Glädjefnatt…

…är ordet som får beskriva den känsla jag kände när jag nyss läste vad Patrik Engellau skriver hos DetGodaSamhället denna morgon.
Glädjefnatt var det som min schäfertik visade när jag kom hem efter en resa där hon smått hysteriskt dansade runt mig för att hon inte ”visste till sig av glädje”…

Nu gör jag något man ”inte får” då jag citerar ett långt stycke ur Engellaus text som ett lockbete för att försöka få dig att läsa hela hans text:
(Jag hoppas PE förlåter mig då jag under många år varit bidragsgivare till DGS)

Jag drömde att jag blivit utbildningsminister i en majoritetsregering av likatänkande. Jag hade alltså makt och behövde inte förhandla varenda detalj med ett gäng PK-ister med hopsnörpta munnar från partier som bara hövligheten kan förmå mig att tala med.  

Om man kokar ned det till fundamenta är utbildning en enklare och mer rättfram hantering än vad forskare, experter och skolbyråkrater vill få oss att tro eftersom de vill göra sig märkvärdiga och på den grunden få en position i samhället. Utbildning är ett samspel mellan två människor, den ene, läraren, som vet mer än den andre, eleven, och därför leder utbildningen med auktoritet. Detta visste mänskligheten för 2 500 år sedan och det har även fortsättningsvis visat sig vara sant.  

I Sverige har utbildningen spårat ur. Det beror i huvudsak på svenska politikers halvsekellånga ambition att låta centralt placerade experter i centrala myndigheter centralstyra allting varigenom de sabbar relationen mellan lärare och elever. Därför måste jag som utbildningsminister som första åtgärd lägga ned de centrala myndigheterna Skolinspektionen – med det numera herostratiskt ryktbara Barn- och elevombudet som skrämmer lärare att abdikera från all auktoritet av rädsla för anmälan från kränkta elever och föräldrar – och Skolverket. 

Många tror att det räcker med att beordra centrala myndigheter att styra lite mindre. Sådant fungerar inte. Ofta blir det tvärtom som exempelvis när den gamla Skolöverstyrelsen las ned år 1991 i hopp om att det skulle bli mindre centralstyrning av skolan. Det slutade med att Sverige i stället för en enda central pedagogisk myndighet alltså fick två och därför sannolikt dubbelt så mycket centralstyrning. 

Att lägga ned myndigheter är inte lätt eftersom de under lång tid tränat sig på att finta bort politiker som vill något annat än de själva. Deras pladder är oändligt och de kan alltid få tiden att gå genom att bedriva den sortens låtsashandling som kallas utredning.  

Först skulle jag kalla in den ena generaldirektören i mitt tjänsterum där min kompis Roland som är teveproducent hade satt upp några tevekameror. Sedan skulle jag säga åt generaldirektören att han hade tre minuter på sig att förklara för svenska folket varför hans myndighet behövs.
Det skulle han inte klara.
Sedan skulle jag tala in i kameran och förklara varför myndigheten bör läggas ned. Därefter skulle jag be Roland redigera och lägga ut på YouTube. Det är ett strå vassare än Trump som bara twittrar om sin politik.
Jag skulle visa upp min politik med full transparens inför folket.”

Och så hoppas jag att du vill läsa resten av hans text…

Skolverket, som PE nämner i sin text, är alltså den myndighet Vingåkers skolor har vänt sig till för att få hjälp att förbättra den egna verksamheten.
Deras pladder är oändligt och de kan alltid få tiden att gå genom att bedriva den sortens låtsashandling som kallas utredning.  

Nu fick jag svårt – igen – att sitta stilla…