Orättvisor på gång…

…som kommer att drabba kvinnliga idrottare. Tänkte jag att ni som inte är så intresserade av kommunpolitiken i alla fall skulle kunna tänkas ta del av.
I en tänkvärd text som börjar så här:

De nya regler som i tävlingssammanhang sannolikt införs för transpersoner (individer som känner sig tillhöra det motsatta könet) kommer att få ett stort genomslag under nästa olympiad.
Den internationella olympiska kommittén har av sin rådgivande underkommitté i frågan rekommenderats godkänna att en manlig transperson inte behöver ha genomgått några kirurgiska förändringar för att delta som kvinna.
Det räcker med att hans testosteronnivå ligger under en viss nivå under ett år före tävlingen.

Lite längre ner i texten står:
Även personer, som är helt ointresserade av sport, kan bli upprörda över följderna av den nya politiken. I framtiden kommer då biologiska kvinnor att förlora alla rekord och även medaljer i de allra flesta sporter.
Det betyder också att de kommer att förlora de prissummor och andra pengar samt publicitet som sammanhänger med att vara en sportstjärna. Understöd av olika slag för till exempel träningen, som fyller större delen av året, kommer att falla bort.
Från elitnivåerna ned till skolnivån kommer nu flickor alltid att förlora i sport – ifall det finns någon pojke eller man som känner sig som flicka (och uppfyller de krav som ställs för att accepteras som transperson).

Ja Du, bäste läsare, vad ska vi nu säga om detta? Ska vi göra som vi brukar vid de andra orättvisor vi känner till – sucka lite – men mest bara strunta i saken?
För det är så jobbigt att behöva ta ställning och hålla på och bråka.
Och dessutom är jag så dålig på att skriva insändare.

För egen del finner jag det som ytterligare ett bevis på att ”alla människors lika värde” inte gäller vid alla tillfällen. Eller vad säger ni politiker i vår kommun som ofta använder begreppet. Är det inte dags för en ny slags manifestation som skulle ”sätta Vingåker på kartan”?
Fan – här finns ju verkligen ett ypperligt tillfälle att med ett ”tåg” av något slag – visa hela världen att vi i Vingåker verkligen menar allvar med vår kommuns heliga mantra – alla människors lika värde.

Fast – mumlar jag lite tyst för mig själv – kan man inte då även anse att det också därmed skulle kunna tydas att män och kvinnor kan tävla mot varandra?
Funderar vidare på den saken…

Det kan jag väl göra medan Du läser vad Patrik Engellau skriver under rubriken:
Den kanske hetaste potatisen
…där hans inlägg avslutas så här:

”Häromkvällen lyssnade jag på ett föredrag tillsammans med ett femtiotal andra stockholmare. Till frågestunden skulle svenskheten diskuteras. Det urartade.
En invandrare i salongen klagade över att svenskar aldrig bjuder hem migranter till sina hem.
Men i stället för att stolt säga att vi svenskar är de fria viddernas folk som ofta inte gillar att umgås med någon alls så stack publiken svansen mellan benen och skämdes.
En man erkände att han inte vågade prata om svenskhet i vänners lag eftersom han fruktade att undslippa något som kunde vara nedsättande för någon annan kultur. Samtalet kom ingenstans.
En annan invandrare sa att han hade blivit diskriminerad i en nattklubbskö. Då hördes en skammens suck från svenskarna i lokalen och all luft liksom försvann.

Allt vore mycket enklare om man fick säga som det är, till exempel att den svenska kulturen är bättre än de som finns i Mellanöstern. Då skulle vi inte heller behöva vara så otydliga gentemot invandrare – det var ett annat klagomål – om vilka regler som gäller i vårt land. Vi bör sluta skämmas över att vi är bra och i stället utan övermod erkänna detta. Räta på ryggen, svensk.

Läs gärna hela texten och därefter kommentarerna…

Alternativa media…

…är något/några som dagligen förgyller min tillvaro. Du, så pass att de får mig att stiga upp ur den sköna sängen – tidigare är jag förmodligen annars inte skulle ha gjort – för att ta del av innan jag tar mig an frukosten.
För all – jag skummar först – det jag vet att jag kommer att fördjupa mig i lite senare under dagen.

Det som (den här gången) fick mig att ta upp det ämnet är att jag just läste ett inlägg från bloggaren Foliehatten som väcker någon slags känsla inom kroppen.
En aning oklart hur jag ska beskriva det utom att det påverkar ganska mycket hur mina funderingar tar vägen.

Den här gången skriver Foliehatten om Staffanstorp – kommunen som har vågat sig på att inte följa de utsagor som vår feministiska regering anser vara de rätta utan räds heller inte att PK-media (regeringens språkrör) delar regerings underliga syn på tillvaron
F-n vet varför – nå i alla fall frågar jag mig det.

Nåväl – Foliehattens text slutar så här (smått redigerad)

Nu är mullret så sakteliga igång mot Staffanstorp.
Svensk media har flyttat sig försumbart över tiden och dess verklighetsförändring från Sjöbo till Staffanstorp.

Vi kan förvänta många attacker från media och
vänstern den närmaste tiden. 
Sonesson (Han är M-kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorps kommun) har stöd av de invånare i Staffanstorp som normaliserat rasism. Såg något inslag om att Sonessons lokalväljare röstar på Sonesson lokalt, men kan inte få sig till, att rösta M i de nationella valen. Så där har du svaret. Folk vill ha Sonesson och hans politik. Han har befolkningen med sig.
Vad har då rikspressen att sätta emot? Ingenting.

Foliehatten menar att vad politikerna i Staffanstorp nu börjat med kan ”smitta av sig” till betydligt fler kommuner – vilket gör överheten (dvs politiker och PK-media) ängsliga för en okänd framtid.
(Christian Sonesson (M), föreslår bl a att personer som deltagit i, eller understött, terrorism ska uteslutas från kommunal stöd och service.)

Du, beroende på man ser på tillvaron, en del kanske är glada för att de lever sitt liv i Vingåker. Platsen – där inget politiskt liv står att finna.
Eller vet du något som jag inte vet?

Man kan ju undra…

Nå, i alla fall jag då, om vi ska vara petiga, vilket verkar vara en egenskap som växer sig allt starkare i mellanmjölkens land.
Du märkte det va? Jag använde inte Vingåker som ett ”exempel”…

Denna ljuva onsdag började (för mig då) med en smått förvånad undran över två saker:

1 – Varför skriver Kuriren om sånt här?
2 –  Varför läser någon sånt här?

Det jag hänvisar till (med risk från att få fan för det från Kuriren eftersom jag utnyttjar min citaträtt å det grövsta genom att publicera hela texten och inte ett citat ur en längre text)

Det var strax innan 23 på söndagen som räddningstjänsten larmades till en mopedbilsolycka på Widengrensvägen i Vingåker.
Ingen av de drabbade behövde uppsöka vård. Plast och olja hade spridits vid olycksplatsen och räddningstjänsten har hjälpt till att sanera där.
Det är okänt om polisen har någon misstanke om brott.

Det är allt Kuriren skriver om denna händelse – under sin rubrik ”Mopedbil körde in i mur”.
En text som helt missar svaret på den för – Vingåkersläsarnas otåliga längtan efter att få veta”hela sanningen” – Hur fan gick det med muren?

Kuriren har sina sidor…
Vad jag anser om tidningens läsare i Vingåker får du inte veta.

Vad gör din kommun för…

Hm, när jag läste ditt inlägg om vad PRO hade att erbjuda tänkte jag att i alla fall en anledning till att flytta till Vingåker kunde strykas från listan. (PRO är föga bättre i andra kommuner).

Det fina påskvädret gav mig i alla fall en anledning att packa kappsäcken och tillsammans med kartläsaren (använder helst bara GPS:en) och lämnade så vår vår utmärkta storstadskommun (Huddinge) och flyttade till vår likaledes framåtlutande sommarkommun med sina ca 13000 invånare. (Bålsta)

Fick genast anledning att undra vad din kommun gör för sina invånare när jag tog del av vår lokaltidning  (36 sidor som delas ut gratis till enligt statistiken ca 19000 läsare).

Kommunens tekniska förvaltning skickade för några veckor sedan ut en enkät till 1000 invånare med frågor om vad man tycker att kommunen bör satsa på i framtiden för att göra livet bättre och trevligare och då inte minst för cyklister.

Man fick också tycka till om vägar, belysning, parker och kvaliteten på kranvattnet med mera.

Enkäten gjordes för att hjälpa tekniska förvaltningen att prioritera rätt saker. Resultatet kommer att innan sommaren publiceras på kommunens Websida.

Hur jag än ansträngde mig kunde jag inte komma på att jag har läst något inlägg från dig att Vingåker har frågat sina invånare vad de har för önskemål.
Har du hört/läst något?
Och 36 sidor gratis lokal information i ett veckotidning tycker  jag står sig väl mot Kurirens dagliga sida riktad till Vingåker.
/Åke

Nix – jag har ”inte hört något” – men det kan ju bero på att jag varit ouppmärksam (eller för att jag inte prenumererar på Kuriren i pappersformat) men inga frågor har hamnat i min brevlåda.
Inte heller kan jag påminna mig att kommunen har ställt frågor i sin kommuntidning ”Vingåker för dig” eller där hänvisat till möjlighet att svara på frågor på sin hemsida.

Vilket inte förvånar mig det minsta – eftersom jag själv har den privata uppfattningen att det beror på att inget av de partier som sitter i kommunfullmäktige verkar ha den minsta förståelse för kommunikation med väljarna.
Vilket tydligast kan ses på partiernas egna hemsidor.
Tar gärna emot förslag på ett ord som beskriver ett läge som är sämre än – uselt.

Bedövande tråkighet…

…var två ord som som förföljde mig under kvällen då jag vid 22-tiden om tisdagskvällen fick ta del av PRO-Vingåkers program för 2019.
När jag är på ett smått uppgivet, surt humör över Vingåker och dess invånare brukar jag häva ur mig att ”Genomsnittskurvan visar ju att 50 procent är dummare än genomsnittet och 50 procent alltså klokare än den genomsnittlige svensken – där Vingåker skiljer sig från verkligheten genom att 67 procent är dummare än genomsnittet”.
(Jo – jag har sådana dagar när jag också finns med på den nedre halvan)

Men jag kan faktiskt inte tro att ens mina jämbördiga (där) finner vad PRO-Vingåker erbjuder är något som (ofta) är det minsta intressant för att på något sätt kunna inspirera deras intellekt.
När man skriver så – bör man redovisa vad man bygger detta på – så här får du ta del av årets PRO-begivenheter.
17/4 – Erna Andersson från Visingsö berättar om sin bok ”I Axel Ohlins fotspår”
29/5 – Vårlunch (obs i Kyrkans Hus) Underhållning: Allt från Taube till Lehar.
28/8 – Svampinformation
25/9 – Underhållning: Speldosan
30/10 – Höstmöte – budget och verksamhetsplan. Ärtsoppa och sånggruppen underhåller.
27/11 – Jullunch – Rock och Blues underhåller. (obs Kyrkans Hus)
11/12 – Luciatåg – PRO-vetartävling kaffe med skinksmörgås.

När jag skrivit dessa rader sa förmanande till mig själv ”Ta det lugnt nu och börja lite försiktigt”.
Vi får väl se hur det blir med det
, väste jag tillbaka…
Jo, jag börjar nog lite lugnt med att påstå att jag själv hellre är död än ser fram emot ett framtida liv på den här nivån.

Vilket får mig att hamna i en frågeställning som jag inte lyckas få något (för mig) begripligt svar på:
Om du nu tycker att det är så uselt – hur kommer det sig då att det är 50 personer eller fler som kommer till dessa möten?

Ökar trycket lite genom att skriva:
– Alzheimer? Grav demens?
Innan jag kommer på det lite mildare ”De har väl ett så himla trist vardagsliv att till och med vad PRO erbjuder (kaffe med macka och lotterier) är roligare än repriserna på tv.”
Vilket (om inte annat) klart bevisar min inställning till tv och dess programutbud – riktat till dagens pensionärer. Vad det berättats mig…

Påsk…

Påsken – kan jag just inte bry mig mindre om – vet jag sedan många år tillbaka. Även om jag inte direkt kommer ihåg varför så var jag på den tiden barnen var små mer benägen att vara med och fira med påskägg och allt övrigt som hörde saken till.

Låt mig säga att för en så där 20 år sedan förvandlades min lusta att delta i årets ”högtider” till just ingenting. Julen?, Påsken?, Pingsten? och några till – passerar numera mitt liv utan att få just något av min uppmärksamhet.
Däremot, märker jag när jag skriver, kan Midsommar fortfarande framkalla ett uns av någon slags skön känsla.
Vilket inte namnsdagar och födelsedagar – vare sig mina egna eller andras – inte förmår åstadkomma det minsta av.

Va? Jo, klart att du har rätt – jag är förstås en jämrans trist figur.
Kan jag ana att andra kan tycka.
Men då vill jag kraftigt påpeka att denna jämrans trista person är en lycklig person som kan undvika alla dessa måsten.
Som, som idag, kan tillsammans med Madame kan dra oss undan dessa måsten genom att bara försvinna bort till en tämligen enslig mysig plats och där bara njuta av varandra, god mat och långa skogspromenader.
Vad vi sen gör senare om kvällen får du inte veta – men vi tittar inte på tv…

Men i alla fall – Glad och trevlig Påsk önskar jag alla er begåvade som tittar in här…

Annat viktigt?

Ord är viktiga påstod jag i går och kom senare under natten att fundera över om jag också tycker att åsikter kan vara det.
Och kan inte riktigt bestämma mig vad jag ska tycka där – annat än att jag personligen tycker att vissa åsikter – för mig – känns mer angelägna än andra.
Efter några fler funderingar så blir jag mer benägen att säga att jag i alla fall är tämligen villig att lyssna på alla åsikter.
I ämnen som intresserar mig – även om jag inte håller med om alla.

En, vars åsikter jag mycket ofta delar, är Patrik Engellau och alldeles särskilt när han skriver den här typen av inlägg – som har rubriken ”Män och våld”.

Hans inlägg börjar så här:
Tänk dig ett samhälle som hade en lagregel som stod över alla andra och som sa att i det här samhället får alla göra precis vad de vill utom det som de är bäst på. En liten gosses speciella fallenhet för matematiken upptäcks redan tidigt av dagispersonalen och pedagogisk expertis kallas in varefter det förbjuds att gossen någonsin ska få komma i närheten ens av multiplikationstabellen.

På motsvarande sätt kommer en liten flicka som av sig själv sätter sig vid pianot och spelar Für Elise att för evigt portas från alla musikaliska akademier.

(Varför ett samhälle skulle hitta på något så dumt vet jag inte. Det är inte det som är poängen. Om du prompt måste ha något slags förklaring så kan vi säga att det handlar om en vilja till jämlikhet. Om någon har medfödd fallenhet för en viss syssla så kommer hon att excellera i den sysslan och andra att känna sig evigt dömda till en mer undanskuffad position.)

Lysande Patrik, mumlar jag för mig själv inför en sådan början. Och allt eftersom jag läser vidare känner jag mig ökande – nöjd.
Kanske jag ska förklara – för att locka dig att läsa vad Patrik Engellau skriver – ska antyda att krönikan prisar att män är starkare än kvinnor – och därför mer lämpade för vissa saker. Bra saker.

Men en sak förefaller vara oomtvistlig och det är att den genomsnittlige mannen har större kroppshydda och mer muskelmassa och därför mer rå styrka än den genomsnittliga kvinnan.
I alla tider har samhällena förstått att utnyttja detta till sin fördel, till exempel genom att skicka ut männen snarare än kvinnorna på jakt mot vilda djur och i strid mot fiender (tro inte på myterna om amazonstammar).

Min rätt självklara observation är att män har särskild medfödd kompetens när det gäller att utöva den råaste formen av våld. Till den råaste formen av våld räknas inte att trycka på en knapp som skickar iväg en kärnvapenstyckad stridsspets och ej heller att mobba folk eller utsätta dem för annat psykiskt lidande utan att ge en fiende en rejäl smäll på käften så att blodet sprutar.

I likhet med det galna samhälle som jag inledningsvis omnämnde så har det moderna Sverige bestämt att den råa formen av våld som män är bra på är onödigt och ont och vidare att män ska avvänjas från sin medfödda natur.

Ja ja – får jag så be att alla kvinnliga läsare tar del av vad Patrik skriver:

Jag säger detta för att jag tror Sveriges härskare domineras av ett kvinnotänkande som har glömt bort eller inte begripit vad den manliga våldsbenägenheten betyder för samhällets välgång och därmed även kvinnornas frid och lycka.

En märklig känsla…

…upplevde jag hos mig själv då jag i går eftermiddag märkte att det inte gick att titta in här hos nattgöken med anledning av mitt webbhotell hade fått problem med det program jag använder för att kunna uppdatera bloggen. Först nu på morgonen har ordningen återställts.

Under frånvaron blev jag jättestressad och kunde knappt koncentrera mig på andra saker. Mycket märkligt, tänker jag, nu när allt fungerar igen. För – avbrottet var ju för omvärlden totalt ointressant. Ingen och ingenting kom till skada.
Igen har jag fått en påminnelse om hur viktiga känslor är och hur lätt de styr människors vardag.
Nå – i alla fall min – vet jag bättre idag.

Därmed övergår jag till att fundera över andras känslor.
Märker jag när jag i Göteborgs-Posten läser rubriken:
Politikerna är för fega för att ta tag i skolstöket.

Artikeltexten börjar så här:
En färsk rapport från Skolinspektionen visar att allt färre elever och lärare känner sig trygga i skolan. Värst är det för flickorna, av dem är det bara fyra av tio som tycker att de har en trygg skolmiljö. I rapporten framkommer även att hela 58 procent av eleverna anser att andra elever stör ordningen i klassrummet.

Om du tar dig tid att läsa artikeln kan du också läsa de här raderna:
Det är kanske hög tid att börja värdera kollektivets, alltså klassens övriga elever, rätt till en god studiemiljö, framför individens till synes okränkbara rätt till att vistas på just samma skola. En elev som återkommande väljer att missköta sig grovt på en skola har enligt mig förbrukat sin rätt att vistas där.

Om du nu tillhör dem som har barn eller barnbarn i skolan – får du också känslan av att vara/bli jättestressad över att det inte fungerar?

Du – det tror jag inte alls att du blir. Och är du en som inte har någon stark anknytning till skolans värld – bryr du dig förstås ännu mindre.

Och – som jag tyder det – de som bryr sig minst (verkar vara) rektorerna och lärarna och de inom kommunen som som har ansvaret för Vingåkers skolor.
Som är lika osynliga i debatten – som pengar i en S-röstande kvinnlig pensionärs portmonnä dagarna innan nästa pensionsutbetalning.

Du – hur ska jag kunna tolka det annorlunda?
Här planeras för Pridefestival, som tydligen blivit namnändrat till, Mångfaldsfirande och pridefestival.

Tydligen förbannat mycket viktigare än att ordna ett betydligt angelägnare ”tåg” under parollen  – Rädda Vingåkers skolor.
Där rektorerna gick först i leden framför alla lärarna.
Om det kommer några elever därefter  – vete väl fan om jag kan se framför mig.
I alla fall inte fler 9-klassare än de som skulle vilja dansa vals på ett klassfest.
Och vad tror du om en lokal ”Greta” som skolkar för en bättre skola?
Nä – inte jag heller…

Kommunstyrelsens ordförande, Anneli Bengtsson, har i Kuriren sagt:
Vi är stolta och står upp för att vi är en liten kommun som anordnar en prideparad.

Kan man tänka sig att Bengtsson med alla övriga i kommunfullmäktige (eftersom hon använder ordet ”Vi”) också kraftfullt kan tänkas uttala sig med:
Vi är stolta och står upp för att vi är en liten kommun som anordnar en Rädda-skolan-parad.
Med tillägget:
För något viktigare kan vi inte se framför oss…

Om en sådan sak (att offentligt uttala sig i Kuriren) kännsoöverstigligt svår erbjuder jag er en plats att (så ofta ni vill) öva er på det – här hos nattgöken.
Jag samarbetar gärna…

Irriterad eller förbannad?

Clemens såg mulen ut och jag frågade förstås vad det var som tyngde honom.
Du, sa han, jag vet inte om jag bara ska känna mig lite irriterad eller jävligt förbannad. Och den tveksamheten uppkom när jag läser vad Anneli Bengtsson, säger i Kuriren om det där att det planerade Pridefirandet ska byta namn till Mångfaldsfirande.

Jo, svarade jag, jag läste det också och skakade då uppgivet på mitt huvud. Speciellt när jag läste:
– Ord är jätteviktiga. De kan betyda olika saker för olika människor. Vi är stolta och står upp för att vi är en liten kommun som anordnar en prideparad.
Min tanke blev något det hållet som: ”Jag blir inte det minsta stolt över om Vingåker arrangerar en Pridefestival utan tvärt om – jag mera skäms för att våra politiker håller på med sådant trams.”

Möjligtvis kan jag vara en aning mer fördragsam om där arrangeras en Mångfaldsfestival – vilket jag, egentligen, inte heller förstår varför det skulle vara nödvändigt i ”lilla Vingåker”.

Bästa Anneli Bengtsson, berätta för mig, vad är det i samhället Vingåker som gör det så viktigt att de med (vågar jag skriva det?) ett smått annorlunda sexuellt beteende, än den mer sedvanliga då, måste uppmärksammas med ett eget festivaltåg?
Det berättas för mig från andra – vad den egentliga orsaken bakom detta trams är – men det är en annan sak – nu är jag jävligt nyfiken på hur många privatpersoner i Vingåker som är så ”utsatta för (kränkning) sin sexuella hållning” att de ska beskrivas som offer – och därmed ska anses vara värd denna märkliga uppmärksamhet?
10, 30, 50, 100, 250, 500?

För vår del tror Clemens och jag att de är betydligt färre (om ens någon) än de ”utsatta” medborgare som kommunen med bl.a Robert Skoglund har ansvar för i sin nämnd – socialnämnden – och därför enligt oss – betydligt mer vore värda en stödfestival.
Som ett tack till de äldre för vad de i sitt liv har åstadkommit för oss efterföljare.

Känner att jag vill slippa Bengtssons floskler typ att ”Pride är ett stöd för hela Sverige”. Så – kan jag få till protokollet att – jag undanber mig att min kommun lägger del av mina skattepengar på sådant trams. Vingåkers kommun ska endast lägga ner sin möda, pengar och omsorg på oss i Vingåker. Och möjligen då också med åsikten om att de som mest behöver stöd ska få det – först.

Anneli Bengtsson säger också i Kurirens artikel:

”Hon säger att måndagens diskussion och uttalanden om pride var intressanta samtidigt som andra saker gjorde henne mörkrädd.
– Varför skulle man känna sig exkluderad i att gå i en prideparad? Vad ger det för signaler om alla människors lika värde när man känner att det inte går att delta i den?”

Jag kan knappt tåla mig inför väntan på att Bengtsson ska redovisa för mig vad hon menar med ”allas lika värde”. (jag bjuder på fika och marsipantårta)
Som jag inte delar (floskeln alltså) – enligt min egen syn på ”lika värde”.
Givetvis vet Bengtsson varför folk inte gärna vill gå i ett pridetåg, men vill bara inte låta oss veta att hon mycket väl begriper det, utan passar i stället på att framhålla sin egen fina moral. Genom en inlindad moralisk pekpinne rakt in i ögat på dem som tänker – annorlunda..
Sådant gör mig – mörkrädd.

När jag märker att våra folkvalda försöker höja sitt eget anseende hos en diffus omgivning genom saker som – Pridefestivaler – ber jag att få citera vännen Clemens kommentar om vårt feministiska land:
Har de inte tagit del av undersökningen från Ljugov som visar att en av tre kvinnliga politiker är lika enfaldig som de båda andra?”

En tanke i sena natten…

…blev nattens rubrik där jag kanske kunde ha använt samma som i går.
(Hur smarta är de?) Vi får väl se vad texten kommer fram till.
Hur som haver – jag kom att börja fundera över att de som styr och ställer i kommunen säger sig vara så starkt angelägna om att värna om miljön i Vingåker. Och jag vill nog tro att de gärna vill visa det för oss ortsbor genom att de leasingbilar kommunen hyr ska vara av den mest miljövänliga sorten.
Efter en första beställning av elva elbilar – tror jag mig förstå kommer det de kommande åren kommer att bli allt fler av den modellen.
Om detta har jag inga som helst negativa åsikter.

Men jag får inte riktigt ihop det med kommunens stora belåtenhet över vårt lokala Outletområde, som enligt vad kommunen själv anför ”har runt 500 000 besökare om året.”
I en tidigare sammanställning om besöksnäringen i Vingåker skriver kommunen:

”Besökarna till Vingåkers Factory Outlet är en skatt som inte vi tar tillvara på i den utsträckning som vi borde göra.
(min fetmarkering)
Försöket med mobila turistvärdarna under sommaren 2011 visade tydligt att besökarna är upptagna med sitt förbestämda besök och sedan är de intresserade av att hitta någonstans att äta.

Du läste första meningen där va?
Kommunen skriver också:

Vingåker är vida känt för vårt outletområde med främst Vingåkers Factory Outlet som dragare. Kunder är främst män och kvinnor 25 –50 år,  från ett område med större städer inom 20 mils radie från Vingåker.

Mmm, hummar jag för mig själv – för nog vågar jag väl tro att de allra flesta av kunderna kommer hit – i sin bil. Om jag lite slarvigt så där – antar att den halva miljonen besökare åker 100 km i snitt för sitt besök så blir det ju en del mil  – med vidhängande påverkan på klimatet. Årligen…

Jag tror inte att kommunens (kommande) elbilar räcker som klimatkompensation för det. Det var väl där någonstans mina funderingar (mycket kort) hamnade i gårdagens rubrik.

Men det vore inte rättvist, för kommunen måste, som vi alla, leva i verkligheten och då får man emellanåt vara lite flexibel i sitt miljötänk.
Och om det har jag heller inga negativa åsikter…