annat tematisk undervisning för att eleverna ska få många olika perspektiv på ämnet.  Ämneslärarna planerar tillsammans hur de ska arbeta inom temat i de olika ämnena. Eleverna upplever ett tydligt sammanhang och koppling mellan alla ämnen.

Vi jobbar också med digitalt lärande där eleverna inhämtar fakta själva och eleven övar då upp sin förmåga att ta till sig informationen och bearbeta den. Eleverna jobbar då källkritiskt med informationen.

Generellt i undervisningen: För att få i gång elevernas reflektioner under lektioner så lyssnar, läraren, fångar upp, utmanar eleverna i sina reflektioner för att eleverna ska bli aktiva i sitt lärande.

Angående Engellaus text så handlar det om ett politiskt reformpaket och som tjänsteman på Barn- och utbildningsförvaltningen så tar jag inte ställning till olika politiska reformpaket.
Med vänlig hälsning
Malin Alsing Brånn
Kanslichef

Jaha, tänker jag lite uppgivet när jag läser svaret. Och anar att den ovanstående beskrivningen av hur de ansvariga ser på skolans arbete är just det som gör att våra skolor ligger i botten när landets 290 kommuner rankas.
Och medan jag funderar vidare på vad jag kan tänkas vilja svara läser jag en kommentar till den text som Patrik Engellau skrivit:

Ett förslag till lösning:
1. Tag bort skollagens formuleringar om värdegrund. Sätt istället dit formuleringar om karaktär och fostran.
Kunskapssträvan, flit och gott uppförande är tre värden som tydligt skall återfinnas i skollagen.
2. Skriv de nya kursplanerna så att de tydligt anger kraven på kunskaper och färdigheter på varje nivå, i respektive ämne. Studera hur framgångsländer som Finland och Tyskland har formulerat sina krav för olika årsgrupper. Tillsätt sedan kunniga personer (med samma fokus som Finland/Tyskland) för att skriva de nya kraven.
3. Formuleringen i skollagen om att eleverna ska vara med och bestämma innehållet i undervisningen avlägsnas omedelbart. Lärarna skall bära kunskapen (för eleverna kan inte veta vad de inte vet, men behöver lära sig).
4. Rektors ställning skall vara Verkställande Ledare. Rektorer skall aktivt agera mot dem som ‘förstör’ för andra i skolan.
5. Ändra skollagen så att elever med grovt kriminellt beteende i skolan kan avstängas permanent. (inte som nu högst två veckor under ett läsår).
6. Öka lärarbunden undervisningstid i grundskolan. Ta bort onödiga ‘värdegrundsfostrande’ ämnen.
7. Ge betyg från första klass. Resultat skall mätas, så att man tidigt säkrar att eleverna inhämtat de kunskaper och färdigheter de ska ha, enligt tydliga kursplaner.
8. Lägg ner de DDR-inspirerade lärarutbildningarna och utveckla nya vägar in i läraryrket, inklusive att välkomna utländska lärare från Finland och Tyskland
9. Röj upp i skolmyndigheterna (ut med MarxistLeninisterna). De nya ansvariga skall sätta de kunskapsmässiga resultaten i centrum för skolans arbete.

Så suckar jag ännu en gång, ännu djupare, när jag inser att någon framtida förbättring vad gäller ”niornas avgångsbetyg” inte lär komma de kommande 10 åren.
DET – bygger jag på ett ord i svaret – värdegrunden – som är just det som ställer till eländet i våra skolor. Plus feminismen…
Och – om jag vore rektor i någon av kommunens skolor skulle jag samla lärarna och säga ”Nu skiter vi i vad skollagen säger och gör som vi tycker är bäst”.

Som bygger på några av de ovanstående nio punkterna.

PS Sände svaret till Patrik Engellau och bad om en kommentar – där svaret blev:
Jag vet inte vad hon menar annat än att hon som tjänsteman inte kan göra revolution vilket är alldeles korrekt tänkt.
Patrik

Kommentar:

Det finns en poäng i att det är rikspolitikerna som sätter de allmänna spelreglerna för skolan. Inom de reglerna borde ju sen Vingåker, i likhet med många andra kommuner, kunna göra mer för att få bättre ranking.
En alternativ fråga till bou kunde ha varit ”vad anser ni är den huvudsakliga orsaken till den ständiga och mindre smickrande skolrankingen kommunen får och vilka planer har ni att förbättra den?”

Turligt nog tycker jag att hon i sitt svar till dig redovisar anledningen till den dåliga rankingen.
De jobbar med elevaktivt lärande genom tematisk undervisning och digitalt lärande där eleverna själva inhämtar fakta och värderar informationen. Så arbetar man när man lämnat ifrån sig den traditionella katederstyrda inlärningen och överlämnar ansvaret till eleverna.
När gör man det? Jo om man har för få och/eller inkompetenta lärare. Lärarna coachar eleverna i stället för att själva meddela kunskap. Det finns inget motsatsförhållande till att inhämta faktakunskaper och att via elevaktigt lärande nyfiket ifrågasätta och resonera.

Men auktoriteter som Inger Enkvist (Skolan 7/6, 9/6) och Martin Ingvar, Ingrid Wållgren (Mina kommentarer 19/6 Attan vad det blåser) menar att lärarna måste vara kunskapsförmedlande auktoriteter och Martin säger att det är direkt destruktivt att eleverna får ansvar för inlärningen då deras hjärnor kräver en tydlig struktur och studiero.

Så ett svar på hennes mail skulle kunna innehålla  passusar om att det är inte helt fel att eleverna tränas i digitalt lärande och att själva gruppvis träna nyfiket ifrågasättande och resonerande. enligt namnkunnig expertis (ovan nämnda) är det dock tveksamt om den traditionella katederstyrda (eller något bättre ord) undervisningen i någon större utsträckning skulle prioriteras ner av mer elevstryd inlärning.

Avslutningen skulle så kunna vara något i stil med. Av den i flera år mindre smickrande rankingen att döma kan man undra hur pass effektiv den elevaktiva resp. digitala lärandet du nämner har varit?
Vilka slutsatser har ni dragit av det och finns det några planer att ge det katederstyrda lärandet större utrymme?

/Åke

En aning orolig

Jag har alltid berömt mig själv för att inte vara en orolig person – men med stigande ålder märker jag att det blir allt sämre med den saken.
Konstaterar jag inte minst när jag läser den här artikeln hos ledarsidorna.se.

Klickar du dig in där så kan du bl a läsa:

Kommunernas äldreboenden utvecklas mot terminalvård. Var femte som flyttar in dör inom en månad. Mellan 2000 och 2014 försvann 30.000 platser (33 procent på kommunernas äldreboenden,  så kallat särskilt boende, SÄBO. Även kommunernas hemtjänst har dragits ned. Vårdtiderna för de äldsta, svårt sjuka och handikappade, som till slut fått en plats på SÄBO har blivit allt kortare. De äldre som beviljas SÄBO kommer in allt senare, och i allt sämre skick.

Sverige har numera även det lägsta antalet sjukhusplatser inom EU, 2,7 platser per 1000 invånare, jämfört med EU-genomsnittet (5,2). Det innebär ett ökat tryck på kommunernas äldreomsorg. Antalet kommuner som rapporterar brist på vårdplatser har ökat från 77 till 125. På bara 3 år.

Så känner jag hur en irritation stiger inom mig och väser till mig själv:
”Varför är det inget av våra lokala partier som tar upp det här problemet?”
Visar, för en gångs skull, lite intresse för en viktig sak.
För jag kan inte föreställa mig att inte Vingåker också befinner sig i – eller i alla fall snart är där – i en allt mer besvärande situation vad gäller äldreboendet.

I Vingåker finns över tvåtusen pensionärer (jag också) och undrar över om de tar del av sådana här upplysande artiklar. Det tror jag inte, och luftar gärna min fördom, att de läser väl bara Kuriren och kollar på ofarliga underhållningsprogram på tv. Och datorer begriper de väl sig inte så mycket på. Om de ens har någon.
Av sådant blir man inte särskilt väl informerad av – i för dem viktiga frågor.
Och så röstar de som de alltid har gjort. Suck!

SÅ – bästa Vingåkers kommun och politiska partier – varför berättar ni inte om fakta i ämnet och så förklarar ”Så är det inte alls i Vingåker” – om det nu är det sanna läget – varför inte i lugnande artiklar i vår kommuntidning och på partiernas hem- och Facebook-sidor.
Och – om där finns anledning för oss kommuninvånare att oroa oss – berätta då om det och berätta även om hur ni tänker lösa frågan.

Och en snabb tanke passerar kring påståendet: Var femte som flyttar in dör inom en månad – Lika bra är väl det – för en sådan som jag.
För jag har svårt att föreställa mig att äldrevården i Vingåker tillåter att jag, som jag mest lever mitt liv nu för tiden, ”Vid halvtiotiden om kvällen kan göra mig en god kvällssmörgås och hälla upp ett (första) glas vin från det egna vinskåpet som sällskap och därefter, i timmar, kan sitta i favoritfåtöljen för att stilla fundera över dagen som gått”.
Eller att jag då har möjlighet att få ha en egen dator för att få möjlighet till lite intellektuell stimulans…

En vanlig söndag

Inte för att jag vet hur dina söndagar ser ut men mina vill jag nog beskriva som  vanliga – vilket då inbegriper att jag alltid tittar in på Facebook en stund för att se om där finns några uppdaterade viktiga händelser inom min släkt som jag borde känna till. Skaran barnbarn har en förmåga att växa utan att jag riktigt haft koll på läget innan…
Då har jag nog bättre koll på det politiska läget i Vingåker – skriver jag i visst övermod – för jag vet inte om jag har underlag för att skriva så.
OK, lite i alla fall, tänker jag när jag ser att VTL har uppdaterat sin FB-sida med denna bild:

Nu menar jag verkligen inte att de inom VTL vare sig är högfärdiga eller experter – men för egen del finner jag den frågan – Varför då? – är högst relevant.
Och ber att få citera mig själv från förra inlägget:
Tänk, säger jag till mig själv, om jag i det kommande lokala valarbetet kunde få ge något parti kommentaren att där ser jag – en fantastisk uppdatering av de sedvanliga valfläsket – genom att.

Och väntar med viss otålighet på att få se vad VTL förmår i den saken…

Och så gör jag den humördämpande dumheten att titta in hos våra lokala partiers hem- och FB-sidor.
Med ett litet plusundantag för VTL – fullkomligt urusla sidor – där man frossar i ämnen som handlar om rikspolitiken men ingenting som handlar om deras politik i Vingåker.
Bästa – S, M, KD, SD, C, V och L  – varför då?

Oj i natten

Efter en heldag där Madame och jag ägnade hela dagen till att städa huset och snygga till min trädgård satte jag mig, smått öm i hela kroppen i favoritfåtöljen och njöt av den allt senare kvällen.
Ett glas vitt höll mig sällskap och förgyllde stunden – där jag så småningom kom på att jag knappast hunnit med att sitta vid datorn just någonting.
Tittade lite så där lite lagom ointresserad in på Facebook för att se om min vänner där hade lagt ut några intressanta rader.
De hade de inte – MEN – framför mig dök i stället upp en tabell som fick mig att få fram ett kraftfullt men ljudlöst – OJ.

YOUGOV JUNIMÄTNING 2018

SD – 28,5 %
S – 22,0 %
M – 17,3 %
V – 9,3 %
C – 7,1%
L – 4,3 %
MP – 3,8 %
ANDRA 3,4 %
KD – 3,1 %
Fi – 1,4 %

Det är tidningen Metro som i samarbete med Yougov som genomfört undersökningen. Hur Metro kommenterar siffrorna kan du läsa här.

Först blir jag lite omtumlad – som snart övergår till kraftig nyfikenhet.
OK du kommer aldrig att få se de här siffrorna i Kuriren men du kan vara säker på att de på tidningens redaktion vet om undersökningen.
Jag blir sittande i funderingarna ”Undrar hur Kuriren ser på det här?”
För det är väl ingen hemlighet att Kuriren starkt ogillar allt vad SD heter och jag kan inom  mig se hur redaktionen vrider sig av olust.
Kuriren är ju långt ifrån ensamma om att ogilla SD, och det är ju helt tillåtet, men jag småmyser lite över tanken att få ta del av hur Kuriren och övriga SD-hatare kommer att hantera ett valresultat om SD får siffror av det här slaget.

Jo, jag är nog en gemen människa. Jodå, men mitt intresse består faktiskt mest av att jag nu länge följt politikerspelet där ”sju hoppar på en” – de sju med stark support av PK-media.
Och de sju, och deras medlöpare inom media gav sig aldrig, utan fortsatte med sin grova smutskastning av SD – långt över vad jag anser vara anständigt. Tjatade ständigt om sitt ”Allas lika värde” – utom för dem som sympatiserar med SD då.

Min känsla av Fair play fick mig att känna sympati för SD.

Vem vet – den kanske finns kvar enda till den 9 september…

Nytänkande om skolan…

…var orden som passerade när jag läste vad Patrik Engellau skriver i sin blogg denna dag.

OK, man kan bli jämrans trött av att ständigt ta del av artiklar som beskriver situationen i dagens svenska skolor.
MEN – i alla fall jag – blir inte minsta negativ i mitt tänkande – när jag läser alla dessa (god) förslag som publiceras på många håll.
Som när Engellau bl a skriver:

Det här är ett fundamentalt problem som inte kan lösas med mer av samma slags åtgärder, typ reviderade läroplaner. Problemet kan över huvud taget inte lösas med hjälp av diktat från myndigheter och departement. Det finns nog bara en lösning och det är att lärarna rycker upp sig och genom heroiska ansträngningar räddar skolan. Hur ska det då gå till? Jag tror att utbildningsministern ska göra tre saker och sedan kan han lugnt rulla tummarna under resten av sin mandatperiod.

För det första ska han ta bort all uppifrånstyrning av skolan. Lärarkåren får, tillsammans med rektor, göra som de vill. De ska inte kunna skylla på dumma regler om saker och ting inte fungerar. Skolan får som idag ersättning per inskriven elev, så kallad skolpeng.

För det andra ska staten inrätta ett system för kunskapsprövning som är lika för alla elever och som till skillnad från dagens betygssystem inte kan manipuleras av den enskilda skolan. Jag vet inte om proven ska göras efter varje årskurs eller om det räcker med slutprov i grundskolan och gymnasiet. (Moderaterna har faktiskt föreslagit något slags återinförande av en gammaldags studentexamen vilket är ett steg åt rätt håll. Äras den som äras bör.)

För det tredje ska staten på en skolsajt i tydliga tabeller offentliggöra resultatet av kunskapsproven per skola. På det viset blir alla skolor öppet utvärderade så att elever och föräldrar får korrekt information om vad varje enskild skola duger till när de ska utnyttja sin rätt att välja läroanstalt.

Du, om du är intresserad av skolorna i Vingåker – läs hela artikeln och dessutom gärna kommentarerna under texten. Två reaktioner kan jag se framför mig:
1 – du bryter ihop inför en känsla av ”omöjligt att införa i vår kommun”
2 – Du gör som jag – börjar ställa krav på de ansvariga genom att t ex sända dem – bou@vingaker.se – t ex en länkning till Engellaus text och ställa frågor – som – när blir det så här i våra skolor?

Attan vad det blåser

11.00 – Jo, attan vad det blåser ute, märker jag när jag tittar ut genom fönstret i rummet där jag har mina datorer. Och tänker då för mig själv ”det borde det väl göra inne på barn- och ungdomsförvaltningen också” då dess verksamhet inom skolområdet är satt under kritik.

Det kan nog vara så att jag – utan att ha fått diagnos från någon auktoritet – har drabbats av någon mental bokstavskombination vars beskrivning innehåller ordet ”storhetsvansinne” för jag får ibland för mig att jag vill försöka påverka.
Vad som händer i kommunen.

Jag i min tur är – tror jag – kraftigt påverkad av dels av att samtliga våra lokala politiska partier så ofta och då så självförhärligande tjatar om att de – samtliga – just inte tänker på annat än den mindre goda verksamheten inom kommunens skolor. Och alla vill de satsa – dock oklart vad…
Som du snart kommer att märka mer av i kommande närodlat valfläsk…

Ännu mer blir jag sannolikt påverkad av vad – som jag anser – begåvade människor skriver på nätet om den svenska skolan – och hur fel den sköts.

Vilket är den direkta orsaken till dessa mina rader.
Och länkar så till vad professor em Torsten Sandström skriver under rubriken:
Pedagogiskt hasardspel om ungdomars framtid

Om du klickar dig in till Sandströms tex så kan du bl a läsa:

”Varför har detta inlärningsfientliga system inplanterats i den svenska skolan? Det hjälper inte att svara att syftet med kritisk analys av ett delvis självvalt material är gott. Ideal är en sak. Verkligheten måste ändå vara styrande. Och här ger PISA negativa besked. Vem eller vilka är ansvariga för detta stolliga program med så allvarliga konsekvenser för elevernas inlärning av kunskaper och deras framtid i arbetslivet?

Ytterst ansvariga är förstås politikerna, som fastställt de planinstrument som gäller för skolan. Men de är normalt inga experter på hur kunskaper bäst inhämtas. Därför lyssnar de, som sagt, på forskningen.

Och nu kommer politik och åsikter in i bilden. Politikerna lyssnar på de forskare som lovar lösningar som bäst passar in i rådande politiska ideal. Så växer drömmar fram. Elev och lärare ska ges frihet i skolsalen.
Och kritiska studier låter så skönt. Vem vill inte att det egna barnet ska lära sig analysera jobbiga problem. Och om en professor säger att resultatet i slutändan blir ökade kunskaper måste man väl satsa på denna pedagogs visdom.
Låt vara att man tycker att idéerna verkar luftiga. Pedagogik väljs alltså inte efter det sunda förnuftet, utan efter en politisk drömplan om hur barn ska bibringas kunnande. Och så leder läroplanerna skolbarnen ut på ett gungfly.
Vem kan vänta sig att ungdomarna ska få en positiv bild av sina studier?”

”Om du tror att du är för liten för att kunna påverka har du aldrig gått till sängs med en mygga i sovrummen”

 

OK – bou kan ha annat att jobba med än att svara en näsvis lokal bloggare med näsan i vädret – men jag hade uppskattat ett första svar som ”vi återkommer i frågan”.

Antagligen – tänker jag mig – att de anser att jag inte har med saken att göra och inte kommer att svara. I en förhoppning att det hela ska rinna ut i sanden…
En annan fundering kan ju vara att det inte vet vad de ska svara…

Galna funderingar

Jag har i mitt liv varit föremål för tre stycken, tre dagar långa, personlighetstester och förra året genomgick jag en Datortomografi (en särskild form av röntgen som skapar mycket detaljerade bilder av, som i mitt fall, hjärnan).
Jag kan inte sanningsenligt påstå att de tre första på något sätt bevisar att jag är ”mentalt frisk” men där konstaterades i alla fall att jag inte (verkade) ha några som helst ”mentalt märkliga egenskaper” som påvisar något utanför det ”normala”. Resultatet från hjärnskanningen har jag på papper, där står i all enkelhet en mening som innehåller orden ”helt normalt”.

Du, jag gillar inte att bli kallad normal. I alla fall i den bemärkelsen att jag ”är som alla andra”. Vilket jag på något sätt tycker bevisas – åtminstone för mig själv då – när jag ser hur mina funderingar vimlar i väg tillräckligt långt bort för att motivera rubriken.

Så här är det. Jag läser en synnerligen trevligt beskriven ”krogtest” där DI-weekend har besökt Daniel Berlins krog i Skånes Tranås. Det är förståeligt om du inte känner till vare sig Daniel Berlin eller Skånes Tranås men hans krog har tilldelats två stjärnor i Guide Michelin.
Det får man inte om man inte kan laga god mat. Som dessutom serveras i en behagfull miljö.

För att kunna följa med i mina fortsatta funderingar är det bra om du redan har läst krogrecensionen – (som dessvärre är bakom betalvägg) för vad som fick mina funderingar att vingla ut i ”galenskap” är vad DI-berättar om maträtterna. De är, för mig, av en sort och kombinationer jag aldrig kunnat föreställa mig. Och som du (kanske då) kan se av ingredienserna så är det få saker som du och jag sällan finner hos Ica eller Coop i Vingåker.

Om du nu inte kommer dig för (kan) att ta del av krogreportaget så får du här ett smakprov:

Daniel Berlins signaturrätt är den kolgrillade rotsellerin. Det låter inte mycket för världen, men är det. De svarta små handbollarna grillas över björkved i många timmar och skärs itu av Daniel Berlin själv, med andaktig skärpa.
Sedan skopas det krämiga innandömet ur och serveras med bröd av skalet på rotsellerin, buljong på resterna och olja av stjälkarna.
Så lent, så perfekt balans av härligt gammal rotselleri och frisk klorofyll, låt det få vara i evigt, en närmast religiös övergång från höstens söta, fylligt tunga rotsaker till vårens sprittiga lekfulla grönska. Allt kött bli hö – och så börjar det äntligen om igen.

Vid det här laget är andakten i rummet tung och vi blir varsamt visade ut i träd-gården för en frisk paus.

Efter att ha läst vad DI-weekend skriver om Bertil Berlin och hans kokkonst hamnade mina tankar i – Vingåker. Så illa kan det gå i huvudet på mig – och ännu jävligare var det – i den lokala politiken.

För plötsligt började fråga mig vad jag tycker om min egen fundering ”Är det inte så att – åtminstone något av våra lokala politiska partier borde bete sig – att i sina valmanifest erbjuda oss väljare samma slags (för oss) otänkbara – men smakfulla – tankekombinationer som det är i Berlins maträtter?
Det där som kan ge partiet 3 stjärnor – eller vad det nu kan bli – i nattgökens kommande Valet 2018- Guide.
Du förstår ju liknelsen ”Det där osannolika bra som nu drar massor av gäster till Skånes Tranås, och som på samma sätt skulle dra till sig väljarna i Vingåker till partiet.”

Det var väl där någonstans jag började fundera över ”hur f-n står det till i huvudet egentligen”. Nu ber jag om ursäkt om jag anför kränkande tankar om invånarna i Vingåkermen jag tror inte det skulle fungera i politiken i vår kommun.
Den politik som jag pratar (fantiserar) om och som då så totalt skiljer sig från den (den nuvarande) vardagliga ”köttbullar med potatis och brunsås” är antagligen en bit ovanför vad vi klarar av. Vilket jag vågar tro även gäller den 6-rätters-meny som Daniel Berlin erbjuder sina gäster.
Med ett vinpaket, som bara det, kostar runt 2500 kronor.

För att rädda mig själv från nesan att tvingas erkänna att jag kanske har märkliga funderingar ändrade jag snabbt läget från Vingåker till rikspolitiken.
Som om det skulle förändra saken. Jo det gjorde det – till det värre…

Det var just där jag fann rubriken till dagens text.

Men som tur är det måndag i morgon…

Om Kuriren

Jag tycker jag skulle kunna vänja mig, men det verkar svårt efter som Katrineholms-Kuriren ständigt förvånar mig. Med att bli allt sämre.
Då mest genom att i sina ledartexter så tydligt visa att ”de hatar SD och gör allt vad de kan för att motarbeta partiet”.
Som i dag då redaktionen till sin negativa ledartext sätter rubriken:
På Åkessons nåder
och där ledarskribenten hoppar på Moderaterna för att Kristersson inte utnyttjade sin replikrätt när Åkesson hade hållit sitt andra anförande och vill pådyvla läsarna att det ”är ett tydligt exempel på att M undviker konflikt med SD” och att detta starkt misstänkliggör M som parti.
Vem vet – kanske man kan få för sig att de båda partierna rent av kan tänka sig samarbeta efter valet. En totalt förbjuden tanke hos redaktionen på Kuriren – tydligen.
”Den grundläggande orsaken är att jag inte tar repliker för att jag vill diskutera min egen politik. De flesta repliker är till för att förvanska motståndarens uppfattning och sedan tjafsa om den. Det tycker jag är meningslöst”, säger moderatledaren till TT.

Sådant kan alltså inte gå för sig och ledartexten förklarar därför:
”Ett sådant resonemang flyttar fokus från att SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter och vit makt-miljö och internationellt samarbete med Putinväldets västeuropeiska understödjare.”

Och så kommer det:
Moderaternas tystlåtenhet och tassande gentemot Sverigedemokraterna är dock logisk. M har valt att söka regeringsmakten med stöd av SD. Följden blir att motkrafterna mot SD försvagas.

OK det ovan handlar om politiken på riksplanet, och Kuriren har ju all rätt i världen att ha sina åsikter. Men jag blir i alla fall smått undrande över ett par saker:
– undrar hur de 1017 SD-väljare i Vingåker tänker när de läser sådana glödande påståenden och uttalanden om ”sitt parti”. Eller de 903 som gav M sin röst?
Känns det OK att förnya prenumerationen?
Om de nu har någon – jag kan inte tänka mig att Kuriren har så många betalande prenumeranter i Vingåker.
Antalet prenumeranter (2017) för tidningens hela spridningsområde (Katrineholm-Flen och Vingåker med tillsammans 60.239 invånare) är endast 9200 – en minskning med 500 från året innan.
Och där endast 7100 är fullbetalande prenumerationer.

Läser igen: SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter – glödande hat som inte påverkar mig det minsta vad det gäller min syn på SD.
Men det gör det vad gäller Kuriren – vars rotsystem jag inte har en aning om, men där tidningens menlösa innehåll gör att jag numera mest besöker alternativa medier – de som av redaktionen betecknas som hatsajter.

Jo då – det är en vanlig reaktion hos den som är på väg att förlora slaget – man börjar hata vinnaren…

Att fundera…

…är bland det roligaste jag vet. Så det gör jag ofta och det behövs ibland då bara några få ord eller korta meningar som kan försätta mig i ”funderingsläge”.
Ibland ett långt sådant.

Kom jag att fundera lite över när jag just läste orden:
”På hederlig nivå gäller förstås själva grundprincipen – fall inte för frestelsen att utmåla det elände som kommer att utbryta om motståndarpartiet vinner valet.
Skildra i stället det lyckorike som infinner sig om du och ditt parti blir valda.
Beskriv inte de de sjukdomar ditt läkemedel botar utan det blomstrande hälsotillstånd det framkallar.
Visa det rena badrummet efter skurningen – inte smutsen före.”

Och så stönar jag uppgivet, av irritation och ilska, när jag jämför de orden med hur våra rikspartier (mest) beter sig i sina debatter.
Och försöker i mina funderingar förstå deras brist på kunskap om grundprincipen…
Och känner hur en lite frågande röst där inne någonstans försynt frågar:
”Hur fan står väljarna ut?”

Jag gör det inte – men finner i alla fall en liten tröst i att jag kan utnyttja min nattgök till dämpa min frustration genom att publicera mina gnälliga åsikter.
Och nickar medhållande till vad författaren Inger Brattström, i dagens Fokus, lär ha sagt om sin första skrivna bok ”Elises svåra år”:
Jag skrev för att förklara för mig själv – och för alla förstockade vuxna”

Om skolan

Det är många nu som på riksplanet redovisar hur de vill ta sig an problemet med skolan. Att det inte är någon quick fix fick utbildningsministern erfara när han 2014 slog fast att han skulle rädda skolan på 100 dagar.
Det har nu gått 1000 dagar och andelen elever som inte nådde tillräckliga kunskaper 2017 var högre än någonsin.

Alliansen försöker nu med sina glada nunor i DN ge väljarna ett intryck av att man har en idé om hur det skall gå till att vår skola inom 10 år skall vara bland de 10 bästa vid Pisa-mätningen.
I alla sammanhang nämns att det viktigaste är att ha en bra lärare. En bra lärare är kunnig och får då både respekt och lyssnande elever vilket automatiskt ger en bra miljö med ordning i klassen. En bra lärare är också en lämplig lärare.
Vem minns inte den praktiske Överfuriren som hela tiden hade beväringarnas öra till skillnad mot den skolade men mindre lämplige Löjtnanten.

Alldeles för länge har de allt lägre intagningspoängen, för att fylla lärarintagningen, medfört att många kandidater skulle ha lyckats bättre om deras talanger utnyttjats i andra verksamheter. Man vill ha fler nationella och digitaliserade prov med extern rättning för rättvisare bedömning och komma till rätta med fusk.

I Tyskland producerar man årligen en bataljon ”doktorer” som numera får sina inlämnade avhandlingar granskade av speciella dataprogram som jämför lämnade alster med redan tidigare registrerade dokument.
När det så 2011 avslöjades att försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenbergs avhandling i stort sett enbart innehöll plagierade sidor och passusar blev det ett stort hallå och han åkte ut direkt i kylan med huvudet före.

Alliansen vill ha en10-årig skola och införa reformpaket för ökad kunskap, ordning och reda, samt lärare. Kända långsiktiga och kostsamma ambitioner som redan stötts och blötts i åtskilliga sammanhang.

Under tiden rikspolitikerna ägnar sig åt dessa långsiktiga skolfrågor vore det av intresse att ta del av vilka planer för förbättring av skolresultaten i Vingåker som både de ansvariga inom kommunen och även intresserade partier har. (Se Gökens inlägg i Högst personligt 11/6)!
/Åke 

Håhåjaja – tänker jag när jag läser Åkes sista rader. Detta då jag själv har funderingar om skolverksamheten i Vingåker – kanske mest då om de ansvariga för verksamheten men även om KF-ledamöternas engagemang. Och kunskaper.

Tänker jag lite extra på i dag då jag i Göteborgs-Posten läser en synnerligen intressant intervju med ”Professor emerita Inger Enkvist” – en erfaren lärare och skoldebattör, som har skrivit ett flertal böcker om skola och utbildning.
Hon menar att den svenska skolan är i stort behov av radikala reformer, skriver Isak Skogstad i GP.

Så tillåter jag mig att citera ur GP:

Vad tycker du om den svenska läroplanen?

”– Den svenska läroplanen håller inte måttet och den måste förändras i grunden. Den måste bli mycket tydligare. För det första måste läroplanen präglas av ett starkare fokus på själva ämneskunskaperna. För det andra måste läroplanen klart peka ut vilka kunskaper det är som eleverna ska behärska i de olika årskurserna.

– Att som nu säga att eleverna förväntas kunna diskutera och analysera olika ämnen blir tomma ord, om eleverna inte först har arbetat in en bas av ämneskunskaper. En sådan bas borde vara målet i grundskolan.
De abstrakta förmågorna, som exempelvis att kunna reflektera och analysera, är inslag som passar bättre för studenter på universitetet. De har uppnått den kognitiva mognad som sådana förmågor förutsätter. Och när studenterna ska diskutera och analysera behöver de ha med sig grundkunskaper från skolan. Dagens läroplan har kastat om ordningen mellan vad som bör komma först och vad som kan vänta till senare.”

När jag läser sådant så blir jag sittandes i funderingar – lätt beskrivet som ”Vad vet man om sådant hos de ansvariga för skolan?”

Och undrar förstås också över om våra KF-ledamöter, som samtliga ”värnar så stort om våra skolor” och deltagarna i utbildningsförvaltningen läser sådana här artiklar. Jag tillåter mig tvivla. Alldeles för ofta i alla fall.
Samma ord använder jag också om min syn på min egen fråga:
”Hur är det då med elevernas föräldrar då?”
Bjarne