Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Varför är vi så korkade?

Dagens rubrik ställer exakt samma fråga som Patrik Engellau gör till sin text på DGS (Det Goda Samhället) idag. Hans inlägg börjar så här:

”Den här sajtens motto är Här skapas samtidens självförståelse.
Det är kaxigt. Jag har själv skrivit det. Det är ärligt menat.

Det officiella Sverige lever kvar i en antikverad självförståelse som utgår från hur samhället såg ut för fram till för kanske femtio år sedan. Då kunde man förstå Sverige genom att tala om höger och vänster, om borgare och socialister. Men det gör man inte längre. Vad ska man då tala om i stället för att begripa? Det är långt ifrån självklart och därför är den här sajtens självpåtagna uppgift att söka bra svar på den frågan (och på andra angelägna frågor såklart).

I ett av årets mest lästa inlägg frågar Jan-Olof Sandgren så här:

Men om PK-ismen är ett internationellt fenomen, varför har den funnit en så gynnsam jordmån just i Sverige? Är svenskar mer ”korkade” än andra, eller finns en alternativ förklaring?

Som alternativ förklaring föreslår Jan-Olof att svenskar inte kan kommunicera på något vettigt sätt och därför tar sin tillflykt till högstämda, idealistiska principer av PK-typ.”

Längre ner i Engellaus text står:

Vilka är de svenskar som är mer ”korkade” och ansatta av PK-ismen än andra? Är det alla svenskar till skillnad från eventuellt alla danskar eller är det några agendasättande svenskar till skillnad från andra svenskar?

Vill du veta vad Engellau själv svara på den saken – klicka här


Engellaus text hade jag hunnit läsa innan jag ordnade min frukost och det kan vara en av orsakerna – tillsammans med att jag äter min morgongröt mycket långsamt och därför hinner fundera lite mellan tuggorna – som fick mig att hamna i en egen tanke ”Är inte jag också lite korkad som förväntas rösta på personer i kommunvalet som jag inte har den minsta kännedom om?”

Vad jag menar med det är att våra lokala politiska partier nu bjuder oss väljare listor på personer de vill att vi ska rösta på och som (antar jag) partierna finner vara extra lämpliga att företräda partiet i Kommunfullmäktige.

Jaha, mumlade jag medan jag fyllde på gröten med lite mer av de goda rårörda lingonen, men vad vet jag då om dessa personer och deras lämplighet att vara med och styra kommunen?
Och konstaterar med viss – någonting – att jag vet just ingenting ens om min granne Hans Averheim som finns med i toppen på listan för VTL.
Annat än han är en trevlig granne då – som jag hejar på när vi ses…

Nå, man kan väl tro att de som nu kommer att hamna i kommunfullmäktige också får plats i vissa nämnder – där man då förväntas ha goda kunskaper om det man ska hantera. I alla fall förväntar jag mig det.
Har de det? Inte vet jag. Inte vet jag heller hur jag i dagsläget ska få veta det.

Vilket partierna hur lätt som helst kan hjälpa mig med – t ex. genom att på sina hemsidor publicera ”personporträtt” (vem är han/hon och vad vad brinner han/hon mest för?) på de personer som de tror kommer att få väljarnas förtroende.
Eller om det nu inte är partiet som får det…

Att åstadkomma sådana personporträtt kostar inte många kronor – man slipper ju tryckkostnader och distribution – utan vad som krävs är bara en viss liten möda att ”få till texten och ta en bild på personen i fråga”.

Det kan bero på att gröten tog slut och att kaffet inte var färdigbryggt – för jag hann däremellan komma fram till åsikten att jag inte tror på vad jag nu skrivit om personporträtt.
Och det beror på att jag är – konstaterar jag – inte det minsta intresserad av att läsa personporträtt som huvudsakligen är fyllda med partifloskler.
Något annat kan – eller vill inte – något parti heller redovisa.

Då återstår för mig att under dagen försöka bestämma mig för om jag tycker att det är jag som är korkad – eller några andra…