Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Politik

Upp som en sol men…

Om du fortsätter att läsa så får du ta del av en del funderingar kring vårt lokala politiska parti – Vingåkerspartiet VTL. (Vägen Till Livskvalitet) – är i alla fall tanken när jag börjar skriva – och där anledningen bakom är att jag blivit en aning förundrad över ett annat lokalt politiskt parti Örebropartiet (ÖP) i Örebro blivit så vida medialt omskrivet (inte då bara i lokalpressen) och syns bl a framgångsrikt på Youtube.
Och man har även en engagerad FB-sida.
Och finns med på twitter.

Och jag läser – smått förvånad – men också smått imponerad på ÖP:s hemsida.
”Genom att få till en återremiss lyckades vi mindre partier i KF skjuta upp styret (och Moderaternas) planer på att skära ner i färdtjänsten.
Här kan du läsa om vad som hände samt se anförandet av Markus Allard som blivit viralt och nu setts av över 1,3 miljoner svenskar.” (min fetmarkering)

Om man läser vad ÖP skriver om sig själva kan man förundras över hur de klarar av att vara så aktiva:
Örebropartiet är ett lokalparti verksamt i Örebro kommun och region. De har sedan valet 2018 två mandat i Örebro kommunfullmäktige, som besitts av partiledaren Markus Allard och Peter Springare.

OK – det var en del om ÖP det – som du så kan jämföra med vårt lokala VTL.
Där jag hoppas att du innan det – gjort dig ”omaket” att klicka på de länkar jag lagt in.

För all del – det skiljer sig ju i storlek mellan kommunerna Örebro och Vingåker – och man får väl förmoda att det påverkar intresset från utomstående. Och inte bara av den anledningen utan ÖP har dessutom två KF-delegater som kan tala för sig. Peter Springare (polisen) är ju väl känd i Sverige för sina raka åsikter – vilket sannerligen även kan sägas om Markus Allard – som du kan uppleva hos Swebb-tv i ett inslag från 8 april.

Nu talar jag för mig själv – när jag hos VTL kan ta del av vilka motioner de lagt i Kommunfullmäktige – kan jag inte se en enda fråga som engagerar mig.
(vilket förstås kan bero på att jag är en usel egoistisk person)
Men – det verkar av senaste kommunvalet vara så att fler väljare än jag hade den uppfattningen.
VTL minskade från 4 delegater(2014) till ett mandat i valet 2018.

Så sitter jag här och försöker komma på vilken fråga det var som visade att partiet ”brann riktigt för något”.
Kommer inte på något svar – men får en diffus känsla av att deras motioner sammantaget framkallar hos mig den märkliga liknelsen av ”stuvade makaroner varje dag”.
Jag gillar stuvade makaroner – men ingenting jag brinner för…

Senare – sent om kvällen – blev jag sittandes i favoritfåtöljen och småfundera över det jag skrivit tidigare. Konstaterade att jag inte hade någon kunskap om vad det var för något ”brinnande ämne” som fick ett antal Vingåkersbor att enas om att starta ett nytt lokal politiskt parti.
Tittar in på Vingåkerspartiets hemsida men finner ingen upplysning om den saken.
Men finner på annan plats i alla fall:

2002 dök ett nytt parti upp på den politiska himlen i Vingåker: VTL, Vägen till livskvalitet. Partiet bildades på våren det året och fick i höstens val 11,9 procent av rösterna, vilket räckte till fyra mandat i fullmäktige. Ordföranden Martin Larsson blev kommunstyrelsens ordförande och bildade majoritet under namnet ”Puff” tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, dåvarande Folkpartiet (nuvarande liberalerna) samt Miljöpartiet.

2010 fick VTL 12 procent av rösterna och 2014 hade partiet tappat till strax över fem procent av rösterna. I årets val (2018) landade VTL, som nu heter Vingåkerspartiet VTL, under valnatten på 4,2 procent och ett tappat mandat.

Klart att detta får mig att fundera lite över hur det ska gå för Vingåkerspartiet i valet 2022. Behövs partiet över huvud taget? Tveksamt, svarar jag mig själv, med tillägget ”i alla fall inte i nuvarande form”.
Som förstås är vad JAG anar…

Och mina funderingar hamnar i en fråga ”Kan partiet då förändra sig i tiden fram till valet 2022?”.
För all del – det mesta är möjligt – men inte att kombinera en längtan efter att samtidigt vara operasångerska och buktalare.
Tänkte jag och reste mig för att hämta ett glas vin…

Och därefter ägnade jag mig en stund åt att fundera över om det – egentligen – i Vingåker finns någon politisk fråga som någon kan uppfattas som ”brännande”.
Som då skulle kunna finnas som någon slags stark grund för ett lokalt parti att nå politisk framgång av att driva.
Jag kom inte på något svar…