En smula dysterhet…

…kanske en och annan Vingåkersbo kände aning av, vid synen av det tunna snölagret på marken. Bistrare tider väntar kanske han/hon tänkte.
Dock inte jag – men den känslan kom lite smygande lite senare när jag läste vad Chris Forsne skriver på ledarsidorna.se.
Och hamnade i ett vankelmodigt funderande där jag hoppade mellan att ibland känna ”en smula lycka” av att igen få läsa en text som får mig att – tänka – och en smula dysterhet av den framtid Forsne beskriver.
Om du klickar dig in till Forsnes text så läs även kommentarerna till vad hon skriver – de flesta förstärker känslan av ”ett kommande dystert Sverige”.

Hur många i Vingåker som nu bryr sig om den saken – funderar jag också på – när jag tar del av att 45,82 procent av ortsborna röstade på de fyra parter som i dag styr politiken på riksplanet – med ytterligare 7,09 procent som gav sin röst till deras stödparti – Vänsterpartiet – sammanlagt 52,91 procent då.

OK – medan du funderar över hur din åsikt om den saken ska formuleras – sitter jag antagligen och själv funderar över de här raderna:

På sikt avskaffa tvångssystemet med skolplikt. Det är otidsenligt och skapar mycken vånda.  I dagens system har eleverna bara en skyldighet, att vara på plats i skolan. Detta är helt befängt. Skolan ska inte vara en plikt, utan en förmån. Att gå i skolan är att ta ansvar för sitt lärande.

Och när jag tror att jag tänkt färdigt om den saken ska jag fortsätta med:

”Även feminister får till slut acceptera konsekvenserna av sitt handlande även om det bär emot.” – som fått svaret:

”Nej, det är absolut felaktigt. Kvinnor avkrävs aldrig ansvar på samma sätt som män. Detta är ett av huvudskälen till varför det är olämpligt att ge dem politisk makt. Som ett exempel kan vi ta dagen läge i Sverige. Nästan alla unga kvinnor röstar på partier som mycket tydligt stöder massinvandringen. Men vare sig de själva eller någon annan håller dem ansvariga för konsekvenserna. När allt går åt h-vete kan de göra som Åsa Romson och gråta en skvätt.

Frågan är inte om kvinnornas rösträtt ska avskaffas eftersom det är helt uppenbart att detta kommer att ske. Det som är av intresse är istället vem som ska göra det och när. Om utvecklingen bara fortsätter som nu, blir det muslimerna som tar hand om saken. Då förlorar vi även hela vår civilisation och kultur.
Eller så tar vi västerländska män tag i saken.
Då kan vi lösa alla immigrationsrelaterade problem på en kafferast.”

Sådana klara åsikter kommer att kräva (i kväll) minst två glas vin i favoritfåtöljen för att kunna reda ut var mina tankar slutligen hamnar…

En smula lycka…

…vill jag gärna unna mig – varje dag. Är en tanke som smyger förbi efter att denna morgon ha läst en text – som just bjuder mig en stunds – lycka. Och samtidigt väckte en liten stunds fundering kring vad som för mig att känna denna sköna vardagliga känsla.
Något åt det här hållet funderade jag;
När jag ser mig om  – i tankarna alltså – så ser jag att många människor finner en stunds njutning (emellanåt rent av lycka) av andra saker än jag. Som att t ex se på en fotbollsmatch, (speciellt om det ”egna” laget vinner) en musikupplevelse bland likasinnade. Här tänker jag då mera på bullrande rock-galor än en mer stillsam musiksammankomst. Biobesök där filmen förmår locka fram – känslor.
 Efter en stund kommer jag på att jag kanske ska lägga till en sådan ”märklighet” som att gå med i ett pridetåg…

Människor får väl finna sin lyckokänsla var de vill, tänker jag generöst, samtidigt som jag kan skaka lite på huvudet i förundran över deras val. 

Strunt samma – för vad jag ville framföra denna morgon – var en stigande lust att berätta vad jag själv får lyckokänslor av – att läsa texter. För all del, gärna en bra kriminalroman men det som väcker fram de mest ljuva känslor av lycka hos mig – är texter som får mig att – börja tänka.
Vilket den här gör

Och vet att jag strax kommer att läsa fler sådana – för inom ett kort ögonblick kommer jag att ställa mig på farstubron – titta ut över åkrarna, dra in några djupa andetag av den friska Vingåkersluften och sedan gå de få stegen till brevlådan för att hämta – tidningen Fokus…

Lite till:
Läser i en krönika i Expressens nättidning:

”60 kommuner och fyra regioner betalar årsavgifter för att få kalla sig ”Fairtrade City”. De små, med färre än 10 000 invånare pröjsar 5 000 kronor om året. De stora får mängdrabatt och betalar 25 000 kronor.

Det är struntpengar. Men likafullt en meningslös utgift, som kostar en del administrativ arbetstid. De rättvisemärkta produkter som måste köpas in kostar därtill i regel mer än alternativen.” 

Nu vet jag att Vingåkers kommun tillhör de 60 kommuner som betalar för att få kalla sig Fairtrade City – och har funderat en stund över frågan till mig själv ”Hur f-n kunde kommunfullmäktige på ett sådant jippo?”

Läser också dessa rader hos DGS:
Tidigare skedde sammankopplingen mer spontant exempelvis genom att en arbetssökande klappade på företagets port och frågade om det behövdes arbetare.

Återigen i funderingar – hur många av dagens vuxna vet vad ordet klappade  härstammar från?
Vi som är lite äldre – och har gått i riktiga skolor – visste förstås ursprunget…

Det var så billigt att jag…

…jag kunde inte låta bli. Att slå till (köpa) alltså. Har jag hört en del personer säga.
Händer aldrig mig – med ett undantag. När jag besöker Ikea och ser deras priserbjudande om 5 kr för en varm korv med bröd. Då unnar jag mig att beställa två – för att jag är väldigt förtjust i ”korv med bröd” och (då) påverkad av det mycket låga priset.

För mig är ett tankehopp från varm korv till flygresor fullkomligt naturligt – speciellt när jag fått ett pangerbjudande från Norwegian där de erbjuder mig att för (som de själva nog anser) ett specialpris (prissänkning alltså) flyga med dem till utvalda destinationer. Som London och dess Julskyltning  – jag just funderade lite på att titta på igen.

Antagligen hoppas Norwegian att vi som får (som e-mail) detta erbjudande ska uppfatta erbjudandet lika oemotståndligt som jag gör med den varma korven hos Ikea – att vi kan inte låta bli att slå till…

Jodå, jag finner att 1445 SEK är synnerligen prisvärt erbjudande för en returresa från Arlanda till London den 10 december med retur den 13/12. Jag är en sådan person som gärna reser, bara av reslust så där, och vill då uppleva resan som – en smula bekväm.
Då blir denna tänkta Londonresa betydligt dyrare – 9495 kr:
600 kr – Bilparkering vid Arlanda
450 kr – Gatwick Express (tåg in till London city)
500 kr – taxi (t o r) Victoria station till hotellet
6500 kr – Blakemore Hyde Park Hotel (3 nätter med frukost)

OK – man kan visst ha åsikter om detta. Det finns andra och billigare hotell, jag kan också ta tunnelbana i stället för taxi – och kanske något mer jag just nu inte tänker på.
Men det finns fler merkostnader också: bilresan Vingåker-Arlanda drar en del diesel, matkostnaderna under resan är betydligt högre än i Vingåker.
Ja du vet ju hur det är…

Men jag vill bo på Blakemore Hotell, det har jag gjort de senaste sju gångerna jag besökt London. Jag vill åka taxi och inte trängas på tunnelbanan med dess byten.
Jag åker inte till London för att spara pengar – jag sa ju att jag vill att mina resor ska vara – bekväma – annars åker jag ju inte.

OK – Norwegians pris upplever jag inte längre – som oemotståndligt – när slutpriset blir runt 8000 kr dyrare. 

Se där – några små funderingar kring ett – priserbjudande…

Ett sånt härligt irriterande samtal…

Rubriken är en blandning av de två föregående. Och när jag börjar skriva dessa rader är jag smått uppfylld av känslor – positiva sådana huvudsakligen – efter att hos swebbtv.se har lyssnat på en intervju med förre Scaniachefen Leif Östling – du vet han som i en tv-intervju ställde frågan till journalisten och svenska folket:
Va´fan får jag för pengarna?
Leif Östling är underbart frispråkig vad gäller det mesta (av våra problem) i Sverige. Och lyssnar du på vad han säger skulle det inte förvåna mig det minsta om du – som jag – (t ex) inte inom en snar framtid kan se en förbättring inom Vingåkers skolor. Och hans totala nedvärdering av Miljöpartiet. På riksplanet då är det väl bäst jag förtydligar.
Hur de agerar här i Vingåker vet jag just ingenting om…

Så härligt rak Östling är i sina svar på frågorna – och så irriterad jag upplever att jag blir när han (så tydligt) pekar ut vad/vilka det är som styrt vårt samhälle dit där det befinner sig nu. Klart på dekis…

Klicka dig in hos swebbtv.se och vidare på länken till intervjun med Leif Östling.

Ett sånt härligt samtal…

Ett sånt härligt samtal…               (24 okt 2019)

Henrik Jönsson bjuder oss tittare på en magnifik Youtube-upplevelse – i sitt samtal med socialdemokraten Jan Emanuel. (ljudet krånglar lite i början)
Jan Emanuel är entreprenör, socialdemokrat och gillar livets goda.
Som entreprenör har har han haft otaliga möten med ”kommunala inköpare”.
”De är (nästan alla) – imbecilla” – är ett av hans många frispråkiga uttalanden – inte minst då om dagens politiker och deras politik…

Så irriterande…

…säger jag förvånat till mig själv – när jag märker att det mesta jag läser i morgonens Fokus styr mina tankat till – Vingåker.
Och det är inte alltid så kul.

Upphandlingarna leder till haverier – är en rubrik som möter mig tidigt i Fokus – och bums fanns mina tankar i Tennisparken.

”När jag för några år sedan tittade på hur många 18-åringar som bodde i svenska kommuner och hur många 25-åringar kommunerna hade kvar år 2012, det vill säga sju år senare, visade det sig att 250 av 290 kommuner (85 procent) hade färre 25-åringar kvar än de hade haft 18-åringar tidigare.”
Den som skriver så är Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi på handelshögskolan i Jönköping. Som också skriver:
”Längtans blomma är som störst i våra mindre kommuner som ligger på avstånd från en lite större stad” – där längtans blomma nog ska tydas som lusten att flytta till den större staden.

Vore jag av den sällsynta sorten som kallas ”grävande journalist” skulle jag förstås ta reda på hur det är med den saken i Vingåker. Men förmår mig inte – enär min åsikt är – som oftast – den att ”Ingen i Vingåker bryr sig”.
Fast en snabb fundering passerar ”undrar om de styrande i kommunen känner till detta och i så fall – vad gör de åt saken. Kan de göra något?
Svarar mig själv på den sista frågan – det kan de inte.

”Heller” – lägger jag till efter en stund. Då jag läst raderna:
”Att skriva är att skapa ett rum där något är möjligt att säga” och jag blir kort lite fundersam över varför jag (inom mig) envisas med att vilja citera vad Jan Emanuel använder för ord när han (nedan) beskriver upphandlarna i kommunerna.

Jag anar hos mig själv att det huvudsakligen handlar om min ”oerhörda förvåning” över att våra lokalpolitiska partier – de som styr kommunens verksamhet – inte dagligen utnyttjar denna möjlighet att vilja/kunna påverka oss väljare. Utan vaknar till liv, med sina floskler, först någon månad inför det kommande kommunvalet. 
Och hamnar igen hos Jan Emanuel som i samtalet med Henrik Jönsson säger ungefär:
Om du (anser dig som) är en tänkande människa, och tänker lika som andra, vad har du då tänkt?”

Jag själv då? Förmodligen tänkt (funderat) för lite och en för kort tid – för vad kan då – egentligen – våra politiker informera oss om – de ointresserade?
Just ingenting – om de nu inte vill underhålla oss med personligt skrivna krönikor om ämnen de tror kan intressera oss…

Men Fokus får mig igen att hamna i Vingåker – och dess skolor.
Johan Hakelius skriver:

En psykolog visar hur man bemöter någon som tar strypgrepp. En frivillig har klivit upp på scenen och lagt fingrarna runt halsen på psykologen.
Den fingerade förövaren, antagligen en lärare, ser lätt generad ut.
Psykologen står med armarna slappt längs sidorna, benen lätt böjda och en blick vass som en aladåb.
På projektionsduken bakom paret kan man se en bild av en hög skruvnycklar.
Det, och texten ”Vänta – det räcker oftast.”
Så bemöter man någon som tar strypgrepp. Att vända andra kinden till skulle i det här sällskapet antagligen ses som en alltför aggressiv rörelse.
Det fascinerande med diskussionen om ”lågaffekt bemötande” i den svenska skolan är att vi alls behöver ha den.
Den sortens problem uppstår bara i kulturer som både saknar sinne för det absurda och en uppfattning om det normala.

 Och Hakelius lägger till:
”Och detta gör att vi nu inte för en diskussion om hur lärare ska upprätthålla ordningen i skolan, utan på fullt allvar i stället diskuterar om de verkligen ska upprätthålla ordningen i skolan”

För egen del började jag – för en månad sedan – mycket bestämt förklara för Madame att ”Nu ska jag gå ner i vikt”. När jag vägde mig i morse kunde jag konstatera att jag gått upp ett kilo så här långt i oktober.
Så irriterande…

Några egna små funderingar…

…har vi väl lite var och en. Givetvis även jag – som märker att mina funderingar ofta får mig att ”ha åsikter om saker som jag kanske inte har att göra med”.

Och undrar lite över om jag ska se det som bra eller dåligt.
Bestämmer mig för – bra.

Hur som haver – en händelse i går fick mig att denna morgon börja fundera över våra lokala politiska partier och deras osynlighet. Och kände en liten lust att se om jag kunde uppfatta några livstecken från något av dem.
Att mitt första besök hamnar hos VTL (Vägen Till Livskvalitet) kan lite bero på att jag bor granne med Hans Averheim som är verksam inom det partiet.
Vi pratar dock aldrig politik med varandra…

Nåväl – i mitt sätt att se på världen anser jag att en livaktig hemsida är av synnerligen vikt för ett politiskt parti – liksom att finnas på Facebook.
Välkommen då – högt värderade läsare – att följa med mig till VTLs hemsida.
Då möts du bl a av:

Välkommen till det lokala Vingåkerspartiet – VTL och vår hemsida. Här finner du information om oss och vår politik.

Gammal information om gammal politik. Står det inte –  men det är vad som erbjuds.
Där står fler saker – som:
Vi är ett lokalt parti som bryr oss om dig som bor i Vingåkers kommun.
Tänka sig, tänker jag,så originellt det gör väl inget av de andra lokala partierna.

En liten ironi där – och klickar mig på länken till partiets Facebook-sida – som också finns på deras hemsida:
https://www.facebook.com/VingakerspartietVTL/

…och gör du det hamnar du visserligen på Facebook men inte på VTLs egen FB-sida. Det gör du bättre om du skriver in ”Vingåkerspartiet” i FBs – sökruta.
Fast så mycket klokare över hur VTL ser på framtiden blir du inte – senaste inlägget ser ut att vara från 6 september 2018.

Vingåkerspartiet VTL minskade i senaste kommunvalet från fyra till en plats i kommunfullmäktige.
Jag kan inte bestämma mig för om det är satir eller ironi när jag funderar:
Om inte partiet rycker upp sig ordentligt – från nu och hela tiden fram till nästa val – så misstänker jag att den nuvarande delegaten i KF (för partiets räkning) kan boka tid för en:

Mitt favoritland…

…av många skäl – är Tyskland – men i skrivande stund menar jag specifikt som ett land för nästa års bilsemestrar. De ”gröna” i Tyskland vill införa hastighetsbegränsningar på Autobahn.
Alla europeiska länder har en hastighetsbegränsning. Utom Tyskland.
Så ska det fortsätta enligt tyska parlamentet Bundestag
.
Skriver Fokus i en artikel – där man också kan läsa:

Men 498 av 631 bundestagsledamöter röstade mot förslaget.
Den tyska transportministern Andreas Scheuer (CSU) har tidigare kommenterat förslaget så här:
– Att införa hastighetsbegränsningar strider mot sunt förnuft.

Sunt förnuft finns det gott om i Tyskland…


Kommentar:

Hm, inte nog med att det är fri fart påAutobahn, det är också gratis till skillnad
mot flera andra europeiska länder.

Trafiken sliter hårt på vägarna och köerna r både många och långa (ofta några mil).
Trpt-ministern har i flera år jobbat för att införa en avgift (Maut) för alla som
använder  motorvägarna och lade ut beställningar för mångmiljonbelopp  till industrin för att fixa portaler och logisk. Den inhemska befolkningen skulle sen kompenseras med avdrag på skatten så att bara utländska fordon i slutändan skulle få bekosta den nödvändiga upprustningen av vägnätet.

Trist nog satte Europadomstolen,  av formella skäl, stopp för planerna. Nu
får skattebetalarna stå för  miljardnotan och en minister till ligger pyrt till.
/Åke

Vanmakt…

…drabbar mig ett par gånger om året. Och jag märker att det är fler i Vingåker som (jag) får en släng av samma åkomma.
Först en lite omväg – jag känner stor tillfredsställelse över att två personer – för ungefär en månad sedan – startat en ”grupp” på Facebook vid namn – Vingåkers nyheter.
Gruppen har i dag runt 650 medlemmar och när jag tittar in där ser jag att den här bloggen – nattgöken – lever ett liv i ett fel forum. De som tittar in hos Vingåkers nyheter är mer benägna att kommentera vad som skrivs i inläggen där än hos denna min blogg. Något enstaka bara under 4 års tid…

För att trösta mig själv säger jag till mig själv att det ”beror på att det är så mycket lättare att ge kommentarer på Facebook”.

I en kommentar (till en S-märkt video visar Viking Jonsson upp att vårt kommunala bostadsföretag har för avsikt att bygga ”bostäder” på den plats när slottet som tidigare varit handelsträdgård) står att läsa:

1 – Vem har i Vingåker råd att bo i nyproducerade lägenheter som kanske kostar 7-8 tusen ? Jag personligen tycker att dom skall bygga ungdomslägenheter med billig hyra så att vi kan behålla dom yngre i kommunen och att dom blir skattebetalare i kommunen och inte behöver flytta. 

2 – Varför skall det alltid bygga i centralorten? I Baggetorp finns det över 50 byggklara tomter, nada intresse från kommunen. Jag vet att i alla yttertätorter finns det byggklara tomter, varför satsas det inte på dessa orter ? 

3 – Finns barnfamiljer som står i kö att få flytta ut på ”landet”, men då stänger man ner det mesta så att barnfamiljer väljer andra kommuner istället.      

Jag anser att HELA kommunen ska leva, inte bara centrum.

Enligt mitt sätt att se på tillvaron lyser det fram i texten en liten gnutta – vanmakt – över sakernas tillstånd. Nästan lika stor som min egen över kommunens skolor…
Man har en någorlunda klar åsikt över vad man vill ska hända men – men man anar att det är så gott som ogenomförbart – då uppkommer den känslan.

OK, texten får mig att börja fundera (det är jag som numrerat) kring nr ett.
Vem som kan tänkas ha råd att bo i dyra lägenheter har jag ingen aning om men är nog ganska medveten om att det inte – i dagens Sverige – går att bygga lägenheter med billig hyra.
Och blir en stund fundersam vilken hyresnivå som anses vara billig…

Övergår så till nr 2. Svaret på första frågan är väl förstås att de som letar bostad föredrar att bo i centralorten med den möjlighet att få bättre service. Vad gäller de byggklara tomterna så kan ju undra lite över att ingen vill bygga sig ett hus där.
Jag tyder det som att det här handlar om villatomter.

Och – eftersom jag har för grunda kunskaper – vore jag nyfiken på att få veta vad kommunen skulle kunna åstadkomma för att få till en förbättring.
För min personliga del tror jag att det finns annat som också påverkar. Vore jag i den åldern att jag hade ”fru och barn” vore inte Baggetorp ett alternativ före en bostad i centrala Vingåker.
Av (mest) bekvämlighetsskäl.
Ingen Ica/Coop butik, inget systembolag (att åka till när frun kl.17.35 plötsligt får för sig att hon vill ha vin till kvällsmaten). Gångavstånd till tågstationen.
Eller att snabbt kunna ta bilen till Woodys och andra butiker för att handla material…
Jag tror att du bäste läsare förstår vad jag menar. 
Jag har klart för mig att Baggetorp och de andra ytterområdena förstås har sina fördelar – för dem som gillar att bo så.
Jag själv bodde (ensamboende) i Läppe (Stenvred) åren 2008/2009 och trivdes förträffligt där – men i dag skulle det kännas en aning besvärande att inte ha den nära tillgången till centralortens service.
15 minuter i bilen för att kunna handla på Ica lockar inte längre…

Nr 3 då? Kommunen stänger tydligen ner ”det mesta” – som jag inte vet vad det består av – men antar att det hos kommunen anses att det finns ”skäl för detta”.
Förmodligen mest ekonomiska…

Visst  – även jag vill att hela kommunen ska leva.

Du – välkommen in hos Vingåkers nyheter på Facebook – och ge dina kommentarer…

Vingåker – en turistort?

Rubriken finns där för att jag på Kurirens digitala tidning kunde läsa rubriken: 
”Mycket krävs innan Vingåker blir turistort” – med tillägget ”Vi tog en runda i Vingåker och det var en dyster syn”.
Då jag inte är prenumerant på Kuriren så vet jag inte vad argumenten för dessa dystra rader består av.

Vingåker som turistort? En tanke som aldrig passerat mig – eftersom en sådan tanke (för mig då) är lika osannolik som att tro att Anneli Bengtsson skulle gå över från S till SD…

Tänkte jag just och skakade på huvudet en aning. Men sviktade en stund över detta mitt tankesätt genom att en fundering dök upp ”Men va fan  – kan man locka folk som åhörare till vad som bjuds som underhållning i Tennisparken” – så blir ju tanken att Vingåker skulle vara en turistort inte helt orimlig…

Turistort? Jag har kanske helt fel i vad jag lägger in i det ordet. Jag själv menar att det huvudsakligen betyder att där finns sevärdheter att hög kvalitet att besöka. Och det har vi väl inte att erbjuda från Vingåker.
Slottet? Tja, det beror väl på vad man själv lägger gränsen för orden ”hög kvalitet”.

Det flesta andra ser nog antagligen ordet turistort i form av sol & bad, shopping osv,  vilket väl kan ge Vingåker högre betyg tack vare Vingåkers Outlet.

Eftersom jag (förmodligen) kan beskrivas som en egoistisk person är jag personligen glad över att Vingåker är som det är.
Jag skulle säkerligen vantrivas i vardagen jag ständigt skulle behöva trängas bland skaror av turister.
Vingåkers Outlet har jag besökt en så där fem gånger sedan 2014.
Slottet tre gånger…

Jag tar det igen – jag trivs personligen alldeles förträfflig med Vingåker som det är idag.

PS – En vänlig läsare vid namn Roger Karlsson tipsade  mig om att det ”det går att läsa Kuriren på Biblioteket” fick mig att göra ett snabbt besök där för att läsa vad som står i den missmodiga artikeltexten jag hänvisar till här ovanför..

Hm – den dystra synen hos vandrarna berodde på ”alla dess tomma butikslokaler” och – givetvis med tillägget – ”det beror på kommunens ointresse för ett ökat näringsliv”.

Håller jag inte alls med om. För all del – någon kan ju ha den åsikten att kommunen ska börja idka affärsverksamheter i de tomma lokalerna. Men det hoppas i alla fall inte jag att kommunen börjar med.

Det hade varit intressant att få ta del av vilken slags verksamheter de ”missmodiga” hade sett i de tomma lokalerna.
Sådana följdfrågor ställer aldrig Kuriren.
För egen del har jag svårt att se att någon/några ortsbor (inte jag heller) skulle våga sig på att starta upp någon slags verksamhet som bygger på att vi som bor i Vingåker är det kundunderlag som skulle bära affärsidén. Ytterligare en pizzeria eller damfrisering känns inte som någonting man blir förmögen på…

Det finns väl en och annan sak man kan ifrågasätta kommunen för – men inte detta. Tycker jag då.