Andra slags nyheter…

Jag skulle fara med osanning om jag skulle skriva att jag inte alls läser de stora tidningarna. Däremot är det inte fake news att jag inte tittar på tv eftersom jag inte har någon sådan.
Ordet läser i första meningen är dock inte helt sann eftersom jag huvudsakligen bara gör snabba tittar in på deras nätupplagor för att skumma deras (gratis) innehåll.
Tämligen sällan klickar jag på en rubrik för att läsa själva artikeln.

Jag prenumererar på två tidningar i pappersformat – tidningarna Fokus och Grönköpings Veckoblad.
Fokus för att den, varje fredag, förser mig sådant innehåll som stimulerar min ”intellektuella lusta”.
Grönköpings Veckoblad för att den stimulerar min ”humoristiska ådra”.

Jo, jag är får nog beteckna mig själv som ganska ”lustdriven”, som alltså styr mycket av vad jag har för mig om dagarna. Däremot kan jag inte riktigt förstå vad det är för märklig ”lusta” hos mig som får mig att prenumerera på kkuriren.se – Katrineholms-Kurirens digitala utgåva. Med ett innehåll – jag kan beteckna som synnerligen läsvärt – är lika glest som du ser en SD-politiker på en Nobelmiddag…

Lik förbannat betalar jag en hundralapp i månaden för att i datorn få ta del av någonting jag (egentligen) kan leva utan. Det finns säkert någon slags psykologisk bokstavskombination för ett sådant beteende också.
Med jämna mellanrum förser mig kkuriren med en lista över ”de mest lästa artiklarna” den senaste tidsperioden.
Och varje gång försätter mig den listan i någon slags stilla förundran över – det innehållet.
Vilket (ibland) får mig att dels fundera över mig själv som människa – eftersom jag har vänner och bekanta som läser Kuriren och de verkar helt normala när vi ses.
Vad är det de ser i tidningen, som de inte kan vara utan, som jag inte begriper ett smack av?
Livet har (för mig) sina mysterier…

Nu, är det ju så, att det finns alltså runt 9000 personer (upplagan) som prenumererar på Kuriren och som därmed klart visar att de inte alls delar min uppfattning om innehållet i sagda tidning.
Jag hoppas att det betyder att deras prenumeration förnöjer deras tillvaro som läsare rejält – lika mycket som det förnöjer tidningens ägare att få deras prenumerationspengar.
Du noterade fetmarkeringen där – Va?

Nå, förutom de tre tidningar jag prenumererar på (betalar för) läser jag förstås annat också. Alltså, att har blivit pensionär har många fina sidor.
Som att jag, när jag vaknar om morgonen (alldeles för tidigt) stapplar ut till rummet där jag har min dator och väcker den till liv. Det tar en lagom lång stund så att jag då hinner väcka liv även kaffebryggaren och mikra lite havregrynsgröt.

Därefter sitter jag ett par/tre timmar och botaniserar (läser) bland alla de (många) bloggare jag följer – några finner du i högerspalten hos www.nattgöken.se – och de ”alternativa media” (som: Samhällsnytt, Nyheter idag, Fria tider, ledarsidorna.se m fl)

Så har jag då äntligen kommit fram till ämnet som fick mig att börja skriva dessa rader.

”Attackerna från etablerade medier på journalister och andra som finansierar sin verksamhet med swishdonationer blir allt mer löjeväckande och bygger i grunden på ett folkförakt – att människor inte är myndiga att själva välja vad de vill läsa eller titta på. Tvärtom har swishjournalistiken bidragit till en ökad journalistisk mångfald och gjort att reportage som inte är beroende av redaktörers godkännande eller skattefinansiering blivit gjorda, skriver Ann Heberlein.

Texten är hämtad från Nyheter idag där Ann Heberlein försvarar Swishjournalistiken.
Och att jag drivs av den ”lustan” att föra ut det- beror på att det mesta kloka jag läser om dagarna publiceras av dessa bloggare och alternativa media.
Jag är månadsgivare till några och swishar av hjärtans lust till andra när jag finner deras text vara av synnerligen läsvärd (tänkvärd) kvalitet. Så det blir tämligen ofta…
Det kostar mig att en eller annan tusenlapp i månaden – och jag finner att det är (för mig då) välplacerade pengar.

Goda viner, om helgerna, gör min kropp nöjd med det liv jag för – men ännu mer förtjust blir den grå massan inuti huvudet av den dagliga intellektuella stimulans jag ger den…