Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Vinklad information…

Jag börjar med att kopiera de sista raderna i det inlägg som Patrik Engellau hos DGS publicerar denna dag:
Om den här sortens vinklad berättarteknik bara återkommit då och då så hade det inte gjort så mycket.
Problemet är när samma slags PK-istiska förkunnelse blir den normala ordningen.
Om du upprepar en lögn tillräckligt ofta, sa Goebbels, så kommer folk att tro på den och du kanske till och med själv ansluter dig till uppfattningen.

Till detta lägger jag till vad en av kommentatorerna till Engellaus text svarar:
Jag vänder mig till de dumma för de utgör en majoritet av befolkningen, lär Goebbels också ha sagt.

OK – med den ”kunskapen” är du förberedd för att ta del av Engellaus hela text – som kan göra genom att klicka här
Då kan du ta del av hur media gör för att – manipulera dig – genom att (som PE skriver under rubriken hotet mot backsvalan):

”Den svenska modellen av fake news så som den tillämpas exempelvis av statstelevisionen är listigare eftersom den erkänner utvalda fakta – i stället för att som Bagdad Bob och Stalins informatörer totalt förneka dem – men spinner in korrekta observationer i en falsk berättelse som är tillräckligt dragerad för att lätt slinka in i tittarnas hjärnor.

Det här pågår hela tiden och är så lurigt att en tittare normalt inte tänker på det när han ser på nyhetsprogrammen Rapport och Aktuellt. Han reagerar inte på konstigheter eftersom han ändå är van vid att saker och ting förklaras dåligt. Han kanske känner på sig att det är något skumt men besvärar sig inte med att se programmet igen på webben för att undersöka vad som verkligen sas.”

Och så får vi ett tydligt exempel på hur t ex Aktuellt (likt Goebbels) manipulerar sina tittare. Och till samma grupp av människor…

Smått uppgiven säger jag till mig själv – Så ser det också ut i Sverige som det gör!

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Självgodheten i media?

Rubriken är den samma som Rebecca Weidmo Uvell har till sin synnerligen läsvärda text – som börjar så här:

”Det har blossat upp en debatt om politiker och media och om en politiker har skyldighet att låta sig intervjuas i just Sydsvenskan. Politikern i fråga är Christian Sonesson som är KSO i Staffanstorp för Moderaterna.

Han lackade på den lilla lokaltidningen Sydsvenskan, som gång på gång la intervjuerna han gjorde bakom betalvägg.

Längre ner i texten finner vi:
”En av alla arga opinionsbildare i traditionell media, för ledarsidan har inga journalister utan de är lika mycket journalist som jag är, är Lisa Magnusson på DN Ledare. 

Hon tror att Christian Sonesson tycker att de ska jobba gratis. 

Men här kommer självgodheten in. För ingen människa har någon skyldighet att ställa upp i media, inte ens en folkvald. OM det vore så att Sonesson vägrat alla media och aldrig velat svara på kritiska frågor kunde man kritisera det då man som folkvald har ett ansvar att bli granskad. 

MEN detta handlar om den enskilda lokaltidningen Sydsvenskan. Har Sonesson skyldighet att medverka i alla medier?
Nej.”

Du – om du läser vad Rebecca Veidmo Uvell skriver vill jag framhålla att jag håller med i all den kritik som hon anför mot vår svenska ””dagspress”. Dit jag blandar in Kuriren…

Som, så många lokaltidningar, upplever en allt sämre ekonomi. Och kan inte missunna mig att citera vad hon skriver om den saken:

”Eftersom media och de intäktsmodeller de har är en döende svan, de kämpar mot något oundvikligt, är nämligen detta deras enda lösning på problemet.
Lösningen ligger i att låta folk få betala en liten fast summa för enskilda artiklar. Och att även skapa ett Spotify-koncept.
Att som idag tvinga läsarna att köpa inte bara ett helt nummer av tidningen utan 30 nummer av tidningen och en hel månads prenumeration för att man vill läsa EN enda artikel säger sig själv att det är ekonomiskt ohållbart, det finns ingen efterfrågan på det. När mediebolagen slutar kämpa emot kommer dagens prenumerationsväggar rivas ner och ersättas av ett system som faktiskt folk efterfrågar.

Idag betalar förmodligen nära noll personer en prenumeration bara för att läsa en artikel utan då struntar man i det.”

Jo – jag är en sådan – och avslutade därför för ett tag sedan att betala för en digital prenumeration Kuriren för på 109 kr/månaden – eftersom jag fann att endast ett par-tre (Vingåkersartiklar i månaden) var så pass lockande att jag möjligen skulle kunna tänka mig att ”betala en tia för varje” för att få ta del av just det innehållet – i min dator…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Greta…

Får inte bara hyllningar utan även annat…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Det är inte i…

…Gammelmedia (Kuriren) du finner svaren på dina frågor

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Små funderingar…

Det händer ofta att – jag som gammal tidningsägare – ler lite över hur (framför allt) de små lokaltidningarna anstränger sig för att illustrera sina artiklar. Speciellt då när de ska lätta upp sina artiklar där de lokala politikerna ska visas på bild till den artikel som just inte berättar något #viktigt” utan mest finns med i tidningen för att fylla ut sidorna.
Jag kan förstå det – eftersom det f-n i mig inte är helt lätt för redaktionen på Kuriren att finna något intressant att skriva varje dag.
Där har de faktiskt min beundran…

Kolla på den här bilden:

Om du frågar mig så finner jag den en aning krystad – för ingen kan väl tro att personerna på bilden har medverkat till att bära ut soffor. Men det var väl den ”bildidé” som fotografen kom på.
Så blir jag sittandes i funderingar – ska bilden uppfattas som någon slags – vänlig humor?
Vill jag gärna tro och känner även en viss värme för politiker som ställer upp på en sådan här bild.

Men det skulle förmodligen aldrig en hund göra…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Frivillig karantän…

Har jag ägnat mig mycket åt de senaste åren, på så sätt att jag mestadels tillbringat mina dagar i ensamhet, framför datorn, hemma i huset.
Gärna läsandes vad kloka människor skriver.

Men också emellanåt att läsa om böcker som innehåller information jag gillar, kanske glömt, och vill ta del av igen. Som i dag boken med titeln: ”Den framgångsrika annonsen” – med underrubriken: 10 principer som gör en annons framgångsrik.
Vad som gör mig så intresserad av att läsa den boken – om och om igen – är för att jag vet att den tydligt berättar/förklarar för mig vad det är som tilltalar (påverkar) oss människor i reklamen – och vad som inte gör det.

Och så tänker jag – igen – tänk om våra lokalpolitiker ville läste den här boken så skulle de vara så mycket mer förstående över hur de ska (borde) agera när de försöker charma oss väljare vid kommunvalen. Jag vill faktiskt påstå att de är (har varit) tämligen urusla vad det ankommer på den saken.
OK – vad jag nu citerar ur boken handlar om annonser men, enligt min mening, lika giltigt vad gäller när man ska presentera sitt valprogram för väljarna.
”Trots att alla annonsörer bekänner sig till principen att man ska behandla människor som jämlikar ser vi ändå ständigt exempel på motsatsen.
Man skryter och kallar sig själva ”Bäst” och ”Ledare”.
Annonsörerna talar mindre om vad de kan göra för kunderna, för att i stället klappa sig själva på ryggen.
Man saknar distans till sitt eget budskap därför att det känns sant och bra för dem som godkänner annonserna.

Så hände det som händer mig så ofta – mina tankar gör (på eget bevåg) ett tankehopp. Kanske var det ordet ”annonserna” som medverkade till det – plus att jag innan jag började skriva de här raderna läste igenom vad jag skrev om i förra inlägget – jag hamnade i funderingar – om tidningar.
Och en av de första tankarna var ”Tänk att tidningarna själva är så dåliga på att åstadkomma lockande och säljande annonser om sig själva”.
Jag vill tro att det som jag läser i boken gäller för tidningsläsare som för andra grupper – ”att konsumenterna vill bli charmade att köpa genom intelligens, humor och hederlighet och tycker att bra annonser är fascinerande och övertygande.”

Vilket man (jag då) på intet sätt kan påstå gäller hur tidningarna själva försöker rädda sin allt mer besvärliga (ekonomiska) situation. I stället kör de mest med gråtande känslopjunk där de förklarar att våra liv hotas – i alla fall demokratin – om de inte får fortsätta komma ut.

OK, jag gör det lätt för mig (och för dig) genom att ta vår sakta borttynande lokaltidning Katrineholms-Kuriren som exempel.
Läs det här igen:
Annonsörerna talar mindre om vad de kan göra för kunderna, för att i stället klappa sig själva på ryggen.
För all del – Kuriren gör vad den kan för att försöka förmå läsarna att hålla med om att tidningen är ”livsviktig för demokratin”. Den lokala antar jag att redaktionen där menar.
Och det gör man då genom att klappa sig själv på ryggen genom att påstå just den saken. Utan att övertyga (i alla fall mig) med minsta exempel på den saken.

Om jag ser till de tidningar jag (dagligen på nätet) läser – som AB, Expressen, DN och SvD – så är en så där 90-95 procent av deras innehåll sådant att det ”kan jag leva utan”.
(Det vill säga – för mig tämligen ointressant – underhållning och kändisskvaller)
Vad gäller Kuriren ligger gränsen nära 100 procent.
I alla fall vad gäller nyttig information som gäller mig som Vingåkersbo.
Jag vill tro om mig själv att om tidningens innehåll innehöll betydligt mer av sorten – intelligens, humor och hederlighet – skulle den siffran hos mig förändras till Kurirens fördel.

Men Kuriren gör inte en tidning för folk som jag – vi som hämtar den mesta av den för oss viktiga informationen från bloggar och alternativa media – därav Kurirens sjunkande upplaga…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

En vaken Grinpelle…

Jo, i dag vaknade jag som en grinpelle – som kan tydas – att jag steg upp ur sängen med en känsla av att detta blir en grinig dag. Ha – nu tror du förstås att jag är misslynt av att konstatera detta mitt sinnesläge. Då tror du fel – de (tämligen få) dagar jag vaknar så gillar jag bra. ”Äntligen” säger jag då mig till mig själv ”äntligen vågar jag skriva vad jag verkligen tycker”.

Som att jag tycker att Katrineholms-Kuriren är en riktig skittidning och undrar över vad är för slags människor som anser sig inte kunna leva utan den? Och att den funderingen kom upp just nu beror på att jag (som prenumererar på kkuriren.se) just fick ett mejl där redaktionen berättar under rubriken ”mest lästa nyheterna på kkuriren” vad som lockar tidningens läsekrets mest.
Paret i chock – tvingades avliva katten Kalle.
(en orgie i känslopjunk)
– Brukare fick äta rester från annans tallrik.
(Personalen frågade då om en annan brukare ville ha mer mat. Sedan tog hen tallriken och de använda besticken och skrapade över maten till den andra brukaren, som åt upp dessa rester.)
Kuriren skriver:
”Vård- och omsorgsförvaltningen har utrett händelsen och konstaterar att en brukare fick en annan brukares mat- och dryckesrester uppfattas som ovärdigt. Handlingen innebar dessutom en risk för överföring av smitta.
Eftersom det inträffade inte bedömts utgöra ett allvarligt missförhållande kommer det inte att anmälas till Inspektionen för vård och omsorg.”
– Flyktbil hittad efter smash-and-grab-kupp.
”Efter fyndet av bilen är vi intresserade av iakttagelser. Vi tror att de har bytt bil och har någon gjort iakttagelser vill vi gärna att man hör av sig, säger polisens presstalesperson Björn Öberg.”
– Två tjuvar greps i bil efter inbrottslarm.
Klockan 02.07 ringde ett väktarbolag polisen sedan ett kameralarm hade gått på företaget Lantmännen maskin på Rönngatan. Två män kunde senare gripas…
– Stor verktygsstöld i Katrineholm.
Vid 07:30 på måndagsmorgonen fick polisen samtal om att det varit inbrott på en byggarbetsplats i Katrineholm. Någon gång mellan fredag eftermiddag och måndag morgon har någon eller några brutit sig in i en lokal, samt i bilar och stulit.
– Virus-oro ökar försäljningen av torrvaror.
”Det är inte slut på matvaror hos Matpiraten. Det mesta finns i riklig mängd. Men bland hyllorna där de klassiska torrvarorna står börjar det ändå bildas en del luckor.”

Och jag suckar lite tyst i min fundering över ”Vem tycker sig inte kunna leva ett gott liv utan att få ta del av sådant material?” (om man nu bor i Vingåker)
Jodå, en berättigad fråga ”Men jag då?
Förklaringen är att det är en ”plåga jag får finna mig i för att ha en möjlighet att ta del av skräpet för att t ex ha en möjlighet att skriva sådana här texter.”
Plus en del annat – som att de bekräftar mina fördomar om tidningens läsekrets… 😉

Jag kan väl anse att det är mera förståeligt att Kuriren skriver om att:
– Bekräftat: Det första coronafallet i Sörmland
– Coronasjuk passagerare landade på Skavsta

OKjag avrundar med att förklara varför jag i början anser att Kuriren är en skittidning.
En ohederlig skittidning.
Det sägs att svenska media förväntas vara objektiva i vad de bevakar och skriver om.
Det är inte Kuriren i sin bevakning av de politiska partierna.
Kuriren hatar SD och framför det tydligt till läsarna – som när chefredaktören Eva Burmans ohederliga ”hatspya” över Åkessons Turkietsresa och utdelande av flygblad.

Vilket fick mig att skriva en ”insändartext” till tidningen med rubriken:

Kuriren en trist tidning… (med texten)
…på många sätt. Ett av dem är de ständiga påhoppen på SD – som jag antar att tidningens ägare – kanske rent av redaktionen – har för sig är till Kurirens fördel.
Låt mig – som gammal tidningsägare – betvivla den saken.
Nåväl, det som stör mig mest är att Kuriren (som så många andra) klankar ner på SD för deras (påstådda) anknytning till nazism i partiets tidiga tillblivelse.
Och kanske var det så.
Men att idag använda den saken för att misskreditera dagens SD är lika begåvat som att jag – idag – inte inte skulle vilja nyttja SJs tåg för resor eftersom bolaget tidigare använde – för miljön negativa – ånglok.
Däremot har jag inget emot att SDs nuvarande politik kommenteras – om den tanken gäller alla de övriga partiernas också.
Så är inte fallet i dag.
Anser
Bjarne Wilmarsgård

En insändare som väl inte kommer att publiceras…

Men det gjorde den här – skriven av en person som tydligt bevisar ett IQ i höjd med sitt skonummer:

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media

Usel journalistik…

Tänker jag allt oftare när jag tar del av de gratisartiklar som de stora tidningarna bjuder mig på på internet. Journalistik är något som innebär att dugliga journalister skriver objektiva texter där de förmedlar information om intressant fakta. Vad som är intressant skiljer sig väl åt bland oss läsare men fakta är fakta.
I dag frossar t ex Expressen och Aftonbladet i känslopjunk, tycka-synd-om-artiklar som gör mig smått vansinnig av olust.
Varför ställer journalisterna inga frågor – vrålar jag till mig själv (inne huvudet då) utan mal bara på med sitt känslopjunk.
Exempel? OK här får du ett – läser i Expressen en artikel som handlar om att Turkiet har öppnat sina gränsens mot Europa vilket innebär (skriver Expressen) att tusentals migranter sökt sig till grekiska gränsen. Där läser jag:

En objektiv journalist hade efter ett sådant uttalande ställt t ex frågor som:
”Vad vet du om drömlandet Sverige då?”
”Hur har du tänkt dig att kunna försörja dig i Sverige?”
”Vad tror (vet) du om möjligheten för dig att få bostad där?”

Det hade jag velat få ta del av.
Men om sådant får du inte läsa i våra media som i stället dryper av – du hittar orden här ovanför….

Ur en annan tidning…

Hm – hur är det då på Arlanda kan man ju undra…

MEN – det finns ju även god iournalistik – som det – när Chris Forsne – hos ledarsidorna.se skriver under rubriken: Det faderlösa folket

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media Politik

Detta märkliga Sverige…

…säger jag emellanåt lite viskande till mig själv när jag tar del av vad t ex medierna berättar för mig. Som när Expressen skriker ut:

Livet är verkligen besvärligt – emellanåt. Inte bara Coconaviruset oroar oss medborgare (något som gärna byggs på av de stora tidningarna) utan nu ska vi också oroa oss för Baconbrist. Det ska fan vara svensk…

Jag hade inte riktigt klart för mig varför den här tabellen – först gladde mig lite – men det var kanske bara en snabb glädjeyttring över att jag inte längre är lönearbetare.
Men tabellen borde väl kanske få en och annan läsare – som är av den arbetande sorten – att fundersamt rynka på pannorna en aning.

Tittade just in hos kkuriren.se (20.45) och ser till min förvåning att jag inte längre kan finna redaktionens vädjan (egen-annonsen- riktad till till de lokala annonsörerna) inte längre finns synlig. Kanske redaktionen har fått ta del av fler kommentarer (än mina) om detta, som jag anser, märkliga sätt att försöka påverka annonsörerna – och tagit sig en funderare över hur de ska ordna den saken…

Som jag har kunnat läsa om på annan plats så har många fler tidningar (stora ekonomiska) problem då deras annonsintäkter krymper.
Inte minst då Aftonbladet och Expressen…

Minsann – den så prudentliga Kkuriren.se behagar (7/2) skämta. (riskdagen?)

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Media Politik

Svara Kuriren!

Rubriken finns där för att jag läst en angelägen krönika i Kuriren – skriven av tidningens chefredaktör – Eva Burman. Där följande rader finns med i texten:

Jag har massor att berätta men jag vågar inte” ”Jag är rädd att få sparken om jag pratar”.
Det är några av svaren i den stora enkät – Det öppna samhället – som tidningen skickat ut till kommunerna i Sörmland, regionen och länsstyrelsen.
Vi har bett alla offentligt anställda svara på frågor om olika former av öppenhet. Enkäten besvaras anonymt, inte ens vi vet vem som svarat vad.
Men framförallt kan arbetsgivaren inte se vad de anställda svarat. ”

Som jag tyder det har inte Kuriren fått den svarsfrekvens som den förväntat sig.
Kanske då för att som Burman skriver:
”Vi märker också av en ökad rädsla att prata med journalister bland offentligt anställda. Kanske främst i sjukvården, men också bland lärare och andra yrkeskårer. Många är rädda för att få sparken eller drabbas av repressalier av olika slag.”

Så är det troligen/säkerligen – och jag har under de år jag nu bloggat om Vingåker ständigt förundrat mig över att ingen – absolut ingen – t ex lärare – har vågat (velat) ta kontakt med mig för att på så sätt (anonymt) kunna få sina synpunkter framförda.

På omvägar – från personer som har nära vänner i lärarkåren – får jag förstås ta del av de många negativa kommentarer om skolverksamheten i Vingåker – som tydligen finns.

OK – jag får väl suga i mig om lärarkåren och andra kommunanställda inte har förtroende för mitt sätt att driva nattgöken – men Kuriren?