Nyfikna funderingar…

…upplever jag att jag ofta har. Det antar jag att många andra människor också har. Kanske mina avviker en del från deras eftersom mina har en märklig förmåga att ofta ”hamna i Vingåker”.
Tänkte jag lite undrande så där – efter att i Dagens Industri läst:

”Det ekonomiska läget i huvudstaden är på kraftig tillbakagång. Det visar Stockholmsbarometern, som faller för andra kvartalet i rad och landar på femårslägsta.

”Vi ser nu en bred nedgång, dystra tongångar och framför allt är det så att hushållens uppfattning om hur arbetsmarknaden förväntas utvecklas utmärker sig negativt”, säger Stefan Westerberg, seniorekonom på Stockholms Handelskammare som står bakom undersökningen.”

Och försöker påminna mig om jag någon gång har läst om en liknande undersökning om hur Vingåkersborna ser på olika saker och ting i tillvaron.
Men nej, jag kommer inte på någon – men jag själv är t ex nyfiken på deras syn på ”det ekonomiska läget i kommunen.”
Det skulle de t ex kunna ge uttryck för på Facebook och där gruppen – ”Vingåkers Nyheter”.

Nå, en och annan gång har jag väl läst uttalanden från kommunföreträdare att ”det ekonomiska läget är en smula ansträngt” men kan inte minnas att någon ortsbo (offentligt på något sett) har visat upp någon direkt oro för den sakens skull.

Och finner det personligt vara en smula ”besvärligt” att jag själv inte heller (hittills) har ägnat den saken just någon tanke alls. Och jag undrar jag om jag kommer att bry mig så värst mycket om den saken inom den närmaste tiden heller. Om läget nu inte blir så ansträngt att ”snöröjningen” i vinter dras ner till ett minimum. För då jäv…

Nå, bäste läsare – vad kan du tänkas ha för åsikt/synpunkt på de här raderna, skrivna av Johan Hakelius på Fokus:

Vi är fortfarande genant dåliga på utkrävande av ansvar i Sverige. Varje krav på ansvar beskrivs som något ofint och vulgärt och brukar kallas att ”utse en syndabock”.
Men Bibelns syndabock var en ställföreträdande skyldig: ett oskyldigt djur som offrades för andras skuld.
Att utkräva ansvar att den som faktiskt är ansvarig är något helt annat.
Det är att lägga skulden där den faktiskt hör hemma.

Hakelius svara i alla fall själv så här:
Svensk statsapparat har ägnat de senaste tio åren åt att skriva värdegrundsdokument om det ena och det andra.
Överst på alla listor om viktiga värden borde det stå ”
Sköt ditt jobb och ta ansvar för det”.

Och mina tankar gör en snabb sväng förbi Tennisparken…

…innan de hamnar hos – Alice Teodorescu:
”Det fascinerande med Sverige är att ingen här anges, fängslas eller mördas för sina åsikters skull. Ändå handlar den vanligaste frågan jag får när jag föreläser om – hur man ska våga stå för sin åsikt.” 

Du – varför inte prova med att ge en kommentar på FB och gruppen ”vi som läser nattgöken”?