Bustidningen

Ibland blir jag lite frågande – om mig själv – när jag kommer på att jag (igen) börjar lägga mig i den svenska skolans agerande.
Eller kanske mera korrekt – skolorna i Vingåker. Och där känner jag mig både frustrerad och uppgiven. Känslolägen som huvudsakligen bygger på att skolorna i Vingåker sjunker allt längre ner i de rankingar över landets kommuners skolor för att senast hamna på sista plats. Men till viss del också vad lärare berättar för mig.

När jag då frågar mig själv varför det är så (att jag bryr mig om skolorna i Vingåker utan att egentligen ha någon personlig anledning) brukar det till slut mest hamna i den personliga tanken att – jag rent allmänt ”ogillar klåpare”.
Om det nu inte är så att det är jag själv som är klåparen.
Då är jag betydligt mer förstående…

Nåväl – en som också funderar kring Sveriges skolor är Patrik Engellau – vilket du kan ta del av här.
Då de ansvarige för skolorna i vår kommun insett att de själva inte har några lösningar på hur de ska förbättra våra kommunala skolor har de bett skolverket om hjälp med detta.

Vad Engellau funderar kring den saken redovisar han i sin text så här:
”Skolverket eller möjligen skolinspektionen ska alltså ta över bristande skolor och ställa allt till rätta. Är det någon som tror att dessa myndigheter har kapacitet att göra detta? Har de pedagogiska reservkrafter i sina korridorer som kan skickas ut på lyckade specialoperationer ungefär som agent 007 James Bond kunde utsändas på uppdrag som ingen annan klarade av?”

Jag – tror det inte – men på något vis får jag för mig att förståsigpåarna i Vingåker har förhoppningar om det…

Engellau skriver:
Om man studerar de svenska politikernas förslag till hantering av skolans kris så handlar det om fler och större doser av gamla misslyckade åtgärder.

Min erfarenhet säger mig att mitt sätt att se ”på livet” skiljer sig väldigt ofta från mina medmänniskor uppfattningar. Den saken kom upp alldeles nyss när jag i Kuriren läser en artikel som fått rubriken:
”Så ska parkblundern inte kunna ske igen”.

Parkblundern? Suck, jag önskar att jag personligen (också) hade den ekonomiska ställningen att jag kunde kalla 7,6 miljoner kronor i oväntad kostnad för en blunder.
Rent av en ”förarglig blunder” – en känsla jag får – att våra ansvariga inom kommunen tycker att det kan beskrivas.

Hur som haver – det finns ett uttalande i Kurirens artikel jag blir sittandes i funderingar över. Läser att Kuriren skriver:

”Hon (Prennfors) varnade för Tennisparkens kostnader innan det stod klart att slutnotan skulle bli nästan dubbelt så hög som budget. Hon har ifrågasatt delar av investeringarna och säger att hon ”hela tiden lyft frågan om information om ekonomin”, utan att få tillfredsställande svar.

Därför tycker hon att hon oförtjänt tvingas vara med och bära hundhuvudet. Hon var inte aktiv i Vingåkerspolitiken när investeringsbeslutet togs, vilket hon låtit föra till kommunstyrelsens mötesprotokoll.”

Det gillar inte Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande, som i en kommentar bl a säger:
– Man kan inte yrka retroaktivt avslag på något som någon annan varit med att besluta om. Det som har hänt, har ju hänt under den nuvarande kommunstyrelsen. Vi bär alla ett ansvar, säger Bengtsson.

Om just det undviker jag att ha en åsikt – men det som får mig att falla i funderingar är Bengtssons utsaga ”Vi bär alla ett ansvar”.

Där kanske jag har en annan moral (?) än andra Vingåkersbor – för jag lägger i orden att ta ansvar – när man fallerar på det här graverande sättet- att det drabbar den som ”slarvat” på något sätt.
Och försöker övertyga mig om att förstå den för mig märkliga tanken att ta ansvar då bara betyder att man lovar att inte göra om – fadäsen.
Men så verkar det vara inom politiken.

Om jag själv skulle ha varit en av de deltagande ansvariga skulle jag skämmas ögonen ur mig.
Men jag kan faktiskt inte för en enda sekund föreställa mig att någon politiskt ansvarig haft ordet – avgå – i tankarna.
Och om jag tyder vad som skrivits i Kuriren – finns där inga utpekade ansvariga för den uppkomna situationen. Det bara blev så här enligt kommunen själv.
Så behändigt då…
Och  bästa läsare – jag undrar också lite över hur många fler än jag det kan vara som har en åsikt om det här med ”att ta ansvar” och hur man gör det.
Clemens förstås…

Men så resonerar kanske bara den som varit (ekonomiskt) ansvarig för egna företag – med ansvar för både företagets överlevnad och dess personal.
De eventuella fadäser jag där åstadkom fick jag i så fall betala med egna pengar – dvs – mindre vinst för företaget – vilket drabbade min egen plånbok…

Sådant verkar inte bekymra dagens politiker – det finns alltid skattepengar (eller bidrag) att täcka deras fadäser med…

Kommentar:
Du, Bjarne
…uttrycket ”Vi bär alla ett ansvar” är en i sammanhanget relevant beskrivning.
För varje projekt finns alltid en  beställare och en utförare där den senare skall ha en plan och metod för att genomföra det som beställts. I den planen skall ingå en redovisning av hur projektet fortskrider i utförande och i förhållande till antagen prislapp.

Projektledare ansvarar för  redovisning av projektet och beställaren ansvarar för att  man också får den redovisningen. Beställaren kan och får begära förändringar i gjord beställning som sen utförs av projektledaren inom överenskommen justerad plan och nytt pris.

Om ingen av parterna, av olika anledningar, fullt ut följer reglerna för hur ett projekt bör bedrivas är givetvis nämnda uttryck relevant. Man kan då fråga sig vad kommunen menar  med ”att man ta ansvar” och hur det tar sig i uttryck.
/Åke

Vaknar tidigt och känner ganska direkt att ”detta är en dag då jag är jämrans trött på politik” – särskilt då om den kommunala i Vingåker.
Kan väl hända den bäste?

Nåväl, bland mina intressen finns inte bara politik utan jag är lika intresserad av (och lika förundrad över) det här med feminismen. Som jag på på oklara grunder inte gillar. Men är en tydlig känsla jag har i alla fall.
Bara för sakens skull – jag är för jämlikhet.
Men där finns skillnader mellan könen – och en som tydligt kan klargöra dem är Patrik Engellau – som du kan ta del av här.
Och du får en stunds underhållande läsning…

Jag har för mig att jag tidigare berört den här frågan om Årets Svensk som tidningen Fokus utser. Att jag drabbades av funderingar igen beror på att i förra veckans Fokus hade de med en helsida (egen reklam) där de puffade för att de den 30 januari (på Cirkus i Stockholm) kommer att redovisa vem som fått utmärkelsen.
Jag ser med spänning fram emot att få ta del av vem det blir och vad denne har åstadkommit för att kunna få kalla sig Årets Svensk.

Kan du tänka dig, frågar jag mig själv, att de styrande i kommunen Vingåker skulle kunna få för sig att ”kora Årets Vingåkersbo” med samma motivering som Fokus har satt för Årets Svensk?

Jo, svarar jag mig själv men bara om jag får hänvisa till vad där står i första meningen – och då förändrat till – ”Syftet är att finna en snäll och trevlig person som kan sprida en skön känsla av obrutet samförstånd”.

Att kommunen skulle våga sig på att premiera en person som ”på något sätt vågat avvika från det konforma” ser jag som fullständigt otänkbart. Lika otänkbart som att gårdagens Tomteparad skulle bytas ut mot en parad för Sverigedemokraterna.
Jag kan väl tro att, båda sakerna, var för sig  skulle kunna åstadkomma en del stå- hej och rabalder bland Vingåkersborna om det kom till stånd.

Jag trivs bra i Vingåker – men det beror huvudsakligen på mig själv – kommunen erbjuder, på basnivå, vad jag behöver få för att kroppsligen må bra.
Intellektuellt är det mesta mörker – den stimulansen finns det tacksamt då – att finna på annan plats.
Så livet är i alla fall inte så tokigt – i det stora hela…

PS – lite senare började jag fundera över vad skulle kunna påvisas som ett praktexempel på något som sticker ut från det ”konforma i Vingåker”.
Hornen kommer fram och – ha ha – här får du något (skrämmande – antar jag) att bita i…
Kanske inte i kommunal regi då – men…
(i alla fall något som skulle sätta Vingåker på kartan)

Du, sa Clemens, jag trodde du skulle bevaka morgonens KF-möte och så finner jag dig gå omkring helt overksam hemma i ditt hus. Vadan detta?

Tja, svarade jag, jag kom på bättre tankar – kanske. Förmodligen efter att i går kväll – igen – tittat igenom KF-mötets föredragningslista och kände att ingen av punkterna egentligen påverkade mitt kommande liv.
– Nå, kanske punkten 13 då, fortsatte jag, den som handlar om kommunal skattesats 2019. Men kände hur ointresset bredde ut sig för jag kände hur tanken passerade – en 50-öring hit eller dit påverkar inte mitt vardagsliv på något märkbart sätt.

– Då har vi nog haft samma uppfattning om dagens KF-möte, sa Clemens, för även jag har svårt att uppbåda minsta intresse för t ex de medborgarförslag som inkommit från Högsjöhållet, om en ny lekplats där och att man även vill få till en cykelbana mellan Vingåker och Högsjö.
Samma här, sa jag, och jag undrar hur den kvinnliga förslagsställaren motiverar cykelbanans tillkomst med sina argument: ”Skulle vara bra ur både miljöperspektivet och för folkhälsan”.

– Inte genom att ha tänkt på kostnaderna för att bygga cykelbanan i alla fall, mumlade Clemens, och jag antar att ”de många som dagligen åker mellan Vingåker och Högsjö” och vill ställa bilen av miljöskäl då hellre tar bussen än cykeln för att i motvind trampa de runt 12 kilometerna – enkel väg…

– Ett tag, sa jag, var jag lite smått intresserad av att få ta del av vilka som skulle väljas till kommunens nämnder, men intresset försvann när jag kände att ”Det spelar nog ingen roll det lär nog bli som det har varit”.

– Ja jo, vi får väl så småningom se hur det blir med den saken, sa Clemens.

Och så övergick vi till att lufta våra funderingar kring det här med regeringsbildningen. Vi båda stönade smått uppgivet och enades om att vi var gediget trötta på allt vad rikspolitik heter…

Jag blir inte det minsta förvånad över om du påstår att ”du har annat att tänka på än att läsa texter som jag rekommenderar – det är ju – fredag”.
Kanske det blir ännu mindre intressant att läsa om jag berättar att rubriken till den text jag gillar så högt är:
”Till bokmässan kommer jag inte tillbaka förrän Kultursverige åter finns”

Men jag själv har kommit upp i ålder så långt att jag ser inte längre fredagar som något speciellt. Föredrar måndagar om jag nu ska utse någon av veckans dagar som favorit.

Kultursverige? Som helhet – är jag tämligen ljumt intresserad av – om det nu inte gäller böcker, tänkvärda artiklar – och lite till. ”Ord på papper” – även om det numera finns också att läsa i min dator. Att läsa ger mig den fördelen att jag kan stanna upp i läsandet och fundera kring det jag just läst – och sedan läsa vidare.
Det är också lätt att läsa om – om jag nu skulle vilja ta del av de kloka tankarna ännu en gång.

OK , jag rekommenderar att du läser Einar Askestads fina berättelse över sitt besök på senaste Bokmässan.
Men då hamnar du långt bort från Vingåker…

När jag läste den rubriken blev jag klart intresserad av att ta del av texten till artikeln – allra helst som jag såg att det var Patrik Engellau som var skribenten.
Jag kan gott erkänna att jag har en del fördomar – en av dem är att de flesta i Vingåker verkar vara ointresserade av politik.
Eller kan det vara så att de inte vill (törs) föra ut sina åsikter i ämnet i offentligheten? Jag kan få den funderingen när jag själv har försökt få igång en diskussion – eller en stunds prat då – kring kommunpolitiken. Ingen vet just någonting om någonting, med några få undantag där Kuriren skrivit om saken.

Därför, bäste läsare, fördom nummer två – jag tror att det är ytterst få Vingåkersbor som – självmant – tar del av vad du kan göra om du klickar dig in på den rödfärgade länken här ovan.
Ni begåvade ortsbor som tittar in hos mig är förstås de lysande undantagen från den fördomen…

OK – då åker vi – vilket betyder att jag citerar Engellaus första rader i sin text:

”Hur jag än spanar, med både kikare och förstoringsglas, så ser jag ingen räddning på Sveriges problem. Jag ser ej ens en början till en räddning och det beror på att det tänkande som orsakar de så kallade utmaningarna fortsatt härskar oinskränkt utan att ifrågasättas.
Och det kommer inte att spela stor roll vilken regering som det nu pågående parlamentariska apspelet än utmynnar i.”

En liten bit ner i texten finns:
Det tänkande som hotar nationens framtid är den lömska folkförförelsen att politiken inte bara har uppgiften att lösa alla problem utan också den faktiska förmågan att göra det. Jag talar om myten om politikerväldets gudomliga kompetens, vår tids motsvarighet till äldre tiders religiösa föreställningar om Guds godhet och allmakt.

Patrik Engellau avslutar sin artikel med att förklara de nio mest skrämmande engelska orden:

Jag ryser och tänker på Ronald Reagans diktum om de nio mest gastkramande orden i det engelska språket: ”I’m from the government, and I’m here to help”.