Tidningar på nedgång…

OK, jag kan vara lite tjatig, men tidningar är ett av mina stora intressen. Kan jag med fog skriva eftersom jag varit tidningsägare åren mellan 1973 till 2013. Kanske jag ska förtydliga med att det då har varit branschtidningar riktade till vissa målgrupper – dvs inte allmänna nyhetstidningar.
Att producera en branschtidning är tämligen enkelt eftersom man då med sin tidning vänder sig till läsare man vet är intresserade av tidningens innehåll. Och har man som redaktör för tidningen förmågan att åstadkomma intressant innehåll blir tidningen – inte bara för läsarna – utan intressant även för annonsörerna – vilket förbättrar tidningens förmåga att bli ”ekonomiskt framgångsrik”.
Vet jag av egen erfarenhet…

Mainstreammedierna (gammelmedia), som Kuriren, har under lång tid brottats med ekonomiska problem i takt med att deras journalistik uppfattats som allt mindre relevant för breda läsargrupper. I spåren av coronaepidemin förvärras nu mediekrisen och flera tidningar kan komma att gå i konkurs.

Nåväl – dagens predikan beror på att jag just läst i DN att det går allt sämre för dagspress – inte minst då för den lokala morgonpressen – som t ex Katrineholms-Kuriren.
Kunde jag konstatera då jag i morse tog del av den tidningsstatistik som finns att läsa.
Ser då att Kuriren tappat ytterligare 300 exemplar i upplaga (3,3 %) sedan förra mätningen och att den senaste mätningen visade att Kurirens upplaga nu sjunkit till 8700 exemplar – varav 900 är digital upplaga.

Över till DN – som bjuder oss läsare på rubriken:
”Coronakrisen är en ekonomisk chock som alla dagstidningar inte kommer att överleva”
I ingressen läser jag:
Om annonsförlusterna blir så stora som branschorganisationen Tidningsutgivarna befarar kan coronakrisen bli den avgörande chocken som sänker en stor del av landets dagstidningar. Den insikten måste sjunka in hos alla som bryr sig om samhällsjournalistik.

Vem bryr sig då om samhällsjournalistik då?
Allt färre kan man väl uttrycka det som – i alla fall då i form av att läsa en tidning.
DN skriver:

Den som kastade ett öga på den årliga upplagestatistiken som kom i veckan kunde se att branschens samlade upplagenedgång ”bara” var 4 procent och att 30 procent av upplagan nu är digital. Men: det är en chimär. 
I själva verket är det några få, större tidningar som lyckats växa via digitala ökningar: storstadstidningarna och några enstaka större lokala titlar. Men 80 procent av tidningarna fortsätter att minska sin totala upplaga.

Ännu sämre – för tidningsutgivarna då – är framtiden för dem om man ser på hur inkomsterna från annonser har minskat under lång tid.
Totalt sedan 2008 har volymen gått ner från 11,8 miljarder till 5,9 miljarder kronor.
Om TU får rätt i sina scenarier kring annonsbortfall efter coronasmittan kommer det i år att försvinna ytterligare mellan 2,5 och 4 av de miljarderna. Detta i en bransch där konkurserna redan ökat, där två av tre dagstidningsföretag gick med förlust 2018 och där 2019 av Myndigheten för Press Radio och TV beskrivits som det sämsta året någonsin för den svenska dagspressen.

Framtiden för Katrineholms-Kuriren ser oroväckande ut…

En och annan person kanske undrar om t ex Kuriren kan företa sig någonting som kan förbättra tidningens framtid. Jodå, tänker jag, som lyckats rädda ett par förlustbringande (branschtidningar) till lönsamma tidningar.
Men – då kan man inte fortsätta att göra den ”tidning man gör idag” och pekar då gärna på den här bilden: