Det är orättvist…

Är ett uttryck som man ofta får läsa. Vad det är som är orättvist är det – är mindre vanligt att få ta del av. Och får man det, så är det inte så ofta som jag håller med om svaret/påståendet.
Som när den kvinnliga innebandypelaren, Ellen Rasmussen, i Kvällsposten svarar:

Jag antar att du helst av allt hade velat kunna leva på innebandyn?
– Det hade självklart varit en dröm, men man får vara realistisk. Det finns tyvärr inga fulltidsproffs här. De hade kunnat dela med sig lite av sina miljoner.

Vilka är ”de”?
– Fotbollsproffsen. Zlatan hade kunnat ge mig en miljon så hade jag kunnat leva på det resten av min karriär, han hade kunnat vara lite schyst och göra det.

– Man spelar innebandy för att man älskar innebandy, inte för att tjäna miljoner. Vi spelare vet om hur situationen är. Manliga fotbollsspelare tjänar miljarder i veckan, varför så stor skillnad? Det är orättvist. (min fetmarkering)

Så skulle aldrig en manlig innebandyspelare uttrycka sig – var min första tanke när jag läste det påståendet. Möjligtvis kunde han vara en smula avundsjuk på alla de indrottsmän som är framgångsrika i mer publika sporter – men orättvist?
Det har jag mycket svårt att tro. Han vet ju att han själv har valt att ( i det här fallet) bli innebandyspelare och vet det ekonomiska läget för sådana klubbar.
Kommer så att fundera lite över Vingåkers Volleybollag, och ”lönerna” för dessa spelare i jämförelse med stjärnorna inom sporten i USA.
Astronomiska skillnader – som jag inte för en sekund skulle få för mig att de i Vingåkers herrlag skulle beteckna som – orättvisa.

Det hade varit intressant om journalisten hade frågat Ellen Rasmussen om hur hon ser på varför den här orättvisan finns.
Och hur hon föreslår hur man skulle kunna minska den…

Utmärkt förslag…

…tänkte jag när jag – på Facebook – läste dessa rader:

Jag hur bekämpar man en religion?
Klimatreligionen?
Personligen tror jag det effektivaste är att lägga över bevisbördan på klimatalarmister och be dom säga i detalj vad som ska göras, hur det ska finansieras etc.
Dvs diskutera inte alls huruvida vi har en klimatförändring eller hur stor den är, ifrågasätt inte det, så undviker man vara en ”klimatförnekare”. Djävulen finns ändå alltid i detaljerna, detta fall vad som dom menar ska göras politiskt.
Och om det kanske är socialism dom ropar efter egentligen.

DET – vore spännande att få ta del av – viskade jag till mig själv och skulle mycket gärna vilja få ta del av en utförligt beskrivning från klimatalarmisterna som berättar hur deras paradis skulle se ut.

Våra svenska alarmister kan ju till att börja med att berätta för mig – vad/hur de tycker att vi i Sverige ska agera. Givetvis synnerligen utförligt. Och vad det har/får för påverkan på vårt vardagsliv.
Jag har all tid i världen att läsa…

13/2 – Och jag läser lika gärna vad Sveriges politiker – svarar på frågan som Rebecca Weidmo Uvell ställer i sin text – här.

Det ordnar ju vi svenskar…

Om jag kunde begripa varför alla människor oroar sig.
Okunniga fåntrattar…
Tänkte jag nyss när jag såg den här bilden – på Facebook.
Några länder tänker bygga nya kolkraftverk. Det är väl f-n ingenting att oroa sig över när de vet att vi Sverige lätt kommer att kompenserar deras kommande utsläpp med vår skatt på plastpåsar.

För min personliga del har jag ingenting emot om där blir en liten klimatuppvärmning. Tänkte jag också nyss – när jag hos Vattenfall såg den här uppgiften under rubriken ”Mina sidor”.

Detta märkliga Sverige…

…säger jag emellanåt lite viskande till mig själv när jag tar del av vad t ex medierna berättar för mig. Som när Expressen skriker ut:

Livet är verkligen besvärligt – emellanåt. Inte bara Coconaviruset oroar oss medborgare (något som gärna byggs på av de stora tidningarna) utan nu ska vi också oroa oss för Baconbrist. Det ska fan vara svensk…

Jag hade inte riktigt klart för mig varför den här tabellen – först gladde mig lite – men det var kanske bara en snabb glädjeyttring över att jag inte längre är lönearbetare.
Men tabellen borde väl kanske få en och annan läsare – som är av den arbetande sorten – att fundersamt rynka på pannorna en aning.

Tittade just in hos kkuriren.se (20.45) och ser till min förvåning att jag inte längre kan finna redaktionens vädjan (egen-annonsen- riktad till till de lokala annonsörerna) inte längre finns synlig. Kanske redaktionen har fått ta del av fler kommentarer (än mina) om detta, som jag anser, märkliga sätt att försöka påverka annonsörerna – och tagit sig en funderare över hur de ska ordna den saken…

Som jag har kunnat läsa om på annan plats så har många fler tidningar (stora ekonomiska) problem då deras annonsintäkter krymper.
Inte minst då Aftonbladet och Expressen…

Minsann – den så prudentliga Kkuriren.se behagar (7/2) skämta. (riskdagen?)

Det är kört för Sverige…

Tänkte jag efter att tidigare idag sett en video på Swebb-tv som presenteras med några ord som förmodligen inte inspirerar dig de att omgående ta del av mötet mellan Mikael Willgert och Hans Jensevik.
Där står nämligen att du i videon får ta del av ett samtal som handlar om Sveriges geopolitiska utveckling.

Tre ord jag själv, innan jag själv tittade, inte hade minsta begrepp om vad de betydde. Men nu vet jag betydligt mer – och den vetskapen fick mig att skriva rubriken.
Jag anar att det skulle bli – för långt – att ge mig på att beskriva vad som avhandlas i videon.
Så jag berättar bara att den beskriver ett – högst sannolikt – kommande eländigt Sverige – där kommuner som Vingåker finns med…
Den mest omtumlande videon jag sett på mycket länge!

PS – och börjar i mina funderingar att jämföra vad Swebb-tv ger mig för viktig information (journalistik) med den som Kuriren påstår sig göra…

Illasinnade bombdåd…

Tycker jag är ett mer berättigade ord än de ”sprängningar” som de stora tidningarna hellre använder. Tänker jag när jag i Aftonbladet läser de här raderna:

Det sprängs som aldrig förr i Sverige och knappt några av brotten klaras upp. Inrikesminister Mikael Damberg (S) sätter sitt hopp till hårdare straff och nya verktyg för polisen.

Hårdare straff? inrikesministern får ursäkta – men det tror jag inte får den minsta påverkan på de personer som ägnar sig åt sådan verksamhet som – bombdåd.
Vad tycker mig förstå har vi synnerligen hårda straff för – mord – men det verkar inte minska antalet som sker.
Så vad spelar då skärpta straff för roll?
Funderar över om jag ska använda ordet – floskler – om vad inrikesministern svarar på en sådan fråga – då ”sprängningarna ökade markant under 2019:
– Vi måste ha en lagstiftning som ger ordentliga straff för den när typen av brott som skapar så mycket otrygghet och kan drabba vanliga hederliga människor på ett väldigt grovt sätt.

För all del, tänker jag, men är inte den större frågan – hur ska nu polisen få tag i den växande skaran ”sprängare”? Inrikesministern igen:
– Jag har stora förväntningar på att polisens utredningsarbete leder framåt och att vi får se fler fällande domar för den här typen av brott.

Önskedrömmar, mumlar jag till mig själv…

Svara Kuriren!

Rubriken finns där för att jag läst en angelägen krönika i Kuriren – skriven av tidningens chefredaktör – Eva Burman. Där följande rader finns med i texten:

Jag har massor att berätta men jag vågar inte” ”Jag är rädd att få sparken om jag pratar”.
Det är några av svaren i den stora enkät – Det öppna samhället – som tidningen skickat ut till kommunerna i Sörmland, regionen och länsstyrelsen.
Vi har bett alla offentligt anställda svara på frågor om olika former av öppenhet. Enkäten besvaras anonymt, inte ens vi vet vem som svarat vad.
Men framförallt kan arbetsgivaren inte se vad de anställda svarat. ”

Som jag tyder det har inte Kuriren fått den svarsfrekvens som den förväntat sig.
Kanske då för att som Burman skriver:
”Vi märker också av en ökad rädsla att prata med journalister bland offentligt anställda. Kanske främst i sjukvården, men också bland lärare och andra yrkeskårer. Många är rädda för att få sparken eller drabbas av repressalier av olika slag.”

Så är det troligen/säkerligen – och jag har under de år jag nu bloggat om Vingåker ständigt förundrat mig över att ingen – absolut ingen – t ex lärare – har vågat (velat) ta kontakt med mig för att på så sätt (anonymt) kunna få sina synpunkter framförda.

På omvägar – från personer som har nära vänner i lärarkåren – får jag förstås ta del av de många negativa kommentarer om skolverksamheten i Vingåker – som tydligen finns.

OK – jag får väl suga i mig om lärarkåren och andra kommunanställda inte har förtroende för mitt sätt att driva nattgöken – men Kuriren?

En tuff kvinna…

Kan inte känna annat än stor förnöjsamhet när jag läser:

”En utmärkt feministisk handling i ett land där kvinnors friheter är mycket begränsade. Att Madrids regionalpresident Isabel Díaz Ayuso närvarade vid finalen av Supercopa som avgjordes i Saudiarabien senaste veckoslutet har fått stor uppmärksamhet. Isabel Díaz Ayuso gick ifrån protokollet och var klädd i blommig klänning och utsläppt långt hår.

Vi drar oss till minnes Sveriges handelsminister Ann Linde, S, som bar slöja när hon träffade Irans vice president för en tid sedan. Hon kritiserades för att skicka fel signaler till unga kvinnor som kämpar mot hedersförtryck.
”Men det är lag i Iran på att kvinnor måste bära slöja. Man kan knappast komma hit och bryta mot lagarna”, sa Ann Linde den gången.

Och den spanska journalisten Ana Pastor hade huvudet täckt när hon intervjuade Irans tidigare president Mahmoud Ahmadineyad.

Isabel Díaz Ayuso betonar å sin sida att det gäller att söka och hitta stegen till jämlikhet. ”

Andra slags nyheter…

Jag skulle fara med osanning om jag skulle skriva att jag inte alls läser de stora tidningarna. Däremot är det inte fake news att jag inte tittar på tv eftersom jag inte har någon sådan.
Ordet läser i första meningen är dock inte helt sann eftersom jag huvudsakligen bara gör snabba tittar in på deras nätupplagor för att skumma deras (gratis) innehåll.
Tämligen sällan klickar jag på en rubrik för att läsa själva artikeln.

Jag prenumererar på två tidningar i pappersformat – tidningarna Fokus och Grönköpings Veckoblad.
Fokus för att den, varje fredag, förser mig sådant innehåll som stimulerar min ”intellektuella lusta”.
Grönköpings Veckoblad för att den stimulerar min ”humoristiska ådra”.

Jo, jag är får nog beteckna mig själv som ganska ”lustdriven”, som alltså styr mycket av vad jag har för mig om dagarna. Däremot kan jag inte riktigt förstå vad det är för märklig ”lusta” hos mig som får mig att prenumerera på kkuriren.se – Katrineholms-Kurirens digitala utgåva. Med ett innehåll – jag kan beteckna som synnerligen läsvärt – är lika glest som du ser en SD-politiker på en Nobelmiddag…

Lik förbannat betalar jag en hundralapp i månaden för att i datorn få ta del av någonting jag (egentligen) kan leva utan. Det finns säkert någon slags psykologisk bokstavskombination för ett sådant beteende också.
Med jämna mellanrum förser mig kkuriren med en lista över ”de mest lästa artiklarna” den senaste tidsperioden.
Och varje gång försätter mig den listan i någon slags stilla förundran över – det innehållet.
Vilket (ibland) får mig att dels fundera över mig själv som människa – eftersom jag har vänner och bekanta som läser Kuriren och de verkar helt normala när vi ses.
Vad är det de ser i tidningen, som de inte kan vara utan, som jag inte begriper ett smack av?
Livet har (för mig) sina mysterier…

Nu, är det ju så, att det finns alltså runt 9000 personer (upplagan) som prenumererar på Kuriren och som därmed klart visar att de inte alls delar min uppfattning om innehållet i sagda tidning.
Jag hoppas att det betyder att deras prenumeration förnöjer deras tillvaro som läsare rejält – lika mycket som det förnöjer tidningens ägare att få deras prenumerationspengar.
Du noterade fetmarkeringen där – Va?

Nå, förutom de tre tidningar jag prenumererar på (betalar för) läser jag förstås annat också. Alltså, att har blivit pensionär har många fina sidor.
Som att jag, när jag vaknar om morgonen (alldeles för tidigt) stapplar ut till rummet där jag har min dator och väcker den till liv. Det tar en lagom lång stund så att jag då hinner väcka liv även kaffebryggaren och mikra lite havregrynsgröt.

Därefter sitter jag ett par/tre timmar och botaniserar (läser) bland alla de (många) bloggare jag följer – några finner du i högerspalten hos www.nattgöken.se – och de ”alternativa media” (som: Samhällsnytt, Nyheter idag, Fria tider, ledarsidorna.se m fl)

Så har jag då äntligen kommit fram till ämnet som fick mig att börja skriva dessa rader.

”Attackerna från etablerade medier på journalister och andra som finansierar sin verksamhet med swishdonationer blir allt mer löjeväckande och bygger i grunden på ett folkförakt – att människor inte är myndiga att själva välja vad de vill läsa eller titta på. Tvärtom har swishjournalistiken bidragit till en ökad journalistisk mångfald och gjort att reportage som inte är beroende av redaktörers godkännande eller skattefinansiering blivit gjorda, skriver Ann Heberlein.

Texten är hämtad från Nyheter idag där Ann Heberlein försvarar Swishjournalistiken.
Och att jag drivs av den ”lustan” att föra ut det- beror på att det mesta kloka jag läser om dagarna publiceras av dessa bloggare och alternativa media.
Jag är månadsgivare till några och swishar av hjärtans lust till andra när jag finner deras text vara av synnerligen läsvärd (tänkvärd) kvalitet. Så det blir tämligen ofta…
Det kostar mig att en eller annan tusenlapp i månaden – och jag finner att det är (för mig då) välplacerade pengar.

Goda viner, om helgerna, gör min kropp nöjd med det liv jag för – men ännu mer förtjust blir den grå massan inuti huvudet av den dagliga intellektuella stimulans jag ger den…