Bustidningen

Inte på många år…

…om ens någonsin – tänkte jag när passerade kortsidan av kyrkogården vid Vingåkers kyrka på väg i min halvtimmeslånga promenad – jag emellanåt ägnar mig åt.
Tanken – om det dystra läget – fanns där för att jag kom att tänka på de svenska skolorna och måhända lite extra vad gäller våra egna här i kommunen.

Alltså – jag tror inte på någon förbättring under min kvarvarande levnadstid – som i bästa fall handlar om 20 år så där – och alldeles speciellt då om skolorna i min närhet. Jag tror att känslan kommer av att jag har läst så många artiklar, inlägg osv som beskrivit (och beskriver) hur försämringen blivit allt svårare. Men också texter som beskriver att ingen vet hur det i så fall skulle kunna gå till.
I Sverige alltså – utomlands finns det goda exempel på skolor som fungerar – men som inte duger som förebilder i Sverige enär de inte lever upp till vår värdegrund:
Speciellt då den inom skolvärlden framtagen av ”felprogrammerade pedagoger” – för att skriva det snällt.
”Man får – f-n i mig – inte ställa krav på vare sig eleverna eller deras föräldrar”.
I alla fall inte sådana krav som de framgångsrika skolorna (utomlands) har infört och som bevisligen ger goda studieresultat – och välartade elever…

Jobbar du inom den svenska skolan förstår jag om du ryser – av obehag – när du läser sådant…

Hemma igen och åter framför datorn läser jag ett inlägg av Patrik Engellau (en av mina husgudar) som skriver en lättläst text om skillnaden mellan amerikanska lärosäten och svenska.
Engellau är välutbildad – som du förstår om du läser hela han text.

Dock, det finns ju folk som inte vill ta sig för att läsa länkade texter – för er vill jag gärna återge den text som fick mig att börja skriva vad du läser här:

Jag ger ett exempel bara så att du inte ska tycka att jag försöker göra mig märkvärdig. Hur ska man förstå att svenska politiker inte tycks akta för rov att köra nationen i kvav och förstöra ditt och mitt land?
Det är ingen banal och lättbesvarad fråga. Det finns inget säkert svar. Vi måste samtala om det. Din granne, hur förvirrad han än må vara, kanske har någon ledtråd som kan hjälpa ditt eget tänkande.

För att du ska komma någonstans måste du lyssna. En del korkskallar kanske kommer med uppslag som du avfärdar redan från början men du måste lyssna.
Du måste vara ödmjuk inför vad din nästa eventuellt kan komma med. Och din nästa, liksom du själv, måste våga komma med lösa och oprövade funderingar som kanske visar sig ha fundament och därför inte får förkastas så snart de presenteras.

Nå, bäste läsare, tror du att det här en tankemodell du tror skulle nå fram till våra svenska skolpedagoger?Det tror inte jag – och det är nog grunden bakom att jag inte tror på någon förbättring av de svenska skolorna – på mycket länge – om ens någonsin…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *