Vad gör man hos MSB?

En som frågar sig det är Stefan Sauk – som du kan se & höra i den här videon på YouYube.
Om du nu inte känner till vad MSB står för så beskriver de sig själva så här:
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är en statlig myndighet. MSB har ansvar för att stödja samhällets beredskap för olyckor, kriser och civilt försvar.

Om du tar dig för att ta del av vad Stefan Sauk har att berätta så får du helt klart för dig att ”Just Det” sysslar MSB inte alls med.
Och du kanske därefter – som jag – känner dig ungefär så här…

Trams…

Det finns egentligen ingenting denna dag som kan kunna störa mitt (sedvanliga) goda humör som finns där så snart det bli måndag…
Så tänkte jag innan jag tittade in hos Kuriren och läste att Diskrimineringsombudsmannen (DO) sägs ha den uppfattningen att:
Vingåkers kommuns rutiner för att hantera misstänkta trakasserier och repressalier är inte tillräckliga.

Redan där – i ingressen – kände jag hur en sur uppgivenhet tog sig fram i huvudet.
Och tänkte – hur fan orkar dom. Och menar då de tappra personer i kommunen som tvingas hantera sådant trams.
Enligt lagen måste det finnas sådana riktlinjer och rutiner mot trakasserier på grund av bland annat kön, sexuell läggning, trosuppfattning och ålder.

Kuriren skriver:
”Enligt DO måste det finnas rutiner för hur kommunen som arbetsgivare ska agera vid misstankar om trakasserier. Det ska bland annat framgå vart den som anser sig utsatt ska vända sig, och vem som ansvarar för att utreda händelserna.”

Och det är här som det anses att kommunen har brustit i sitt hanterande av detta.
Kommunen har i ett svar till DO meddelat att de hanterar frågan om trakasserier genom:
Ingen åtgärd vidtas innan den som blivit utsatt har sagt ja till åtgärden.

En syn som inte DO vill godta för:
Enligt DO måste misstänka fall alltid utredas och åtgärder vidtas för att förhindra fortsatta trakasserier.

Återigen känner jag medlidande för dem inom kommunen som tvingas lägga ner tid på sånt här – trams.
Tänker jag och undrar lite över vem som är den som har uppgiften att bestämma vad som kan betecknas för – trakasseri.

Förmodligen en så grannlaga uppgift att det kräver att någon genomlidit ett antal ”certifieringskurser”.
Herregud…

Frivillig karantän…

Har jag ägnat mig mycket åt de senaste åren, på så sätt att jag mestadels tillbringat mina dagar i ensamhet, framför datorn, hemma i huset.
Gärna läsandes vad kloka människor skriver.

Men också emellanåt att läsa om böcker som innehåller information jag gillar, kanske glömt, och vill ta del av igen. Som i dag boken med titeln: ”Den framgångsrika annonsen” – med underrubriken: 10 principer som gör en annons framgångsrik.
Vad som gör mig så intresserad av att läsa den boken – om och om igen – är för att jag vet att den tydligt berättar/förklarar för mig vad det är som tilltalar (påverkar) oss människor i reklamen – och vad som inte gör det.

Och så tänker jag – igen – tänk om våra lokalpolitiker ville läste den här boken så skulle de vara så mycket mer förstående över hur de ska (borde) agera när de försöker charma oss väljare vid kommunvalen. Jag vill faktiskt påstå att de är (har varit) tämligen urusla vad det ankommer på den saken.
OK – vad jag nu citerar ur boken handlar om annonser men, enligt min mening, lika giltigt vad gäller när man ska presentera sitt valprogram för väljarna.
”Trots att alla annonsörer bekänner sig till principen att man ska behandla människor som jämlikar ser vi ändå ständigt exempel på motsatsen.
Man skryter och kallar sig själva ”Bäst” och ”Ledare”.
Annonsörerna talar mindre om vad de kan göra för kunderna, för att i stället klappa sig själva på ryggen.
Man saknar distans till sitt eget budskap därför att det känns sant och bra för dem som godkänner annonserna.

Så hände det som händer mig så ofta – mina tankar gör (på eget bevåg) ett tankehopp. Kanske var det ordet ”annonserna” som medverkade till det – plus att jag innan jag började skriva de här raderna läste igenom vad jag skrev om i förra inlägget – jag hamnade i funderingar – om tidningar.
Och en av de första tankarna var ”Tänk att tidningarna själva är så dåliga på att åstadkomma lockande och säljande annonser om sig själva”.
Jag vill tro att det som jag läser i boken gäller för tidningsläsare som för andra grupper – ”att konsumenterna vill bli charmade att köpa genom intelligens, humor och hederlighet och tycker att bra annonser är fascinerande och övertygande.”

Vilket man (jag då) på intet sätt kan påstå gäller hur tidningarna själva försöker rädda sin allt mer besvärliga (ekonomiska) situation. I stället kör de mest med gråtande känslopjunk där de förklarar att våra liv hotas – i alla fall demokratin – om de inte får fortsätta komma ut.

OK, jag gör det lätt för mig (och för dig) genom att ta vår sakta borttynande lokaltidning Katrineholms-Kuriren som exempel.
Läs det här igen:
Annonsörerna talar mindre om vad de kan göra för kunderna, för att i stället klappa sig själva på ryggen.
För all del – Kuriren gör vad den kan för att försöka förmå läsarna att hålla med om att tidningen är ”livsviktig för demokratin”. Den lokala antar jag att redaktionen där menar.
Och det gör man då genom att klappa sig själv på ryggen genom att påstå just den saken. Utan att övertyga (i alla fall mig) med minsta exempel på den saken.

Om jag ser till de tidningar jag (dagligen på nätet) läser – som AB, Expressen, DN och SvD – så är en så där 90-95 procent av deras innehåll sådant att det ”kan jag leva utan”.
(Det vill säga – för mig tämligen ointressant – underhållning och kändisskvaller)
Vad gäller Kuriren ligger gränsen nära 100 procent.
I alla fall vad gäller nyttig information som gäller mig som Vingåkersbo.
Jag vill tro om mig själv att om tidningens innehåll innehöll betydligt mer av sorten – intelligens, humor och hederlighet – skulle den siffran hos mig förändras till Kurirens fördel.

Men Kuriren gör inte en tidning för folk som jag – vi som hämtar den mesta av den för oss viktiga informationen från bloggar och alternativa media – därav Kurirens sjunkande upplaga…

Tidningar på nedgång…

OK, jag kan vara lite tjatig, men tidningar är ett av mina stora intressen. Kan jag med fog skriva eftersom jag varit tidningsägare åren mellan 1973 till 2013. Kanske jag ska förtydliga med att det då har varit branschtidningar riktade till vissa målgrupper – dvs inte allmänna nyhetstidningar.
Att producera en branschtidning är tämligen enkelt eftersom man då med sin tidning vänder sig till läsare man vet är intresserade av tidningens innehåll. Och har man som redaktör för tidningen förmågan att åstadkomma intressant innehåll blir tidningen – inte bara för läsarna – utan intressant även för annonsörerna – vilket förbättrar tidningens förmåga att bli ”ekonomiskt framgångsrik”.
Vet jag av egen erfarenhet…

Mainstreammedierna (gammelmedia), som Kuriren, har under lång tid brottats med ekonomiska problem i takt med att deras journalistik uppfattats som allt mindre relevant för breda läsargrupper. I spåren av coronaepidemin förvärras nu mediekrisen och flera tidningar kan komma att gå i konkurs.

Nåväl – dagens predikan beror på att jag just läst i DN att det går allt sämre för dagspress – inte minst då för den lokala morgonpressen – som t ex Katrineholms-Kuriren.
Kunde jag konstatera då jag i morse tog del av den tidningsstatistik som finns att läsa.
Ser då att Kuriren tappat ytterligare 300 exemplar i upplaga (3,3 %) sedan förra mätningen och att den senaste mätningen visade att Kurirens upplaga nu sjunkit till 8700 exemplar – varav 900 är digital upplaga.

Över till DN – som bjuder oss läsare på rubriken:
”Coronakrisen är en ekonomisk chock som alla dagstidningar inte kommer att överleva”
I ingressen läser jag:
Om annonsförlusterna blir så stora som branschorganisationen Tidningsutgivarna befarar kan coronakrisen bli den avgörande chocken som sänker en stor del av landets dagstidningar. Den insikten måste sjunka in hos alla som bryr sig om samhällsjournalistik.

Vem bryr sig då om samhällsjournalistik då?
Allt färre kan man väl uttrycka det som – i alla fall då i form av att läsa en tidning.
DN skriver:

Den som kastade ett öga på den årliga upplagestatistiken som kom i veckan kunde se att branschens samlade upplagenedgång ”bara” var 4 procent och att 30 procent av upplagan nu är digital. Men: det är en chimär. 
I själva verket är det några få, större tidningar som lyckats växa via digitala ökningar: storstadstidningarna och några enstaka större lokala titlar. Men 80 procent av tidningarna fortsätter att minska sin totala upplaga.

Ännu sämre – för tidningsutgivarna då – är framtiden för dem om man ser på hur inkomsterna från annonser har minskat under lång tid.
Totalt sedan 2008 har volymen gått ner från 11,8 miljarder till 5,9 miljarder kronor.
Om TU får rätt i sina scenarier kring annonsbortfall efter coronasmittan kommer det i år att försvinna ytterligare mellan 2,5 och 4 av de miljarderna. Detta i en bransch där konkurserna redan ökat, där två av tre dagstidningsföretag gick med förlust 2018 och där 2019 av Myndigheten för Press Radio och TV beskrivits som det sämsta året någonsin för den svenska dagspressen.

Framtiden för Katrineholms-Kuriren ser oroväckande ut…

En och annan person kanske undrar om t ex Kuriren kan företa sig någonting som kan förbättra tidningens framtid. Jodå, tänker jag, som lyckats rädda ett par förlustbringande (branschtidningar) till lönsamma tidningar.
Men – då kan man inte fortsätta att göra den ”tidning man gör idag” och pekar då gärna på den här bilden:

Det där om IQ‚

Den 10 mars kunde du läsa – hos nattgöken.se – läsa rubriken Varför är frågan om IQ så laddad?” Och i texten läsa:
Artikelförfattaren Håkan Eriksson, neuropsykiatrisk utredare vid Uppsala akademiska sjukhus, framhöll att nästan en fjärdedel av det svenska folket var ”begåvningsmässiga problemfall”.

Det där har jag inte riktigt kunnat sluta fundera över – att så många svenskar kan betecknas som ”mindre begåvade” – om jag nu får framföra en egen förenklad version om hur jag själv tyder det uttalandet.
Och kan då bli grubblande över att så många tittat på Mellon och efteråt föra ut ”Ett sånt skitprogram”.
Och lägger där gärna till den (runt mig) allmänna uppfattningen om att ”Det är bara skit på tv nu-för-tiden”.

OK – innan jag fortsätter formulera ut vad jag själv funderar – citerar jag även:
All civilisation är avhängig av graden av mänsklig förmåga. Vår förmåga att tänka, planera, skapa strukturer och sammanhang, förutse, förstå och åtgärda är helt avgörande för om och hur våra samhällen håller ihop och kan utvecklas. De här funktionerna kan förenklat kallas IQ.
Undersökningar visar att vid en genomsnittlig IQ under 90 går det inte att upprätthålla demokrati i ett land.

Den tesen ansluter jag mig gärna till – men vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till min fråga till mig själv: Kan det ha något ”IQ-samband” det här med att Sverige går allt uslare och att folk tittar på Mellon?
För – om man nu ”vet” att det bara är skitprogram på tv och att man i alla fall sitter där framför densamme flera timmar om dagen – vad säger det om de personernas IQ?”
Kan det rent av ha något att göra med att omdömet om våra lokala skolor inte kan beskrivas som – lysande?
Jag får fler frågor till mig själv men det tar måhända upp lite senare…

Jodå, jag får veta från ”Madame” att där ”visst” finns sevärda program på tv – även om de inte är särskilt många. När jag då lirkar lite för att få veta vilka program det kan vara så blir det lite svävande som naturprogram och gripande kärleksfilmer.
God underhållning alltså.
Inte att förakta – men kanske inte så ofta – intellektuellt stimulerande.
Tja, vad vet jag som inte haft tv sedan december 2009…

Hur som haver vill du läsa någonting intellektuellt stimulerande så läs då vad Patrik Engellau skriver om ”intelligensens betydelse” – där han bl a skriver så här:

Sandelin menar att det finns vetenskapliga belägg för det som vi nog lite till mans har anat sedan länge, nämligen att asiater i genomsnitt är världens mest intelligenta människor och att européer och amerikaner kommer på andra plats och afrikaner på tredje. Naturligtvis överlappar folkens intelligenskurvor varandra och naturligtvis finns det stora variationer inom varje grupp vilket naturligtvis betyder att en jättesmart afrikan kan överglänsa en normal asiat. (Hur det ligger till med begåvningen hos andra folk som ryssar, grönländare, latinamerikaner och västasiater vet jag inte.)

Jag fattar inte att det skulle vara något kontroversiellt med detta. Däremot får jag myror i huvudet när jag börjar fundera över konsekvenserna av dessa tydligen vetenskapligt säkerställda observationer.

Vill du veta vad det är för konsekvenser som framkallar myror i Engellaus huvud – läs vad han skriver…



En vaken Grinpelle…

Jo, i dag vaknade jag som en grinpelle – som kan tydas – att jag steg upp ur sängen med en känsla av att detta blir en grinig dag. Ha – nu tror du förstås att jag är misslynt av att konstatera detta mitt sinnesläge. Då tror du fel – de (tämligen få) dagar jag vaknar så gillar jag bra. ”Äntligen” säger jag då mig till mig själv ”äntligen vågar jag skriva vad jag verkligen tycker”.

Som att jag tycker att Katrineholms-Kuriren är en riktig skittidning och undrar över vad är för slags människor som anser sig inte kunna leva utan den? Och att den funderingen kom upp just nu beror på att jag (som prenumererar på kkuriren.se) just fick ett mejl där redaktionen berättar under rubriken ”mest lästa nyheterna på kkuriren” vad som lockar tidningens läsekrets mest.
Paret i chock – tvingades avliva katten Kalle.
(en orgie i känslopjunk)
– Brukare fick äta rester från annans tallrik.
(Personalen frågade då om en annan brukare ville ha mer mat. Sedan tog hen tallriken och de använda besticken och skrapade över maten till den andra brukaren, som åt upp dessa rester.)
Kuriren skriver:
”Vård- och omsorgsförvaltningen har utrett händelsen och konstaterar att en brukare fick en annan brukares mat- och dryckesrester uppfattas som ovärdigt. Handlingen innebar dessutom en risk för överföring av smitta.
Eftersom det inträffade inte bedömts utgöra ett allvarligt missförhållande kommer det inte att anmälas till Inspektionen för vård och omsorg.”
– Flyktbil hittad efter smash-and-grab-kupp.
”Efter fyndet av bilen är vi intresserade av iakttagelser. Vi tror att de har bytt bil och har någon gjort iakttagelser vill vi gärna att man hör av sig, säger polisens presstalesperson Björn Öberg.”
– Två tjuvar greps i bil efter inbrottslarm.
Klockan 02.07 ringde ett väktarbolag polisen sedan ett kameralarm hade gått på företaget Lantmännen maskin på Rönngatan. Två män kunde senare gripas…
– Stor verktygsstöld i Katrineholm.
Vid 07:30 på måndagsmorgonen fick polisen samtal om att det varit inbrott på en byggarbetsplats i Katrineholm. Någon gång mellan fredag eftermiddag och måndag morgon har någon eller några brutit sig in i en lokal, samt i bilar och stulit.
– Virus-oro ökar försäljningen av torrvaror.
”Det är inte slut på matvaror hos Matpiraten. Det mesta finns i riklig mängd. Men bland hyllorna där de klassiska torrvarorna står börjar det ändå bildas en del luckor.”

Och jag suckar lite tyst i min fundering över ”Vem tycker sig inte kunna leva ett gott liv utan att få ta del av sådant material?” (om man nu bor i Vingåker)
Jodå, en berättigad fråga ”Men jag då?
Förklaringen är att det är en ”plåga jag får finna mig i för att ha en möjlighet att ta del av skräpet för att t ex ha en möjlighet att skriva sådana här texter.”
Plus en del annat – som att de bekräftar mina fördomar om tidningens läsekrets… 😉

Jag kan väl anse att det är mera förståeligt att Kuriren skriver om att:
– Bekräftat: Det första coronafallet i Sörmland
– Coronasjuk passagerare landade på Skavsta

OKjag avrundar med att förklara varför jag i början anser att Kuriren är en skittidning.
En ohederlig skittidning.
Det sägs att svenska media förväntas vara objektiva i vad de bevakar och skriver om.
Det är inte Kuriren i sin bevakning av de politiska partierna.
Kuriren hatar SD och framför det tydligt till läsarna – som när chefredaktören Eva Burmans ohederliga ”hatspya” över Åkessons Turkietsresa och utdelande av flygblad.

Vilket fick mig att skriva en ”insändartext” till tidningen med rubriken:

Kuriren en trist tidning… (med texten)
…på många sätt. Ett av dem är de ständiga påhoppen på SD – som jag antar att tidningens ägare – kanske rent av redaktionen – har för sig är till Kurirens fördel.
Låt mig – som gammal tidningsägare – betvivla den saken.
Nåväl, det som stör mig mest är att Kuriren (som så många andra) klankar ner på SD för deras (påstådda) anknytning till nazism i partiets tidiga tillblivelse.
Och kanske var det så.
Men att idag använda den saken för att misskreditera dagens SD är lika begåvat som att jag – idag – inte inte skulle vilja nyttja SJs tåg för resor eftersom bolaget tidigare använde – för miljön negativa – ånglok.
Däremot har jag inget emot att SDs nuvarande politik kommenteras – om den tanken gäller alla de övriga partiernas också.
Så är inte fallet i dag.
Anser
Bjarne Wilmarsgård

En insändare som väl inte kommer att publiceras…

Men det gjorde den här – skriven av en person som tydligt bevisar ett IQ i höjd med sitt skonummer:

Internationella kvinnodagen…

Lite då och då tittar jag in hos kommunens hemsida – vilket jag nyss gjorde – och kände hur min (växande) anti-femistiska-syn vaknade till liv. Vilket jag försökte dämpa genom att ta mig själv i örat och säga till mig själv ”Det här har du f-n i mig inte med att göra”.
Det vill säga att Vingåker kommun uppmärksammar internationella kvinnodagen

Kommunen anför:
”I två dagar uppmärksammar Vingåkers kommun, tillsammans med Studiefrämjandet, internationella kvinnodagen med start 7 mars på Vingåkers bibliotek och fortsättning 8 mars på Vingåkersbadet.
– Det är angeläget att lyfta fram den internationella kvinnodagen som uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är naturligt att biblioteket som har ett demokratiskt uppdrag och är en plats för alla, erbjuder föreläsningar, som framförallt den här dagen, belyser frågor som är viktiga för kvinnor, säger Ulla Solsmo, bibliotekschef i Vingåkers kommun.”

Och jag tar (faktiskt) nyfiket del av vad det är för frågor som ”belyser vad som är viktigt för kvinnor”. Vilket då presenteras så här:

7 mars 11.00-14.00 Vingåkers bibliotek
– Varför uppmärksammar vi Kvinnodagen – Ulrica di Martini
Zonta International informerar
– Zonta International – stipendieutdelning
Miranda Kvinno- och tjejjouren informerar
– Kvinnor som kulturarvsbärare – Karina Veinhede (Läppe)
– Hälsoinspiratörerna informerar på arabiska och somaliska
Vi bjuder på tårta och fika.

Mässtorget
Apoteket
Actic
Zonta
Region Sörmland
Miranda Kvinno- och tjejjour
Om säkerhet – Hanna Mehaj
Om folkhälsa – Siri Ward

8 mars Vingåkersbadet
11.00 En säkerhetsövning i lilla bassängen för dig som badar med små barn.
11.30-14.00 Bastu- och duschrumsvärd på damernas. Prova på bastusittning – en skön
upplevelse i bastun med “aromadoft” och lite “vilda fläktar”.
Testa våra schampo och balsam.
Vi bjuder på frukt och dryck.

JAHA – mumlar jag till mig själv – och känner en liten vilsenhet i min stilla förnöjsamhet över att vara – man…
Men tror faktiskt att jag skulle ha kunnat aktivera mig mera för dagen om rubriken varit ”Så här är det att vara kvinna i Vingåker” .

Kommunikatörer?

I fredagens Fokus läste jag en mening som väckte en liten frågande förvåning inom mig. Så här står det:

”I höstas skrev Mats Svegfors, ihop med social­demokraten Lars Engqvist och medieproffset Thomas Grahl, en debattartikel i DN och efterlyste ett helt nytt stödsystem för tidningar, i nivå med public service som i år får 8,5 miljarder kronor via skattsedeln.
– Vi behöver någon som ger grundläggande neutral samhällsinformation. Någon som informerar medborgarna om fakta. Den rollen fyller i någon mån tidningarna i dag.
Men definitivt inte kommunernas kommunikatörer.
( min fetmarkering)

Det var den sista meningen där som fick mig att stanna upp i läsningen och fundera över ”kommunikatörerna i vår kommun”. Med följdfrågan ” Vad gör dom?”
Under ett kort ögonblick blev jag tveksam om vi över huvud taget har några kommunala kommunikatörer – eftersom jag inte så där direkt kom på något exempel på det – och loggade in mig på kommunens Facebook-sida för att se om där fanns vägledning.

Aha, tänkte jag, självklart (?) är det kommunikatörerna som ansvarar för kommunens FB-sida vilket fick mina funderingar att hoppa vidare till vår kommuntidning som utkommer fyra gånger om året.
Och vidare till kommunens hemsida.

Gör en snabbkoll på kommunens hemsida och finner att där finns en IT/kommunikationschef som heter Paria Pestrea, och två kommunikatörer vid namn Emma Blomberg och Niklas Bredenberg som samtliga har sina arbetsplatser i kommunhuset.

Jag tar det igen:
– Vi behöver någon som ger grundläggande neutral samhällsinformation.
Någon som informerar medborgarna om fakta.
Säger den f d chefredaktören för SvD, Mats Svegfors.

Som jag ser på saken – kommunernas kommunikatörer ska väl endast förmedla ”fakta om kommunen” till kommunens invånare? Att det finns ett frågetecken där beror på att jag – en stund – blev tveksam över om jag har (tänker) rätt där.
Och det tycker jag att jag gör.
Liksom att jag anser att våra kommunikatörer gör ett utmärkt jobb vad det gäller den saken…

…och övergår till att fundera över vad jag kan tänkas få för funderingar om den här informationen som kommer från tidningen Fokus. Kanske att jag har 7800 minuter i månaden (4 tim per dag) att spendera på annat än tv-tittande…

Usel journalistik…

Tänker jag allt oftare när jag tar del av de gratisartiklar som de stora tidningarna bjuder mig på på internet. Journalistik är något som innebär att dugliga journalister skriver objektiva texter där de förmedlar information om intressant fakta. Vad som är intressant skiljer sig väl åt bland oss läsare men fakta är fakta.
I dag frossar t ex Expressen och Aftonbladet i känslopjunk, tycka-synd-om-artiklar som gör mig smått vansinnig av olust.
Varför ställer journalisterna inga frågor – vrålar jag till mig själv (inne huvudet då) utan mal bara på med sitt känslopjunk.
Exempel? OK här får du ett – läser i Expressen en artikel som handlar om att Turkiet har öppnat sina gränsens mot Europa vilket innebär (skriver Expressen) att tusentals migranter sökt sig till grekiska gränsen. Där läser jag:

En objektiv journalist hade efter ett sådant uttalande ställt t ex frågor som:
”Vad vet du om drömlandet Sverige då?”
”Hur har du tänkt dig att kunna försörja dig i Sverige?”
”Vad tror (vet) du om möjligheten för dig att få bostad där?”

Det hade jag velat få ta del av.
Men om sådant får du inte läsa i våra media som i stället dryper av – du hittar orden här ovanför….

Ur en annan tidning…

Hm – hur är det då på Arlanda kan man ju undra…

MEN – det finns ju även god iournalistik – som det – när Chris Forsne – hos ledarsidorna.se skriver under rubriken: Det faderlösa folket

Hur kunde det gå så illa för Sverige?

Min första ingivelse när jag läste vad den danske journalisten Mikael Jalving skriver i en krönika om Sverige var att länka till texten på ingångssidan av nattgöken.se. Men, en av mina fördomar, pockade på uppmärksamhet genom att i mitt vänstra öra viska:
Det är ju för f-n fredag och ingen i Vingåker har därför minsta lust att ta del av texter som handlar om politik”.
Allra helst om de förstår att det handlar om negativ kritik av ”deras älskade fosterland”. Så det blev på den här platsen i stället.

Du såg väl – och noterade – att jag skrev ”deras” där och inte vårt? Vilket du gott kan tyda som att mina personliga ”ömma känslor” för Sverige har avtagit till en betydande del de senaste 5-10 åren.
Vilket jag helt beskyller våra rikspolitiker för. Tätt följda av våra stora (usla) Media, och ett antal förvirrade pedagoger som av någon outgrundlig anledning har nått en position där de lyckats få ut sina grumliga tankar.
För att nämna några som fördystrar mitt – och landets – framtid.

Nåväl – Jalvings text slutar så här:
Jag vet naturligtvis inte vad den svenske statsministern tror eller inte tror på.
Men jag vet att han och hans föregångare har nedkallat en politisk förbannelse över svenskarna, i synnerhet barnen, som kommer att tvingas leva med mer och mer av Mellanöstern i Sverige.
När vi ser på Sverige förstår vi att vi ska göra det motsatta i Danmark.
Min gissning är att det slutar med en mur
.”

Ingen dålig gissning, tänker jag, och har förstås en hel del andra egna ”gissningar” om framtiden för Sverige.
Och du då?
Men det kanske du kan ta på Facebook och hos gruppen – Vingåkers Nyheter?