En aning avundsjuk…

Jag kan ibland ha höga tankar om mig själv. Inte minst då, som jag anser, min utmärkt höga moral.
Om det får jag behandla i ett senare inlägg – för nu sitter jag här fullkomligt bedövad av en hos mig (sällan) upplevd stark känsla – förbannat avundsjuk.

Som, den här gången, helt beror på att jag just läst en krönika av DN-medarbetaren Hanna Mellin.

Hanna Mellin skriver en text som har sin grund i Matfestivaler, och där rubriken frågar: ”Vem är du i matfestivalvimlet?” och där ingressen säger:
Visst, alla är unika, men det finns ändå vissa typer som återkommer varje år. Hanna Mellin har identifierat fyra typiska personligheter på matfestivalen Smaka på Stockholm.

Och som hon gör det – jag blir smått galen av avundsjuka. För jag får efter att ha läst krönikan den förvirrade tanken ”Tänk om jag skulle, på samma sätt, försöka beskriva de Vingåkerska väljarna efter vilka partier de röstar på”. Vem är du bland väljarna?

Förutom att jag inte har Hanna Mellins briljans i mitt skrivande så låter – Obegåvade träskallar – bli lite enahanda, säger jag till mig själv och försöker få fram samma betydelse med andra ord så att det räcker till för alla partier.

Eftersom jag kan få för mig att det kan bli så märkligt att någon humorbefriad miljöpartist läser det här så vill jag förklara att stycket här ovan är avsett som – ja vaf… då? – kanske humor?
Fast, ärligt, det bevisar nog bättre min oförmåga att konkurrera med skribenter som Hanna Mellin.

Men, bäste läsare, jag kan emellanåt vara en jädrans envis person. Inte minst då jag fått ögonen på någonting eftersträvansvärt som verkar smått omöjligt – så jag kanske kommer att försöka ändå…

Kommentera