Påverkan…

Du får en fråga som du klart förstår och därför anser vara lätt att besvara.
Men ditt svar blir fel i alla fall – för du låter dig påverkas av saker som inte har med frågan att göra.
Läser jag i boken ”Tänka snabbt och långsamt” som jag just börjat läsa om.

Titta på bilden av de tre männen och besvara sedan frågan:
Är figuren till höger större än figuren till vänster?

Nej – det är han inte!
Men du låter dig luras av ditt perceptionssystem som automatiskt tolkar bilden som tredimensionell inte som tryckt på en plan yta.
Boken förklarar:
”I den tredimensionella tolkningen är personen till höger både längre bort och större än personen till vänster.
För de flesta betraktare är denna tredimensionella tolkning omöjlig att motstå.
Det som sker är en ren synvilla, inte ett missförstånd av frågan.”

Om du mäter de båda figurerna med linjal kommer du se att de är exakt lika stora.

I alla fall jag blir fundersam över hur många andra synvillor jag upplever – påverkad av saker som inte har med ”saken att göra” – men ändå omöjliga att motstå…

Corona…

Vad de stora media mest berättar om är – hur många som avlidit ”dag för dag”. För egen del är jag helt ointresserad av att få veta det – då är jag betydligt mer intresserad av vad coronaviruset får för påverkan på livet ”i övrigt”.

Som att få veta att Coronapandemin ger omfattande effekter på transportsystemet. Krisen har snabbt och radikalt påverkat efterfrågan och utbud av transporter. Vilket det förstås har gjort…

Transportläget för vecka 18 i år (första veckan i maj) visar att trafiken för samtliga trafikslag låg på betydligt lägre nivåer jämfört med samma vecka 2019. Hur det gått därefter ska

  • Vägtrafiken på de statliga vägarna minskade med 17 procent. För den tunga trafiken var minskningen 7 procent.
  • På järnvägarna minskade persontågstrafiken med 27 procent och godstågstrafiken med 14 procent.
  • Sjöfarten mätt i antal anlöp till stora svenska hamnar minskade med 28 procent för passagerarfartyg och 25 procent för lastfartyg.
  • Flyget mätt i antal starter och landningar på svenska flygplatser minskade med 84 procent.

I Stockholm och Göteborg minskade antalet trängselskattepassager med 14 procent för personbilar på båda orterna.
Berättar myndigheten Trafikanalys.

Under april försvann 96 procent av Tallink Siljas resenärer på grund av viruset, och nu varslar rederiet 450 anställda, varav de flesta jobbar ombord på fartygen. 

Finkrogarna har det heller inte lätt – skriver AB

Den ser inte bra ut – framtiden…

Små funderingar…

Det händer ofta att – jag som gammal tidningsägare – ler lite över hur (framför allt) de små lokaltidningarna anstränger sig för att illustrera sina artiklar. Speciellt då när de ska lätta upp sina artiklar där de lokala politikerna ska visas på bild till den artikel som just inte berättar något #viktigt” utan mest finns med i tidningen för att fylla ut sidorna.
Jag kan förstå det – eftersom det f-n i mig inte är helt lätt för redaktionen på Kuriren att finna något intressant att skriva varje dag.
Där har de faktiskt min beundran…

Kolla på den här bilden:

Om du frågar mig så finner jag den en aning krystad – för ingen kan väl tro att personerna på bilden har medverkat till att bära ut soffor. Men det var väl den ”bildidé” som fotografen kom på.
Så blir jag sittandes i funderingar – ska bilden uppfattas som någon slags – vänlig humor?
Vill jag gärna tro och känner även en viss värme för politiker som ställer upp på en sådan här bild.

Men det skulle förmodligen aldrig en hund göra…

Bara några ord…

Har just haft en trevlig stund med tidningen Fokus, som med sina artiklar (och annat) alltid förser mig med nya kunskaper som emellanåt försätter mig i funderingsläge. Men denna morgon är det tre ord i en krönika skriven av Nina van den Brink som fångat mina tankar.
En slags färdighet”, står där i texten som berättar om författaren PO Engquist som för kort tid sedan avled.

Tre ord som inte vill lämna mig i fred. De envisas med att få mig att tänka på jämnåriga vänner och bekanta jag har. Vars dagar får mig att tänka just på de tre orden.
De lever – men de utstrålar – en slags färdighet.
De läser Kuriren och ser på tv. Och dagens begivenhet är väl att handla på Coop.
De har dator och abonnemang på internet men använder bara datorn för att betala sina räkningar med. Om de nu – inte igen – vill sortera om bland sina mappar innehållande gamla bilder.
Jag hör aldrig att de fått nya intryck från att ha ”av nyfikenhet har surfat runt på nätet”.
De har sedan flera år tillbaka slutat läsa vad jag skriver.
En slags färdighet – med sina liv.
De är inte längre nyfikna, de ler sällan, visar ingen glädje, företar sig just ingenting, pratar aldrig om framtiden – som jag vill tro – nog för dem innehåller minst fem till levande år.
Men är förstås anledningen till att vi träffas allt mer sällan.
Vi har ingenting att prata om.
Och våra gemensamma minnen har vi ältat färdigt om.
Sådana tankar gör mig sorgsen…

Utblickar…

Ordet depression har jag väl hört talas om – kanske mest i form av artiklar i de stora media där kända personer påstår sig ha hamnat i ett sådant läge. För egen del har jag aldrig fått tanken på att känna mig deprimerad – enär – mitt liv inte har givit underlag för sådana funderingar.
Att jag tar upp det nu beror sannolikt på att jag börjar ”känna mig rejält trött på tillståndet i landet Sverige” – men kom snabbt på att det är en helt annan sak det än att känna sig deprimerad.

Då har vi rett ut den saken och jag kan övergå till andra funderingar. Som t ex att när jag står i mitt ”dator-rum” så ser jag genom fönstret en bit ut bland åkrarna – grusvägen som leder till Hacksta-Ö.. En väg som är tämligen populär bland hundägare.

Förstår jag – som bl a personligen varit hunduppfödare (Schäfer) – gjorde lumpen på Arméns Hundskola i Sollefteå – varit chefredaktör för kennelklubbens medlemstidning Hundsport, som i flera år i samråd med Parkförvaltningen i Stockholm varit ledare för kursverksamheten ”Lydnad för hemmahunden”.
För att nämna något från mitt mitt långa Hundliv…

Det där skriver jag av två orsaker – ett – jag vill att du ska ana att jag ”kan en del om hundar” vilket på något sätt ska få dig att förstå bakgrunden till ”orsaken” nummer två: ”min förvåning över att de hundägare som rastar sina hundar längs grusvägen till Hacksta-Ö – har sina hundar i koppel.

OK – rakt på sak – hundägare som beter sig så har ingen ordning/pli på sina hundar.
Vilket – vad jag förstår – är skälet till att de inte släpper lös sina hundar för att de (hundarna alltså) ska – fullt ut – få njuta av rastpromenaden.
Vilket – kommer jag på när jag skriver de orden – är – eller borde vara – ett starkt skäl för att känna mig deprimerad…

Eftersom jag anar att det är så – byter jag snabbt ämne. Som visserligen också har/ger skäl att känna ”oro” över tillvaron – den svenska skolan. I just det här fallet – ointresset från lärare och rektorer att delta i samhällsdebatten. Som de här personerna gör…

Som i sin artikel hos DGS börjar texten så här: (läs gärna kommentarerna)

Vi slår oss gärna för bröstet och menar att Sverige är ett kunskapssamhälle, samtidigt som vi sänker trösklarna in till allt fler högre utbildningar. Om vi ska vara en kunskapsnation värd namnet måste kunskap för kunskapens egen skull vara en röd tråd, men vi måste också se till att samhället bygger på vetenskapliga metoder och beprövade modeller. Det vetenskapliga tänkandet måste finnas med redan från livets början till dess slut, både för oss som individer, men också hur vi fattar politiska beslut som rör en hel befolkning.

Den svenska skolan har gått från att ha internationellt mycket bra rykte, till att nu ha tämligen dåligt rykte.

Vill du ta del av hur de ser på lösningen får du läsa vad de skriver. Men när jag själv läste vad de anför poppade den lilla funderingen upp ”Undrar om någon i vår kommuns utbildningsnämnd – eller andra ansvariga (lärarna/rektorerna) för kommunens skolor läser detta?”
Eller liknande artiklar från kunniga personer som bara får plats på bloggar och alternativa medier.

– det tror jag inte alls – svarar jag mig själv. Och suktar i min ensamhet över bristen på att åtminstone någon ansvarig ”tog upp den här artikeln som underlag för ett egen – välformulerad – text någonstans där vi ortsbor kan förväntas se deras text”.
Eller varför inte om den här boken?

Kuriren – tänkte jag först.
Va? Jodå – även jag kan hamna fel…

Nu orkar du nog inte läsa mer så jag avrundar med en ny liten fundering – om feminismen – som sägs vara något av ledorden för hur landet styrs. Det allt mer trista Sverige.
Kanske en delförklaring finns här?
Läste just en sammanställning (Wikipedia) av ”Kända skämttecknare”.
Så här ser den ut vad gäller vårt land:

Men – ingen kvinnlig?

Upp som en sol men…

Om du fortsätter att läsa så får du ta del av en del funderingar kring vårt lokala politiska parti – Vingåkerspartiet VTL. (Vägen Till Livskvalitet) – är i alla fall tanken när jag börjar skriva – och där anledningen bakom är att jag blivit en aning förundrad över ett annat lokalt politiskt parti Örebropartiet (ÖP) i Örebro blivit så vida medialt omskrivet (inte då bara i lokalpressen) och syns bl a framgångsrikt på Youtube.
Och man har även en engagerad FB-sida.
Och finns med på twitter.

Och jag läser – smått förvånad – men också smått imponerad på ÖP:s hemsida.
”Genom att få till en återremiss lyckades vi mindre partier i KF skjuta upp styret (och Moderaternas) planer på att skära ner i färdtjänsten.
Här kan du läsa om vad som hände samt se anförandet av Markus Allard som blivit viralt och nu setts av över 1,3 miljoner svenskar.” (min fetmarkering)

Om man läser vad ÖP skriver om sig själva kan man förundras över hur de klarar av att vara så aktiva:
Örebropartiet är ett lokalparti verksamt i Örebro kommun och region. De har sedan valet 2018 två mandat i Örebro kommunfullmäktige, som besitts av partiledaren Markus Allard och Peter Springare.

OK – det var en del om ÖP det – som du så kan jämföra med vårt lokala VTL.
Där jag hoppas att du innan det – gjort dig ”omaket” att klicka på de länkar jag lagt in.

För all del – det skiljer sig ju i storlek mellan kommunerna Örebro och Vingåker – och man får väl förmoda att det påverkar intresset från utomstående. Och inte bara av den anledningen utan ÖP har dessutom två KF-delegater som kan tala för sig. Peter Springare (polisen) är ju väl känd i Sverige för sina raka åsikter – vilket sannerligen även kan sägas om Markus Allard – som du kan uppleva hos Swebb-tv i ett inslag från 8 april.

Nu talar jag för mig själv – när jag hos VTL kan ta del av vilka motioner de lagt i Kommunfullmäktige – kan jag inte se en enda fråga som engagerar mig.
(vilket förstås kan bero på att jag är en usel egoistisk person)
Men – det verkar av senaste kommunvalet vara så att fler väljare än jag hade den uppfattningen.
VTL minskade från 4 delegater(2014) till ett mandat i valet 2018.

Så sitter jag här och försöker komma på vilken fråga det var som visade att partiet ”brann riktigt för något”.
Kommer inte på något svar – men får en diffus känsla av att deras motioner sammantaget framkallar hos mig den märkliga liknelsen av ”stuvade makaroner varje dag”.
Jag gillar stuvade makaroner – men ingenting jag brinner för…

Senare – sent om kvällen – blev jag sittandes i favoritfåtöljen och småfundera över det jag skrivit tidigare. Konstaterade att jag inte hade någon kunskap om vad det var för något ”brinnande ämne” som fick ett antal Vingåkersbor att enas om att starta ett nytt lokal politiskt parti.
Tittar in på Vingåkerspartiets hemsida men finner ingen upplysning om den saken.
Men finner på annan plats i alla fall:

2002 dök ett nytt parti upp på den politiska himlen i Vingåker: VTL, Vägen till livskvalitet. Partiet bildades på våren det året och fick i höstens val 11,9 procent av rösterna, vilket räckte till fyra mandat i fullmäktige. Ordföranden Martin Larsson blev kommunstyrelsens ordförande och bildade majoritet under namnet ”Puff” tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, dåvarande Folkpartiet (nuvarande liberalerna) samt Miljöpartiet.

2010 fick VTL 12 procent av rösterna och 2014 hade partiet tappat till strax över fem procent av rösterna. I årets val (2018) landade VTL, som nu heter Vingåkerspartiet VTL, under valnatten på 4,2 procent och ett tappat mandat.

Klart att detta får mig att fundera lite över hur det ska gå för Vingåkerspartiet i valet 2022. Behövs partiet över huvud taget? Tveksamt, svarar jag mig själv, med tillägget ”i alla fall inte i nuvarande form”.
Som förstås är vad JAG anar…

Och mina funderingar hamnar i en fråga ”Kan partiet då förändra sig i tiden fram till valet 2022?”.
För all del – det mesta är möjligt – men inte att kombinera en längtan efter att samtidigt vara operasångerska och buktalare.
Tänkte jag och reste mig för att hämta ett glas vin…

Och därefter ägnade jag mig en stund åt att fundera över om det – egentligen – i Vingåker finns någon politisk fråga som någon kan uppfattas som ”brännande”.
Som då skulle kunna finnas som någon slags stark grund för ett lokalt parti att nå politisk framgång av att driva.
Jag kom inte på något svar…

Lite statistik…

Har man inget annat för sig kan man ju fundera över hur denna ”fasa” vid namn Corona – har drabbat oss i Södermanland. I media matas vi ständigt med uppdateringar över antalet ”döda i Corona” – vilket väckte en liten lust inom mig att publicera denna lilla tabell.

Som (enligt SCB) visar antalet avlidna under en mars månad – åren 2018, 2019 och 2020…

”Antalet döda kan variera stort – mellan år, månader, veckor och dagar. Antal dödsfall per år beror till stor del på hur många äldre det finns. Under 40-talet föddes många barn, därför väntas antalet döda per år öka de närmaste 20 åren, enligt SCB. Att vi lever allt längre påverkar också. 

År 2019 dog färre än 89 000 personer i Sverige, vilket är det lägsta antalet döda under ett enskilt år sedan 1977.  

2018 dog det ovanligt många, över 92 000 svenskar, vilket enligt SCB kan bero på att ovanligt många dog av influensa. Men fler avled även under sommaren, cirka 750 fler än förväntat. Enligt en studie som publicerats i Läkartidningen kan värmeböljan 2018 – det året ha orsakat över 600 dödsfall.”

Vill du läsa lite mer ”fakta” om hur vi dör i Sverige så kan du här ta del av en artikel i tidningen Kvartal som berättar mer utförligt om den saken.

Värmeböljor kan vara farliga – men Madame och jag ser i alla fall fram emot en så pass varm sommar att jag vågar ta av mig vinterjackan…