Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Ett litet avbrott…

Ibland behövs det inte mer än vad som står i förra rubriken – just ingenting – för att jag (man?) ska fara i taket av frustration. Uppdateringarna av nattgöken.se sker i ett program som heter b´Easy som jag hyr av mitt webbhotel (Binero AB). Brukar till 99,9 procent fungera helt utmärkt.

MEN, så händer det som ofta sker ”man vill uppdatera sina program”. Och det var precis det som Binero började med i förrgår. b´Easy skulle få sig en rejäl uppdatering och bli ”mycket bättre”.

Kanske det är – tycker jag mig konstatera att efter just lyckas få kontakt med det igen. För – givetvis – har det krånglat för Binero och därmed också för mig. Det har under drygt ett dygn inte gått att göra uppdateringar av nattgöken.se.

Vilket tydligt har fått mig att förstå att jag har drabbats av någonting (mentalt då) – för jag blev kraftigt irriterad av denna – egentligen – lilla skitsak.

Ett omdöme man verkligen inte kan ge när man läser vad Zhengyang Wu skriver under rubriken:
Den svenska sjukan och det svenska samhällets utveckling

Texten börjar så här:
Sverige har en liten befolkning, och det är naturligt att man inte har eller har haft så många (om ens någon) intellektuella giganter som med sin unika insikt och kunskap kan påverka samhället mot en positiv riktning, och i yttersta fall rädda landet från förfall när makteliten håller på att tappa kontakt med verkligheten.

Om du inte dessa rader lockar dig att lösa vad Zhengyang Wu skriver kanske några rader längre ner i hans inlägg kan göra det.

Man kan naturligtvis fråga sig varför. Varför Sverige, som till synes verkar vara ett så öppet land där även folkmördare med oklar identitet välkomnas med gratis bostäder och hela välfärdspaketet, har så svårt att acceptera så viktiga insikter utifrån?
Olika personer kan ge olika förklaringar, och min förklaring är den svenska ynkligheten. Jag anser att ynkligheten är ett viktigt symptom av den svenska mentaliteten, det vill säga den svenska sjukan.

Eller varför inte?

Vidare hade Friedman sitt favoritargument mot en omfattande välfärd som naturligtvis förutsätter en stor stat och hög beskattning av folket:
”Ingen spenderar andras pengar lika försiktigt som han spenderar sina egna”. Han frågade retoriskt: ”Tror du att dessa människor spenderar dina pengar lika försiktigt och lika effektivt som du skulle göra med dem själv?
Tror du att de vet bättre om vad som är bäst för dig än du själv gör?”
Jag skulle vilja gå ett steg längre med frågan:
”Tror du att de bryr sig överhuvudtaget?”

Om du klarar av att bli lite omruskad i ditt välbefinnande – läs vad Wu skriver.
Missa inte kommentarerna…