En tragikomisk betraktelse över tidens tand…

…är rubriken till det första kapitlet i boken ”Extra allt” jag fick i brevlådan idag och som jag har för avsikt att under någon av de kommande lugna (?) dagarna kommer att fördjupa mig i.
Har bara skummat den första sidan i kapitlet och läser saker som får mig att smått darra av förväntan inför det kommande läsandet:

”Vi har en värld där lagar, policyer och regelverk – byråkrati – förväntas lösa alla problem. Där tilltron till allt som låter tjusigt gärna förmedlas, som strategier, visioner, värdegrunder, ledarskap, professionalisering och kunskapssamhälle.
Och där utbildning och lärande, terapeutisering och curlande förväntas göra människor starka och självständiga eller förmögna att hantera all den stress, ångest och psykologisk ohälsa som tycks samexistera med alla fina löften och människoförbättringsarrangemang.
Men ibland kan lösningen i själva verket vara problemet. Inte sällan är lösning och problem djupt sammanflätade och kuren värre än sjukdomen.”

Som jag längtar…