Vad gör man hos MSB?

En som frågar sig det är Stefan Sauk – som du kan se & höra i den här videon på YouYube.
Om du nu inte känner till vad MSB står för så beskriver de sig själva så här:
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är en statlig myndighet. MSB har ansvar för att stödja samhällets beredskap för olyckor, kriser och civilt försvar.

Om du tar dig för att ta del av vad Stefan Sauk har att berätta så får du helt klart för dig att ”Just Det” sysslar MSB inte alls med.
Och du kanske därefter – som jag – känner dig ungefär så här…

Trams…

Det finns egentligen ingenting denna dag som kan kunna störa mitt (sedvanliga) goda humör som finns där så snart det bli måndag…
Så tänkte jag innan jag tittade in hos Kuriren och läste att Diskrimineringsombudsmannen (DO) sägs ha den uppfattningen att:
Vingåkers kommuns rutiner för att hantera misstänkta trakasserier och repressalier är inte tillräckliga.

Redan där – i ingressen – kände jag hur en sur uppgivenhet tog sig fram i huvudet.
Och tänkte – hur fan orkar dom. Och menar då de tappra personer i kommunen som tvingas hantera sådant trams.
Enligt lagen måste det finnas sådana riktlinjer och rutiner mot trakasserier på grund av bland annat kön, sexuell läggning, trosuppfattning och ålder.

Kuriren skriver:
”Enligt DO måste det finnas rutiner för hur kommunen som arbetsgivare ska agera vid misstankar om trakasserier. Det ska bland annat framgå vart den som anser sig utsatt ska vända sig, och vem som ansvarar för att utreda händelserna.”

Och det är här som det anses att kommunen har brustit i sitt hanterande av detta.
Kommunen har i ett svar till DO meddelat att de hanterar frågan om trakasserier genom:
Ingen åtgärd vidtas innan den som blivit utsatt har sagt ja till åtgärden.

En syn som inte DO vill godta för:
Enligt DO måste misstänka fall alltid utredas och åtgärder vidtas för att förhindra fortsatta trakasserier.

Återigen känner jag medlidande för dem inom kommunen som tvingas lägga ner tid på sånt här – trams.
Tänker jag och undrar lite över vem som är den som har uppgiften att bestämma vad som kan betecknas för – trakasseri.

Förmodligen en så grannlaga uppgift att det kräver att någon genomlidit ett antal ”certifieringskurser”.
Herregud…

Ett räkneövning…

I landet X finns 10 miljoner invånare. Ett virus har nu börjat sprida sig i befolkningen.
De styrande i landet vill bekämpa viruset genom att låta det spridas långsamt, så att flockimmunitet uppstår.
För att uppnå flockimmunitet beräknar myndigheterna att minst 60% av befolkningen måste genomgå infektionen.
Dödligheten för viruset är 1%.
Hur många personer kommer att dö innan flockimmunitet uppnåtts?
Malin Kim, läkare

Svar: 60 000

Frivillig karantän…

Har jag ägnat mig mycket åt de senaste åren, på så sätt att jag mestadels tillbringat mina dagar i ensamhet, framför datorn, hemma i huset.
Gärna läsandes vad kloka människor skriver.

Men också emellanåt att läsa om böcker som innehåller information jag gillar, kanske glömt, och vill ta del av igen. Som i dag boken med titeln: ”Den framgångsrika annonsen” – med underrubriken: 10 principer som gör en annons framgångsrik.
Vad som gör mig så intresserad av att läsa den boken – om och om igen – är för att jag vet att den tydligt berättar/förklarar för mig vad det är som tilltalar (påverkar) oss människor i reklamen – och vad som inte gör det.

Och så tänker jag – igen – tänk om våra lokalpolitiker ville läste den här boken så skulle de vara så mycket mer förstående över hur de ska (borde) agera när de försöker charma oss väljare vid kommunvalen. Jag vill faktiskt påstå att de är (har varit) tämligen urusla vad det ankommer på den saken.
OK – vad jag nu citerar ur boken handlar om annonser men, enligt min mening, lika giltigt vad gäller när man ska presentera sitt valprogram för väljarna.
”Trots att alla annonsörer bekänner sig till principen att man ska behandla människor som jämlikar ser vi ändå ständigt exempel på motsatsen.
Man skryter och kallar sig själva ”Bäst” och ”Ledare”.
Annonsörerna talar mindre om vad de kan göra för kunderna, för att i stället klappa sig själva på ryggen.
Man saknar distans till sitt eget budskap därför att det känns sant och bra för dem som godkänner annonserna.

Så hände det som händer mig så ofta – mina tankar gör (på eget bevåg) ett tankehopp. Kanske var det ordet ”annonserna” som medverkade till det – plus att jag innan jag började skriva de här raderna läste igenom vad jag skrev om i förra inlägget – jag hamnade i funderingar – om tidningar.
Och en av de första tankarna var ”Tänk att tidningarna själva är så dåliga på att åstadkomma lockande och säljande annonser om sig själva”.
Jag vill tro att det som jag läser i boken gäller för tidningsläsare som för andra grupper – ”att konsumenterna vill bli charmade att köpa genom intelligens, humor och hederlighet och tycker att bra annonser är fascinerande och övertygande.”

Vilket man (jag då) på intet sätt kan påstå gäller hur tidningarna själva försöker rädda sin allt mer besvärliga (ekonomiska) situation. I stället kör de mest med gråtande känslopjunk där de förklarar att våra liv hotas – i alla fall demokratin – om de inte får fortsätta komma ut.

OK, jag gör det lätt för mig (och för dig) genom att ta vår sakta borttynande lokaltidning Katrineholms-Kuriren som exempel.
Läs det här igen:
Annonsörerna talar mindre om vad de kan göra för kunderna, för att i stället klappa sig själva på ryggen.
För all del – Kuriren gör vad den kan för att försöka förmå läsarna att hålla med om att tidningen är ”livsviktig för demokratin”. Den lokala antar jag att redaktionen där menar.
Och det gör man då genom att klappa sig själv på ryggen genom att påstå just den saken. Utan att övertyga (i alla fall mig) med minsta exempel på den saken.

Om jag ser till de tidningar jag (dagligen på nätet) läser – som AB, Expressen, DN och SvD – så är en så där 90-95 procent av deras innehåll sådant att det ”kan jag leva utan”.
(Det vill säga – för mig tämligen ointressant – underhållning och kändisskvaller)
Vad gäller Kuriren ligger gränsen nära 100 procent.
I alla fall vad gäller nyttig information som gäller mig som Vingåkersbo.
Jag vill tro om mig själv att om tidningens innehåll innehöll betydligt mer av sorten – intelligens, humor och hederlighet – skulle den siffran hos mig förändras till Kurirens fördel.

Men Kuriren gör inte en tidning för folk som jag – vi som hämtar den mesta av den för oss viktiga informationen från bloggar och alternativa media – därav Kurirens sjunkande upplaga…

Tidningar på nedgång…

OK, jag kan vara lite tjatig, men tidningar är ett av mina stora intressen. Kan jag med fog skriva eftersom jag varit tidningsägare åren mellan 1973 till 2013. Kanske jag ska förtydliga med att det då har varit branschtidningar riktade till vissa målgrupper – dvs inte allmänna nyhetstidningar.
Att producera en branschtidning är tämligen enkelt eftersom man då med sin tidning vänder sig till läsare man vet är intresserade av tidningens innehåll. Och har man som redaktör för tidningen förmågan att åstadkomma intressant innehåll blir tidningen – inte bara för läsarna – utan intressant även för annonsörerna – vilket förbättrar tidningens förmåga att bli ”ekonomiskt framgångsrik”.
Vet jag av egen erfarenhet…

Mainstreammedierna (gammelmedia), som Kuriren, har under lång tid brottats med ekonomiska problem i takt med att deras journalistik uppfattats som allt mindre relevant för breda läsargrupper. I spåren av coronaepidemin förvärras nu mediekrisen och flera tidningar kan komma att gå i konkurs.

Nåväl – dagens predikan beror på att jag just läst i DN att det går allt sämre för dagspress – inte minst då för den lokala morgonpressen – som t ex Katrineholms-Kuriren.
Kunde jag konstatera då jag i morse tog del av den tidningsstatistik som finns att läsa.
Ser då att Kuriren tappat ytterligare 300 exemplar i upplaga (3,3 %) sedan förra mätningen och att den senaste mätningen visade att Kurirens upplaga nu sjunkit till 8700 exemplar – varav 900 är digital upplaga.

Över till DN – som bjuder oss läsare på rubriken:
”Coronakrisen är en ekonomisk chock som alla dagstidningar inte kommer att överleva”
I ingressen läser jag:
Om annonsförlusterna blir så stora som branschorganisationen Tidningsutgivarna befarar kan coronakrisen bli den avgörande chocken som sänker en stor del av landets dagstidningar. Den insikten måste sjunka in hos alla som bryr sig om samhällsjournalistik.

Vem bryr sig då om samhällsjournalistik då?
Allt färre kan man väl uttrycka det som – i alla fall då i form av att läsa en tidning.
DN skriver:

Den som kastade ett öga på den årliga upplagestatistiken som kom i veckan kunde se att branschens samlade upplagenedgång ”bara” var 4 procent och att 30 procent av upplagan nu är digital. Men: det är en chimär. 
I själva verket är det några få, större tidningar som lyckats växa via digitala ökningar: storstadstidningarna och några enstaka större lokala titlar. Men 80 procent av tidningarna fortsätter att minska sin totala upplaga.

Ännu sämre – för tidningsutgivarna då – är framtiden för dem om man ser på hur inkomsterna från annonser har minskat under lång tid.
Totalt sedan 2008 har volymen gått ner från 11,8 miljarder till 5,9 miljarder kronor.
Om TU får rätt i sina scenarier kring annonsbortfall efter coronasmittan kommer det i år att försvinna ytterligare mellan 2,5 och 4 av de miljarderna. Detta i en bransch där konkurserna redan ökat, där två av tre dagstidningsföretag gick med förlust 2018 och där 2019 av Myndigheten för Press Radio och TV beskrivits som det sämsta året någonsin för den svenska dagspressen.

Framtiden för Katrineholms-Kuriren ser oroväckande ut…

En och annan person kanske undrar om t ex Kuriren kan företa sig någonting som kan förbättra tidningens framtid. Jodå, tänker jag, som lyckats rädda ett par förlustbringande (branschtidningar) till lönsamma tidningar.
Men – då kan man inte fortsätta att göra den ”tidning man gör idag” och pekar då gärna på den här bilden:

Greta tycks vara försvunnen i den…

…dimma hennes sekt med ofantliga kostnader skapade för att dölja verkligheten. Det ohyggliga bedrägeri som ekonomiskt, socialt och mentalt hotade mänsklighetens existens. Som genom detta galna resursslöseri hotade att bli en självuppfyllande profetsia. Deras infantila domedags-profetsior har på några veckor av Corona effektivt förpassats till historiens gravplats. Tillsammans med de andra självmordssekterna och förintelseideologierna.

Men nu blir effekterna av deras vanvett tydliga. Trots historiska erfarenheter av pandemier, naturkatastrofer, nödår och krig står Sverige fullständigt utan krisbered-skap. Varje miljard av bortslösade skattepengar i form av korrupt u-hjälp, oändliga kostnader till social turism, enormt bidragsfusk, gigantiska EU-avgifter och FN-stöd, oändliga subventioner för koldioxidbekämpning, en fabulöst omfattande och dyr statsförvaltning – alla dessa miljarder skulle behövts för bibehålla och stärka den krisberedskap som tidigare fanns. Istället tvingas man skära ner på all den välfärd som skattepengarna egentligen var avsedda för. Ett enormt svek mot svenska folket av en fullständigt inkompetent regering.

Men ansvaret delas med en kader av inavlade myndighetschefer vars enda meriter är partiboken. Av en journalistkår som gjort om medierna till en del i den politiska hjärntvätten. Av en statstelevision/radio, numera finansierad med tvångsskatt, totalt styrd av politiskt korrekta chefer och medarbetare. Media som ägnar sig åt att i alla lägen hudflänga de få dissidenter som tillåts medverka. Media vars uppgift en gång tvärtom var att kritisk granska överheten. Som en gång efter riksdag och regering kallades Den Tredje Stats-makten, men som nu snarare är Den Första. Som nu med liv och lust deltar i statens censur av alternativa medier, Swishdebattörer och visselblåsare. De små hål i åsiktskorridoren som trots det växer och sakta urholkar Storebrors informationsmonopol.

Men i skuggan av Corona fortsätter den djupa staten att i smyg sälja ut Sverige och de värderingar, traditioner och den sammanhållande moral som folkhemmet byggdes på. Till skillnad mot resten av världen är våra gränser öppna för det folkutbyte som pågår. Coronatider till trots. Minst en miljon papperslösa lever oidentifierade i landet. De lever på svartjobb och är skrivna på köpta adresser. De lär vara de första att drabbas av massarbetslösheten. Hur det kommer att påverka den amoklöpande kriminaliteten kan vi bara mardrömma om. 900.000 utlänningar kan resa in och ut ur landet med sina samordningsnummer. Hur ska ett land som inte ens vet hur många som finns i landet kunna ha kontroll över någonting överhuvud-taget! Den naiva och saktfärdiga regeringen med Miljöpartiet i spetsen riskerar alltså nu inte bara vår välfärd. Den riskerar våra liv. Satan – vik hädan!

Inte ens Svenska Kyrkan ger tröst åt sina medlemmar. Trots allt är ju ännu majoriteten av svenska folket medlemmar och betalar kyrkoskatt. Under nuvarande ärkebiskop har kyrkan steg för steg närmat sig islam. Under senare tid allt mer påtagligt. Dessvärre utgör judehatet det fundament som förenar dessa två religioner som historiskt varit varandras ärkefiende. Kyrkan har därvid starkt stöd från regeringspartierna. En skam för svenska folket som måste utstå allt starkare, internationellt fördömande av det en gång respekterade fosterlandet.
Byt inte ut folket, byt ut regeringen!
Gud hjälpe oss!
Rolf Malm

Det finns anledningar till oro…

…berättar vännen Åke – och jag är klart benägen att hälla med.

Hm Bjarne.
Det är mycket information som strömmar in via media dessa dagar att ta in och värdera. Tycker det är en utmärkt idé att inte redovisa hur många människor som insjuknar för att inte onödigtvis skrämma upp befolkningen.
Mig skrämmer uppgiften om att Nowegian ställer in 4000 flighter och att 1000 plan ställs på backen och inte drar in några intäkter eller förbrukar någon flygbensin längre. 
Dessutom att miljoner amerikaner inte har råd att teckna någon sjukförsäkring och hellre går snuviga till jobbet. Hittills har man i USA testat 10000  personer mot virus medan Sydkorea testar 10000 om dagen.

För att möta svackor i eget lands ekonomi har man en statsskuld som buffert. Man lånar pengar för att använda dessa vid tillfällig lågkonjunktur. Italien hade otur med sin timing och lånar nu ytterligare 20 miljarder euro till sin  dåliga statsskuld på 134 % av sin BNP. 
Det kommer i slutändan att innebära att Europas alla skattebetalare får hjälpa Italien att komma på fötter igen. 
Vi själva har tack vare våra många gånger utskällda politiker av olika färger en statsskuld på drygt 20 % ett utmärkt läge att med Riksbankens löfte om 500  miljarder kunna stötta upp alla de som drabbas av inskränkt verksamhet.
USA har i samma syfte redan utlovat 1500 miljarder dollar. Suck. Vilken summa.

Mig oroar också att sjukvården i brist på kapacitet behöver ställas inför samma situation som man gör i krigssituation, dvs behöver välja vem man i första hand skall ge vård. I skarpt läge ligger nämligen gruppen äldre medborgare (tärande) i sämre till än yngre och friskare (närande) medborgare som om de botas kan fortsätta att arbeta och betala skatt till samhällets olika behov.
Det är en svår uppgift för politiker att balansera kostnaderna mot nyttan av hur resurserna används. I jämförelse med många andra länder står de sig gott.

Ett bra exempel är vår trafik. Varje år dör ca 300 personer i trafiken. Varför så många? Vi borde kunna ha färre än så. Sanningen är att kostnaden för åtgärder för att få färre döda är så kraftiga att det skulle påverka andra angelägna områden i vårt samhälle. Den nuvarande balansen  med åtgärden har man bedömt som rimlig.
Att vara politiker är en grannlaga uppgift, i synnerhet med en kritiskt granskande media i hasorna.
Åke

Det där om IQ‚

Den 10 mars kunde du läsa – hos nattgöken.se – läsa rubriken Varför är frågan om IQ så laddad?” Och i texten läsa:
Artikelförfattaren Håkan Eriksson, neuropsykiatrisk utredare vid Uppsala akademiska sjukhus, framhöll att nästan en fjärdedel av det svenska folket var ”begåvningsmässiga problemfall”.

Det där har jag inte riktigt kunnat sluta fundera över – att så många svenskar kan betecknas som ”mindre begåvade” – om jag nu får framföra en egen förenklad version om hur jag själv tyder det uttalandet.
Och kan då bli grubblande över att så många tittat på Mellon och efteråt föra ut ”Ett sånt skitprogram”.
Och lägger där gärna till den (runt mig) allmänna uppfattningen om att ”Det är bara skit på tv nu-för-tiden”.

OK – innan jag fortsätter formulera ut vad jag själv funderar – citerar jag även:
All civilisation är avhängig av graden av mänsklig förmåga. Vår förmåga att tänka, planera, skapa strukturer och sammanhang, förutse, förstå och åtgärda är helt avgörande för om och hur våra samhällen håller ihop och kan utvecklas. De här funktionerna kan förenklat kallas IQ.
Undersökningar visar att vid en genomsnittlig IQ under 90 går det inte att upprätthålla demokrati i ett land.

Den tesen ansluter jag mig gärna till – men vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till min fråga till mig själv: Kan det ha något ”IQ-samband” det här med att Sverige går allt uslare och att folk tittar på Mellon?
För – om man nu ”vet” att det bara är skitprogram på tv och att man i alla fall sitter där framför densamme flera timmar om dagen – vad säger det om de personernas IQ?”
Kan det rent av ha något att göra med att omdömet om våra lokala skolor inte kan beskrivas som – lysande?
Jag får fler frågor till mig själv men det tar måhända upp lite senare…

Jodå, jag får veta från ”Madame” att där ”visst” finns sevärda program på tv – även om de inte är särskilt många. När jag då lirkar lite för att få veta vilka program det kan vara så blir det lite svävande som naturprogram och gripande kärleksfilmer.
God underhållning alltså.
Inte att förakta – men kanske inte så ofta – intellektuellt stimulerande.
Tja, vad vet jag som inte haft tv sedan december 2009…

Hur som haver vill du läsa någonting intellektuellt stimulerande så läs då vad Patrik Engellau skriver om ”intelligensens betydelse” – där han bl a skriver så här:

Sandelin menar att det finns vetenskapliga belägg för det som vi nog lite till mans har anat sedan länge, nämligen att asiater i genomsnitt är världens mest intelligenta människor och att européer och amerikaner kommer på andra plats och afrikaner på tredje. Naturligtvis överlappar folkens intelligenskurvor varandra och naturligtvis finns det stora variationer inom varje grupp vilket naturligtvis betyder att en jättesmart afrikan kan överglänsa en normal asiat. (Hur det ligger till med begåvningen hos andra folk som ryssar, grönländare, latinamerikaner och västasiater vet jag inte.)

Jag fattar inte att det skulle vara något kontroversiellt med detta. Däremot får jag myror i huvudet när jag börjar fundera över konsekvenserna av dessa tydligen vetenskapligt säkerställda observationer.

Vill du veta vad det är för konsekvenser som framkallar myror i Engellaus huvud – läs vad han skriver…



En vaken Grinpelle…

Jo, i dag vaknade jag som en grinpelle – som kan tydas – att jag steg upp ur sängen med en känsla av att detta blir en grinig dag. Ha – nu tror du förstås att jag är misslynt av att konstatera detta mitt sinnesläge. Då tror du fel – de (tämligen få) dagar jag vaknar så gillar jag bra. ”Äntligen” säger jag då mig till mig själv ”äntligen vågar jag skriva vad jag verkligen tycker”.

Som att jag tycker att Katrineholms-Kuriren är en riktig skittidning och undrar över vad är för slags människor som anser sig inte kunna leva utan den? Och att den funderingen kom upp just nu beror på att jag (som prenumererar på kkuriren.se) just fick ett mejl där redaktionen berättar under rubriken ”mest lästa nyheterna på kkuriren” vad som lockar tidningens läsekrets mest.
Paret i chock – tvingades avliva katten Kalle.
(en orgie i känslopjunk)
– Brukare fick äta rester från annans tallrik.
(Personalen frågade då om en annan brukare ville ha mer mat. Sedan tog hen tallriken och de använda besticken och skrapade över maten till den andra brukaren, som åt upp dessa rester.)
Kuriren skriver:
”Vård- och omsorgsförvaltningen har utrett händelsen och konstaterar att en brukare fick en annan brukares mat- och dryckesrester uppfattas som ovärdigt. Handlingen innebar dessutom en risk för överföring av smitta.
Eftersom det inträffade inte bedömts utgöra ett allvarligt missförhållande kommer det inte att anmälas till Inspektionen för vård och omsorg.”
– Flyktbil hittad efter smash-and-grab-kupp.
”Efter fyndet av bilen är vi intresserade av iakttagelser. Vi tror att de har bytt bil och har någon gjort iakttagelser vill vi gärna att man hör av sig, säger polisens presstalesperson Björn Öberg.”
– Två tjuvar greps i bil efter inbrottslarm.
Klockan 02.07 ringde ett väktarbolag polisen sedan ett kameralarm hade gått på företaget Lantmännen maskin på Rönngatan. Två män kunde senare gripas…
– Stor verktygsstöld i Katrineholm.
Vid 07:30 på måndagsmorgonen fick polisen samtal om att det varit inbrott på en byggarbetsplats i Katrineholm. Någon gång mellan fredag eftermiddag och måndag morgon har någon eller några brutit sig in i en lokal, samt i bilar och stulit.
– Virus-oro ökar försäljningen av torrvaror.
”Det är inte slut på matvaror hos Matpiraten. Det mesta finns i riklig mängd. Men bland hyllorna där de klassiska torrvarorna står börjar det ändå bildas en del luckor.”

Och jag suckar lite tyst i min fundering över ”Vem tycker sig inte kunna leva ett gott liv utan att få ta del av sådant material?” (om man nu bor i Vingåker)
Jodå, en berättigad fråga ”Men jag då?
Förklaringen är att det är en ”plåga jag får finna mig i för att ha en möjlighet att ta del av skräpet för att t ex ha en möjlighet att skriva sådana här texter.”
Plus en del annat – som att de bekräftar mina fördomar om tidningens läsekrets… 😉

Jag kan väl anse att det är mera förståeligt att Kuriren skriver om att:
– Bekräftat: Det första coronafallet i Sörmland
– Coronasjuk passagerare landade på Skavsta

OKjag avrundar med att förklara varför jag i början anser att Kuriren är en skittidning.
En ohederlig skittidning.
Det sägs att svenska media förväntas vara objektiva i vad de bevakar och skriver om.
Det är inte Kuriren i sin bevakning av de politiska partierna.
Kuriren hatar SD och framför det tydligt till läsarna – som när chefredaktören Eva Burmans ohederliga ”hatspya” över Åkessons Turkietsresa och utdelande av flygblad.

Vilket fick mig att skriva en ”insändartext” till tidningen med rubriken:

Kuriren en trist tidning… (med texten)
…på många sätt. Ett av dem är de ständiga påhoppen på SD – som jag antar att tidningens ägare – kanske rent av redaktionen – har för sig är till Kurirens fördel.
Låt mig – som gammal tidningsägare – betvivla den saken.
Nåväl, det som stör mig mest är att Kuriren (som så många andra) klankar ner på SD för deras (påstådda) anknytning till nazism i partiets tidiga tillblivelse.
Och kanske var det så.
Men att idag använda den saken för att misskreditera dagens SD är lika begåvat som att jag – idag – inte inte skulle vilja nyttja SJs tåg för resor eftersom bolaget tidigare använde – för miljön negativa – ånglok.
Däremot har jag inget emot att SDs nuvarande politik kommenteras – om den tanken gäller alla de övriga partiernas också.
Så är inte fallet i dag.
Anser
Bjarne Wilmarsgård

En insändare som väl inte kommer att publiceras…

Men det gjorde den här – skriven av en person som tydligt bevisar ett IQ i höjd med sitt skonummer:

Internationella kvinnodagen…

Lite då och då tittar jag in hos kommunens hemsida – vilket jag nyss gjorde – och kände hur min (växande) anti-femistiska-syn vaknade till liv. Vilket jag försökte dämpa genom att ta mig själv i örat och säga till mig själv ”Det här har du f-n i mig inte med att göra”.
Det vill säga att Vingåker kommun uppmärksammar internationella kvinnodagen

Kommunen anför:
”I två dagar uppmärksammar Vingåkers kommun, tillsammans med Studiefrämjandet, internationella kvinnodagen med start 7 mars på Vingåkers bibliotek och fortsättning 8 mars på Vingåkersbadet.
– Det är angeläget att lyfta fram den internationella kvinnodagen som uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är naturligt att biblioteket som har ett demokratiskt uppdrag och är en plats för alla, erbjuder föreläsningar, som framförallt den här dagen, belyser frågor som är viktiga för kvinnor, säger Ulla Solsmo, bibliotekschef i Vingåkers kommun.”

Och jag tar (faktiskt) nyfiket del av vad det är för frågor som ”belyser vad som är viktigt för kvinnor”. Vilket då presenteras så här:

7 mars 11.00-14.00 Vingåkers bibliotek
– Varför uppmärksammar vi Kvinnodagen – Ulrica di Martini
Zonta International informerar
– Zonta International – stipendieutdelning
Miranda Kvinno- och tjejjouren informerar
– Kvinnor som kulturarvsbärare – Karina Veinhede (Läppe)
– Hälsoinspiratörerna informerar på arabiska och somaliska
Vi bjuder på tårta och fika.

Mässtorget
Apoteket
Actic
Zonta
Region Sörmland
Miranda Kvinno- och tjejjour
Om säkerhet – Hanna Mehaj
Om folkhälsa – Siri Ward

8 mars Vingåkersbadet
11.00 En säkerhetsövning i lilla bassängen för dig som badar med små barn.
11.30-14.00 Bastu- och duschrumsvärd på damernas. Prova på bastusittning – en skön
upplevelse i bastun med “aromadoft” och lite “vilda fläktar”.
Testa våra schampo och balsam.
Vi bjuder på frukt och dryck.

JAHA – mumlar jag till mig själv – och känner en liten vilsenhet i min stilla förnöjsamhet över att vara – man…
Men tror faktiskt att jag skulle ha kunnat aktivera mig mera för dagen om rubriken varit ”Så här är det att vara kvinna i Vingåker” .