Rättvist?

Känner så här i sena natten ett inre tryck av att få referera till förra inlägget där jag fick frågan ”Tycker du det är rättvist?” Där jag lite undvikande ansåg att det möjligen kunde vara en aning ”moraliskt förkastligt”.

Det minnet gör mig besviken på mig själv, och jag försöker undkomma den nesan genom att förklara för mig själv att händelsen hände just som vi skulle gå in och spela en bowlingmatch.

Skräp Wimsegård. Sa jag nyss till mig själv där jag satt i favoritfåtöljen.
Platsen för nya tankar…

För, bäste läsare, mot vem är det orättvist att L-profilen i EU har synnerligen god lön från EU – och att hon därefter har fått möjligheten att tjäna ytterligare 70-tusen kronor i månaden via två styrelseuppdrag?

Som jag ser det uppkommer orättvisa när någon får en fördel som drabbar någon annan. OK – igen – vem drabbas av att vår EU-politiker har lyckats ordna det så bra för sig (ekonomiskt) att hon kommit i den här situationen?

Ingen – absolut ingen!
Men många har drabbats av en vanlig svensk åkomma – avundsjuka.
Om jag också ställer frågan – vem/vilken skulle få det bättre (ekonomiskt) om politikerns extrapengar tas ifrån henne?
Ingen – absolut ingen!

Så vari består då den av så många upplevda orättvisan?
Stavas inte svaret – egentligen – avundsjuka?

Vilket aldrig skulle drabba en sådan person som Zlatan som under många år haft en så där 100 miljoner kronor i årslön  + reklampengar.
Trots likheten – båda har kunskaper som någon är beredd att ge pengar  –  för att få tillgång till.

Likgiltig eller oumbärlig?

Rubriken poppar upp hos mig denna morgon efter en vid frukostkaffet ha börjat fundera över den stora skillnaden mellan Kuriren och de alternativa media jag tar del av.
Då jag vet att jag har en benägenhet att bli en smula (?) långrandig när jag skriver ska jag bums övergå till att ge en förklaring till rubriken.
KKuriren.se är den som får står för ordet – likgiltig.
DGS (det goda samhället) är ett av de alternativa media jag med glupande intresse kastar mig över varje morgon
Kanske mest av den anledningen som Patrik Engellau beskriver i sitt inlägg idag:

”Mottot sedan start har varit ”Här skapas samtidens självförståelse”. Det har jag hittat på eftersom jag vill befinna mig i sällskap som gillar att undersöka vad som sker i den ständigt föränderliga tillvaron och som inte räds att betrakta och utforska den verklighet som ständigt på nytt formerar sig inför våra ögon.
(min fetmarkering)
Men självförståelse betyder inte bara att begripa det som förestår utan också, och kanske ännu mer, att förstå det som är. Möjligen har vi en ännu större uppgift på den punkten med tanke på hur oskickligt de stora svenska standardmedia hanterar det uppdraget. Jag plågas ständigt att behöva utsättas för den ensidiga och haltande omvärldsbevakning (Vingåkersbevakning) som de stora drakarna (läs Kuriren) presterar.”

Jag prenumererar på kkuriren.se, det kostar mig 99 kr i månaden för att få ta del av ett material som jag till 95 procent är helt ointresserad av. De övriga 5 procenten innehåller enstaka gånger – för mig – intressant information.

Till DGS (som vem som helst kan läsa gratis) donerar jag 100 kr varje månad och får då ta del av ett innehåll som 100 procent intresserar mig. Som får mig att fundera över tillvaron – vilket (anser jag själv) gör mig till en mer förstående (där var det nära att jag skrev ”bättre”) människa.

Jo, jag funderar på om jag inte ska avsluta prenumerationen på Kuriren och så öka min donation till DGS till 200 kr i månaden…

Jag tror att du en aning lättare kan förstå vad jag skriver om du läser vad Johan Croneman skriver i en krönika i DN – men även om tar del av hela den text Patrik Engellau skriver i länken ovan:
Det klargör tydligt en – skillnad.

I alla fall för oss som bryr sig…

Tankehopp…

…är en åkomma jag har fått med mig från någonstans. Kan väl inte skylla alla  mina märkliga egenskaper på min norskfödda mamma –  men i just den frågan är jag mer benägen att tro att alla de konstiga/märkliga Vingåkersbor jag träffat har en del skuld i hur mina funderingar går…

Läste just (i GP) en artikel med rubriken ”Fantastiska innovationer kommer inte på beställning” där det en bit ner i artikeln det står så här:

”Utnyttja forskarsamhällets enorma potential och låt människors inneboende lust att söka ny kunskap driva utvecklingen framåt! (min fetmarkering)

Fri forskning krävs inte bara för tillkomsten av nya produkter och nya företag utan också för kompetensförsörjningen. Näringslivet och offentliga sektorn ställer i dag höga krav på medarbetarnas kunskaper inom allt från naturvetenskap till humaniora.
Därför måste dagens studenter, morgondagens nyckelpersoner, få bästa tänkbara utbildning.”

Hur kan någon som läser den här artikeln – inte – i sina tankar – hamna i Vingåker?
Frågar jag mig själv och gungar missmodigt på huvudet när jag inser att det är nog bara är jag som har den åkomman…

OK, jag lovar, jag är helt nykter – men är det inte så att man lätt kan få för sig att Vingåker kunde vara en ännu bättre plats att bo på? Lite – väl – då?
OK – jag har i alla fall den åsikten och hamnade i funderingen – det kanske inte behöver vara några fantastiska innovationer vi pratar om – men i alla fall rejäla tankehopp vad det gäller innovativt nytänkande.

Som väl heller inte kommer på beställning, tänker jag och hamnar i ett sinnesläge som skulle kunna beskrivas som en aning – dyster.
Men, varför inte (frågar jag mig själv), efter att igen ha läst första meningen där uppe och ändrat den till:
”Utnyttja våra lokala politikers, (och kommunens anställdas) enorma potential och låta deras inneboende lust till nytänkande – driva kommunen utveckling framåt.”

Och kommer på att jag fortfarande känner mig lite dyster efter att ha skrivit ner de orden och suttit tyst och funderat en stund över vad jag just skrev…
DET – skyller jag absolut inte på min mamma!

Du minns kanske att kommunen har begåvats med elva eldrivna personbilar i stället för de tänkta två. Clemens tror sig veta hur det gick till.
”Det fanns en lista där de intresserade kunde boka en elbil genom att markera med ett lodrätt sträck. Den förste drog ett sträck, den andre likaså – intill det första.
Ingen mer ville ha elbil.
Två nedåtgående streck (II) intill varandra blev då för den ansvarige beställaren – elva…”

Ideologi…

…är ingenting som lockar mig, vill jag påstå utan att rannsakat mitt minne med samma styrka som den starkt vänsterpartistiske person jag lyssnade på just innan bowlingmatchen mot Sköldinge skulle starta.

Den här mannen, vill jag påstå, handlar alltid på Coop och skulle sannolikt hellre svälta ihjäl än förnedra sig med att ha synts som kund hos kommunens Ica-butik.
Sådant bryr jag mig noll om dvs jag kan möjligen förundras över ett sådant agerande men är till mitt sinnelag benägen att låta människor själva få styra över sina liv.

Vi är bekanta sedan många år tillbaka, och jag vill (för att det är så märkligt) framhålla att han är en V-partist med humor och uppvisar betydande kunskaper från många ämnen. Dessutom trevlig i största allmänhet.

I dag råkade jag överhöra ett samtal där har var kraftigt irriterad på dagens Coop
”De tänker numera bara på pengar och har helt tappat ideologin”.
Och, här råder hos mig ingen tveksamhet att hans åsikt är ”Coop ska inte göra vinst utan det ska visa noll på sista raden i sitt bokslut” – kanske inte ordagrant men ingen tvekan om innebörden.

Då jag en stund senare hamnade i samtalet framförde jag åsikten att företag måste få tjäna pengar för att kunna överleva.
Vad han ansåg om detta vet jag inte för han överförde svaret på min fråga genom att komma med en motfråga där han hänvisade till vår L-politiker som är svensk representant i EU och hennes ”extraknäck” som gav henne 70-tusen netto i månaden. Och frågade om jag tyckte det var ”rättvist”.
Jag svarade någonting som var mera åt att jag fann det omoraliskt.
Jag minns inte riktigt vad det var han sa som retade upp mig en smula för jag hävde ur mig något åt det här hållet: ”Jag har lite svårt för folk som bygger sin uppfattning om världen genom att bara läsa ”den näst sämsta tidningen i Sverige – Kuriren – och därefter den sämsta – Aftonbladet” och lade till ”läs natttgöken så får du ta del lite av verkligheten”.
Då utropade han bara ”Fake news” flera gånger.
Dessvärre kunde vi inte fortsätta vår samtal enär det var dags att börja ”kasta klot”.
Och det gjorde vårt 10-mannalag (varav fyra kvinnor) från Vingåker så bra att vi slog Sköldinge med 324 poäng över fyra serier.

Men min vänsterpartivän kom med en liten klurig tanke: ”Vad tror ni skulle hända om det blev tiggeriförbud i kommunen och om jag då satte mig utanför Coop på en pall – men utan mugg?”

Ingen hade något svar – men alla log vid tanken…

Det gjorde jag också – men undrar nu så här i efterhand vad han menade med fake news…

Att vika ett papper…

Du, sa Clemens kommer du ihåg när vi för tid sedan pratade om många människors svårighet, rent av oförmåga, att föreställa sig saker?

Jodå, svarade jag väl medveten om att det är åsikt vi har pratat om många gånger tidigare och då kommit fram till att de inte tror vad någon påstår därför att de i sin okunskap inte kan till sig information som så att säga går utanför deras kunskaps och därmed fattningsförmåga.

Så kommer jag plötsligt på att jag inte vill fortsätta berätta om just den saken vid mitt fortsatta skrivande – men i alla fall ge ett exempel:

OK, föreställ dig att du får ett pappersark och jag ber dig vika det på mitten och sedan det en gång till och en gång till tills du vikt det ursprungliga papperet femtio gånger. (OK, besserwisser där – det går inte att göra rent praktiskt men låt oss tänka oss att det går) Hur hög tror du att den slutgiltiga stapeln blir?

Du – du har fel! Vill du veta det rätta svaret finner du det om du länkar in dig på bustidningen som har rubriken – att vika ett papper

Clemens och jag fortsatte vårt samtal med att prata om andra människors oförmåga att föreställa sig saker. Då menade vi politiker i allmänhet men hamnade så småningom hos våra lokala. Och om jag nu ska informera om ett av alla deras tillkortakommanden (som vi tycker) så är det deras oförmåga att hos väljarna ”hålla intresset uppe för partiets verksamhet och ideologi” – kanske lite annat mumlade vi så där på sidan om.

Hur som haver – vi kunde inte få in i våra huvuden partiernas ovilja att hålla en ständig berättelse levande om ”vad partiet vill, tankarna bakom de beslut de tagit och vill genomföra”.
Deras totala likgiltighet att hålla intresset för kommunpolitiken levande hos Vingåkersväljarna under hela valperioden fram till nästa val och inte som vanligt vakna till liv någon månad före valet och då genom att sprida sina förväntade och intetsägande floskler kring sig.

Vi pratade förstås om annat också allt medan vi njöt av något gott att dricka. Men när Clemens höll på att ta på sig ytterkläderna för att ta sig mot det egna hemmet sa han:

– Du det där med partierna och deras ointresse – de kanske säger som vi ofta gör när vi vill föra ut våra idéer och suckande tycker oss konstatera: Det är väl ingen idé att klappa-smeka-kittla en död häst.

Svaret: För att besvara den frågan viker de flesta papperet för sitt inre öga och gissar att stapeln blir tjock som en telefonkatalog eller, om de är verkligt djärva – hög som ett kylskåp.

Men det riktiga svaret är att stapelns höjd ungefär skulle motsvara avståndet till solen. Och om du skulle vika den en gång till skulle stapeln bli lika hög som avståndet till solen och tillbaka.
Detta är ett exempel på vad som inom matematiken kallas – geometrisk progression.
Du får googla orden…

Om 8 mars…

Hm, har haft mina tankar på annat håll och missade därför Lennart Bengtssons kommentar på DGS:

”Situationen i Sverige har ju aldrig varit så utmärkt och framstående som just nu. Ekonomin blomstrar, kriminaliteten har nästan upphört och skolan har aldrig varit så bra som den är nu.
Naturligtvis beror detta på att vi var framsynta nog och rättvisa  nog att kvotera kvinnor till viktiga poster i samhället. Skulle andra  länder göra så skulle alla krig upphöra, alla övergrepp mot människor upphöra och jorden bli det himmelrike som allt hoppas på.
Eftersom den biologiska vetenskapen alltsedan Dollys tid kan producera exakta kopior så är ju saken löst. Gör Er av med det förhatliga manssläktet!”

Den tändande gnistan…

…är en bok i min bokhylla, som jag kom att tänka på när ”strömmen gick” vid lunchtid. Datorn slocknade utan att ge ett ljud från sig. Inte jag heller, faktiskt, trots jag var i full färd med skriva ner några begåvade funderingar. Som jag helt glömt, just nu…

Nå, tänkte jag, det tar säkert bara kort tid så kommer elen tillbaka, vilket du kan se då jag ju nu sitter ock skriver.
Men innan elen kom tillbaka hann mina funderingar hamna i Vingåker skolor – där vad jag förstår – är glad över att själv inte har hamnat – men började fundera över hur det skulle vara möjligt att få till en nystart för hela skoleländet.

DÅ – poppade den här boken upp. Kanske för att jag tidigare läst ett flertal goda berättelser om skolor som gått från bottenskiktet till att bli – föredömen.
Tack vare, som jag minns det, en enda person – rektorn. Som till exempel Hamid Zafar – som blev Årets Svensk enligt Fokus:

»Han har använt sin egen erfarenhet för att förstå och försöka lösa de problem som uppstått till följd av stora invandringsströmmar, bristande integration och en långtgående segregation. Han gör det med övertygelsen att höga krav på den enskilde är det bästa sättet att stimulera mognad och framsteg. Han gör det utan rädsla för att benämna och diskutera det svåra och med båda fötterna i den praktiska verkligheten. Årets svensk är rektorn för Sjumilaskolans högstadium i Göteborg, Hamid Zafar«, lyder motiveringen.

Åter till mina egna funderingar som hamnade i orden:
”Det spelar ingen som helst roll vad Kommunfullmäktige beslutar om i skolfrågorna. Det spelar ingen som helst roll vad styrelsen i Barn- och utbildningsnämnden beslutar som har/får minsta påverkan på elevernas skolresultat.
Det finns bara en som har påverkan på resultatet (stora, klara, förbättringar) och det är skolornas rektor.”

Jag tipsar, för tredje-fjärde gången om den här berättelsen om en skola i London som gick vägen från bottenträsket till ett föredöme  – eller som det beskrivs i den långa, synnerligen medryckande, artikeln:

I början av sommaren kom dessutom den första externa granskningen av Michaela. Det var Ofsted, den brittiska motsvarigheten till svenska Skolinspektionen, som hade låtit granska skolan. Resultatet? Som en av få skolor lyckades de få högsta betyg, ”outstanding” i samtliga kategorier.

Skolan bedömdes ha en effektiv ledning, hög kvalitet på undervisning, god ordning och en trygg studiemiljö samt höga kunskapsresultat för samtliga elever.

Hm, sitter och vrider mig lite i en känsla av olust, i en typisk svensk ovana att vara rakt på sak (någon kan ju ta illa vid sig) – men vad är det för kvalitet på Vingåkers rektorer?

Varför är det så fullständigt otänkbart att en svensk rektor slår näven i bordet och säger:
”Nu skiter jag i vad ni anser och bestämmer – nu gör jag det på mitt sätt!”

Artikeln jag länkar till börjar så här:

För de allra flesta var det en helt vanlig tisdag i oktober. Året var 2010.
Men för läraren Katharine Birbalsingh var det allt annat än en vanlig dag. Hon skulle hålla ett anförande inför flera hundra politiker som hade samlats på Tories nationella partistämma. Talet hade förberetts rigoröst. Katherine hade bestämt sig för att detta var hennes chans att avslöja de obekväma sanningarna om det brittiska skolsystemet.

Hon skulle förklara hur kaoset och den bristande disciplinen i kombination med progressiva undervisningsmetoder missgynnade de allra svagaste eleverna. Katherine menade att vad som behövs är en mer traditionell skola där alla elever hålls ansvariga för sitt eget uppförande.

Hon kunde knappast ana på förhand att hennes anförande skulle förändra hennes liv. Budskapet möttes visserligen av stående ovationer från de samlade politikerna, men det direktsändes även i BBC.
Över en natt blev Katherine Birbalsingh den mest kända läraren i Storbritannien.”

Och mina tankar hamnar igen i boken där uppe – suckar djupt och funderar ”Vem har den tändande gnistan?”

Klart du har rätt – det finns ingen…

– Ingen har rätt att utsätta elever för en skola som inte ger tillräckliga kunskaper, säger Anna Kinberg Batra på en pressträff. (SvD 21/5-16)

En likasinnad…

…eller hur jag nu ska presentera honom som driver den Sörmländska bloggen ”petterssonsblogg.se”. En plats jag ofta besöker.

I dag skriver han så här:

”Petterssons blogg är ansluten till ett program som heter MediaCreeper, där kan man se när och vilka av de så kallade etablerade medierna besöker oss. Det är en förbluffande och imponerande besöksstatistik.
Här sitter det en mogen man i en stuga ute i Sörmlandsskogen och administrerar en egen blogg som frekvent drar till sig besökare från Sveriges och Nordens public serviceföretag samt hela den övriga flocken som ingår i medieetablissemanget.

Det skulle vara väldigt roligt att veta varför alla dessa i Sverige och Norden dominerande media är så enormt intresserade av Petterssons blogg!

Det komiska är ju att det är just dessa stora medieaktörer som i absurdum kritiserar ideella medieplattformar som ”Petterssons”, samtidigt som deras besöksfrekvens på min blogg och andra alternativmedia är häpnadsväckande.

Klicka på den blå länken ovan och du kan se vilka medier som besöker Pettersson…
Vill du läsa hela hans text så klicka här.

Som berör dig…

…är tre ord som Kurirens nye chefredaktör skrev i ett mejl till mig. Du kan läsa mejlet i förra inlägget. Jag har ingen som helst förväntan att Kuriren ska beröra mig och jag tror inte heller att redaktionen har det som mål heller.
Kan inte heller tro att det är något som Kuriren ska hålla på med.

Men känner en liten lust att få bjuda på en fundering – skillnaden mellan en gråtrist lokaltidning och ”alternativa media”.

Det är tydligen så att det är en stor nyhet i Sverige att skådespelaren Luke Perry har dött. Eftersom jag inte har tv har hans storhet gått mig förbi.
Nåväl – Kuriren vill inte vara sämre än de stora drakarna och uppmärksammar förstås också den – stora nyheten.

Ur Kurirens text kopierar jag:

”Nu är Luke Perry borta, blott 52 år gammal, efter en stroke. Han har förstås gjort annat efter ”Beverly Hills”, men det är som olyckan Dylan han blir ihågkommen. ”Beverly Hills” hade allt för intrig- och romantiktörstande tonåringar: bitchiga Kelly som blev snäll efterhand, menlösa Donna (spelad av Tori Spelling, dotter till producenten och inte direkt gudabenådad skådis), nördige David Silver, duktiga flickan Andrea Zuckerman, och så bad boy-Dylan och Brenda, Brandons tvillingsyster som blev Dylans käresta.”

Jaha, mumlar jag och kväver oberörd en gäspning.

Vilket jag inte gör när jag på alternativa media, läser en text om samme Luke Perryen rykande het text som verkligen berör mig. Som får mig att förstå bakgrunden till hans storhet.  Sådant som om kvällen får mig att längta till att få vakna nästa morgon – nyfiken på vad de kommer att bjuda mig för läsupplevelser – denna nya dag…

Kurirens text om Perry får mina tankar att hamna hos Coop och deras ”Konsums blåvita varor” – en produktserie för konsumenter som (förmodligen) anser att fiskpinnar är höjden av kulinarisk upplevelse…

Vi har väl inget att prata om…

…i alla fall ingenting som intresserar mig – kan jag tro. Är en tanke som poppar upp när jag förstrött tittar mig igenom vad kkuriren.se erbjuder mig efter att ha läst artiklar på alternativa media.
Jag har ju skrivit det tidigare – jag har fördomar – om en jämrans massa saker. Bland annat mina medmänniskor – i alla fall många av dem. Alla de som formar sitt liv efter vad Kuriren, kvällstidningarna skriver och en del tv-tittande. Kanske jag menar där – vad dessa människor bygger sitt känslor på – eftersom de inte har annat som grund för sina uppfattningar än sina känslor – inte av fakta.

Du ska få ett exempel. Läste för kort tid sedan att:
Nästan varannan svensk oroas över klimatet, visar en ny opinionsundersökning. Mest klimatångest har unga tjejer – medan äldre män oroar sig minst.
– Det kan vara så att yngre har ett större engagemang eftersom de ska ärva planeten, säger beteendestrategen Ida Lemoine.   
   

Tillsammans med Kantar Sifo har ICA undersökt hur svenskarna tänker kring klimatfrågan, totalt har 1000 personer tillfrågats. Och resultatet visar att många svenskar, närmare bestämt 46 procent, har klimatångest – alltså en oro som kan kopplas till klimatförändringarna.    

Som sagt, jag har fördomar, men inte ens de räcker till för att jag ska tro att 46 procent av svenskarna  är så – nä, jag vågar inte skriva ut ordet jag menar.
I stället tror jag att de är en aning svaga i ”själen” att de inte vågar svara nej på frågan om de är oroliga vad gäller klimatet.
Ungefär, som tidigare, knappt någon vågade ange att de sympatiserade med SD.

OK, jag får väl beteckna mig själv som ”äldre man” och det kan möjligen påverka min syn på det här med klimatångest. Som jag absolut inte låter mig påverkas av.
Men jag blir synnerligen påverkad av vad Lennart Bengtsson skriver i en krönika hos DGS.

Om du nu inte känner lust att läsa vad Bengtsson skriver så tänker jag i alla fall pracka på dig de här raderna ur hans text:

”Det är nämligen frånvaron av kvantitativa begrepp och därmed dess närmast totala brist på vetenskaplig substans som är problemet med den svenska debatten. Samtidigt, och detta är det verkligt bekymmersamma, gör denna debatt anspråk. Jag har god anledning att tro att ingen av landets kulturdebattörer har en aning om vare sig Stefan-Boltzmanns lag eller Clausius-Clapeyrons relation.
Därtill är de arroganta nog i sin okunskap att anse att detta inte ens är nödvändigt att känna till.

Jag blev nyligen intervjuad av en journalist där jag försökte förklara hur klimatsystemet fungerar men resultatet när artikeln kom i tryck handlade enbart om vad olika personer tycker om mig och mina uppfattningar och inte om uppfattningarna själva.

Många är säkert mer intresserade av Einsteins kvinnoaffärer än den allmänna relativitetsteorin. Man tycker ändå att det skulle vara intressant åtminstone för några att förstå hur GPS fungerar även om det skulle kräva litet mer mentala ansträngningar än att sätta sig in i Einsteins sängkammarprestationer.

Det är faktiskt viktigt att veta hur jordens klimatsystem fungerar så att man inte i sina känslostyrda uppfattningar gör allt galet och slösar bort medel på helt onödiga saker. Som att insistera på att flyget skall drivas med biobränsle och ännu hellre att flyget i Sverige helt bör läggas ned och ersättas med diverse snabbtåg som går i skytteltrafik mellan Treriksröset och Smygehuk.”

(Stefan-Boltzmanns lag)    (Clausius-Clapeyrons relation)
Enkla grejer som du kan se…

Det finns stunder då jag tror att inte jag och så många i Vingåker har så mycket gemensamt att prata om – inte om skolan heller – får jag för  mig…  😉

Får ett mejl:

Hej Bjarne!
Den 9 april får du ta del av nya Katrineholms-Kuriren! Det kommer du att märka på flera olika sätt. Morgontidningen, våra sajter och appar kommer att få ett nytt utseende och format.
Vi  fortsätter som vanligt att fylla alla våra nyhetskanaler med lokaljournalistik och skriver om det som berör dig. 
Du kommer att få tjockare tidning, tillgång till en mer innehållsrik kundklubb, korsord varje dag i tidningen, digitala korsord och mycket mer.

Berör mig – kan jag aldrig föreställa mig…

PS – men viner kan beröra mig.  Läser på nätet:

 – Man brukar prata om cocacola-viner. Man vet vad man får. Det smakar bra men har ingen specifik karaktär. Det kan komma från Piemonte i Italien eller Kalifornien i USA. Det är svårt att hitta någon karaktär på druva eller region i vinet.
Karaktär på vinet är något som vana vindrickare som utvecklat sin smak för vin vill känna.
   

Jo, ungefär så känner jag även när det gäller lokalpolitiken – föredrar den som visar karaktär. Lite egensinnig så där, utan att snegla på vad som är inne för tillfället……