Fake news

Man, nej inte jag, har alldeles för lätt att tro att våra dagstidningar bara skriver sådant som är sant. Att de på ett objektivt sätt skildrar saker ”som det är”.
Tidigare kom tidningarna undan med att inte leva upp till den förväntningen.
Idag har de svårare med det – och deras upplagor och deras förtroende minskar.

En stor del av att det har blivit så, är alla de bloggar (bloggare) som – Rebecca Weidmo Uvell – som ständigt visar hur illa tidningarna sköter sin (som de så allvarligt själva påstår) så samhällsnyttiga insats…

Var så god – om du klickar på länkningen kan du läsa om vad Rebecca skriver – efter de inledande raderna i sin text som börjar så här:
Svenska tidningar har återigen gjort bort sig genom att okritiskt gå på en opinionsbildnings-kampanj.
Historien om tältlägret i Solna är rakt igenom fake news.om

PS – om man nu kan vrida sig lite av olust inför vad våra media har för sig så kan jag (nog) lova att ni (fyra ?) – som fortfarande orkar ta del av den märkliga svenska politiken – kommer att vrida er ännu mer av olust när ni läser vad Jenny Piper skriver – rubriken säger: Nu gott folk kommer den riktiga blåsningen.

Jo, tänker jag, det kan vi nog snart vänta oss…

VI?

Vissa dagar har jag lite svårare än annars att uppbåda mitt intresse för något speciellt – vaknar lite mer av plikt som det känns. Är morgonen dessutom en smula grådaskig blir det mest att jag börjar förströ mig – först med att göra det ”nödvändiga” som att bädda sängen, starta tvättmaskinen, plocka undan lite kläder som ligger där de inte ska.
Blir jag inte på ett mer livligt humör efter det så tar jag till den sista utvägen – gör en runda på internet för att se om det kan förändra läget.

Vilket händer – som idag – där jag på kkuriren.se kan ta del av rubriken:

Allvarliga brister på LSS-boende för barn i Vingåker
…där de största bristerna verkar ha varit:
”Lokalerna bryter mot lagstiftningen, brandvarnare saknas och personalen visste inte hur boendet ska utrymmas. Nu riktas Västra Sörmlands räddningstjänst skarp kritik mot Vingåkers kommun.”

Robert Skoglund är – i en separat artikel intervjuad – och jag läser:

Hur kan ett korttidsboende för barn ha så allvarliga brister?

Vi måste vara självkritiska och se över våra egna kontroller. Vi har inte hanterat det här professionellt och det måste vi även från politiskt håll göra. Det är allvarligt att vi inte skött brandskyddsutbildningen, det är a och o i en sådan här verksamhet. Kraven måste vara höga och personalen måste veta exakt vad de ska göra om något händer. (min fetmarkering)

Varje gång jag läser sådana ”Vi-uttalanden” blir jag nyfiken på vilka ”Vi” är.
Utan att jag vet – förmodligen är det någon nämnd i Vingåker som är de som Vi-betecknas av Skoglund.
Kanske socialnämnden, funderar jag, där Skoglund är ordförande.

Nix – jag är inte ute efter att ”sätta dit någon” jag kan bara ibland bli så förundrad över detta ”Vi-ande”.

Dessutom vill jag hellre föra ut att jag smått beundrar våra lokala politiker, och inte minst dem i våra nämnder, våra kommunala tjänstemän osv – som orkar leva med ”alla dessa jävla förordningar och regler” att hålla reda på.

En av de många saker som gör att jag aldrig skulle få för mig att bli politiskt engagerad.

Och tänker så förnöjsamt på att det är bowling idag – med – vad jag vet – bara två tvingande regler:  
– Sikta på käglorna.
– Kasta inte klotet på någon medspelare
Tänk – inte minsta krav på att bära hjälm för att det senare faktiskt skulle kunna hända

PS – vill du läsa något annat – och betydligt mer intressant – så kan jag rekommendera vad Patrik Engellau skriver idag.

Mörkt-supervulkaner och ångest…

Blev det i huset vid halvtio-tiden i går kväll – i alla fall i den närmaste omgivningen kring Marknadsvägen där jag bor. Lite kul faktiskt – tänkte jag i alla fall efteråt – att se hur (bra) jag själv klarade denna mörka överraskning liksom att se hur det snabbt det började lysa av ljuslågor i fönstren i husen runt omkring.

Mörker – är ett ord som kommer fram som en känsla – när jag läser vad Patrik Engellau i dag skriver om – populism.

”Elitpartierna (och deras härolder i media, men jag bortser från dem) brukar anföra att populistpartierna inte har någon riktig politik utan bara orealistiska slagord, ja, det är just de grovt tillyxade förslagen, ”enkla lösningar på svåra problem”, ofta avlossade nonchalant från höften, som anses definiera partier eller politiker som tillhöriga populismen.”

Men också:
Min uppfattning är att elitpartierna har rätt i dessa anklagelser mot populistpartierna. Graden av seriositet varierar förstås mellan enskilda populister men det är svårt att värja sig från intrycket att de strävar mer efter att ha drag under galoscherna än att presentera genomtänkta politiska program.
En detalj som sällan brukar uppmärksammas när populistpartiernas svagheter väl är konstaterade är att elitpartierna inte heller har några särskilt seriösa program”.
(min fetmarkering)

Mmmläs krönikan och du kanske som jag får ordet mörker att framträda.
Jag menar då nog där – på grund av den förda politiken…

Ja – vad vet jag – men så mycket vet jag att om mina vänner (de flesta i alla fall) tydligt skulle (offentligt) visa vad de har för åsikter i sitt politiska tänkande skulle de sannolikt utvisas från kommunen (en tanke bara) enär de inte alls delar dess – värdegrund.

För som en sa: ”Jag struntar fullständigt i om SD drev en bordell för nekrofiler i Biskopsmåla (Blekinge) på 90-talet – vad jag bryr mig om är vad de visat att de  och Åkesson ville med sin politik på tjugohundratalet och framför allt – vad de vill åstadkomma med sin politik den kommande framtiden”.

Jag tror faktiskt att jag delar den synen (sättet) att se på livet…

Däremot är jag mindre intresserad av att bry mig om folk som t ex anser sig lida av klimatångest. Men -vaf – tänker jag – varför då inte ge dem något mer rejält att bita i  – än koldioxidutsläpp.
Supervulkaner

Om kommunen får för sig att starta en sådan grupp kan jag nog tänka mig bli medlem.
I alla fall om det ingår ett antal årliga och trevliga/festliga ”sammankomster”…

Apropå – ångest – jag är inte helt opåverkad av sådan. Kan jag informera er läsare om – som att jag en kort stund efter elavbrottets början fick en släng av sådan (?) när jag funderade över ”Hur blir det nu i morgon bitti då – med morgongröten – om avbrottet då finns kvar?” 
Men kom snabbt ihåg min kloka norskfödda mammas råd – det finns alltid utvägar. Och precis, en nanosekund senare tänkte jag ”I så fall sätter jag mig i bilen och far till Sultan i Katrineholm för en ”fika”.
Och, kom jag sedan på, då kan jag ju  också unna mig en mumsig räkmacka därtill.
Och såg det som en klart positiv förändring till den sedvanliga morgontillvaron…

För säkerhets skull laddade jag genast kaminen med ved.
Men lovade mig också att senare i dag handla ”drivmedel” till mitt Trangiakök (ett slags spritkök) som säkerhet inför eventuella kommande elavbrott.

Upplevelsechef?

Du, sa Clemens, har du någon gång tänkt på att vi i Vingåker har en upplevelsechef?

Nja, svarade jag lite halvintresserat så där – men kanske var det han som arrangerade nattens mörka upplevelse med elavbrottet.
Clemens inte ens drog på mun – men han fortsatte i alla fall lite undrande – ”undrar vad han gör om dagarna?”

Efter lite rundsnack kom vi i alla fall fram till den intressanta frågan – vad är då en upplevelse?
Herr Google svarar med synonymerna:
händelse, erfarenhet, äventyr, evenemang, tilldragelse

Alltså, egentligen vaf.. som helst, kommenterade Clemens.

– Händelse? –
Det absolut mesta som händer i Vingåker sker utan påverkan vår upplevelsechef. Tyckte vi helt eniga.
– Erfarenhet?
Vad har vi för erfarenhet av vår upplevelsechef då, frågade vi oss. Och var där lika eniga i vårt konstaterande – Ingen alls…
– Äventyr?
Vi suckade lite till mans och kunde så småningom hamna i trakten av att de äventyr man kan finna i kommunen finns i samma härad som att gunga häftigt i Tennisparken…
– Evenemang –
Där blev vi en liten aning oense eftersom vi båda vet att det arrangeras ”saker” inom kommunen som förmodligen skulle kunna hamna under rubriken evenemang men där Clemens ansåg att flera av dem var så ointressanta och tråkiga att de inte (egentligen) platsade.
– Tilldragelse?
Visste vi inte hur vi skulle värdera och tog därför hjälp av Herr Google: händelse, företeelse, inträffande, tillfälle, episod, fall, fenomen; lycklig tilldragelse barnafödsel, födsel, födelse, nedkomst.

Alla rätt till kommunen – men upplevelsechefen?

Kanske jag borde intervjua honom om den saken, tänkte jag en kort stund medan jag tog en försiktig klunk av det goda vinet…

Fredag igen…

Först hade jag tänkt att använda gårdagens rubrik igen men när jag skrev dit dagens datum så poppade det upp – på dagen för precis 60 år sedan gifte jag mig med mina barns mor. Då en 19 år ung och på omogen yngling som två och en halv månad senare blev pappa – då  just fyllda tjugo.
En pojke – som snart blev tre – som sedan blev sex barnbarn – som nu också blivit sex barnbarnsbarn…

Ingen dum inledning på en fredagstext, berömmer jag mig själv, och hamnar för en stund i de många nostalgiska glädjestunder livet därefter har bjudit mig på.

Nå, apropå glädjestunder – det var om läsning jag tänkte skriva. Men risk för att du tycker jag är en smula tjatig – sådana (glädjestunder) får jag ta del av varje fredag då tidningen Fokus finns att hämta i brevlåda. Som alltid erbjuder intressant läsning – och som i skrivande stund manar fram en liknelse med en ypperligt god måltid som avslutas med en magnifik efterrätt.
Med vilket jag då menar är tidningens krönikörer.

I dagens nummer fick mig Jennifer Wegerup, efter dagens krönika, att stiga upp ur favoritfåtöljen och vanka fram och tillbaka i huset i någon slags blandad berusning av ”läsglädje & avundsjuka”. Nå mest glädje då…

Vad Wegerup kåserar om under rubriken ”Favorit i repris” som berättar om det där med att läsa om böcker.

Wgerup börjar så här:
”Dina älsklingsrätter. Dina favoritviner.
Resmål du bara måste komma tillbaka till.
Älskare eller älskarinnor med läppar och händer, blickar och kroppar som du aldrig kan få nog av.
Alla saker att njuta av om och om igen.
Varför skulle man inte kunna läsa samma bok flera gånger?”

Ja – varför skulle man inte kunna det?
Frågar jag – som frossar i sådant.
Som, förstås, beror på att jag bara har bra böcker i bokhyllan…   😉

Hur kan man undgå att inte älska en krönikör som avslutar sin text med :
”Det finns bara en typ av böcker jag aldrig läser om – deckare.
De handlar nästan alltid bara om en sak – upplösningen.
De böckerna är som ett engångsligg; snabb tillfredsställelse för stunden.
De andra, de får följa mig till sängs hur ofta de vill genom livet.”

Sådan framkallar ljuvliga rysningar i min kropp.
Aj, aj aj – vad avundsjukan slog till…

Medan du funderar över vad jag skriver här ovan kan jag berätta att jag just beställt den här boken. (189 kr hos Bokus)
Som får den här beskrivningen:
”Vi har tämjt naturen, byggt samhällen och gjort enorma framsteg inom vetenskap och teknologi. Men vet vi verkligen vad vi ska göra av allt detta? Mycket snart måste vi bestämma hur vi ska använda all vår makt – innan ridån går ned för vårt släkte.
I succéboken Sapiens utredde Yuval Noah Harari mänsklighetens förflutna. Uppföljaren Homo deus profeterade om den avlägsna framtiden. I denna bok intresserar han sig för vår samtids 21 mest omedelbara utmaningar, bland dem terrorism, miljö, övervakning, ojämlikhet, globalisering, arbetslöshet, desinformation och krig.

Trots hastiga förändringar och undergångstoner visar Harari vikten av att behålla sans och förnuft, både som kollektiv och som individer. Än kan utbildning och filosofi hjälpa oss. Än finns möjligheter att förstå den värld vi har skapat!

Yuval Noah Harari har doktorerat i historia i Oxford och är i dag knuten till Hebreiska universitetet i Jerusalem.
Han slog igenom internationellt med Sapiens, och skriver och
föreläser därefter för en trollbunden världspublik.”

Det är väl tveksamt om det i boken står någonting om Vingåker – men jag köper den i alla fall – man vet ju aldrig…

Telefonförsäljare…

…drabbas vi väl av lite till mans. Jag själv brukar inte svara om jag ser att det kommer upp ett telefonnummer jag inte känner igen – men nu på eftermiddagen gjorde jag ett undantag.
En trevlig man började med ”Hej Bjarne jag ringer från (ett tv-programföretag jag glömt namnet på) hur står det till.”
Jag förklarade att läget i Vingåker var gott – och lade snabbt till – ”Jag vill berätta att du pratar med en som inte haft tv sedan 2009″.
Jag vill bums förklara att mannen som ringde var mycket trevlig – han blev dock tyst en stund (troligen medan han i huvudet bearbetade – den får honom sannolikt osannolika händelsen att ha råkat på en sådan) men kom till sans och började ställa (snälla) frågor kring hur det var möjligt att leva ett sådant liv.
Eftersom han hade en sådan trevlig ton så svarade jag ganska utförligt.
Och lade där till (lite skämtsamt så där) att: ”min svåger som är psykolog anser att jag nu är helt mentalt återställd”.

Efter ett tag fick jag en svag känsla av att han (möjligen) tyckte sig ha funnit en person med ett liknande mentalt märkligt handikapp som de personer visar, de som hamnar i Lyxfällan. Och jag undrade lite fundersamt om han efter vårt samtal möjligen skulle ta kontakt med sina chefer och få dem att sända ett tv-team till Vingåker…

Men han önskade mig i alla fall en trevlig helg…

Det gjorde också den trevliga personalen hos Valla Däck i Valla dit jag for idag för att beställa nya dubbdäck inför den kommande vintern. Det var dags – de gamla var 12 år och tämligen slitna. De hade hängt med under mina senaste tre Octavia.

Jag for till Valla på rekommendation av Madame (De är bra) som varit kund där tidigare och jag blev en aning överraskad av att anläggningen var så stor.
Nå den 9 november får jag sommardäcken bytta till vinterdäcken och kan med förtröstan se fram emot ett möte med det kommande hala väglaget…

Det nya samarbetet…

I morgonens runda på internet hamnade jag, som vanligt, en stund hos kkuriren.se för att få en hastig överblick om där (under rubriken Vingåker) fanns något intressant att ta del av. Jodå, det händer ju…

Men det kom sig också så att jag läste om artikeln som berättar lite om KF-mötet den 29 oktober. Och fastnade i funderingarna kring vad Lennart Andersson hos KD säger:

– Vi har suttit på avbytarbänken i tre mandatperioder. Nu har vi chansen att vara med och påverka, medverka och motverka, säger Lennart Andersson (KD).

Men också:

– Vi har inte suttit och ojat oss. Det här ska vi gå i land med.

Det säger Ing-Mari Frössevi, gruppledare för Centerpartiet som i sällskap av Miljöpartiet och Kristdemokraterna nu har ingått ett samverkansavtal med Socialdemokraterna om styret av Vingåker till hösten 2022.

Hm, undrar jag, vilka ingår då i det ”Vi” som Frössevi nämner ska ”gå i land”?
Är det ledamöterna i den nya majoriteten eller är jag som medborgare inbjuden?
I så fall är jag tacksam att få veta vad jag förväntas deltaga med.
Men det kanske kommer…

En fundering till som pockar på uppmärksamhet är att en liten (möjligen lite ogin) tanke passerar : ”Vad har då kommunens största parti (S) lovat C och KD som fick dem att kliva (över) till ett samarbetsavtal med Socialdemokraterna och MP”.

Tar fram KDs valprogram jag fick i brevlådan – och ser vad KD har (hade) för visioner för son kommunpolitik:

– Fler lärare – mindre klasser. Välutbildade lärare som får rimlig lön.
– Att föräldrarna själva ska få bestämma över hur deras barnomsorg skall utformas.
– Alla som fyllt 85 år ska ha möjlighet till plats på ett äldreboende. Tryggare hemtjänst med max 10 personal under en tvåveckorsperiod.
– Att en ny sporthall ska byggas.
– Fler hyresrätter – i tätorten och i ytterområdena.
– Tågförbindelsen till Örebro bör förbättras.
– Stimulera kontakten med företag och föreningar.

363 Vingåkersbor fann detta så lockande att de gav KD sin röst.

Jag tror jag måste be om ursäkt – det här kommer att bli långt. Men jag kan inte låta bli att även återge vad vårt lokala Centerparti erbjudit väljarna att de vill åstadkomma under den här valperioden.
Jo:

– Ett nytt ledarskap för Vingåker.
– Barns- och ungdomars hälsa och utveckling.
– Behålla och stödja landsbygdsskolorna.
– Utveckla Slottsskolan till en kreativ arbetsplats för lärande.
– Goda möjligheter till vuxenutbildning och högre studier på hemmaplan i Vingåker.
– Stärka äldreomsorgens kvalité och kompetens.
– Öka valfriheten inom vård och omsorg.
– Utveckla hemtjänsten.
– Återupprätta Åbrogården som servicekontor för kommunal och statlig service.
– Stärka räddningstjänsten i Vingåker.
– Fler invånare som betalar skatt, inte färre som betalar allt högre.
– Attraktiva miljöer för boende om etableringar.
– Marknära seniorboenden, såväl på landsbygden som i tätorten.
– Underlätta och stimulera entreprenörskap och kreativa näringar.
– Stärka den lokala demokratin och kommundelarna genom en bygdepeng.
– Öka användningen av närproducerade varor och förnybar energi.

416 Vingåkersbor ansåg att detta (huvudsakligen floskler) är vad som bör åstadkommas under en nära framtid. Och då – utan att just ett enda av dessa ”löften” har beskrivits hur de ska kunna uppfyllas.

Så hamnar jag i någon slags inre meditation där bl a tanken (?) passerar ”Har dessa som gav KD och C sin röst en enda sekund funderar över ordet – kostnader?”

Bli nu inte ledsen och känn dig utpekad (det handlar ju, som du förstår, mest om de andra – de som inte tittar in här) men jag tar det igen:
”Det sägs att 50 procent av medborgarna är dummare än genomsnittet. Jag tror att Vingåker är ett unikt undantag genom att här är den siffran är runt 57 procent”.

Det finns dagar då det känns så…

PS – är inte dessa ”visioner & löften” ( i alla fall lite) som att jämföra med Islams löfte om att ”Om du offrar livet för Allah så hamnar du i Paradiset och får njuta av 72 oskulder”?
Gäller väl bara män då? Va f-n säger kvinnorna om det – tro?

Det kommer att göra ont…

Kan man ana – för dig och mig – tänker jag när jag i Kuriren läser:
Det fanns 13 miljoner skäl att växla upp direkt när nya kommunfullmäktige på måndagen höll sitt första möte.
Så mycket befaras kommunen gå minus i år.
Och det kommer att göra ont att fixa, sa kommunalrådet Anneli Bengtsson (S)

Och längre ner i Henrik Wising artikel får vi veta det igen:
– Det ser inte bra ut framöver. Vi måste krympa in i ram, och det kommer att vara smärtsamt och göra ont, sa Bengtsson.

Vad jag förstår beror det kommande ”onda” av stora budgetavvikelser i socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden som gör att prognosen för 2018 pekar på ett minusresultat på drygt 13 miljoner kronor. Som kanske kan bli en aning mindre om man vid årsbokslutet kan justeras ned det med sparade av öronmärkta medel så att de röda siffrorna hamnar på: minus 9,8 miljoner.
En förhoppning man inom kommunen för ut.

Eftersom jag inte tog mig för att besöka KF-mötet (tänkte bevaka det genom utlovade webblänken – som emellertid inte fungerade) vet jag inte om fadäsen med Tennisparken togs upp som en av de mer betydande skälen till det väntade underskottet.

Nå, vad jag blir lite fundersam över är ”Hos vem kommer det mest att göra ont?”.
Och anar att de som mest kommer att känna av det onda blir vi Vingåkersbor då jag kan se framför mig indragningar och nedskärningar inom vissa områden.
Och har nog t ex en aning svårt att tro att de verksamheter som pekas ut här ovan:
socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden kan minska ner sina kostnader under 2019. I alla fall inte utan att det kommer att ”göra ont” på sina håll…

Så småningom lär vi få veta hur det blir med vår kommun. Vad jag tycker mig se är att den nybildade majoriteten i KF – S, MP, KD och C är förhoppningsfulla att kunna ”fortsätta kunna utveckla Vingåker”.
Enligt vad Henrik Wising skriver i Kuriren:

Överst på listan över huvudområden står då ansvarsfull ekonomi, tätt följd av skola, hållbar tillväxt och landsbygdsutveckling. Partigruppledarna är medvetna om att det kommer att krävas mycket för att nå dit de vill: samarbeten med övriga partier, nytänk och smarthet.

– Kreativitet och tillit. Det är mycket vad det handlar om, säger Håkan Östlund (MP).

Hm, mumlar jag lite för mig själv – Tillit? jodå det tror jag inte bara jag utan även de flesta ortsbor känner för Vingåker och framtiden.
I alla fall som det känns i nuvarande läge.
Men som Clemens säger – det där med ”nytänk, smarthet och kreativitet” vad ska det komma ifrån?
Kanske från kommunens duktiga tjänstemän? Om de tillåts tänka fritt…
Tänker jag innan mitt nära framtidsintresse övergår till att försöka åstadkomma lite eget nytänkande till eftermiddagens bowling – som klart behöver förbättras.
Men tilliten om det är ständigt på topp!

PS – är du en gnutta intresserad av politik på annan nivå – tipsar jag gärna om vad Patrik Engellau skriver idag. Hans text börjar så här:
En sak som jag lärt mig genom livet är att man inte ska underskatta vad ens de stolligaste politiska viljeyttringarna kan ställa till med på längre sikt.

Sista måndagen…

…i oktober då, som när jag tittar ut genom fönstret ser lite gråkall ut och just inte så lockande att ge sig ut i. Kan det vara den känslan som får mig att tveka om jag ska ta mig till Åbrogården i eftermiddag för att se vad de har för sig på dagens kommunfullmäktigemöte. Är jag tillräckligt motiverad att övervara en mängd formalia innan det kommer till den enda punkt som egentligen intresserar mig – den ekonomiska delårsrapporten för tiden januari-augusti.
Som enligt förhandsskvallret kommer att visa ett starkt minusresultat. Just nu, skriver Kuriren, pekar det på att årets resultat hamnar på – minus 13 miljoner.

Jag hinner vela lite till innan jag beslutar mig för om jag ska ta mig dit.

Samtidigt i riksdagen:

Lång dags färd mot – (f)natt…

Tänker jag och klickar mig in på dagens besök på Wikipedia. Det gör jag varje dag för att få ta del av nyheter och få ta del av nya (eller väcka bortglömda) kunskaper.
Som detta om vatten:

Sötvatten eller färskvatten är vatten som har tillräckligt låg salthalt för att vara drickbart, men anger inte om det är tjänligt som dricksvatten i övrigt. I allmänhet avser det vatten med en salthalt under 1 – 2 psu (se Salinitet).
Vattnet i all nederbörd är färskvatten, men det utgör en försvinnande liten del av vattnet. Totalt utgör sötvatten bara ungefär 2,5 % av allt vatten på jorden, och till nästan 99 % är det uppbundet i form av grundvatten eller is.

Grundvatten utgör ungefär 30 % av allt färskvatten och nästan 69 % är is i bland annat inlandsis, shelfis och glaciärer. Bara ungefär 1,2 % av färskvattnet, eller 0,032 % av allt vatten, är ytvatten och för människor lättillgängligt i insjöar, floder, grundvatten och is. 

Det visste jag inte och den nya informationen påverkar mig faktiskt att i framtiden bli lite mer aktsam med min vattenförbrukning.

Son och sonson badar vid ett vattenfall inne i Laos djungler

Mera tråkigt

Tennisparken – har svårt att försvinna ur mina funderingar.
Den så pedagogiskt utförda och sannolikt även genuscertifierade plats – men ack så trista upplevelse.
Den poppade i alla fall upp i form av en tanke av ”tänk om” – som emellertid stilla tynade bort till en omöjlighet – allt medan jag insöp den här (på FB) spelglädjen – som i mina öron är betydligt mer sinnlig och hänförande än att lyssna på – den lokala PRO-kören.
Men som jag tror att du mer säkert – från scenen i Tennisparken – kan få tillfälle att avnjuta nästa sommar…

En skillnad i upplevelse som att jämföra dagens Kuriren med gårdagens Fib-Aktuellt  – om du nu förstår vad jag menar med det…   😉

KOMMENTAR

Bjarne,
Vilket fint exempel på härlig spelglädje. Eftersom det i Tennisparken finns en scen, visserligen utomhus,  som skulle kunna utnyttjas till båtnad för alla musikintresserade, fick jag en association till de möjligheter som bjuds oss i en än mer urban tillvaro. 

Hos oss kan vi njuta av ”Kastanjegårdens Vänner” som på onsdagarna kl 15.00 varje höst- och vårtermin bjuder intresserade vänner på trevlig och underhållande musik. Som t.ex. programmet för nu i höst 2018.

Nåväl, kanske det är så att scenen inte är väderbeständig, men nog vore det väl
smutt att kunna ha en fin publik plats för att i parken kunna avnjuta den spelglädje
din länk hänvisar till.
Det kanske finns andra lokaler i kommunen för intresserade?
/Åke

Sinnlig Spelglädje, tänker jag för mig själv.
I en kommun som de senaste åren styrts av Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister?
Ja, du bäste läsare – hur fan kunde jag få för mig en sådan tokig och märklig tanke – att i en sådan kommun skulle kunna uppstå något mer upphetsande än en – Mångfaldsfestival…
Den smått syndiga och den djupt sinnligt medryckande glädje – jag vurmar för synes hos många här i Vingåker vara – en lika främmande tanke som lusten att blanda sina jordgubbar med sillspad …
BW