Sommarmjölk…

13.45 – Clemens, Madame och jag satt på verandan och intog en enklare lunch där jag blev lysten på ett glas kall mjölk.
På Arla-förpackningen stod det lockande ordet – sommarmjölk – i tydliga röda bokstäver.
Vilket uppmärksammades av M och så förvandlades till en fråga till Clemens och mig ”Vad får ni för tankar av ordet sommarmjölk?”

– jag ser framför mig glada frigående kor på en grön äng, sa Clemens. Och det nog meningen från Arlas sida att just en sådan positiv känsla ska framkalla goda vibrationer hos oss mjölkdrickare, fortsatte han.

– Samma hos mig, sa jag och vi tre hamnade i ett samtal om hur, lätt och omedvetet, vi människor påverkas av ord.
Men om det tar jag upp en annan gång – eftersom den egenskapen kommer att använda flitigt i den kommande valrörelsen…

Och så övergick vi att prata om annat – som vad vi fick funderingar när vi läser:

Om det saknas ett ekonomiskt överskott går det inte att investera i utökad produktion. Men det betyder inte att investeringar i ny produktion är det enda sättet att förbruka ett ekonomiskt överskott.
Det finns mycket annat ett samhälle kan göra med eventuella överskottsresurser, till exempel att föra krig mot sina grannar, att bygga katedraler eller att försörja människor som inte arbetar eftersom a) de anses överlägsna och därför får stipendium av staten eller b) de, som i Sverige idag, anses inkompetenta och underlägsna och därför måste omhändertas på skattebetalarnas bekostnad.

Den allmänna teorin om det ekonomiska överskottet säger att detta överskott är ett slags störning som samhället strävar efter att på enklaste sätt neutralisera.

Tänk dig att du har ett rent och nydiskat provrör. Så kommer det en bakterie och undersöker om det finns något att äta. Det gör det inte så parasiten lomar iväg. Sedan häller du en näringslösning i provröret vilket bakterien upptäcker på tillbakavägen.
Han (bakterien) faller då i extas och börjar föröka sig exponentiellt. När han fått vid pass några miljarder avkommor har släkten ätit upp hela näringslösningen varvid alla parasiterna dör av svält.
Den ekologiska störning som representerades av näringslösningen är tillintetgjord och den ursprungliga ordningen återställd.

Invandringen, svarade Clemens och jag med en mun. Och nickade medhållande till varandra.
Madame fick just telefonsamtal som gjorde att vi inte fick ta del av hennes funderingar.
Men det gör ingenting för hon gick efter avslutat samtal och fixade till rackarns lagom starkt gott kaffe. Med sommarmjölk till i min kaffemugg…
Gott!

Det stundar sommarlov…

Det stundar sommarlov nu för många svenska elever när de sjungit ”den blomstertid nu kommer”. På andra håll fortsätter debatten om den svenska skolan inför höstens val som en av de hetare frågorna.
En som lyft på bänklocket och synat de värderingar som styr den svenska skoldebatten är Eva-Lotta Hultén på DN. I läroplanerna för skolan står att den skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra till att de förs fram. Det ifrågasätts numera från flera håll med motiveringen att man först måste skaffa sig en massa faktakunskaper innan man kan ifrågasätta. En inte helt ogiltig tanke.

Men det finns inget motsatsförhållande till att inhämta faktakunskaper och ifrågasättande som främjar nyfikenhet och resonerande. ”Kan det här verkligen stämma”.
En ifrågasatt lärare kan vara trygg i sin kunskap och svara.
En pedagog kan använda elevers debattlystnad till att lära ut hur man ifrågasätter på ett konstruktivt sätt.
Läroplanens stadgar slår också fast att skolan ska fostra och förmedla demokratiska värderingar i såväl teori som i praktik avseende rättskänsla, tolerans och generositet. Trots det finns debattörer som menar att skolan enbart skall förmedla kunskap.

Där kanske föreligger en hopblandning mellan skolans uppdrag och vad man själva önskar att det vore. Ibland påstås att skolan i sitt värderingsarbete skall förvalta och förstärka de värderingar elever får med sig hemifrån vilket grundar sig på tanken att det är hemmet som har huvudansvaret för barns fostran.
Det fungerar inte då en del hem har värderingar som skolan inte bör förstärka. (islamistiska, rasistiska eller homofober)

Det blåser en auktoritär vind över världen med idéer om hårdare straff, mer övervakning, fler regler och kontroll som universalmedel till att åtgärda de flesta problem i samhället. Den kan inte appliceras på skolan då eleverna är levande, kännande individer med tankar och behov. Vilken miljö vi bäst utvecklar dem i beror på vilket samhälle vi vill att de skall vara med att utforma.
God kunskap och ett tränat konstruktivt tänkande borde vara en god förutsättning. Det är många frågor att fundera kring för politikerna i valrörelsen där många tävlar om att plocka billiga poäng.
/Åke

Så förbättrar du Vingåkers skolor

Skolan är det ämne vi alltid prioriterat högt – säger alla våra lokala politiska partier. Utan att du på minsta sätt kommer att få veta (se) – i de kommande valmanifesten hur denna ”vurm för skolorna i Vingåker” – får en begriplig förklaring på hur de mindre bra skolresultaten i Vingåker ska/kan ändras.

Får jag då här ge ett tips från vännen Åke – på vad Inger Enkvist skriver i GP  i ett exempel på en framgångsrik skola – och så tar den vinnande majoriteten i september och – gör precis så…

”Inför valet i höst borde väljarna noga lyssna när politiker talar om utbildning.
 Går det att rycka upp dagens skolsystem och är man beredd att ge skolan de
resurser som svarar mot skolans betydelse för samhället? Det är många som
 kommer att lyssna om partierna har förstått vilka åtgärder som behövs för att
förbättra utbildningsresultaten.
Det har flera gånger redovisats exempel på hur skolor på det lokala planet 
med rätt små åtgärder har åstadkommit förändringar som genererat bättre
resultat.
I GP beskriver Inger Enkvist, professor emerita, ännu ett exempel från Storbritannien som av dess skolinspektion bedömts som ”outstanding” och vore lärorikt för våra politiska partier att snegla på.
Man har teoretiskt och praktiskt visat varför en kravlös grundskola leder fel.
Fasta rutiner och regler med mottot ”Work hard, be kind” gäller.
Rätt skolmiljö
ger lärarna möjlighet att koncentrera sig på själva undervisningen. Ständig kamp
förs mot glömska.
Prov ses som ett ”kvitto” på nedlagt arbete.
Det behöver inte vara svårare än så. Inte minst i den egna kommunen.”

För den som tror att svensk skola och lärarutbildning är socialt progressiv torde det vara en ögonöppnare att stifta bekantskap med Katharine Birbalsingh.
Som bl a berättar att:

”Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning. För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp. Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll. Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt.”

Det kan tilläggas att Michaelaskolan är en friskola.

OCH –  bästa ansvariga för skolorna i Vingåker från Utbildningsnämnden, rektorer, lärare och pedagoger och ner till fan och hans moster (dvs KF) – jag lägger nu ut den här texten på bustidningen där ni kan kommentera vad ni har läst.
Och det vore väl själva f om ni nu inte bubblar av – åsikter, hundra bortförklaringar eller hur ni nu reagerar.
Låt oss nu ta del av det…

Vi når inte ut

Kanske en sak jag delar med Socialdemokraterna, funderar jag, när jag i Kuriren läser att:
Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, i en kommentar i Eskilstuna-Kuriren till Socialdemokraternas besvärliga opinionsläge säger:
– Vår största konkurrent är soffan. Många har inte bilden klar för sig vad sossarna har åstadkommit och där har partiet på riksnivå mer att göra när det gäller att kommunicera det.

Nja, nu menar jag inte att soffan är min störste konkurrent utan kanske även mitt problem är att jag inte ”når ut” – i Vingåker som jag kan önska.

Kuriren skriver också i sin ledartext:
”Kommentaren följer vanlig socialdemokratisk mall: Om vi bara blir bättre på att visa vår politik kommer väljarna till oss.”

Kanske samma för mig – som ju inte ”gör reklam för min blogg på minsta sätt”.
I mitt fall kanske mer förståeligt – eftersom jag inte strävar efter makt – eller pengar…

Nåväl – klart att jag blir sittandes i små funderingar om hur det är i Vingåker och våra lokala politiska partier då. Hur kommer de nu att agera för att nå ut?
Som vanligt, förmodar jag.
Och hamnar i en kort stund av ”hybris”  (förhävelse, högfärd, högmod) när jag tänker lite över orden ”som vanligt” som visar att jag inte kan tänka mig att något parti kommer att våga sig på några nymodigheter i sin marknadsföring av sig själva – som att t ex ta kontakt med mig för en vänlig pratstund om sina planer för framtiden. I förhoppning att jag ska ge plats för mötet i ett inlägg.
Jag kan emellanåt känna en anings förvåning över hur tyst det (fortfarande) är på/från ”Floskelfronten”.

En förvåning som tämligen snabbt tynar bort då jag kan mumla till mig själv: ”Det spelar nog ingen roll för kommunvalet i Vingåker där de flesta kommer att rösta som tidigare”.
Vilket nog tyder på att jag inte tror att där finns någon/några stora frågor – viktiga för väljarna i kommunen – som skulle kunna åstadkomma någon slags väljar-uppror. Du förstår säkert vad jag då menar med det ordet.

 

7 juni 2018

Bland mina mindre goda sidor finns den egenskapen att jag jag gärna ”vill hjälpa dem som jag tycker borde få min hjälp”.
Oftast – lika populärt som att föreslå pölsa på en Nobelmiddag.
Vet jag ju om egentligen – men det hindrade mig inte att i ett mejl ge tips till ett av våra lokala politiska partier.
OK – de nobbade mitt förslag om pölsa…

Vilket inte, så här i efterhand, inte förvånar mig det minsta för de och jag har olika syn på vad vi tror kan locka väljare. Och i deras fall då – förstås fler än vid förra valet.

Hur som haver – där i soffan dök tanken upp att ”inget parti kommer att i sina vallöften kunna erbjuda någonting i form av nytänkande utan kommer nog mest med det gamla vanliga”.

Faktiskt – det finns många som anser att jag har ”livlig fantasi”. Om det nu är så vill jag meddela att den inte räcker till för att kunna komma på den minsta tanke om vad något av partierna skulle kunna formulera som det kommande kommunvalets USP (Unik Selling Point) – det där märkliga extra som gör att man får de flesta rösterna. I politiken då…

Alla värnar ju om skolan, men inget kommer i sina vallöften att beskriva vad som skiljer deras ”värnande” från de andra partiernas värnande. Och ingen kommer heller att visa på minsta lösning på hur skolorna snabbt kan förbättras.
Vill jag förmoda…

Äldreomsorgen, miljön osv – vad du än räknar upp så kan du vara säker på att samtliga partier tillhör gänget som ”högt värnar om just det”.

Du kommer sannolikt att se några få skillnader bland vallöftena där små struntsaker, som på intet sätt kommer att få väljarkåren att, av otålighet, ligga sömnlösa dagarna före kommande val.
Fartkameror i Läppe, fria kläder till någon namngiven grupp, kommunen ska köpa närodlat – och liknande storheter som partierna tror ska få väljarna att strömma till vallokalen.
Jag tror dock, som sagt, att de mest att de kommer att rösta som vanligt

Och det märkliga är att jag tror att väljarna just inte bryr sig så mycket om kommunvalet och vad partierna där erbjuder som valfläsk.
Mindre märkligt är väl att jag är en av dem…

Närodlat är det alltid bra?

Är det så säkert att allt som är närodlat, som av något gudomligt beslut, alltid är en fördel/bra? I så fall för vad eller vem?

Vad gäller närodlade grödor verkar den viktigaste fördelen vara att det innebär minskade transporter. Vilket då ska tydas ”är bra för miljön”.

Närodlat, närproducerat, lokal mat. Det låter tryggt och bra, klimatsmart och småskaligt på något sätt. Men vad står det för? Någon enhetlig definition finns inte. Hur nära är nära? Och nära till vad?

Varken Livsmedelsverket eller Konsumentverket har ett svar på den frågan, och Jordbruksverket konstaterade i en rapport 2010 att det helt enkelt inte finns någon allmän definition av begreppen. När man har frågat ett antal personer från olika organisationer vad närodlat och närproducerat är för dem svarade de flesta att det åtminstone ska vara produkter från samma region där man köper dem.

Bondens egen marknad, en förening för lokala producenter, är den enda som har exakta krav: Högst 25 mil från marknaden får det som säljs vara odlat eller producerat.
(skriver tidningen Råd&Rön)

Det kanske kan vara intressant att veta att begreppen närodlat och närproducerat innebär inte att särskilda miljökrav ska vara uppfyllda.

Kan man då ha miljökrav på lokalt producerad politik? Får jag väl tänka vidare på, men nog ska vi väl kunna ställa som absolut krav att den är sanningsenlig?

En aning avundsjuk…

Jag kan ibland ha höga tankar om mig själv. Inte minst då, som jag anser, min utmärkt höga moral.
Om det får jag behandla i ett senare inlägg – för nu sitter jag här fullkomligt bedövad av en hos mig (sällan) upplevd stark känsla – förbannat avundsjuk.

Som, den här gången, helt beror på att jag just läst en krönika av DN-medarbetaren Hanna Mellin.

Hanna Mellin skriver en text som har sin grund i Matfestivaler, och där rubriken frågar: ”Vem är du i matfestivalvimlet?” och där ingressen säger:
Visst, alla är unika, men det finns ändå vissa typer som återkommer varje år. Hanna Mellin har identifierat fyra typiska personligheter på matfestivalen Smaka på Stockholm.

Och som hon gör det – jag blir smått galen av avundsjuka. För jag får efter att ha läst krönikan den förvirrade tanken ”Tänk om jag skulle, på samma sätt, försöka beskriva de Vingåkerska väljarna efter vilka partier de röstar på”. Vem är du bland väljarna?

Förutom att jag inte har Hanna Mellins briljans i mitt skrivande så låter – Obegåvade träskallar – bli lite enahanda, säger jag till mig själv och försöker få fram samma betydelse med andra ord så att det räcker till för alla partier.

Eftersom jag kan få för mig att det kan bli så märkligt att någon humorbefriad miljöpartist läser det här så vill jag förklara att stycket här ovan är avsett som – ja vaf… då? – kanske humor?
Fast, ärligt, det bevisar nog bättre min oförmåga att konkurrera med skribenter som Hanna Mellin.

Men, bäste läsare, jag kan emellanåt vara en jädrans envis person. Inte minst då jag fått ögonen på någonting eftersträvansvärt som verkar smått omöjligt – så jag kanske kommer att försöka ändå…

En bra fråga…

07.45 – Rubriken tänker jag när jag på annan plats läser:

”Dagens Nyheter hade för några decennier sedan en serie artiklar om klimat. Den första raden i den första artikeln på den första sidan började sa här: ”Inte på 800 år har det varit sa varmt som det varit i…. ”.      

800 år sedan; då talar vi om runt år 1100. Fråga: varför var det så varmt då?
Det var ju långt innan industrialiseringen och associerad miljöförstöring?
Svaret är att det finns också naturliga variationer i klimatet.”

Om det nu är så att du eventuellt har dina funderingar om denna varma majmånad vi upplevt, så läs gärna vad Lennart Bengtsson skriver om den saken hos DGS.

Små subtila argument…

Bläddrar förstrött i media och glor lite halvt ointresserad på de reseannonser jag ser. Suckar avvisande över bilderna på chartermål med (som någon tycker) sina lockande bilder på stränder där otaliga solstolar exponerar solhungrande turister, och bilder från mysiga uteserveringar befolkade av leende människor.
Mest kvinnor, de har alltid de mest vackra och lockande leendena…

Ser så den här annonsen från SAS som jag fastnar inför. Den är klart lockande på mig, och jag börjar, smått förundrad över min reaktion, försöka bena ut varför jag bli berörd. Och försöker förstå hur den som knåpat ihop annonsen har ”tänkt”.
Nu talar jag verkligen för mig själv – det är en två-tre saker som sticker ut som påverkar mig mest.
– Färgen på mannens tröja plus hans kraftfulla muskulösa arm. Trygghet.
– Den smala unga damen och hennes väl exponerade behag. Mums…
– Den stämningsfulla omgivningen som lockar reslusten hos en sådan som jag…

Tre små ljuvligheter  – som tillsammans får mig att tänka: ”Tänk om våra lokala politiska partier begrep sig på att använda liknande subtil påverkan för att framhålla sina valargument som kan påverka oss att ge dem vår röst”.

(Det trodde du inte – va?)
Men det kan i alla fall bero på värmen?  😉
Så måste det nog vara, tänker jag då min senaste datormografi (av min hjärna) för två år sedan visade att allt ”såg normalt ut”.

Hur som haver det kan ju också vara så att de, de politiska partierna i Vingåker, har rätt i sitt antagande att ”Vingåkersborna begriper sig inte på att förstå subtilare antydningar om kommunens positiva framtid annat än bilder på (typ) Göran Persson och Göran Greider ätandes fläskpannkaka på Säfstaholms slott”.
Säger Clemens alltså…