Om Kuriren

Jag tycker jag skulle kunna vänja mig, men det verkar svårt efter som Katrineholms-Kuriren ständigt förvånar mig. Med att bli allt sämre.
Då mest genom att i sina ledartexter så tydligt visa att ”de hatar SD och gör allt vad de kan för att motarbeta partiet”.
Som i dag då redaktionen till sin negativa ledartext sätter rubriken:
På Åkessons nåder
och där ledarskribenten hoppar på Moderaterna för att Kristersson inte utnyttjade sin replikrätt när Åkesson hade hållit sitt andra anförande och vill pådyvla läsarna att det ”är ett tydligt exempel på att M undviker konflikt med SD” och att detta starkt misstänkliggör M som parti.
Vem vet – kanske man kan få för sig att de båda partierna rent av kan tänka sig samarbeta efter valet. En totalt förbjuden tanke hos redaktionen på Kuriren – tydligen.
”Den grundläggande orsaken är att jag inte tar repliker för att jag vill diskutera min egen politik. De flesta repliker är till för att förvanska motståndarens uppfattning och sedan tjafsa om den. Det tycker jag är meningslöst”, säger moderatledaren till TT.

Sådant kan alltså inte gå för sig och ledartexten förklarar därför:
”Ett sådant resonemang flyttar fokus från att SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter och vit makt-miljö och internationellt samarbete med Putinväldets västeuropeiska understödjare.”

Och så kommer det:
Moderaternas tystlåtenhet och tassande gentemot Sverigedemokraterna är dock logisk. M har valt att söka regeringsmakten med stöd av SD. Följden blir att motkrafterna mot SD försvagas.

OK det ovan handlar om politiken på riksplanet, och Kuriren har ju all rätt i världen att ha sina åsikter. Men jag blir i alla fall smått undrande över ett par saker:
– undrar hur de 1017 SD-väljare i Vingåker tänker när de läser sådana glödande påståenden och uttalanden om ”sitt parti”. Eller de 903 som gav M sin röst?
Känns det OK att förnya prenumerationen?
Om de nu har någon – jag kan inte tänka mig att Kuriren har så många betalande prenumeranter i Vingåker.
Antalet prenumeranter (2017) för tidningens hela spridningsområde (Katrineholm-Flen och Vingåker med tillsammans 60.239 invånare) är endast 9200 – en minskning med 500 från året innan.
Och där endast 7100 är fullbetalande prenumerationer.

Läser igen: SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter – glödande hat som inte påverkar mig det minsta vad det gäller min syn på SD.
Men det gör det vad gäller Kuriren – vars rotsystem jag inte har en aning om, men där tidningens menlösa innehåll gör att jag numera mest besöker alternativa medier – de som av redaktionen betecknas som hatsajter.

Jo då – det är en vanlig reaktion hos den som är på väg att förlora slaget – man börjar hata vinnaren…

Att fundera…

…är bland det roligaste jag vet. Så det gör jag ofta och det behövs ibland då bara några få ord eller korta meningar som kan försätta mig i ”funderingsläge”.
Ibland ett långt sådant.

Kom jag att fundera lite över när jag just läste orden:
”På hederlig nivå gäller förstås själva grundprincipen – fall inte för frestelsen att utmåla det elände som kommer att utbryta om motståndarpartiet vinner valet.
Skildra i stället det lyckorike som infinner sig om du och ditt parti blir valda.
Beskriv inte de de sjukdomar ditt läkemedel botar utan det blomstrande hälsotillstånd det framkallar.
Visa det rena badrummet efter skurningen – inte smutsen före.”

Och så stönar jag uppgivet, av irritation och ilska, när jag jämför de orden med hur våra rikspartier (mest) beter sig i sina debatter.
Och försöker i mina funderingar förstå deras brist på kunskap om grundprincipen…
Och känner hur en lite frågande röst där inne någonstans försynt frågar:
”Hur fan står väljarna ut?”

Jag gör det inte – men finner i alla fall en liten tröst i att jag kan utnyttja min nattgök till dämpa min frustration genom att publicera mina gnälliga åsikter.
Och nickar medhållande till vad författaren Inger Brattström, i dagens Fokus, lär ha sagt om sin första skrivna bok ”Elises svåra år”:
Jag skrev för att förklara för mig själv – och för alla förstockade vuxna”

Om skolan

Det är många nu som på riksplanet redovisar hur de vill ta sig an problemet med skolan. Att det inte är någon quick fix fick utbildningsministern erfara när han 2014 slog fast att han skulle rädda skolan på 100 dagar.
Det har nu gått 1000 dagar och andelen elever som inte nådde tillräckliga kunskaper 2017 var högre än någonsin.

Alliansen försöker nu med sina glada nunor i DN ge väljarna ett intryck av att man har en idé om hur det skall gå till att vår skola inom 10 år skall vara bland de 10 bästa vid Pisa-mätningen.
I alla sammanhang nämns att det viktigaste är att ha en bra lärare. En bra lärare är kunnig och får då både respekt och lyssnande elever vilket automatiskt ger en bra miljö med ordning i klassen. En bra lärare är också en lämplig lärare.
Vem minns inte den praktiske Överfuriren som hela tiden hade beväringarnas öra till skillnad mot den skolade men mindre lämplige Löjtnanten.

Alldeles för länge har de allt lägre intagningspoängen, för att fylla lärarintagningen, medfört att många kandidater skulle ha lyckats bättre om deras talanger utnyttjats i andra verksamheter. Man vill ha fler nationella och digitaliserade prov med extern rättning för rättvisare bedömning och komma till rätta med fusk.

I Tyskland producerar man årligen en bataljon ”doktorer” som numera får sina inlämnade avhandlingar granskade av speciella dataprogram som jämför lämnade alster med redan tidigare registrerade dokument.
När det så 2011 avslöjades att försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenbergs avhandling i stort sett enbart innehöll plagierade sidor och passusar blev det ett stort hallå och han åkte ut direkt i kylan med huvudet före.

Alliansen vill ha en10-årig skola och införa reformpaket för ökad kunskap, ordning och reda, samt lärare. Kända långsiktiga och kostsamma ambitioner som redan stötts och blötts i åtskilliga sammanhang.

Under tiden rikspolitikerna ägnar sig åt dessa långsiktiga skolfrågor vore det av intresse att ta del av vilka planer för förbättring av skolresultaten i Vingåker som både de ansvariga inom kommunen och även intresserade partier har. (Se Gökens inlägg i Högst personligt 11/6)!
/Åke 

Håhåjaja – tänker jag när jag läser Åkes sista rader. Detta då jag själv har funderingar om skolverksamheten i Vingåker – kanske mest då om de ansvariga för verksamheten men även om KF-ledamöternas engagemang. Och kunskaper.

Tänker jag lite extra på i dag då jag i Göteborgs-Posten läser en synnerligen intressant intervju med ”Professor emerita Inger Enkvist” – en erfaren lärare och skoldebattör, som har skrivit ett flertal böcker om skola och utbildning.
Hon menar att den svenska skolan är i stort behov av radikala reformer, skriver Isak Skogstad i GP.

Så tillåter jag mig att citera ur GP:

Vad tycker du om den svenska läroplanen?

”– Den svenska läroplanen håller inte måttet och den måste förändras i grunden. Den måste bli mycket tydligare. För det första måste läroplanen präglas av ett starkare fokus på själva ämneskunskaperna. För det andra måste läroplanen klart peka ut vilka kunskaper det är som eleverna ska behärska i de olika årskurserna.

– Att som nu säga att eleverna förväntas kunna diskutera och analysera olika ämnen blir tomma ord, om eleverna inte först har arbetat in en bas av ämneskunskaper. En sådan bas borde vara målet i grundskolan.
De abstrakta förmågorna, som exempelvis att kunna reflektera och analysera, är inslag som passar bättre för studenter på universitetet. De har uppnått den kognitiva mognad som sådana förmågor förutsätter. Och när studenterna ska diskutera och analysera behöver de ha med sig grundkunskaper från skolan. Dagens läroplan har kastat om ordningen mellan vad som bör komma först och vad som kan vänta till senare.”

När jag läser sådant så blir jag sittandes i funderingar – lätt beskrivet som ”Vad vet man om sådant hos de ansvariga för skolan?”

Och undrar förstås också över om våra KF-ledamöter, som samtliga ”värnar så stort om våra skolor” och deltagarna i utbildningsförvaltningen läser sådana här artiklar. Jag tillåter mig tvivla. Alldeles för ofta i alla fall.
Samma ord använder jag också om min syn på min egen fråga:
”Hur är det då med elevernas föräldrar då?”
Bjarne

Nostalgi

Inte så ofta – men vissa dagar vaknar jag med en tydligt trötthetskänsla kring allt var politik heter. Mest den på riksplanet då – eftersom den lokala politiken inte gör så mycket väsen av sig. Men den är inte mindre viktig för det…

Nåväl, nostalgi – under morgonens runda på internet hamnade jag plötsligt hos Spårvägsmuseet i Stockholm – och började titta i det rikliga bildmaterialet.
Jag tar det igen – jag körde ju spårvagn i huvudstaden åren 1960-67 – och kände när jag (allt mer lystet) bläddrade mellan bilderna att en stark känsla av vemodig nostalgi som krånglade sig fram i tankarna.
Inte minst när jag – länge – tittade på den här bilden som visar ”Mustanger vid Tegelbacken”. Just den typen av spårvagn körde jag hela tiden. Om du besökt huvudstaden under de senaste åren tror jag att du som jag smått förundrad noterar hur lite folk där är på Tegelbacken mitt på dagen en sommardag.
Den skillnaden gör att jag undviker att besöka Stockholm nu för tiden…

Men det gör jag inte med min födelsestad, Västerås, som jag snart ska åka till för mitt årliga kontrollbesök hos ”min” tandläkare. Där jag varit kund sedan 1976…
Så hamnar jag (högst motvilligt vill jag berätta) i alla fall i små funderingar kring politik. För jag plötsligt kommer tanken upp: ”Undrar hur en miljöpartisk skulle kommentera den saken”.
Det blir ju i alla fall en bilresa på lite över 200 km, (10 liter diesel) fram och tillbaka då, för att få mina tänder kollade. Borde jag inte – för miljöns skull – skaffa en tandläkare i Vingåker eller åtminstone i Katrineholm – får jag för mig att en MP-sympatisör kan tänkas tänka…

Nej, det har jag ingen som helst tanke på. För just i dag finns det ingenting som känns viktigare än att få sätta mig i bilen (i sällskap med Madame) och få njuta av en stunds bilkörning och efter tandläkarbesöket en stund få strosa runt lite i stadskärnan – och få uppleva lite mer – nostalgi…

Val på gång

För egen del har jag på senare tid blivit allt mer intresserad av att få ta del av våra lokala politiska partiers ”Vallöften”, Nja inte som du kanske får för dig – för att jag är intresserad av vad de kommer att lova. Mera då hur de kommer att bete sig när de vill förföra oss med sina framtidsvisioner.

Därför letade jag fram ur bokhyllan den här boken och började läsa om den i går kväll. Och till skillnad från förra genomläsningen så gulmarkerade jag stycken – och enstaka ord – som jag anar att jag kan behöva tänka på när partiernas valinformation hamnar i min brevlåda.

Att jag började skriva de kommande raderna beror nog mycket på att jag läste:
”I vårt land associerar vi av någon anledning tråkighet med kompetens och hederlighet med trögtänkthet. Inget i verkliga livet ger fog för den uppfattningen, men i den mån man vill komma någonstans i svensk offentlighet bör man fundera över saken.”

Ett kapitel i Häggs bok har rubriken: ”Att ha skrattarna på sin sida” och att där få tips på hur man kan använda humor när man vill föra ut sina budskap.
Jag som många gånger har efterlyst humor i vår lokala politik börjar ana att det inte alla gånger är så lätt med den saken. I texten får vi många tips och idéer om när & hur det kan fungera bäst med humor.
Men, som Hägg skriver ”Ingenting i verkligheten blir roligare för att du sätter på dig en rolig hatt eller lösnäsa.”

Och det är väl ungefär där som man (jag då) förväntar sig att vår lokala humor skulle hamna.
Men skulle älska att bli överbevisad om att jag har fel där…

I Sverige väntar sig folket ett rejält sömnpiller när det erbjuds politiska talare, skriver Hägg. Och för egen del tror jag att det är så – i alla fall för mig.
För, skriver Hägg: ”Den lutherskt skolade svensken betraktar det som en sorts medicin för själen som inte tar om den inte smakar illa.
Man måste lida och ha rejält tråkigt, ungefär som om det gällde en bantningskur eller en stund på motionscykeln.”

Och vad gäller politiken antyder Hägg att – där publiken tvivlar på djupet om man omedelbart begriper eller rentav har roligt vid avlyssnandet.”

Nja – att vara extra tydlig eller rent av visa humor – är kanske inget att rekommendera för våra lokala politiker. Kanske mer då en annan sak att fundera över. Hägg skriver:
I den amerikanska reklamjargongen talar man om ”The seven year old mind”, sjuåringens intelligensnivå, som varje framgångsrikt reklambudskap måste anpassa sig till för att få rimlig effekt.
Och så får vi vet att: ”Var och en som har något viktigt att säga måste ta hänsyn till denna masskommunikationens första lag.”
För som Hägg säger det: ”Det är nästan omöjligt att underskatta folks fattningsförmåga.”

En kul och intressant skriven bok som den – som vill föra ut sitt budskap – har glädje av.

Man kan ändra sig

Det går att ändra sig – kan den som tittat in här de senaste dagarna märka – som då kan se att jag – igen – fått nya idéer över hur jag vill driva den här bloggen.
Vilket ska tydas att jag menar att när jag kommer på vad jag bestämt tidigare inte blir bra – då försöker jag med något – annat.
Hur jag än försöker så lyckas jag inte få fram några överdriva positiva förebilder i huvudet om den saken när jag tänker på våra lokala politiska partier.
Som, tycker jag, mest gnetar på med ”det gamla vanliga”.

Det är väl en sak – men jag har svårt att – när det gäller partierna och deras förslag (brist på förslag) bara rycka på axlarna om mumla ”det struntar väl jag i”.
Vilket nu för tiden händer allt oftare – och jag blir småsur på mig själv för att jag inte klarar av den saken.
Men träning kanske ger resultat.

Medan jag funderar kring det så så har jag uppmärksammat vad VTL skriver på sin FB- sida för någon vecka sedan:

Skolan har alltid legat VTL varmt om hjärtat, därför vill vi om vi sitter med i en majoritet efter 9 sep:

Och så får vi veta att VTL vill öppna (bygga) en F-3 skola i Baggetorp. VTL anser att barn i så låga åldrar inte skall vistas i trafiken med skolskjutsar och bussar.

Inget ont att säga om det – men – visst finns det (väl) större problem att åtgärda inom skolorna i Vingåker – tänker jag och publicerar igen vad jag då menar som exempel på vad våra lokala partier  – som alla säger sig värna om skolan – skulle kunna föreslå:
(eller redan borde ha föreslagit om de tagit del av viktigare media än Kuriren)

Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning.
För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp (
startläger).
Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll.
Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt.”

Jag har i dag skrivit till de ansvariga för kommunens skolor och frågat: Varför ser det inte ut så här i våra skolor – och bifogat ovanstående lista.
Vilket gott kan tydas så – att jag gillar vad  man gör i den engelska skolan som använder dessa regler.

Bara så du vet det – jag gillar VTL  – mest då av den anledningen att det är det enda partiet i Vingåker som veckovis berättar vad de vill med sin politik.
Det gillar jag – men som för dem förstås kan få den lilla förtretligheten att de av (mig då) kan få kommentarer om vad de skriver…

Äntligen lite regn

Jag hade gärna skrivit ”äntligen ett rejält ösregn” i rubriken. Och då av den helt egoistiska orsaken – det hade mina brända gräsmattor verkligen behövt. Och i ett kort ögonblick får jag för mig att finns många fler som håller med mig om detta. Även andras gräsmattor har ju behövt få lite vatten på sig.

Nå – lite är bättre än inget.
 Så blir jag lite fundersam hur jag ska komma på en vettig förklaring till varför lite regn kan få mig att så gärna citera Alice Teodorescu i GP som i går inleder sin ledartext med:


Låt oss vara uppriktiga; det är inte de eventuella vinsterna i välfärden som är det primära problemet för vänstern. Det är maktförskjutningen som de inte tål. Maktförskjutningen från stat och politiker till vanligt folk. Makten för den enskilde att ta ansvar och själv få välja – och inte minst välja bort – skola, vård och omsorg. Det är en frihetsreform att värna.”



När jag läser sådant så – blir jag uppiggad – men också som vanligt började jag tänka fritt (vilket inte nödvändigtvis betyder att jag tänker rätt) men – hur som haver – jag själv tänker nog som Teodurescu i min syn på vänstern.
Vilket då kanske förklarar för dig att jag hamnade hos Vänsterpartiet i Vingåker.

Som jag just inte vet mycket om annat än att jag vet att de har en synnerligen trist hemsida som sällan uppdateras. Men om deras lokalpolitik vet jag – intet.
Vilket inte alls bekymrar mig ett dugg – att trots denna brist blir sittandes i funderingar kring de 202 personer som i valet 2014 gav vårt lokala V sin röst.
Jag förstår inte (vet inte då jag inte bodde i kommen då) vad V i Vingåker hade för övertygande argument i förra lokalvalet som fick dessa 2002 att rösta som de gjorde.
Och grunnar över frågan (som förstås gäller samtliga partier) hur skulle Vingåker ha sett ut i dag om V 2014 fått egen majoritet i kommunen?

För min egen del få jag små rysningar inför vad mina egna funderingar hamnar.

Om vinster i välfärden…

Får veta en intressant text som handlar om att begränsa ”Vinsterna i välfärden” – som riksdagen nu ska rösta om.
Texten börjar så här:

Det gäller Riksdagens beslut om begränsning av vinsterna i vissa välfärdsföretag.

En kväll på 1950-talet såg mina mostrar efter mig, för mamma och pappa var på föreläsning. Elise Ottesen-Jensen, Ottar som hon kallades var i Kristinehamn och ämnet var sexualupplysning.
Erotik var känsligt på den tiden och diskuterades inte. Svenska folket sov med händerna på täcket. Fattas bara annat. Och begreppen nämndes på latin.
Ottar kunde lyfta debatten från hjärtats självcensur och till huvudets logik på ett mycket avdramatiserat sätt.

Det verkar som om varje tid har ett förbjudet ämne och nu är det ekonomi.
Det kan inte diskuteras.
Ordet ”vinst” får mer än 50 procent av svenska folket att bryta ihop logiskt, flytta ner från huvudet till hjärtat och utbrista; ”Vinst är fult, usch, det är snusk, det ska vi inte ha!”
Ur ekonomisk synpunkt har frågan om vinster i välfärden förts på en erbarmligt låg och känsloladdad nivå.
Var har ekonomins Ottar funnits under de senaste åren? På torsdag denna vecka ska Sveriges Riksdag fatta beslut i frågan om man ska ha ett tak för de vinster som genereras i vissa välfärdsföretag.

Varför inte ta del av hela texten – och dess intressanta slutsatser…

Sommarmjölk…

13.45 – Clemens, Madame och jag satt på verandan och intog en enklare lunch där jag blev lysten på ett glas kall mjölk.
På Arla-förpackningen stod det lockande ordet – sommarmjölk – i tydliga röda bokstäver.
Vilket uppmärksammades av M och så förvandlades till en fråga till Clemens och mig ”Vad får ni för tankar av ordet sommarmjölk?”

– jag ser framför mig glada frigående kor på en grön äng, sa Clemens. Och det nog meningen från Arlas sida att just en sådan positiv känsla ska framkalla goda vibrationer hos oss mjölkdrickare, fortsatte han.

– Samma hos mig, sa jag och vi tre hamnade i ett samtal om hur, lätt och omedvetet, vi människor påverkas av ord.
Men om det tar jag upp en annan gång – eftersom den egenskapen kommer att använda flitigt i den kommande valrörelsen…

Och så övergick vi att prata om annat – som vad vi fick funderingar när vi läser:

Om det saknas ett ekonomiskt överskott går det inte att investera i utökad produktion. Men det betyder inte att investeringar i ny produktion är det enda sättet att förbruka ett ekonomiskt överskott.
Det finns mycket annat ett samhälle kan göra med eventuella överskottsresurser, till exempel att föra krig mot sina grannar, att bygga katedraler eller att försörja människor som inte arbetar eftersom a) de anses överlägsna och därför får stipendium av staten eller b) de, som i Sverige idag, anses inkompetenta och underlägsna och därför måste omhändertas på skattebetalarnas bekostnad.

Den allmänna teorin om det ekonomiska överskottet säger att detta överskott är ett slags störning som samhället strävar efter att på enklaste sätt neutralisera.

Tänk dig att du har ett rent och nydiskat provrör. Så kommer det en bakterie och undersöker om det finns något att äta. Det gör det inte så parasiten lomar iväg. Sedan häller du en näringslösning i provröret vilket bakterien upptäcker på tillbakavägen.
Han (bakterien) faller då i extas och börjar föröka sig exponentiellt. När han fått vid pass några miljarder avkommor har släkten ätit upp hela näringslösningen varvid alla parasiterna dör av svält.
Den ekologiska störning som representerades av näringslösningen är tillintetgjord och den ursprungliga ordningen återställd.

Invandringen, svarade Clemens och jag med en mun. Och nickade medhållande till varandra.
Madame fick just telefonsamtal som gjorde att vi inte fick ta del av hennes funderingar.
Men det gör ingenting för hon gick efter avslutat samtal och fixade till rackarns lagom starkt gott kaffe. Med sommarmjölk till i min kaffemugg…
Gott!

Det stundar sommarlov…

Det stundar sommarlov nu för många svenska elever när de sjungit ”den blomstertid nu kommer”. På andra håll fortsätter debatten om den svenska skolan inför höstens val som en av de hetare frågorna.
En som lyft på bänklocket och synat de värderingar som styr den svenska skoldebatten är Eva-Lotta Hultén på DN. I läroplanerna för skolan står att den skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra till att de förs fram. Det ifrågasätts numera från flera håll med motiveringen att man först måste skaffa sig en massa faktakunskaper innan man kan ifrågasätta. En inte helt ogiltig tanke.

Men det finns inget motsatsförhållande till att inhämta faktakunskaper och ifrågasättande som främjar nyfikenhet och resonerande. ”Kan det här verkligen stämma”.
En ifrågasatt lärare kan vara trygg i sin kunskap och svara.
En pedagog kan använda elevers debattlystnad till att lära ut hur man ifrågasätter på ett konstruktivt sätt.
Läroplanens stadgar slår också fast att skolan ska fostra och förmedla demokratiska värderingar i såväl teori som i praktik avseende rättskänsla, tolerans och generositet. Trots det finns debattörer som menar att skolan enbart skall förmedla kunskap.

Där kanske föreligger en hopblandning mellan skolans uppdrag och vad man själva önskar att det vore. Ibland påstås att skolan i sitt värderingsarbete skall förvalta och förstärka de värderingar elever får med sig hemifrån vilket grundar sig på tanken att det är hemmet som har huvudansvaret för barns fostran.
Det fungerar inte då en del hem har värderingar som skolan inte bör förstärka. (islamistiska, rasistiska eller homofober)

Det blåser en auktoritär vind över världen med idéer om hårdare straff, mer övervakning, fler regler och kontroll som universalmedel till att åtgärda de flesta problem i samhället. Den kan inte appliceras på skolan då eleverna är levande, kännande individer med tankar och behov. Vilken miljö vi bäst utvecklar dem i beror på vilket samhälle vi vill att de skall vara med att utforma.
God kunskap och ett tränat konstruktivt tänkande borde vara en god förutsättning. Det är många frågor att fundera kring för politikerna i valrörelsen där många tävlar om att plocka billiga poäng.
/Åke