Att veta, kunna eller vara kreativ?

Det är frågan det – i alla fall inom skolvärlden – som de senaste åren mera riktat in sig på att få eleverna att tänka kritiskt, tänka mer kreativt, än att bli matade med kunskaper.
Där bli jag uppmärksam på att kloka personer flera gånger klart framhållit att för att kunna tänka kreativt måste man bygga de (eventuella) ny tankarna på – kunskap.

Att vara en kreativ människa har sannerligen sina fördelar.
Men ibland blir det inte rätt…

Utbildningsministerns halvsanningar om PISA-resultaten visar hennes arrogans mot medborgarna

”Det går inte en dag utan att jag blir påmind om hur arroganta våra politiker är. Nu senast var det utbildningsminister Anna Ekström som i SVT:s nyhetssändningar utgöt sig över de stora framgångarna i den svenska skolan. En glädjens dag, konstaterade hon segervisst efter att PISA-resultaten blivit bättre, och ett bevis för att den svenska skolan minsann står stark.

Men det var naturligtvis inte alls hela sanningen. I själva verket har 11 procent av landets skolelever så dåliga kunskaper i svenska att de inte ens fick vara med i undersökningen. Vilket visar att Anna Ekströms självgoda påstående är alldeles felaktigt och att den svenska skolan är fortsatt svag. Först när man exkluderat hela 11 procent av eleverna kan man visa på en förbättring. Det är ungefär som om man skulle utesluta en mängd skjutningar och sprängningar från brottsstatistiken och därefter tjoa och tjimma om hur våldet har gått ner.”

Den som skriver så är Bitte Assarmo som i sin text inte bara ”drar ner brallorna” på Anna Ekström (?) utan så gott som hela regeringen.

Som i sin text också skriver:
I själva verket har 11 procent av landets skolelever så dåliga kunskaper i svenska att de inte ens fick vara med i undersökningen. Vilket visar att Anna Ekströms självgoda påstående är alldeles felaktigt och att den svenska skolan är fortsatt svag. Först när man exkluderat hela 11 procent av eleverna kan man visa på en förbättring. 

Vilket får en av dem som kommenterar artikeln att skriva:
Jag tror Sverige kommer ha EUs lägsta arbetslöshet 2020 om vi struntar i att ta med de arbetslösa i beräkningen.

 Sådan ironi får mig att må gott i flera timmar…

Inget att hänga i granen…

”Män har, enligt min erfarenhet, generellt en förmåga att se ganska förnuftigt på saker och ting. Möjligen kan det vara därför virrpannorna ser dem som sina dödsfiender och istället försöker skapa en mer feminin version av mannen. Och det har de lyckats med. Eftersom manshatet har blivit rådande ordning i Sverige, bland alla (män såväl som kvinnor) som vill ta sig fram, blir också de feminina männen alltfler. Små, fogliga grabbhalvor som lydigt sjunger med i kören och uttrycker underdånig skam för sitt kön, bara för att de vill vara med i finrummen. Män som ständigt förfasar sig över andra män, inte för att de nödvändigtvis har anledning, utan för att det ger dem pluspoäng på de stora plattformarna.

Då blir det ju som det blir. Mjuka samtal med yrkeskriminella istället för respektingivande polisingripanden. Välvilliga socialsekreterare på hembesök hos IS-terrorister istället för enkel biljett till häktet i väntan på rannsakning. Sjukvård och socialbidrag till människor som uppehåller sig olagligt i landet istället för omedelbar utvisning. Hela den innehållslösa men ack så heliga ”värdegrunden” är totalt genomsyrad av just de kvinnliga egenskaper som feministerna påstår inte existerar.

Det betyder inte att mjuka kvinnliga egenskaper i sig är av ondo. Men man kan inte bygga ett samhälle enbart på feminin mjukhet och godmodighet. Det är lika omöjligt som att bygga ett samhälle på enbart den förtryckande mansnorm som råder i länder som Iran och Afghanistan. Det blir bara skevt och onaturligt, helt enkelt. Det krävs balans mellan könen om ett samhälle ska frodas och bli harmoniskt.

Om Sverige alls ska komma på fötter igen krävs det därför att de riktiga männen åter tar plats i offentligheten. Män av det rätta virket, som kan ta ansvar, tänka förnuftigt, fatta svåra beslut och försvara de värderingar som en gång byggde vårt land. Män som kan balansera upp den femininitet som ligger som en våt filt över alla offentliga verksamheter idag. Män som vägrar handhjärtan och knytblusar och som står raka när det blåser.
För i ärlighetens namn är det feministiska Sverige inte mycket att hänga i granen.

Så avslutar Bitte Assarmo sin krönika hos DGS (Det Goda Samhället)
Hela krönikan kan du läsa – här.

Kommande slottsmiddagar?

Kanske vi kan avnjuta den kommande sommaren – tänkte jag förnöjsamt när jag på kommunens hemsida läste:

”Under våren 2020 kommer Säfstaholms slott i Vingåker stå klart efter en omfattande renovering. I slottet kommer Vingåkers kommun erbjuda en mångfacetterad kulturverksamhet för en bred målgrupp. Nu söker kommunen en restauratör som kan driva restaurang och café i det nya konceptet.

2017 tog Vingåkers kommun beslut om att totalrenovera slottet. Renoveringen har bland annat inneburit ny ventilation, nya ytskikt och ett nytt restaurangkök på slottets entréplan. Ombyggnaden av hela slottet beräknas vara klar under våren 2020 och öppnas för besökare i början på sommaren. För att komplettera besöksupplevelsen med en högkvalitativ måltidsupplevelse söks nu en restauratör till slottet:

– Ett slott som har präglats så mycket av fest och kalas under greve Gustav Trolle-Bondes dagar förtjänar en förstklassig matupplevelse tillagad av en stjärnkrögare, säger Johan Tranquist, upplevelsechef i Vingåkers kommun.

Förväntningarna på den nya restaurangverksamheten är höga, dels vad gäller omfattning och variation i utbudet, dels på en ökad kvalitetsnivå. Förhoppningen är att den nya entreprenören ska arbeta aktivt med att ytterligare öka slottets attraktionskraft.”

Förstklassig matupplevelse? Jodå, det ser jag fram emot att (även) få uppleva under den kommande sommaren.
Men jag kan ana, för min egen del, att de flesta som inte äger rum den egna trädgården – mest kommer att avnjutas hos Joan´s…

Men, visst är jag nyfiken, och ser med viss förväntan på att det i Vingåker så småningom kommer att finnas en ”Matupplevelse” som förhoppningsvis kan locka till sig besökare från vida omkring.

Stjärnkrögare? Finns det underlag (kundkrets) i Vingåker med omnejd som är stor nog för att hålla en sådan ”vid liv”? Funderar jag och undrar vad för slags meny det ska till för att locka till sig gourmeter – finsmakare-läckergom, gastronom, gourmand, epikuré; matkännare – som ser fram emot ett besök på vårt slott.

Om bromsklossar…

…byråkratiska sådana, har jag denna dag läst om i tidningen Fokus. Den som skriver de tänkvärda orden jag nu berättar om, och citerar, har skrivits av Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan i Jönköping.
En krönika som handlar om just – byråkratiska bromsklossar – ”De dödar utveckling och nya idéer och de lägger en blöt filt över den plats de dominerar.”

Och för en kort stund passerade mina funderingar ”Vingåkers skolor” (Jo jag vet att du är ointresserad av det – ungefär som grannarna till den man som låg död i sin lägenhet i tre år innan han upptäcktes, eller som jag om klimatfrågor) – men jag bestämde mig för att jag har för grunda kunskaper om de ansvariga för skolorna och deras (eventuella) hos de här bromsklossarnas mycket vanliga svar – som:
– Bra, men så brukar vi inte göra här
– Du får göra det någon annanstans
– Nej, vi gör som vi bestämt

…och Mellander fortsätter med:
”Bromsklossarna har en fantastisk förmåga att dränera eldsjälar på energi, tills eldsjälarna helt enkelt tröttnar eller flyttar någon annanstans”.
Jo tack jag vet…

Mellander ger två exempel:
Ett hotell låg nära en kanal, där ägaren tänkte att det kunde vara trevligt med en utomhusservering vid kanalen, kopplad till hotellet. Gästerna skulle rent av kunna ta sig ett dopp och därefter en drink i badrock på serveringen.

En bromskloss dök snabbt upp och ”att hotellet låg några meter för långt ifrån hotellet för att detta skulle kunna godkännas”.

En restaurangägare ville ställa ut lite infravärme och filtar på sin uteservering, så att han kunde ha en utomhusverksamhet där också på vintern.
En bromskloss tittade fram och ”pekade på ett beslut som fattats något decennium tidigare, som säger att på den här platsen har vi inte uteservering på vintern eftersom det försvårar snöröjningen.

Charlotta Mellander avslutar sin krönika med ord som borde ge henne en plats bland kandidaterna till Nobelpriset i litteratur:

Om ingen uppenbarligen skadas och värdet av något är stort, borde vi kanske helt enkelt försöka blunda för en regel eller två, så att nya och kul idéer får frodas.
För ofta är det summan av alla initiativ som gör våra platser roliga och intressanta. Det är alla initiativ som är med och skapar attraktionskraft och som gör att vi tycker att platsen blir bättre att leva på

OK – ni i kommunstyrelsen, ni i kommunfullmäktige – jag struntar i hur ni under nästa år sköter våra skolor – men f-n ta er om jag får höra talas om en enda lokal bromskloss…
Då släpper jag lös de här två!  😉

Mina två bästa vänner…

Rubriker…

…lockar till läsning – vet bland andra varenda tidningsmakare. Vill man locka till läsning betyder rubriken en hel del. Nja, kanske inte för bloggare då…
Att jag kom att tänka på det var att jag vid frukostbordet inte kunde komma på en enda intressant sak om Vingåker att kunna skriva om.
Vilket förstås kan skyllas på en oförmåga hos mig – men det tror jag faktiskt inte själv på. I alla fall där i köket.

Du, sa jag till mig själv, är inte Vingåker lika ointressant som en Lussebulle utan saffran – och undrade varför ska jag ägna en enda rad att skriva om en sådan kommun när jag i de stora media läser rubriker som får mig att smått rysa av välbehag:

”Ska du bara äta en middag i Stockholm i år är det hit du ska gå”
Och tar del av en text i SvD som får mig (om det skulle behövas) att kunna tänka mig att vilja cykla till krogen Viggo Cavling berättar om – för att få uppleva…

”Zlatans bostad vandaliserad i Stockholm – polis på plats”

”Zlatan Ibrahimovics fastighet i centrala Stockholm utsattes för vandalisering under natten mot torsdagen.
Ett plakat beslagtogs av polisen som även dokumenterade klotter och uthälld surströmming.
– En förundersökning om skadegörelse är inledd, säger Bengt Dahnell, jourhavande förundersökningsledare.”
Berättar Aftonbladet.

Gud så spännande tänker jag – det är i Stockholm man ska bo om man vill få uppleva saker…

När jag ändå är inne hos AB kan jag inte låta bli att ta med:

Ingen förstår den märkliga straffen”
Det hela handlar om en brasiliansk fotbollsspelare som klantar sig.
Som en videosnutt visar…

Sådant kan man ju inte leva utan…

Liksom att Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg i sin ledartext kraftigt dissar S för deras politik:

”Kära S-ledning, väljarna ser er som Darth Vader”
När S och SD ligger jämsides är det dags för omprövning, inte av typsnittet på affischerna utan av innehållet i politiken

AHA! utropar jag förtjust när jag finner en artikel som har Vingåkersanknytning. (Expressen)
Charlotte Pirelli kommer ju snart till Vingåker – och jag slukar ivrigt:

”Charlotte Perrelli födde yngsta sonen Alvin för ett år sedan, efter en komplicerad och riskfylld graviditet, där hon medicinerades med kortison.

Nu har fyrabarnsmamman kämpat för att komma tillbaka till den form hon hade före graviditeten, med hjälp av en strikt diet och järnvilja.

Har gått ner 26 kg (bara graviditetskilon) och har ett par kvar, sedan är jag helt tillbaka, skriver Charlotte Perrelli i ett inlägg på sin blogg.”

Så håller det på – och i tv bakar manfår jag höra av bekanta -vilket får mig att falla i stilla funderingar över hur det skulle vara att bli – munk…

En fundering som sviktade en aning när jag i Kuriren kan läsa att det inte blir någon skattehöjning i Vingåker nästa år – förstärkt av artikeln med rubriken:
Gröna bilister lyfter Vingåker som föredöme
Ökad andel laddbara bilar och minskad bilkörning

PS – vännen Åke tipsar om en rubrik i SvD:
Sänk skatten på öl – för att eliminera smugglingen och rädda systembolaget.

Vore inte det en anledning för några Vingåkerselever att ”strejka för?”

Underhållande läsning…

…piggar upp mina dagar och jag är glad och tacksam över att det finns så många personer som kan förgylla mina dagar med sin skrivkonst – och sina underhållande tankegångar.
Tänkte jag redan kl 06.47 när jag läst vad Patrik Engellau skriver under rubriken: Framtidens könsmaktsordning.

Texten börjar så här:

”I årtionden har jag svikit min roll som framtidsforskare, det är bara att skamset erkänna. En riktig framtidsforskare drar ut trender och chockerar världen med förutsägelser om hur det kommer att gå om det fortsätter så här, till exempel att Sydpolen smälter och havet stiger femton meter så du kan lägga fast din roddbåt i sovrumsfönstret om du inte dessförinnan blivit utplånad av en fallande asteroid som rört upp så mycket damm att solstrålarna inte tränger igenom varvid jorden förvandlats till ett isklot.

På ett område har jag underlåtit att göra sådana självklara och robusta förutsägelser. Det området är det här med kvinnor och feminism och genus. Jag har tyckt att talet om könsmaktsordning varit så larvigt att det varit dömt på förhand att snart gå över av sig själv. Men gradvis har jag insett att jag haft fel. Målmedvetet har feminismen steg för steg flyttat fram positionerna medan sådana som jag i vår manliga arrogans sagt ungefär att ”Jaha, lilla stumpan, hur länge ska du orka hålla på med det där?”

Ha ha – jag antar att vi män tycker Engellaus text är mer underhållande än kvinnor. Men – läs själv innan du som jag – flinar lite överlägset…

”Snart måste vi börja ta den grundfråga på allvar som vi hittills smusslat undan: Vad ska samhället egentligen ha männen till? Rent objektivt bidrar männen bara med en massa obehag och stök. De är våldsamma och kriminella och ibland startar de krig. Kvinnor och barn får lida. Dessutom verkar de genetiskt oförmögna att hålla sina lidelser i styr. Inte ens på arbetsplatserna, som borde vara fredade från deras djuriska drifter, klarar de av att respektera de kvinnliga medarbetarnas integritet.”

Slutet på Engellaus text kan vara en smula skrämmande – mest för kvinnor får jag för mig…

En ny dag, med nya funderingar, har just börjat…

Elak i sinnet…

…jo, denna morgon vaknade jag med ett elakt sinnesläge. Det gjorde mig en smula glad – för en tämligen stark känsla av ”nu jävlar” fick mig att – en smula girigt vill jag beteckna det som – genast stiga upp ur sängen. Nu skulle den sedvanligt mesige Wilmarsgård f-n-i-mig – skiva vad ”han egentligen tänker”!

Gick ut i köket och bryggde mig extra starkt kaffe och bredde mig – i någon slags protest – en synnerligen miljöovänlig och icke närproducerad limpmacka och satte mig vid köksbordet och tittade ut över åkrarna mot Bergahållet till.

Jag är inte säker på vad det var som fick mig att tänka annorlunda. Kanske den totala friden i form av tystnaden, eller det grådisiga vädret (som jag gillar)? Kanske båda plus något mer som jag inte är fullt medveten om. Någonting positivt som har med Vingåker att göra anade jag – när jag med en suck avslutade frukosten och gick den korta promenaden till rummet där jag har datorn.

Och börjar min sedvanliga morgonrunda bland de stora tidningarnas digitala utgåvor för att skumma om där finns något viktigt att läsa. Det gör det sällan varför jag snabbt kan flytta mitt intresse till alternativa media och de bloggar jag gillar.

En artikel i Dagens Industri väckte i alla fall mitt intresse – och rent av mitt funderingsläge – när jag läste:

”Hur många gånger kan man egentligen ertappas med att vara komplett verklighetsfrånvänd utan att man blir avsatt”, säger han.

”Hur många gånger ska han komma undan med sådana bortförklaringar?
Alltså, hur naiv kan man vara och ändå fortsatt ha väljarnas förtroende?”

”För mig är det fullständigt obegripligt att någon tänkande människa överhuvudtaget fortfarande kan rösta på dessa människor”, säger Åkesson.

Jimmie Åkesson angrep Löfvens kommentar nyligen om att ”vi såg det inte komma” när det gäller gängkriminaliteten.

Det sista stycket i den kursiverade texten skapade funderingar.
I går deltog jag i en av vårt lokala PRO anordnad bussresa till Stockholm där vi på Oscarsteatern skulle låta oss förföras av föreställningen Så som i Himmelen (en härligt gripande upplevelse som jag är glad över att jag lät mig övertalas att åka med på).
Det är bättre att ha nästan rätt än komplett fel har det sagts mig. vilket jag kom att tänka på när jag tittade mig om kring i den fullsatta bussen – 49 resenärer.
”Här sitter jag nu bland idel socialdemokrater” tänkte jag, eftersom min uppfattning är att PRO tillhör den socialdemokratiska sfären.

Vilket jag tänkte igen när jag i DI läste: ”För mig är det fullständigt obegripligt att någon tänkande människa överhuvudtaget fortfarande kan rösta på dessa människor”.
Och minns de synnerligen trevliga människor som var mina reskamrater på bussresan till Stockholm. 

36 procent av rösterna i kommunvalet gavs till S.
33,4 procent gav S sin röst i riksdagsvalet.

Undrar hur de tänker nu för tiden…

Medan du funderat över det har jag läst en artikel i Kvartal med den synnerligen lockande rubriken:

Så skapade den svenska skolan en lärdomsgigant
Artikeltexten börjar så här:
Torsdagen den 21 november begravdes akademieledamoten, språk- och litteraturforskaren och översättaren Göran Malmqvist. Han gick i skola i Borås men världen skulle bli hans arbetsfält. Malmqvist ”dog levande”.

De intresserade kan ta del av artikeln – här.
Kanske du då, kan känna en liten tår hänger i ögonvrån.
Så drabbas i alla fall jag när jag får starka känsloupplevelser – som på teaterbesöket i går…

Men det får jag sällan när jag tänker på – katter. Konstaterade jag nyss.
Jag kanske inte direkt älskar katter men kan nog i alla fall skriva att jag gillar katter. Av alla raser vill jag nog tycka.
Grannen har två katter – som passerar min tomt dagligen på väg till för mig okända trakter. De sitter ibland på min garageuppfart och tittar, lite avmätt så där, på mig när jag hukar mig ner och försöker få kontakt. Jag finner det skönt att gulla lite med katter, få klia dem lite bakom öronen så där och prata lite trams till dem medan jag gör det.
Som så många andra människor.

En del (andra) katter lyckas jag få kontakt med men inte dessa två. Kanske de rent intuitivt känner att jag är en tydlig ”hundmänniska” och därför undanber sig närmare kontakt. De uppför sig som (tror jag) att Stefan Löfven gör när har anar en SD-sympatisör som söker kontakt.
Och om det nu är så är det en mycket korrekt iakttagelse. Att katterna känner så menar jag men bryr mig just inte om det.
Inte heller att de använder min tomt som transportled.

Men så har jag uppmärksammat något jag missat förut. Katterna skiter i mina välansade blomrabatter. Det börjar gnaga på min kattsympati – i alla fall vad gäller grannkatter – men inte mot katter i allmänhet.

Och kommer på att jag därefter försöker överföra mina nya väckta känslor till hur jag ser på det här med – invandrare.
När jag vet mer om det kanske jag återkommer i ärendet…

Politik – är dötrist…

Är en känsla som under den senaste tiden funnits på en framträdande plats i huvudet. Mitt alltså. Och då menar jag nog mest den kommunala politiken i Vingåker. Och måste korrigera mig själv igen till – de osynliga lokala politiska partierna som (för mig) är lika frånvarande som Stefan Löfven på SDs träff i Örebro det här veckoslutet.

En gång i tiden bemödade jag mig att – tämligen tätt – göra besök på partiernas hem- och Facebook sidor. Det har jag slutat med eftersom de (då) av mig upplevdes som ännu mindre kul än att sitta i väntrummet hos min tandläkare i Västerås. För den delen, tandläkarebesöken har de senaste 10 åren har bara handlat om lite ”finputsning” – dessutom utfört av en synnerligen gladlynt kvinnlig tandläkare – som ofta, mycket ofta visar ett leende som kan smälta glaciärer.

Det är annat det än vad ”hemsidesbesöken hos partierna” kunde bjuda mig.
Inte ens lite finputsning på det gamla trista innehållet…

Att jag hamnade i den här långrandiga inledningen beror på att jag i dagens utgåva av tidningen Fokus fann en text som BUMS fick mina tankar hamna hos våra lokala politiska partier. Som en slags föredöme då – vill jag framhålla…

Fokus vill att fler ska prenumerera på tidningen och det gör man genom att bl a skriva: 

”Hej!
Välkommen till Fokus! Vi är ett nyhetsmagasin som har ett annorlunda löfte till dig som läsare. Vår ambition, vårt löfte är att vi ska börja vår redaktionella bevakning där morgontidningarna slutar.
Kanske tycker du att din morgontidning består av många telegram från TT eller att rapporteringen bli alltmer ensidig. De långa reportagen, de specialiserade reportrarna som kunde skriva reportage värda att tala om – hittar du dem längre?

Eller så kanske du upptäcker att du mer och mer konsumerar dig journalistik via kvällstidnings-sajterna samtidigt som du saknar ett nav, en fast punkt som kan erbjuda något annat än än den snabba rapporteringen.

På Fokus tror vi mer på nya perspektiv än gamla sanningar. På djuplodande, berättande och inkluderande journalistik. Vi är trötta på snäv självrefererad kunskap. 
De vida perspektiven, berättande och fakta. Det är kärnan i Fokus.
Vi skriver, analyserar och försöker skapa förståelse för vår omvärld.”

Byt orden som gäller Fokus som tidning och tänk dig i stället att du läser en text om ett av våra politiska partier i Vingåker.

Tänk om man hos något av dem skrev något som:
”Hej, välkommen till XX !
Vi är ett parti som har ett annorlunda löfte till dig som väljare. Vi ska ärligt och djupgående, i ett veckobrev, berätta om vår syn på Vingåker som kommun:
Vår ambition är att…
För vi är trötta på snutteriet som erbjuds om Vingåker i Katrineholms-Kuriren – som dessutom kan vara hårt vinklat.
De vida perspektiven, berättande och fakta.
Det är kärnan för oss i XX” 

Och så börjar man med det den 1 januari 2020 i stället för att som det brukar vara, några månader för nästa kommunval, bedöva vårt intresse med sina flödande floskelramsor

Va?
Jo, du har rätt – jag är en idiot…

Vilket på intet sätt förhindrar att jag också citerar vad Maria Arnstad, redaktör på Språktidningen skriver i Fokus:

Pragmatik är den del inom språkvetenskapen som studerar språkets användning – hur ett yttrande ska tolkas i sitt speciella sammanhang.
En pragmatisk sats ska bara i vissa fall tolkas bokstavligt.
Ett vanligt exempel är satsen ”Kan du öppna fönstret? som är formulerad som en fråga trots att den egentligen är en uppmaning: Öppna fönstret!
I sin frågeformulering låter uppmaningen mindre brysk, vilket också är syftet.

När barn lär sig sitt modersmål, eller när vuxna lär sig ett nytt språk, har de ofta problem med just pragmatiken, eftersom den kräver lång språklig erfarenhet och bara kan övas upp i sociala situationer.

Pragmatisk kompetens inkluderar också sådant som ironi och humor – språkets absoluta finlir”

(min fetmarkering för att påpeka att jag emellanåt finner de två sakerna är en bristvara inte bara i Vingåker utan landet runt)

Välkommen till Vingåker

Glädjefnatt…

…är ordet som får beskriva den känsla jag kände när jag nyss läste vad Patrik Engellau skriver hos DetGodaSamhället denna morgon.
Glädjefnatt var det som min schäfertik visade när jag kom hem efter en resa där hon smått hysteriskt dansade runt mig för att hon inte ”visste till sig av glädje”…

Nu gör jag något man ”inte får” då jag citerar ett långt stycke ur Engellaus text som ett lockbete för att försöka få dig att läsa hela hans text:
(Jag hoppas PE förlåter mig då jag under många år varit bidragsgivare till DGS)

Jag drömde att jag blivit utbildningsminister i en majoritetsregering av likatänkande. Jag hade alltså makt och behövde inte förhandla varenda detalj med ett gäng PK-ister med hopsnörpta munnar från partier som bara hövligheten kan förmå mig att tala med.  

Om man kokar ned det till fundamenta är utbildning en enklare och mer rättfram hantering än vad forskare, experter och skolbyråkrater vill få oss att tro eftersom de vill göra sig märkvärdiga och på den grunden få en position i samhället. Utbildning är ett samspel mellan två människor, den ene, läraren, som vet mer än den andre, eleven, och därför leder utbildningen med auktoritet. Detta visste mänskligheten för 2 500 år sedan och det har även fortsättningsvis visat sig vara sant.  

I Sverige har utbildningen spårat ur. Det beror i huvudsak på svenska politikers halvsekellånga ambition att låta centralt placerade experter i centrala myndigheter centralstyra allting varigenom de sabbar relationen mellan lärare och elever. Därför måste jag som utbildningsminister som första åtgärd lägga ned de centrala myndigheterna Skolinspektionen – med det numera herostratiskt ryktbara Barn- och elevombudet som skrämmer lärare att abdikera från all auktoritet av rädsla för anmälan från kränkta elever och föräldrar – och Skolverket. 

Många tror att det räcker med att beordra centrala myndigheter att styra lite mindre. Sådant fungerar inte. Ofta blir det tvärtom som exempelvis när den gamla Skolöverstyrelsen las ned år 1991 i hopp om att det skulle bli mindre centralstyrning av skolan. Det slutade med att Sverige i stället för en enda central pedagogisk myndighet alltså fick två och därför sannolikt dubbelt så mycket centralstyrning. 

Att lägga ned myndigheter är inte lätt eftersom de under lång tid tränat sig på att finta bort politiker som vill något annat än de själva. Deras pladder är oändligt och de kan alltid få tiden att gå genom att bedriva den sortens låtsashandling som kallas utredning.  

Först skulle jag kalla in den ena generaldirektören i mitt tjänsterum där min kompis Roland som är teveproducent hade satt upp några tevekameror. Sedan skulle jag säga åt generaldirektören att han hade tre minuter på sig att förklara för svenska folket varför hans myndighet behövs.
Det skulle han inte klara.
Sedan skulle jag tala in i kameran och förklara varför myndigheten bör läggas ned. Därefter skulle jag be Roland redigera och lägga ut på YouTube. Det är ett strå vassare än Trump som bara twittrar om sin politik.
Jag skulle visa upp min politik med full transparens inför folket.”

Och så hoppas jag att du vill läsa resten av hans text…

Skolverket, som PE nämner i sin text, är alltså den myndighet Vingåkers skolor har vänt sig till för att få hjälp att förbättra den egna verksamheten.
Deras pladder är oändligt och de kan alltid få tiden att gå genom att bedriva den sortens låtsashandling som kallas utredning.  

Nu fick jag svårt – igen – att sitta stilla…