En del gillar inte regeringen…

INSÄNDARE.
Varför ljuger våra förtroendevalda oss ständigt rakt upp i ansiktet?

Är det vi som överskattar dem – eller de som underskattar oss? Vi skulle knappast tro på motsvarande, uppenbara lögner i andra sammanhang. Ingen skulle väl köpa en sliten bil bara för att mätaren visade att den bara gått 200 mil. Ingen tror på spelbolaget som påstår att alla vinner. Man köper inte möglig mat även om bästföredatum inte gått ut.

Snart känner varje svensk någon som utsatts för invandrarvåld, förolämpningar, stölder, hot, rån, brand,  sprängning eller våldtäkt. Men Ylva Johansson sitter i engelsk TV och påstår att antalet våldtäkter i Sverige stadigt minskar! Senaste uppgiften jag sett är 20 våldtäkter om dagen! Flest i världen! Denna kvinna är nu vår representant i EU!

Justitieminister Morgan Johansson är den ständige förnekaren av den verklighet vi andra lever i. Nu försöker han inbilla oss att sprängningarna i Malmö har minskat med 40%. I övriga landet har de ökat med 50%. Men i Malmö kallar man dem skadegörelse och inte sprängningar.

Finansminister Magdalena Andersson påstår ständigt att Sveriges finanser är strålande. Men kommunernas samlade skuld är nu EN BILLION! Tusen miljarder! En miljon miljoner!  1.000 000 000 000 kronor!

Anders Ygeman påstod att 80.000 invandrare skulle utvisas. Det blev några få. Inte ens de som av SÄPO anses utgöra en risk för rikets säkerhet lyckas man utvisa. Ygeman förstod uppenbarligen inte problemen när Transportstyrelsen skulle digitaliseras. Han fick sparken. Men nu är han digitaliserings- minister!

Skrönornas mästare är Stefan Löfven. Vi skulle få den lägsta arbetslösheten – nu har vi den högsta. Invandringen skulle bli lönsam och lösa problemet med brist på vårdpersonal. Nu är vårdköerna längre än någonsin och kostnaderna för invandringen är astronomiska. Han påstår att det nu bara tar fyra år för invandrare att komma i jobb. Men enligt officiell statistik tar det 15 år innan ens 30% av invandrare nått upp till svensk lägstalön. Han påstår att invandringen sänkts till lägsta nivå. Men i år utfärdas 120.000 uppehållstillstånd. Tredje flest någonsin! Han lovade att Sverige skulle betala för toaletter till världens fattiga. Inte en krona har anslagits för att uppfylla detta storstilade löfte! Om den katastrofala bostadsbristen har inte ens han kunnat komma på någon vettig lögn. Han har nu lovat att knäcka kriminaliteten. Sverige har aldrig varit tryggare säger han med hjälp av sina betrodda kriminologer. Naivare kan man väl inte bli. Men alla vi andra vet ju hur det står till. Det står ju trots allt en del om detta även i pk-trogna statsmedia.

Hur kan en partiledare som Annie Lööf överleva. Ett gigantiskt svek av alla vallöften efter valet. Hon anser att Sverige kan ta emot 30 miljoner invandrare! Kan någon ens föreställa sig hur landet då skulle se ut?

Sverige är upp och ner. De tre partiledare som har störst förtroende bland folket är de tre som har minst att säga till om. Ebba Busch Thor, Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson. De som har lägst och näst intill inget förtroende är de som bestämmer allt. Per Bolund, Isabella Lövin, Stefan Löfven. Genom sin stolliga, sektliknande skrämselpropaganda om jordens snara undergång har Miljöpartiet med denna historiens största lögn skaffat sig regeringsmakt. Trots att de knappt kom in i riksdagen. Men eftersom jorden inte går under om tio år kommer de i historien beskrivas som ofattbara tokstollar som totalt förödde Sverige – ekonomiskt, mentalt och kulturellt. Den gamle fackpampen Löfven förhandlade bort sitt partis själ för att behålla makten. En Pyrrusseger av rang.
Rolf Malm

En del gillar inte SD…

En del gillar inte socialdemokraterna. Som du kan läsa om här.
Inlägget du kan läsa börjar så här:

”Nu har Stefan Löfven åter igen anklagat andra partier för att ha en ”nazistisk” bakgrund. Han anklagade tex Sverigedemokraterna för att de bildats ur gruppen ”Bevara Sverige Svenskt”. Denna fras –”Bevara Sverige Svenskt”– myntades av den socialdemokratiske statsministern Per-Albin Hanson då Socialdemokraterna fortfarande studerade rashygien och tvångssteriliserade de icke önskvärda i det svenska folkhemmet. Stefan Löfven anklagade också att Jimmie Åkesson skulle lyssnat på s.k. ”Vit makt musik” på en fest i ungdomsåren.

Med dessa bleka påståenden så måste ju socialisterna själva ha ett kritvitt och fläckfritt förflutet? Ska vi titta lite i Löfvens backspegel? Det är en skammens historia Löfven sällan – eller aldrig- talar högt om:”

Är tillgångar i gas, olja och kol på väg att bli värdelösa?

”Vi hör ofta numer framstående finansanalytiker och andra ledande personer inom det ekonomiska och politiska livet som rekommenderar att vi skall akta oss för att investera i den s.k. fossila energin. Motivet är att den s.k. klimatomställningen kommer att göra tillgångarna strandsatta och värdelösa. Jag hörde dessa rekommendationer för tio år sedan från SEBankens chefsekonom Klas Eklund och vi har nyligen hört detsamma från Bank of Englands avgående guvernör Mark Carney. Med facit i hand kan vi konstatera att den som följde SEBankens råd för tio år sedan, har gjort en dålig affär och allt talar för att detsamma gäller även framgent.”

Den som skriver så är Lars Bern på sin blogg anthropocene och om du är det minsta intresserad av hur det är med rubrikens fråga – läs vad Bern skriver.

Om demokratins svagheter…

…kan du nu få läsa om där Karl-Olov Arnstberg i tre avsnitt har för avsikt att berätta mer om den saken. Det första länkar jag till nedan – där texten börjar så här:

”I tre på varandra direkt följande avsnitt avhandlas demokratins svagheter. Detta första avsnitt har som grundtema de lurendrejerier som politiker frestas till när de avger sina vallöften. Det andra avsnittet har inkompetensen som tema. Det tredje och avslutande avsnittet handlar om risken för att valda och regerande politiker företräder andra intressen än sina väljares.

Rubriken ”Demokratins svagheter” är förrädisk, därför att i grunden finns det bara två maktsystem som en nationalstat kan byggas upp efter, det demokratiska och det totalitära. Den som kritiserar demokratin riskerar att uppfattas som tillhörig ”det andra laget”, det som anser att ett totalitärt styre (i någon av alla dess former) är att föredra. Därför vill jag inleda den här texten med en försäkran om att jag tveklöst och helhjärtat bejakar det demokratiska idealet. Texten handlar om att våra makthavare, under förespeglingen av att vara demokratiska, väljer en väg som antingen leder till ett totalitärt samhälle eller till ett samhälle där demokratin är synnerligen begränsad. Således, att peka ut demokratins svagheter betyder inte att man angriper demokratin utan att man ökar sin insikt om hur demokratin kan förloras – vilket är en bra grund att försvara den utifrån.

I den svenska varianten av representativ demokrati har en majoritet av de politiker som sitter vid makten sin egen karriär, möjligheten att behålla sitt jobb och det egna partiets väl och ve som prioriterade intressen. Ambitionen att bygga upp ett samhälle som medborgarna (obs, inte väljarna) vill ha, kommer i andra hand. Likaså, att ha en mer avancerad uppfattning av vad väljarna vill ha och behöver, än dessa själva – något som skulle kunna kallas för en professionell kompetens – finns inte på kartan.”

Du kan läsa hela Arnstbergs inlägg – här…

Myndigheterna handfallna…

…händer tydligen, även om jag just inte kommer på några andra fall än det du får ta del av här.
Ok, en rubrik hos nättidningen ”samnytt” ser ut så här:
Okänd folkbokförde sig på adress utan innehavarens vetskap – myndigheterna handfallna
Läser du artikeltexten så kan du bl a läsa:
I september kom ett brev till Patriks lägenhet fast till ett annat namn. Då han kontaktade Skatteverket fick han veta att personen flyttat in hos honom. Då han påpekade att så inte var fallet fick han till svar att de inte kan göra något konkret utan bara utreda fallet – något som skulle ta upp till 14 månader.

Illa, tänkte jag, och kunde konstatera att jag blev smått upprörd av de här raderna:
Under tiden växte oron hos Patrik och han befarade att den okända personen kunde anlita en låssmed för att få tillgång till lägenheten, något Skatteverket bekräftade kunde ske och att personen i så fall hade rätt att göra – då denne är skriven på adressen skulle det inte vara inbrott.

Sverige är fantastiskt – har någon sagt.
Jodå, fast inte alla gånger på ett positivt sätt…

Läser och får funderingar…

Kännetecknande för socialister, liberalister och klimatalarmister är att de inte förstår vad som identifierar begreppet tillväxt. De predikar ständigt att tillväxt innebär att vi gör slut på jordens resurser medan det i själva verket är precis tvärtom.

Tillväxt betyder att vi lär oss att utnyttja jordens resurser på ett effketivare sätt. En Jaguar av -59 års modell drog 3 liter bensin per mil och gav 150 Hk. Idag får man 200 hk på 20 % av det.

För hundrafemtio år sedan kunde jordens resurser föda 1 miljard människor varav större delen befann sig i fattigdom. Idag finns det sju gånger så många personer med en fattigdomsprocent på nedåt tio.

Ovanstående är exempel på vad tillväxt är.

Jorden (och kanske även rymden) är betydligt mer resursrik än vi visste för bara några år sedan. Ökande kunskap om detta är tillväxt.

Medellängden på jordens människor har ökat med uppåt 20 % på hundra år. Det är också tillväxt (som beror på tillväxt).

De som predikar mot tillväxt vill begränsa antalet människor men öka sin egen makt över dem som finns. Anledningen är deras egen livsskräck.


Vem är det mest synd om ?

Jag som tar del av vad många olika bloggare skriver, eller alternativa medier, får förstås ta del av andras kommentarer som får mig att börja fundera.
Vilket jag nyss gjorde – började fundera alltså – när jag läste de här raderna skrivna av Patrik Engellau hos DGS:

”När politiker ska göra gott för människorna försöker de leta upp dem som det är mest synd om för att på bästa sätt omhänderta och försörja dessa. När folket fattat denna galopp kommer många att se chanserna och anpassa sig efter de nya omständigheterna vilket betyder att framställa sig själva som särskilt olyckligt lottade. Att vara samhällets olycksbarn blir en karriärväg.

Alla pretendenter på välfärdsöverskottet kan emellertid inte lida på samma sätt utan kandidaterna indelar sig i underavdelningar som specialiserar sig på att vara utsatta för ett visst slags förtryck. På det viset uppstår identitetspolitiken när de politiker som kontrollerar överskottet ska förhålla sig till de av olika prövningar utsatta människorna.

Till exempel kan den som är kvinna välja att specialisera sig på att vara utsatt för kvinnoförtryck och den som är mörkhyad specialisera sig på att vara drabbad av rasism och kolonialism.”

Om du vill ta del av vad Engellau mer skriver om detta så klicka här.
Och det tycker jag du ska göra för då kanske du som jag också börjar fundera över vad du läser – och ”hur det blivit i Sverige”…

PS – Efter en stund hamnade mina tankar i en slags fråga ”Undrar om jag – retroaktivt – kan få någon slags ersättning för att jag som barn – rejält rödhårig – blev utsatt för mobbning för detta?”
Jag menar – det är väl inte så konstigt att jag blivit som jag blivit av detta fleråriga mobbande. Borde vara bidragsberättigande…

Bäste svensk – du är lurad…

Det handlar om det s k Samhällskontraktet – som kan enkelt förklaras med att du betalar skatt och tror att du sedan får- för egen del – något för pengarna.
Det får du inte.
Tittar du på videon får du bl a veta att ”kommunen inte har någon laglig skyldighet att hålla sig med äldreomsorg.
Som ett extra nöje av att höra vad där sägs kommer du – som jag – att bli arg, jätteförbannad och ursinnig på allt vad rikspolitiker heter – nå alla fall inom sju av de åtta partierna…

Vilodag…

…tänker jag när jag inte har tid eller kommer på något vettigt att skriva om. Förmiddagen har jag mest ägnat åt att hjälpa ett par ”inte helt unga damer” som inte kommer ut på internet med sina datorer.
Om en kvart far jag till Katrineholm för höstavslutningsbowling med efterföljande måltid.

Om du inte har något överhängade viktigt att företa dig kan jag rekommendera läsning av vad två begåvade personer skriver – som:
Johan Hakelius i Fokus (Ingen kan ta väljarna för givet)
och
Karl-Olof Arnstberg (där rubriken är – fördummningen)

I alla fall – ibland…

En tragikomisk betraktelse över tidens tand…

…är rubriken till det första kapitlet i boken ”Extra allt” jag fick i brevlådan idag och som jag har för avsikt att under någon av de kommande lugna (?) dagarna kommer att fördjupa mig i.
Har bara skummat den första sidan i kapitlet och läser saker som får mig att smått darra av förväntan inför det kommande läsandet:

”Vi har en värld där lagar, policyer och regelverk – byråkrati – förväntas lösa alla problem. Där tilltron till allt som låter tjusigt gärna förmedlas, som strategier, visioner, värdegrunder, ledarskap, professionalisering och kunskapssamhälle.
Och där utbildning och lärande, terapeutisering och curlande förväntas göra människor starka och självständiga eller förmögna att hantera all den stress, ångest och psykologisk ohälsa som tycks samexistera med alla fina löften och människoförbättringsarrangemang.
Men ibland kan lösningen i själva verket vara problemet. Inte sällan är lösning och problem djupt sammanflätade och kuren värre än sjukdomen.”

Som jag längtar…