Upp som en sol men…

Om du fortsätter att läsa så får du ta del av en del funderingar kring vårt lokala politiska parti – Vingåkerspartiet VTL. (Vägen Till Livskvalitet) – är i alla fall tanken när jag börjar skriva – och där anledningen bakom är att jag blivit en aning förundrad över ett annat lokalt politiskt parti Örebropartiet (ÖP) i Örebro blivit så vida medialt omskrivet (inte då bara i lokalpressen) och syns bl a framgångsrikt på Youtube.
Och man har även en engagerad FB-sida.
Och finns med på twitter.

Och jag läser – smått förvånad – men också smått imponerad på ÖP:s hemsida.
”Genom att få till en återremiss lyckades vi mindre partier i KF skjuta upp styret (och Moderaternas) planer på att skära ner i färdtjänsten.
Här kan du läsa om vad som hände samt se anförandet av Markus Allard som blivit viralt och nu setts av över 1,3 miljoner svenskar.” (min fetmarkering)

Om man läser vad ÖP skriver om sig själva kan man förundras över hur de klarar av att vara så aktiva:
Örebropartiet är ett lokalparti verksamt i Örebro kommun och region. De har sedan valet 2018 två mandat i Örebro kommunfullmäktige, som besitts av partiledaren Markus Allard och Peter Springare.

OK – det var en del om ÖP det – som du så kan jämföra med vårt lokala VTL.
Där jag hoppas att du innan det – gjort dig ”omaket” att klicka på de länkar jag lagt in.

För all del – det skiljer sig ju i storlek mellan kommunerna Örebro och Vingåker – och man får väl förmoda att det påverkar intresset från utomstående. Och inte bara av den anledningen utan ÖP har dessutom två KF-delegater som kan tala för sig. Peter Springare (polisen) är ju väl känd i Sverige för sina raka åsikter – vilket sannerligen även kan sägas om Markus Allard – som du kan uppleva hos Swebb-tv i ett inslag från 8 april.

Nu talar jag för mig själv – när jag hos VTL kan ta del av vilka motioner de lagt i Kommunfullmäktige – kan jag inte se en enda fråga som engagerar mig.
(vilket förstås kan bero på att jag är en usel egoistisk person)
Men – det verkar av senaste kommunvalet vara så att fler väljare än jag hade den uppfattningen.
VTL minskade från 4 delegater(2014) till ett mandat i valet 2018.

Så sitter jag här och försöker komma på vilken fråga det var som visade att partiet ”brann riktigt för något”.
Kommer inte på något svar – men får en diffus känsla av att deras motioner sammantaget framkallar hos mig den märkliga liknelsen av ”stuvade makaroner varje dag”.
Jag gillar stuvade makaroner – men ingenting jag brinner för…

Senare – sent om kvällen – blev jag sittandes i favoritfåtöljen och småfundera över det jag skrivit tidigare. Konstaterade att jag inte hade någon kunskap om vad det var för något ”brinnande ämne” som fick ett antal Vingåkersbor att enas om att starta ett nytt lokal politiskt parti.
Tittar in på Vingåkerspartiets hemsida men finner ingen upplysning om den saken.
Men finner på annan plats i alla fall:

2002 dök ett nytt parti upp på den politiska himlen i Vingåker: VTL, Vägen till livskvalitet. Partiet bildades på våren det året och fick i höstens val 11,9 procent av rösterna, vilket räckte till fyra mandat i fullmäktige. Ordföranden Martin Larsson blev kommunstyrelsens ordförande och bildade majoritet under namnet ”Puff” tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, dåvarande Folkpartiet (nuvarande liberalerna) samt Miljöpartiet.

2010 fick VTL 12 procent av rösterna och 2014 hade partiet tappat till strax över fem procent av rösterna. I årets val (2018) landade VTL, som nu heter Vingåkerspartiet VTL, under valnatten på 4,2 procent och ett tappat mandat.

Klart att detta får mig att fundera lite över hur det ska gå för Vingåkerspartiet i valet 2022. Behövs partiet över huvud taget? Tveksamt, svarar jag mig själv, med tillägget ”i alla fall inte i nuvarande form”.
Som förstås är vad JAG anar…

Och mina funderingar hamnar i en fråga ”Kan partiet då förändra sig i tiden fram till valet 2022?”.
För all del – det mesta är möjligt – men inte att kombinera en längtan efter att samtidigt vara operasångerska och buktalare.
Tänkte jag och reste mig för att hämta ett glas vin…

Och därefter ägnade jag mig en stund åt att fundera över om det – egentligen – i Vingåker finns någon politisk fråga som någon kan uppfattas som ”brännande”.
Som då skulle kunna finnas som någon slags stark grund för ett lokalt parti att nå politisk framgång av att driva.
Jag kom inte på något svar…

Hur är det i Vingåker – då?

Jo – det kan tyckas vara en insinuant – rent av elak – rubrik. Men det beror nog till viss del på att jag inte helt tillhör gruppen av ”laglydiga cykelhjälmsbärare” utan – om jag nu skulle få för mig att ställa bilen och köpa mig en cykel – då alltid skulle cykla utan hjälm.
Varför jag nu kom på att börja mina skriverier så där?

Nå, hur som haver – jag läste just vad Patrik Engellau skriver i sitt inlägg på DGS denna måndagsmorgon (05.28):
Allt skedde exakt och med pedantisk noggrannhet enligt uppifrån givna instruktioner. Inga avvikelser fick ske ty alla T-Fordar skulle liksom all ärendehantering vara identiskt lika. Det som vårt samhälle kallar rättvisa är ibland snubblande nära byråkrati. Byråkratin är, enligt Webers idealmodell, pedantisk, effektiv och snabb. Framför allt säkerställer den att de anställda inte tar några initiativ. De har en inkorg och en utkorg.
Byråkraten må vara begåvad och välutbildad men gör inget oväntat, tar inga risker och följer strikt sitt regelverk. Han kan vara tråkig och inskränkt som människa men det behöver inte alls vara till hans nackdel i karriären.
Systemet vill inte ha mer än en och annan medarbetare som tänker själv
.”

Här kommer kanske den tanke som fick mig att börja skriva ”Finns det någon byråkrat inom t ex skolorna i Vingåker som tänker själv?”
Som (som jag) har läst den här boken och framfört åsikter om skolornas verksamhet?

Har jag inte hört talas om…

PS – för övrigt kan du – här – se en synnerligen intressant video (på Youtube) där Stefan Sauk framför åsikter som är värda att beakta…

Vad gör man hos MSB?

En som frågar sig det är Stefan Sauk – som du kan se & höra i den här videon på YouYube.
Om du nu inte känner till vad MSB står för så beskriver de sig själva så här:
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är en statlig myndighet. MSB har ansvar för att stödja samhällets beredskap för olyckor, kriser och civilt försvar.

Om du tar dig för att ta del av vad Stefan Sauk har att berätta så får du helt klart för dig att ”Just Det” sysslar MSB inte alls med.
Och du kanske därefter – som jag – känner dig ungefär så här…

Ett räkneövning…

I landet X finns 10 miljoner invånare. Ett virus har nu börjat sprida sig i befolkningen.
De styrande i landet vill bekämpa viruset genom att låta det spridas långsamt, så att flockimmunitet uppstår.
För att uppnå flockimmunitet beräknar myndigheterna att minst 60% av befolkningen måste genomgå infektionen.
Dödligheten för viruset är 1%.
Hur många personer kommer att dö innan flockimmunitet uppnåtts?
Malin Kim, läkare

Svar: 60 000

Greta tycks vara försvunnen i den…

…dimma hennes sekt med ofantliga kostnader skapade för att dölja verkligheten. Det ohyggliga bedrägeri som ekonomiskt, socialt och mentalt hotade mänsklighetens existens. Som genom detta galna resursslöseri hotade att bli en självuppfyllande profetsia. Deras infantila domedags-profetsior har på några veckor av Corona effektivt förpassats till historiens gravplats. Tillsammans med de andra självmordssekterna och förintelseideologierna.

Men nu blir effekterna av deras vanvett tydliga. Trots historiska erfarenheter av pandemier, naturkatastrofer, nödår och krig står Sverige fullständigt utan krisbered-skap. Varje miljard av bortslösade skattepengar i form av korrupt u-hjälp, oändliga kostnader till social turism, enormt bidragsfusk, gigantiska EU-avgifter och FN-stöd, oändliga subventioner för koldioxidbekämpning, en fabulöst omfattande och dyr statsförvaltning – alla dessa miljarder skulle behövts för bibehålla och stärka den krisberedskap som tidigare fanns. Istället tvingas man skära ner på all den välfärd som skattepengarna egentligen var avsedda för. Ett enormt svek mot svenska folket av en fullständigt inkompetent regering.

Men ansvaret delas med en kader av inavlade myndighetschefer vars enda meriter är partiboken. Av en journalistkår som gjort om medierna till en del i den politiska hjärntvätten. Av en statstelevision/radio, numera finansierad med tvångsskatt, totalt styrd av politiskt korrekta chefer och medarbetare. Media som ägnar sig åt att i alla lägen hudflänga de få dissidenter som tillåts medverka. Media vars uppgift en gång tvärtom var att kritisk granska överheten. Som en gång efter riksdag och regering kallades Den Tredje Stats-makten, men som nu snarare är Den Första. Som nu med liv och lust deltar i statens censur av alternativa medier, Swishdebattörer och visselblåsare. De små hål i åsiktskorridoren som trots det växer och sakta urholkar Storebrors informationsmonopol.

Men i skuggan av Corona fortsätter den djupa staten att i smyg sälja ut Sverige och de värderingar, traditioner och den sammanhållande moral som folkhemmet byggdes på. Till skillnad mot resten av världen är våra gränser öppna för det folkutbyte som pågår. Coronatider till trots. Minst en miljon papperslösa lever oidentifierade i landet. De lever på svartjobb och är skrivna på köpta adresser. De lär vara de första att drabbas av massarbetslösheten. Hur det kommer att påverka den amoklöpande kriminaliteten kan vi bara mardrömma om. 900.000 utlänningar kan resa in och ut ur landet med sina samordningsnummer. Hur ska ett land som inte ens vet hur många som finns i landet kunna ha kontroll över någonting överhuvud-taget! Den naiva och saktfärdiga regeringen med Miljöpartiet i spetsen riskerar alltså nu inte bara vår välfärd. Den riskerar våra liv. Satan – vik hädan!

Inte ens Svenska Kyrkan ger tröst åt sina medlemmar. Trots allt är ju ännu majoriteten av svenska folket medlemmar och betalar kyrkoskatt. Under nuvarande ärkebiskop har kyrkan steg för steg närmat sig islam. Under senare tid allt mer påtagligt. Dessvärre utgör judehatet det fundament som förenar dessa två religioner som historiskt varit varandras ärkefiende. Kyrkan har därvid starkt stöd från regeringspartierna. En skam för svenska folket som måste utstå allt starkare, internationellt fördömande av det en gång respekterade fosterlandet.
Byt inte ut folket, byt ut regeringen!
Gud hjälpe oss!
Rolf Malm

Det finns anledningar till oro…

…berättar vännen Åke – och jag är klart benägen att hälla med.

Hm Bjarne.
Det är mycket information som strömmar in via media dessa dagar att ta in och värdera. Tycker det är en utmärkt idé att inte redovisa hur många människor som insjuknar för att inte onödigtvis skrämma upp befolkningen.
Mig skrämmer uppgiften om att Nowegian ställer in 4000 flighter och att 1000 plan ställs på backen och inte drar in några intäkter eller förbrukar någon flygbensin längre. 
Dessutom att miljoner amerikaner inte har råd att teckna någon sjukförsäkring och hellre går snuviga till jobbet. Hittills har man i USA testat 10000  personer mot virus medan Sydkorea testar 10000 om dagen.

För att möta svackor i eget lands ekonomi har man en statsskuld som buffert. Man lånar pengar för att använda dessa vid tillfällig lågkonjunktur. Italien hade otur med sin timing och lånar nu ytterligare 20 miljarder euro till sin  dåliga statsskuld på 134 % av sin BNP. 
Det kommer i slutändan att innebära att Europas alla skattebetalare får hjälpa Italien att komma på fötter igen. 
Vi själva har tack vare våra många gånger utskällda politiker av olika färger en statsskuld på drygt 20 % ett utmärkt läge att med Riksbankens löfte om 500  miljarder kunna stötta upp alla de som drabbas av inskränkt verksamhet.
USA har i samma syfte redan utlovat 1500 miljarder dollar. Suck. Vilken summa.

Mig oroar också att sjukvården i brist på kapacitet behöver ställas inför samma situation som man gör i krigssituation, dvs behöver välja vem man i första hand skall ge vård. I skarpt läge ligger nämligen gruppen äldre medborgare (tärande) i sämre till än yngre och friskare (närande) medborgare som om de botas kan fortsätta att arbeta och betala skatt till samhällets olika behov.
Det är en svår uppgift för politiker att balansera kostnaderna mot nyttan av hur resurserna används. I jämförelse med många andra länder står de sig gott.

Ett bra exempel är vår trafik. Varje år dör ca 300 personer i trafiken. Varför så många? Vi borde kunna ha färre än så. Sanningen är att kostnaden för åtgärder för att få färre döda är så kraftiga att det skulle påverka andra angelägna områden i vårt samhälle. Den nuvarande balansen  med åtgärden har man bedömt som rimlig.
Att vara politiker är en grannlaga uppgift, i synnerhet med en kritiskt granskande media i hasorna.
Åke

Hur kunde det gå så illa för Sverige?

Min första ingivelse när jag läste vad den danske journalisten Mikael Jalving skriver i en krönika om Sverige var att länka till texten på ingångssidan av nattgöken.se. Men, en av mina fördomar, pockade på uppmärksamhet genom att i mitt vänstra öra viska:
Det är ju för f-n fredag och ingen i Vingåker har därför minsta lust att ta del av texter som handlar om politik”.
Allra helst om de förstår att det handlar om negativ kritik av ”deras älskade fosterland”. Så det blev på den här platsen i stället.

Du såg väl – och noterade – att jag skrev ”deras” där och inte vårt? Vilket du gott kan tyda som att mina personliga ”ömma känslor” för Sverige har avtagit till en betydande del de senaste 5-10 åren.
Vilket jag helt beskyller våra rikspolitiker för. Tätt följda av våra stora (usla) Media, och ett antal förvirrade pedagoger som av någon outgrundlig anledning har nått en position där de lyckats få ut sina grumliga tankar.
För att nämna några som fördystrar mitt – och landets – framtid.

Nåväl – Jalvings text slutar så här:
Jag vet naturligtvis inte vad den svenske statsministern tror eller inte tror på.
Men jag vet att han och hans föregångare har nedkallat en politisk förbannelse över svenskarna, i synnerhet barnen, som kommer att tvingas leva med mer och mer av Mellanöstern i Sverige.
När vi ser på Sverige förstår vi att vi ska göra det motsatta i Danmark.
Min gissning är att det slutar med en mur
.”

Ingen dålig gissning, tänker jag, och har förstås en hel del andra egna ”gissningar” om framtiden för Sverige.
Och du då?
Men det kanske du kan ta på Facebook och hos gruppen – Vingåkers Nyheter?

Utmärkt förslag…

…tänkte jag när jag – på Facebook – läste dessa rader:

Jag hur bekämpar man en religion?
Klimatreligionen?
Personligen tror jag det effektivaste är att lägga över bevisbördan på klimatalarmister och be dom säga i detalj vad som ska göras, hur det ska finansieras etc.
Dvs diskutera inte alls huruvida vi har en klimatförändring eller hur stor den är, ifrågasätt inte det, så undviker man vara en ”klimatförnekare”. Djävulen finns ändå alltid i detaljerna, detta fall vad som dom menar ska göras politiskt.
Och om det kanske är socialism dom ropar efter egentligen.

DET – vore spännande att få ta del av – viskade jag till mig själv och skulle mycket gärna vilja få ta del av en utförligt beskrivning från klimatalarmisterna som berättar hur deras paradis skulle se ut.

Våra svenska alarmister kan ju till att börja med att berätta för mig – vad/hur de tycker att vi i Sverige ska agera. Givetvis synnerligen utförligt. Och vad det har/får för påverkan på vårt vardagsliv.
Jag har all tid i världen att läsa…

13/2 – Och jag läser lika gärna vad Sveriges politiker – svarar på frågan som Rebecca Weidmo Uvell ställer i sin text – här.

Detta märkliga Sverige…

…säger jag emellanåt lite viskande till mig själv när jag tar del av vad t ex medierna berättar för mig. Som när Expressen skriker ut:

Livet är verkligen besvärligt – emellanåt. Inte bara Coconaviruset oroar oss medborgare (något som gärna byggs på av de stora tidningarna) utan nu ska vi också oroa oss för Baconbrist. Det ska fan vara svensk…

Jag hade inte riktigt klart för mig varför den här tabellen – först gladde mig lite – men det var kanske bara en snabb glädjeyttring över att jag inte längre är lönearbetare.
Men tabellen borde väl kanske få en och annan läsare – som är av den arbetande sorten – att fundersamt rynka på pannorna en aning.

Tittade just in hos kkuriren.se (20.45) och ser till min förvåning att jag inte längre kan finna redaktionens vädjan (egen-annonsen- riktad till till de lokala annonsörerna) inte längre finns synlig. Kanske redaktionen har fått ta del av fler kommentarer (än mina) om detta, som jag anser, märkliga sätt att försöka påverka annonsörerna – och tagit sig en funderare över hur de ska ordna den saken…

Som jag har kunnat läsa om på annan plats så har många fler tidningar (stora ekonomiska) problem då deras annonsintäkter krymper.
Inte minst då Aftonbladet och Expressen…

Minsann – den så prudentliga Kkuriren.se behagar (7/2) skämta. (riskdagen?)

Svara Kuriren!

Rubriken finns där för att jag läst en angelägen krönika i Kuriren – skriven av tidningens chefredaktör – Eva Burman. Där följande rader finns med i texten:

Jag har massor att berätta men jag vågar inte” ”Jag är rädd att få sparken om jag pratar”.
Det är några av svaren i den stora enkät – Det öppna samhället – som tidningen skickat ut till kommunerna i Sörmland, regionen och länsstyrelsen.
Vi har bett alla offentligt anställda svara på frågor om olika former av öppenhet. Enkäten besvaras anonymt, inte ens vi vet vem som svarat vad.
Men framförallt kan arbetsgivaren inte se vad de anställda svarat. ”

Som jag tyder det har inte Kuriren fått den svarsfrekvens som den förväntat sig.
Kanske då för att som Burman skriver:
”Vi märker också av en ökad rädsla att prata med journalister bland offentligt anställda. Kanske främst i sjukvården, men också bland lärare och andra yrkeskårer. Många är rädda för att få sparken eller drabbas av repressalier av olika slag.”

Så är det troligen/säkerligen – och jag har under de år jag nu bloggat om Vingåker ständigt förundrat mig över att ingen – absolut ingen – t ex lärare – har vågat (velat) ta kontakt med mig för att på så sätt (anonymt) kunna få sina synpunkter framförda.

På omvägar – från personer som har nära vänner i lärarkåren – får jag förstås ta del av de många negativa kommentarer om skolverksamheten i Vingåker – som tydligen finns.

OK – jag får väl suga i mig om lärarkåren och andra kommunanställda inte har förtroende för mitt sätt att driva nattgöken – men Kuriren?