Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Ta reda på – varför

Hm, sitter ett tag och velar kring under vilken sida jag ska ta med det här – skolan?
Nja, tänker att det nog inte är just många som bryr sig om det ämnet – under ett sommarlov.
Nåväl det hamnade här – läser dessa rader hos DGS:

Om du gått igenom en typisk svensk religionsundervisning så kan du kanske svara på hur många böcker som finns i bibeln, vilken roll Jesus har i kristendomen och Muhammed i Islam, och hur många sakrament som finns i katolicismen.
Det du INTE kommer kunna svara på är VARFÖR miljarder kristna tror att Jesus uppstod från döden, eller VARFÖR miljarder muslimer tror att Muhammed fick genuina uppenbarelser, eller ens VARFÖR vissa människor tror på Gud.

Och börjar med att lägga till en rent personlig sak (som ateist) att den frågan har jag själv bråkat med så länge tillbaka jag kan minnas. Även om jag kanske mer frågat mig ”Varför vissa människor har behovet att tro på någon Gud av något slag”. Jag har det inte.

Nu är det inte så många i min nära omgivning som är troende – men när jag frågat de få (alla kvinnor) varför de tror, så är det gemensamma svaret (ungefär då) Det ger en trygghet.
Men jag har aldrig fått förklarat för mig i vad denna trygghet består – annat än att det verkar vara en skön känsla. Ingen har kunnat förklara i vad denna trygghet då skulle kunna åstadkomma när den skulle behövas. Jag får den uppfattningen att de ser sin tro som någon slags snäll mamma/pappa som ser till att inget ont kan hända dem.
Vilket jag då antyder är en smula – barnsligt – för så är inte livet.

När jag för fram den tanken vill de inte ”prata religion” med mig längre…

Det blev en lång inledning det till – just ingenting – men för en tid sedan hade jag en pratstund (också kvinnor) där jag ifrågasatte deras ”Lägg inte nycklarna på bordet, det betyder otur”, eller att de spottar om en svart katt går över vägen framför dem, eller det där med att ”Gå inte under stegen” – och andra liknande tramserier.

De kunde inte ge några förklaringar till sitt beteende.
Inte jag heller…

Kommentar:

Bjarne,
Att tro är fundamentalt mänskligt och ett djupliggande behov som är grunden för vårt människovärde.
Frågan är bara vad vi tror på.
Det är positivt att vara medveten och övertygad om vad man tror på och brottas med än att tro på något man aldrig tagit ställning till. Man kan lätt bli ett offer för andras tillfälliga eller ogrundade åsikter och få svårt att sätta egna livsmål utifrån egna medvetna val.
Verkliga ateister är lätt räknade och det finns många som säger sig vara det för att de inte vill eller vågar ta ställning. Alla brottas någon gång med existensiella frågor som då sätts i relation till den personliga referensram man har.

/Åke

OJ. nu har jag ju inte läst alla böcker om ”mänskliga djupliggande behov” – men den kunskapen har därför gått mig förbi. Dessutom – jag delar den inte eftersom jag inte kan se att den (att tro på någonting) påverkar mitt människovärde.
Jag har läst böcker, jag har diskuterat med präster och inte minst – långa samtal med min svåger – psykologen. Jag har tänkt. Ingen/inget har kunnat få mig att förstå behovet av ”att tro” vad gäller religion då.
Till det övriga – svarar jag bara kort – här sitter då sannerligen en verklig ateist och skriver. Eller är jag bara – lite korkad?
BW