Vilket samhälle…

…ser Vingåkersborna framför sig – är en fråga som jag lite då och då frågar mig själv. Jag har ingen aning – för jag får aldrig ta del av några samtal (eller läsa) om sådant. När jag någon enstaka gång – lite försiktigt så där – försöker ta upp frågan bland mina bekanta – är de helt ointresserade av ämnet.
”Vilken skola vill du då att vi ska ha i Vingåker?” Kan jag fråga.
Och deras ansiktsuttryck får mig att tro att – precis så skulle medlemmarna i Nobelpriskommittén se ut – om jag föreslog Pölsa som huvudrätt till festmåltiden i Stadshuset.

Det enda fakta jag kan ta till mig är ju att titta på hur majoriteten av ortsborna röstat i kommunvalet. Och tillåter mig då ”tro” att dagens Vingåker därmed erbjuder precis vad de önskar sig.

Jag själv önskar mig – någonting helt annat – ungefär det som du kan läsa om här.

Om en kommun styrt av en kvinna – med lite stake i…

Bäst-före-datum…

…är det många människor som bryr sig om – märker jag när jag besöker Cityhallen – där de står och vrider och vänder på varorna för att försöka övertyga sig själva att de ska våga köpa.
Bryr jag mig själv aldrig om att göra. Vilket förstås till mesta del beror på att jag bara handlar varor till mig själv, kombinerat med en rejäl dos slöhet, gör att jag grabbar tag i det mjölkpaket som står närmast till.
Ingen mer än jag själv drabbas om den köpta varan skulle vara defekt.
Och det har den ännu aldrig varit när jag handlat hos Cityhallen.

En lång inledning till dagens text som kommer av att jag såg bilden på den här gamla fina norska bussen. Och tanken hamnade hos de människor som kan sägas ha passerat ”bäst-före-datum”. Kanske jag ska förklara att jag där huvudsakligen menar åldersmässigt ”kroppsligt” då.
Där många fortfarande är i gott skick – väl ”underhållna”.

Varför åker man buss? Det finns många skäl – där ett av dem är ”man vill komma någonstans”. Som till jobbet. Då får man inte, kan man inte, få åka i en sådan här vacker gammal buss. Den är ”för gammal” för sånt.
Men det kan man få om man med resan har för avsikt att få åka någonstans för att där få uppleva någonting. För mig själv blir det då en dubbel njutning – att få åka i den vackra bussen som tar mig till en efterlängtad upplevelse.

Precis som det är att få sätta sig ned och få samtala med – lyssna till – vissa äldre kloka personer vars livserfarenhet vackert och varmt tar dig med på – en tankeväckande resa.
En upplevelse…