Svara Kuriren!

Rubriken finns där för att jag läst en angelägen krönika i Kuriren – skriven av tidningens chefredaktör – Eva Burman. Där följande rader finns med i texten:

Jag har massor att berätta men jag vågar inte” ”Jag är rädd att få sparken om jag pratar”.
Det är några av svaren i den stora enkät – Det öppna samhället – som tidningen skickat ut till kommunerna i Sörmland, regionen och länsstyrelsen.
Vi har bett alla offentligt anställda svara på frågor om olika former av öppenhet. Enkäten besvaras anonymt, inte ens vi vet vem som svarat vad.
Men framförallt kan arbetsgivaren inte se vad de anställda svarat. ”

Som jag tyder det har inte Kuriren fått den svarsfrekvens som den förväntat sig.
Kanske då för att som Burman skriver:
”Vi märker också av en ökad rädsla att prata med journalister bland offentligt anställda. Kanske främst i sjukvården, men också bland lärare och andra yrkeskårer. Många är rädda för att få sparken eller drabbas av repressalier av olika slag.”

Så är det troligen/säkerligen – och jag har under de år jag nu bloggat om Vingåker ständigt förundrat mig över att ingen – absolut ingen – t ex lärare – har vågat (velat) ta kontakt med mig för att på så sätt (anonymt) kunna få sina synpunkter framförda.

På omvägar – från personer som har nära vänner i lärarkåren – får jag förstås ta del av de många negativa kommentarer om skolverksamheten i Vingåker – som tydligen finns.

OK – jag får väl suga i mig om lärarkåren och andra kommunanställda inte har förtroende för mitt sätt att driva nattgöken – men Kuriren?

En tuff kvinna…

Kan inte känna annat än stor förnöjsamhet när jag läser:

”En utmärkt feministisk handling i ett land där kvinnors friheter är mycket begränsade. Att Madrids regionalpresident Isabel Díaz Ayuso närvarade vid finalen av Supercopa som avgjordes i Saudiarabien senaste veckoslutet har fått stor uppmärksamhet. Isabel Díaz Ayuso gick ifrån protokollet och var klädd i blommig klänning och utsläppt långt hår.

Vi drar oss till minnes Sveriges handelsminister Ann Linde, S, som bar slöja när hon träffade Irans vice president för en tid sedan. Hon kritiserades för att skicka fel signaler till unga kvinnor som kämpar mot hedersförtryck.
”Men det är lag i Iran på att kvinnor måste bära slöja. Man kan knappast komma hit och bryta mot lagarna”, sa Ann Linde den gången.

Och den spanska journalisten Ana Pastor hade huvudet täckt när hon intervjuade Irans tidigare president Mahmoud Ahmadineyad.

Isabel Díaz Ayuso betonar å sin sida att det gäller att söka och hitta stegen till jämlikhet. ”

Andra slags nyheter…

Jag skulle fara med osanning om jag skulle skriva att jag inte alls läser de stora tidningarna. Däremot är det inte fake news att jag inte tittar på tv eftersom jag inte har någon sådan.
Ordet läser i första meningen är dock inte helt sann eftersom jag huvudsakligen bara gör snabba tittar in på deras nätupplagor för att skumma deras (gratis) innehåll.
Tämligen sällan klickar jag på en rubrik för att läsa själva artikeln.

Jag prenumererar på två tidningar i pappersformat – tidningarna Fokus och Grönköpings Veckoblad.
Fokus för att den, varje fredag, förser mig sådant innehåll som stimulerar min ”intellektuella lusta”.
Grönköpings Veckoblad för att den stimulerar min ”humoristiska ådra”.

Jo, jag är får nog beteckna mig själv som ganska ”lustdriven”, som alltså styr mycket av vad jag har för mig om dagarna. Däremot kan jag inte riktigt förstå vad det är för märklig ”lusta” hos mig som får mig att prenumerera på kkuriren.se – Katrineholms-Kurirens digitala utgåva. Med ett innehåll – jag kan beteckna som synnerligen läsvärt – är lika glest som du ser en SD-politiker på en Nobelmiddag…

Lik förbannat betalar jag en hundralapp i månaden för att i datorn få ta del av någonting jag (egentligen) kan leva utan. Det finns säkert någon slags psykologisk bokstavskombination för ett sådant beteende också.
Med jämna mellanrum förser mig kkuriren med en lista över ”de mest lästa artiklarna” den senaste tidsperioden.
Och varje gång försätter mig den listan i någon slags stilla förundran över – det innehållet.
Vilket (ibland) får mig att dels fundera över mig själv som människa – eftersom jag har vänner och bekanta som läser Kuriren och de verkar helt normala när vi ses.
Vad är det de ser i tidningen, som de inte kan vara utan, som jag inte begriper ett smack av?
Livet har (för mig) sina mysterier…

Nu, är det ju så, att det finns alltså runt 9000 personer (upplagan) som prenumererar på Kuriren och som därmed klart visar att de inte alls delar min uppfattning om innehållet i sagda tidning.
Jag hoppas att det betyder att deras prenumeration förnöjer deras tillvaro som läsare rejält – lika mycket som det förnöjer tidningens ägare att få deras prenumerationspengar.
Du noterade fetmarkeringen där – Va?

Nå, förutom de tre tidningar jag prenumererar på (betalar för) läser jag förstås annat också. Alltså, att har blivit pensionär har många fina sidor.
Som att jag, när jag vaknar om morgonen (alldeles för tidigt) stapplar ut till rummet där jag har min dator och väcker den till liv. Det tar en lagom lång stund så att jag då hinner väcka liv även kaffebryggaren och mikra lite havregrynsgröt.

Därefter sitter jag ett par/tre timmar och botaniserar (läser) bland alla de (många) bloggare jag följer – några finner du i högerspalten hos www.nattgöken.se – och de ”alternativa media” (som: Samhällsnytt, Nyheter idag, Fria tider, ledarsidorna.se m fl)

Så har jag då äntligen kommit fram till ämnet som fick mig att börja skriva dessa rader.

”Attackerna från etablerade medier på journalister och andra som finansierar sin verksamhet med swishdonationer blir allt mer löjeväckande och bygger i grunden på ett folkförakt – att människor inte är myndiga att själva välja vad de vill läsa eller titta på. Tvärtom har swishjournalistiken bidragit till en ökad journalistisk mångfald och gjort att reportage som inte är beroende av redaktörers godkännande eller skattefinansiering blivit gjorda, skriver Ann Heberlein.

Texten är hämtad från Nyheter idag där Ann Heberlein försvarar Swishjournalistiken.
Och att jag drivs av den ”lustan” att föra ut det- beror på att det mesta kloka jag läser om dagarna publiceras av dessa bloggare och alternativa media.
Jag är månadsgivare till några och swishar av hjärtans lust till andra när jag finner deras text vara av synnerligen läsvärd (tänkvärd) kvalitet. Så det blir tämligen ofta…
Det kostar mig att en eller annan tusenlapp i månaden – och jag finner att det är (för mig då) välplacerade pengar.

Goda viner, om helgerna, gör min kropp nöjd med det liv jag för – men ännu mer förtjust blir den grå massan inuti huvudet av den dagliga intellektuella stimulans jag ger den…

En del gillar inte regeringen…

INSÄNDARE.
Varför ljuger våra förtroendevalda oss ständigt rakt upp i ansiktet?

Är det vi som överskattar dem – eller de som underskattar oss? Vi skulle knappast tro på motsvarande, uppenbara lögner i andra sammanhang. Ingen skulle väl köpa en sliten bil bara för att mätaren visade att den bara gått 200 mil. Ingen tror på spelbolaget som påstår att alla vinner. Man köper inte möglig mat även om bästföredatum inte gått ut.

Snart känner varje svensk någon som utsatts för invandrarvåld, förolämpningar, stölder, hot, rån, brand,  sprängning eller våldtäkt. Men Ylva Johansson sitter i engelsk TV och påstår att antalet våldtäkter i Sverige stadigt minskar! Senaste uppgiften jag sett är 20 våldtäkter om dagen! Flest i världen! Denna kvinna är nu vår representant i EU!

Justitieminister Morgan Johansson är den ständige förnekaren av den verklighet vi andra lever i. Nu försöker han inbilla oss att sprängningarna i Malmö har minskat med 40%. I övriga landet har de ökat med 50%. Men i Malmö kallar man dem skadegörelse och inte sprängningar.

Finansminister Magdalena Andersson påstår ständigt att Sveriges finanser är strålande. Men kommunernas samlade skuld är nu EN BILLION! Tusen miljarder! En miljon miljoner!  1.000 000 000 000 kronor!

Anders Ygeman påstod att 80.000 invandrare skulle utvisas. Det blev några få. Inte ens de som av SÄPO anses utgöra en risk för rikets säkerhet lyckas man utvisa. Ygeman förstod uppenbarligen inte problemen när Transportstyrelsen skulle digitaliseras. Han fick sparken. Men nu är han digitaliserings- minister!

Skrönornas mästare är Stefan Löfven. Vi skulle få den lägsta arbetslösheten – nu har vi den högsta. Invandringen skulle bli lönsam och lösa problemet med brist på vårdpersonal. Nu är vårdköerna längre än någonsin och kostnaderna för invandringen är astronomiska. Han påstår att det nu bara tar fyra år för invandrare att komma i jobb. Men enligt officiell statistik tar det 15 år innan ens 30% av invandrare nått upp till svensk lägstalön. Han påstår att invandringen sänkts till lägsta nivå. Men i år utfärdas 120.000 uppehållstillstånd. Tredje flest någonsin! Han lovade att Sverige skulle betala för toaletter till världens fattiga. Inte en krona har anslagits för att uppfylla detta storstilade löfte! Om den katastrofala bostadsbristen har inte ens han kunnat komma på någon vettig lögn. Han har nu lovat att knäcka kriminaliteten. Sverige har aldrig varit tryggare säger han med hjälp av sina betrodda kriminologer. Naivare kan man väl inte bli. Men alla vi andra vet ju hur det står till. Det står ju trots allt en del om detta även i pk-trogna statsmedia.

Hur kan en partiledare som Annie Lööf överleva. Ett gigantiskt svek av alla vallöften efter valet. Hon anser att Sverige kan ta emot 30 miljoner invandrare! Kan någon ens föreställa sig hur landet då skulle se ut?

Sverige är upp och ner. De tre partiledare som har störst förtroende bland folket är de tre som har minst att säga till om. Ebba Busch Thor, Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson. De som har lägst och näst intill inget förtroende är de som bestämmer allt. Per Bolund, Isabella Lövin, Stefan Löfven. Genom sin stolliga, sektliknande skrämselpropaganda om jordens snara undergång har Miljöpartiet med denna historiens största lögn skaffat sig regeringsmakt. Trots att de knappt kom in i riksdagen. Men eftersom jorden inte går under om tio år kommer de i historien beskrivas som ofattbara tokstollar som totalt förödde Sverige – ekonomiskt, mentalt och kulturellt. Den gamle fackpampen Löfven förhandlade bort sitt partis själ för att behålla makten. En Pyrrusseger av rang.
Rolf Malm

En del gillar inte SD…

En del gillar inte socialdemokraterna. Som du kan läsa om här.
Inlägget du kan läsa börjar så här:

”Nu har Stefan Löfven åter igen anklagat andra partier för att ha en ”nazistisk” bakgrund. Han anklagade tex Sverigedemokraterna för att de bildats ur gruppen ”Bevara Sverige Svenskt”. Denna fras –”Bevara Sverige Svenskt”– myntades av den socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hanson då Socialdemokraterna fortfarande studerade rashygien och tvångssteriliserade de icke önskvärda i det svenska folkhemmet. Stefan Löfven anklagade också att Jimmie Åkesson skulle lyssnat på s.k. ”Vit makt musik” på en fest i ungdomsåren.

Med dessa bleka påståenden så måste ju socialisterna själva ha ett kritvitt och fläckfritt förflutet? Ska vi titta lite i Löfvens backspegel? Det är en skammens historia Löfven sällan – eller aldrig- talar högt om:”

Är tillgångar i gas, olja och kol på väg att bli värdelösa?

”Vi hör ofta numer framstående finansanalytiker och andra ledande personer inom det ekonomiska och politiska livet som rekommenderar att vi skall akta oss för att investera i den s.k. fossila energin. Motivet är att den s.k. klimatomställningen kommer att göra tillgångarna strandsatta och värdelösa. Jag hörde dessa rekommendationer för tio år sedan från SEBankens chefsekonom Klas Eklund och vi har nyligen hört detsamma från Bank of Englands avgående guvernör Mark Carney. Med facit i hand kan vi konstatera att den som följde SEBankens råd för tio år sedan, har gjort en dålig affär och allt talar för att detsamma gäller även framgent.”

Den som skriver så är Lars Bern på sin blogg anthropocene och om du är det minsta intresserad av hur det är med rubrikens fråga – läs vad Bern skriver.

Om demokratins svagheter…

…kan du nu få läsa om där Karl-Olov Arnstberg i tre avsnitt har för avsikt att berätta mer om den saken. Det första länkar jag till nedan – där texten börjar så här:

”I tre på varandra direkt följande avsnitt avhandlas demokratins svagheter. Detta första avsnitt har som grundtema de lurendrejerier som politiker frestas till när de avger sina vallöften. Det andra avsnittet har inkompetensen som tema. Det tredje och avslutande avsnittet handlar om risken för att valda och regerande politiker företräder andra intressen än sina väljares.

Rubriken ”Demokratins svagheter” är förrädisk, därför att i grunden finns det bara två maktsystem som en nationalstat kan byggas upp efter, det demokratiska och det totalitära. Den som kritiserar demokratin riskerar att uppfattas som tillhörig ”det andra laget”, det som anser att ett totalitärt styre (i någon av alla dess former) är att föredra. Därför vill jag inleda den här texten med en försäkran om att jag tveklöst och helhjärtat bejakar det demokratiska idealet. Texten handlar om att våra makthavare, under förespeglingen av att vara demokratiska, väljer en väg som antingen leder till ett totalitärt samhälle eller till ett samhälle där demokratin är synnerligen begränsad. Således, att peka ut demokratins svagheter betyder inte att man angriper demokratin utan att man ökar sin insikt om hur demokratin kan förloras – vilket är en bra grund att försvara den utifrån.

I den svenska varianten av representativ demokrati har en majoritet av de politiker som sitter vid makten sin egen karriär, möjligheten att behålla sitt jobb och det egna partiets väl och ve som prioriterade intressen. Ambitionen att bygga upp ett samhälle som medborgarna (obs, inte väljarna) vill ha, kommer i andra hand. Likaså, att ha en mer avancerad uppfattning av vad väljarna vill ha och behöver, än dessa själva – något som skulle kunna kallas för en professionell kompetens – finns inte på kartan.”

Du kan läsa hela Arnstbergs inlägg – här…

Myndigheterna handfallna…

…händer tydligen, även om jag just inte kommer på några andra fall än det du får ta del av här.
Ok, en rubrik hos nättidningen ”samnytt” ser ut så här:
Okänd folkbokförde sig på adress utan innehavarens vetskap – myndigheterna handfallna
Läser du artikeltexten så kan du bl a läsa:
I september kom ett brev till Patriks lägenhet fast till ett annat namn. Då han kontaktade Skatteverket fick han veta att personen flyttat in hos honom. Då han påpekade att så inte var fallet fick han till svar att de inte kan göra något konkret utan bara utreda fallet – något som skulle ta upp till 14 månader.

Illa, tänkte jag, och kunde konstatera att jag blev smått upprörd av de här raderna:
Under tiden växte oron hos Patrik och han befarade att den okända personen kunde anlita en låssmed för att få tillgång till lägenheten, något Skatteverket bekräftade kunde ske och att personen i så fall hade rätt att göra – då denne är skriven på adressen skulle det inte vara inbrott.

Sverige är fantastiskt – har någon sagt.
Jodå, fast inte alla gånger på ett positivt sätt…

Läser och får funderingar…

Kännetecknande för socialister, liberalister och klimatalarmister är att de inte förstår vad som identifierar begreppet tillväxt. De predikar ständigt att tillväxt innebär att vi gör slut på jordens resurser medan det i själva verket är precis tvärtom.

Tillväxt betyder att vi lär oss att utnyttja jordens resurser på ett effketivare sätt. En Jaguar av -59 års modell drog 3 liter bensin per mil och gav 150 Hk. Idag får man 200 hk på 20 % av det.

För hundrafemtio år sedan kunde jordens resurser föda 1 miljard människor varav större delen befann sig i fattigdom. Idag finns det sju gånger så många personer med en fattigdomsprocent på nedåt tio.

Ovanstående är exempel på vad tillväxt är.

Jorden (och kanske även rymden) är betydligt mer resursrik än vi visste för bara några år sedan. Ökande kunskap om detta är tillväxt.

Medellängden på jordens människor har ökat med uppåt 20 % på hundra år. Det är också tillväxt (som beror på tillväxt).

De som predikar mot tillväxt vill begränsa antalet människor men öka sin egen makt över dem som finns. Anledningen är deras egen livsskräck.


Vem är det mest synd om ?

Jag som tar del av vad många olika bloggare skriver, eller alternativa medier, får förstås ta del av andras kommentarer som får mig att börja fundera.
Vilket jag nyss gjorde – började fundera alltså – när jag läste de här raderna skrivna av Patrik Engellau hos DGS:

”När politiker ska göra gott för människorna försöker de leta upp dem som det är mest synd om för att på bästa sätt omhänderta och försörja dessa. När folket fattat denna galopp kommer många att se chanserna och anpassa sig efter de nya omständigheterna vilket betyder att framställa sig själva som särskilt olyckligt lottade. Att vara samhällets olycksbarn blir en karriärväg.

Alla pretendenter på välfärdsöverskottet kan emellertid inte lida på samma sätt utan kandidaterna indelar sig i underavdelningar som specialiserar sig på att vara utsatta för ett visst slags förtryck. På det viset uppstår identitetspolitiken när de politiker som kontrollerar överskottet ska förhålla sig till de av olika prövningar utsatta människorna.

Till exempel kan den som är kvinna välja att specialisera sig på att vara utsatt för kvinnoförtryck och den som är mörkhyad specialisera sig på att vara drabbad av rasism och kolonialism.”

Om du vill ta del av vad Engellau mer skriver om detta så klicka här.
Och det tycker jag du ska göra för då kanske du som jag också börjar fundera över vad du läser – och ”hur det blivit i Sverige”…

PS – Efter en stund hamnade mina tankar i en slags fråga ”Undrar om jag – retroaktivt – kan få någon slags ersättning för att jag som barn – rejält rödhårig – blev utsatt för mobbning för detta?”
Jag menar – det är väl inte så konstigt att jag blivit som jag blivit av detta fleråriga mobbande. Borde vara bidragsberättigande…